Vågbrytaren - Konsten att vara en lycklig olycksprofet.
Står vid strandkanten och tar av mig skjortan.
Ser hur vattnet når mina tår och får fötterna att sjunka ner i sanden.
Det är bråttom, dags att springa ut! -Innan nästa våg ska jag ta språnget.
Sluter mina ögon. Det är kallt i vinden - Men jag vill så gärna bada med dig.
Springer och försöker hålla balansen.
Känner småstenarna under mina fötter och hur vattnet slår mot mitt ansikte.
Känner hur vågorna försöker få mig ur balans, men lyckas inte – Jag slänger mig ut! Dyker ner i vattnet. Det iskalla vattnet slår lock om mina öron så fort jag hamnat under vattenytan.
Jag känner hur jag skrattar. Jag slänger mig upp över ytan och hurrar! -Wooohoooo!
När jag dragit händerna genom hår och ögon, ser jag att jag är ensam i vattnet.
Du är inte här med mig, inte än...
...Ser mig om och känner att tårna är kalla.
Sovit utan täcket i natt igen.
Hade +22 grader i sovrummet när jag gick och la mig och öppnade fönstret, vilket jag uppenbart somnat ifrån.
Sträcker på mig och reflekterar över drömmen jag nyss vaknat ur.
Smackar med läpparna lite. Känner att jag måste dricka lite. Är törstig.
Åter igen, samma visa. Samma rutin. Känns det som.
Skriver ofta till varandra, vilket ska göra avståndet kortare mellan varandra.
Vad det gör är att skapa mer tid mellan oss. Känns ibland ungefär som att man tappar värdefull tid till att sitta och prata om saker vi kunde göra här, nu och med varandra istället.
Säsongen smyger sig sakta inpå och jag kan inget annat än att följa mina dagliga rutiner för att inte klättra på väggarna, känns det som?
Så, vad är nytt då?
Sätter mig med mitt nybryggda kaffe och ser på vägen upp till huset.
Dimman är så tät nu att jag inte kan se bergen runt om oss längre.
Kall natt var det också.
För att om några timmar senare vända och bli +25 grader i skuggan.
På nätterna när jag tar sista rundan med dom fyrbenta, känner jag att det är fuktigt i gräset.
Sadeln på mc:n och taket på bilen har tjockt täcke av dagg.
Utemöblerna är mörka i färgen av all fukt på dom.
Duken på bordet har tusentals små vattendroppar som ligger där ovanpå.
Det doftar järnrik jord i luften. Ungefär som efter det har regnat.
-Den doften är så god, tänker jag och viftar bort myggen.
-Myggen är här! Nu börjar det...
”-Vet fan vad jag väntar på? Men det kan ju bara bli bättre än det här..”
Tre veckor sedan jag kollat posten...
Sitter och surfar nyheter på morgonen ute på verandan, när jag plötsligt kommer på att jag inte kollat postlådan på snart en månad!? - Hmmm..
Undrar om någon har tid att skicka något till oss i denna röran vi har i Europa just nu?
Nåja. Ska ändå köra in till Mackan och handla lite idag, så jag passar på att kolla.