Väntans tider - Veckouppdatering
Då tycker vi väl att det är dags för liten blänkare? Eller hur?
Efter någon veckas frånvaro har vi haft en hel del att stå i. Roliga nyheter - såväl som jobbiga har fortsatt prägla vår vardag här i Mackan. Men skam den som ger sig.
Snart ska vi slippa grannarna som får mig så ilsken, att jag gnisslar tänder bara jag hör deras röster. Jag vaknar varje dag runt fyra tiden på morgonen av deras kackel och bestyr i kök, som mest påminner om matbespisningen i skolan under högstadiet. Det ska bli skönt att själv bestämma tid för uppvaknande på morgonen. Sätta sig med en ny kopp kaffe och känna varthän denna dagen ska visa vart vägen går? Att kunna unna sig en kväll framför en bra film med gott och äta samt i glaset, klart vetandes om att vi själv bestämmer när klockan ska ställas en söndagsmorgon. Eller, när vi två ska få njuta en hel morgon tillsammans, under morgonsolen som så sakta letar sig in i sovrummet. Slumra till och slutligen känna att det får vara nog med och ligga och dra sig. Att vara ledig när man ska vara ledig. En dröm som kommer sitta som en fläskläpp! Och hör och häpna - Snart är det dags!
Jodå, nu har vi hittat rätt - Igen? Lagom stort, lagom enkelt, perfekt för oss. Kvällarna med planering blir allt tätare och nu kan vi känna att det börjar närma sig. Vi hade en plan på Achlia, men den var inget att hänga i granen. Dyrt och alldeles för långt ut. Visserligen närmare kontoret i Ierapetra, men dock så fattades det där lilla "extra". Ni vet vad jag menar. Allt ifrån planering till väggarnas placering. Där vi har hittat vårt nya drömboende är i princip nybyggt.
Fattas en del som måste uppdateras, t ex egen elmätare och delar av avlopp för tvättmaskin. Men det sätter jag in sen. Det viktigaste är att vi får våra kriterier uppfyllda - med råge! Jo, det är sant. En överraskning väntade när vi efter många om och men fick till en dag för att komma och titta. En kväll mitt i veckan, stress efter jobb och lite sena hann vi dock dit för att själv få vänta i 25 minuter, GMT - Greek Maybee Time.
Väl inne kändes det helt rätt.
Både jag och Mia älskade allt - läget, planeringen, kvalitet på allt. Det var snyggt och charmigt, lyxigt mixat med pittoreskt. Marmor i tre färger på wc, kandelabrar, bra ljussättning, hypersnabbt WiFi.
Kommer bli skönt att kunna jobba utan att oroa sig för wifi-skugga.
Vi har fortfarande utsikten där - Ut över Libyska Havet - Ännu bättre faktiskt. Även om vi bor nere vid stranden nu så ser vi inte havet. Vi har ca 30 meter att gå runt hörnet först. I vårt nya kan vi sitta med morgonkaffet och blicka ut över horisonten på havet. Vårt älskade hav. Vårt älskade Mackan - Nu kommer vi kunna njuta av utsikten också.
Orosmoln sträcker sig över lilla Mackan. Det har varit en tuff säsong för alla i byn. Oavsett om man jobbar i växthus eller med turister, är det en period av oro som visat sig närvara här i byn sedan i somras. Thomas Cook's konkurs fick många att ligga vakna och fortfarande är det osäkert. Många har valt att avbryta säsongen tidigare och åka hem. Stänga butiker och hoppas på en bättre säsong i 2020. Alla hoppas på att situationen med VING ska bära upp jobben på hotellen. Att de som har lägst löner inte måste gå.
Att alla som satsat på nya, dyrare investeringar för att locka turister, ska få valuta för sina belånade pengar som ska in på banken igen. Översvämningen och följande kris i April tog hårt på många i byn, speciellt hos de lokalt boende och affärsinnehavarna. Många bed'n breakfast fick totalrenovera och bekosta sanering själv. Andra fick bidrag, men dessa tog slut snabbt. De som bor här - Locals,
Får rätta mun efter plånbok och tar jobb för att överleva säsongen. Ingen gör en hacka nu, alla har drabbats. Och nu lär det inte dröja innan olivsäsongen får liva upp. Raki brännandet pågår för fullt och vedeldningen ligger som en smog tidiga mornar. En bra kazani är som en Ferrari i garaget och går i arv. Själv har vi fått tackan nej till raki-bjudningar då vi haft full tupp med leta nytt.
Många äldre fick sina odlingar förstörda och det har tagit tid att bygga upp lilla Mackan igen. Men här står den - i all sin prakt. Mia och jag har gått upp till vårt nya boende för att stå och stirra ut och insupa allt det här som gör Mackan så spännande och mystiskt.
"Jag hör henne ibland - muttrandes, planerandes - på nya dödliga dödsplaner.."
Regn efter 8 månader utan en droppe. Nu har vi haft ett par dagar med regn. Speciellt på nätterna kommer regnet. Och härom kvällen åskade det och blixtrade så att vi fick släppa in Brutos (hunden) som var förskräckt. Men, efter 10 minuter ville han ut igen och jaga pickup's med diesel motorer.
Kvällarna är svalare och det är ca 20 grader på natten. Inte kallt men väl kyligt i vinden från havet. Uppe i det nya boendet vindar det mer, men det är okej då mygg och flugor inte gillar vind. Här nere i tropikerna ca 30 meter från stranden är det fuktigt = Mosquito Paradis!
Mia spenderar ca 3 timmar om kvällarna och smäller i väggar med flugsmällare, flip-flop, sandaler, gafflar, knogjärn... Jag hör henne ibland - muttrandes, planerandes - på nya dödliga dödsplaner för myggjävlarna. Naturligtvis lyckas 99% av mosquiterna fly innan hennes mordplaner lyckas få fart. Men jag måste beundra henne för hennes envishet. När vi hade myror i sommarstugan höll hon på en hel sommar och utrota myror. Som en blond Schwarzenegger yrde hon fram och tillbaka och lyckades med diverse knep slutligen med sitt mål - Mia: 1 - Tre miljarder myror: 0
Dessa mosquitos är irriterande och snabba faktiskt. Stora och svarta, "Tiger Mosquitos" kallar man dom. Ca en och halv centimeter kropp. Har ränder på bakkroppen och lite ljusa partier mellan, så det ser ut som dom är tigerrandiga.
Snabba och elaka jävlar är dom i alla fall.
Men, skam den som ger sig (även om Mia är tuffast...) Långt in i förra veckan ser man folk gå i vattnet och vandra en bit ut. Om det är varmt? Knappast! I solen har vi mellan 24-27+ om dagarna. Men, det kan ändras radikalt fort. I princip över natten, för att hålla 13-16 grader fram till Januari/februari månad.
November - Olivtider vankas! Regnet kom och många har varit lyckliga, för oliverna behövde det.
Det har varit mögel och fluginvasion hos vissa skördar, vilket inte är ovanligt, men på ett annars bra år är det synd på kvoterna. Hälften är klart och med ett bra resultat bådar goda tider för familjen kommande månader. Nu väntar mer jobb i olivlundarna. Vi har fått mindre jobb då man helt enkelt inte har råd att bekosta arbetare. Vi hjälper familjen såklart, men med med familjens tusentals olivträd, krävs det en del folk för att bli klar. Sen så är det ostadigt med regn i luften. Dock blir det till att hjälpa till vänner som är ensamma då barnen är bortresta och går på universiteten i Aten eller Thessaloniki - så vi hoppar in såklart!
"Livet ler åt dom som är sina egna lyckas smeder."
Jobb kommer in och själv bådar det gott för firman. En hel del nöjda kunder har hittat sig fram här nere på ön. Det är visserligen nytt och marknadsföra sig på social media på Kreta, men det har lossnat sedan 2017. Just nu ser vintersäsongen ut att gå ihop och jag och Mia planerar lite nya investeringar framöver. Men nu vankas det flytt igen. Suck! Nåja, det var inte för gott här, även om vi trivts. Tyvärr handlar det om annat. Om saker vi försökt, men inte kan påverka, så, det är dags.. Livet ler åt dom som är sina egna lyckas smeder.
Avslutningsvis
Tack för att ni läser vår blogg och vill ni ställa nån fråga jag inte tar upp här, eller har frågor kring det jag tagit upp här, kan ni alltid skicka oss ett mail eller PM så svarar vi er.
Behöver ni hjälp och komma i kontakt med någon instans här på Kreta hjälper vi er såklart.
Tack /Robban PS. Stavros Kackerlackan har flyttat verkar det. Han ville inte ha sin lilla uteplats som drabbas av en Tsunami varje dag när grannen häller ut hinkar med klorinvatten klockan 05.00 på morgonen. Även han letar annat kanske - Fan! THE SLUT
#kretabloggen #enkelbiljettkreta #flyttaigen #grannarfromhell