Det är inte var dag man får Pastitsio här hemma. Inte för att det är svårt, dyrt eller annat. Men jag vägrar laga det. Jag vet att Mia's Pastitsio är ett under från gudarnas matbord, i jämförelse mot min, som inte ens korvmojen vill servera den.

Rätten kanske inte är så märkvärdig? Men själv är jag förtjust i ”sleve-maud” som vi kallar det för i Skåne. Mat som snabbt går att skicka in i munnen och på så sätt ”gå undan..”

Jepp! Jag är ett mat-svål! I know! Men mat är mitt livs nöje. Jag varken röker eller dricker, så jag unnar mig mat, och ibland kan det slinka ner en och annan tallrik extra..

Mia's egenhändigt designade Bifteki.

Efter Robbans favorit ingredienser. Och lyckat blev det!

När Mia frågar vad jag är sugen på för middag, speciellt till helgen. Blir det ”Robbans Favvis”. Detta är Bifteki med oreganowraps.

Till detta har vi tzatziki, feta egen chili och grönsaker.

Bäst tycker jag att det smakar med kalvfärs till Mia's Bifteki.

Mia är inte glad i kött som ni vet, så det blir nästan alltid jag själv som får avgöra köttet i Favvisen.

Denna grytan gör sig såklart bäst med förvällda bönor som fått ligga över natten med byte av vatten osv.

Nu är det inte alltid man orkar eller kan stå med detta ett dygn innan. Så jag anser att det är okej att ”fuska”. Men, man fuskar endast med bra kvalitet.

Jag har även lagt till tillverkaren inom (parantes) ifall ni kan få tag på dessa i affärshyllorna där hemma? Vill man inte använda korv, kan man med fördel t ex ha i ”köttbullar” av zucchini (Kolokithokeftedes).

Lat som man är, har jag även haft i korv som smakar som falukorv... inte poppis.

Först ut är min tzatziki som jag lagat på samma sätt i 30 år, minst.

Själv har jag lärt mig den av Giagia, med en hel del ändringar i receptet ska tilläggas.

Man kan variera den som man vill och man kan använda grekisk yoghurt direkt. Själv så tycker att naturell yoghurt get lite extra ”sting” med sin syra. Och konsistensen vill jag kontrollera med Crème fraiche.

Passar bra till grillat kött och går lika bra att ha till smårätter (mezedakia).

Denna Bolognesen (μπολονέζ), är ett recept jag modifierat ett antal gånger. Främst på grund av att kalv är dyrt i Sverige. Men även för att jag inte hade råd som ung helt enkelt.

Nu är det ju så att, det inte är en ”äkta” Bologna sås. Såsen har inte lagats av en tant i blommigt förkläde som använder sina egna örter och slaktade kalv. Låt oss kalla det en ”bolognese-aktig” sås då? I Sverige försökte jag alltid använda Grekiskt tillverkade produkter så mycket det gick. Men det går såklart absolut lika bra med alternativen i affärshyllan.

Jag har provat receptet med viltkött i, och det funkar. Men det är mindre ”såsigt”. Och sås vill man ha till pastan. Själv tycker jag att pasta ska vara bäraren av såsen, och helst lite al dente också.

Jag använder no.7 på pastan (linguine), även om no.1 (väldigt tunn) är bäst enligt Mia.
Jag tycker att No.7 tar med sig såsen samt att den inte blir ”för mycket”, trots att den är lite tjockare. Prova själv!

Som tillägg har jag en dryck från min barndom som alltid fanns där runt husknutarna.
På gårdarna där jag växte upp, fanns många familjer från Turkiet, Palestina, Libanon och Albanien. Dom använde Ayran till mycket i deras mat och tilltugg.

Själv anser jag ayran vara fräscht och en bra kombo till stark mat. Men även till lite mustigare kötträtter. Ayran är måste till t ex. Spanakopita eller Burek. Men dricks ofta tillsammans med Kokoretsi.