Partners / Support

Information
Bloggen
Tjänster & Service
Missa inga inlägg!
enkelbiljettkreta.swish.small.png
  • White Facebook Icon
  • Robban

Under 20 dagar kvar

Uppdaterad: 26 jul 2018

Nu är det över en månad sedan vi uppdaterade bloggen. Jag har varit på Mia om att hon ska börja skriva ett par rader, men hon jobbar nätter och har ingen ork kvar när hon gått av.

Några lediga tider tillsammans har vi inte haft på ett bra tag och det börjar träta att leva som inneboende, även om det är hos sin mamma (och svärmor).

Och själv har jag haft huvudet under armen ett tag nu i all stress som trappats upp senast.

Skräcken att inte hinna med lade sig strax efter vi utfärdade nya pass och fick hämtat ut dessa, för att inom kort påminna oss om att det finns massor kvar att bocka av.

Likaså kunde vi se mållinjen när man i kalendern ser att man kryssat över en hel del faktiskt. Allt enligt den planering vi bockar av och slaviskt följer till blindo men lika bra fyller på ändå..


Så, whats nytt?

Konstigt hur man slappnar av i den allra stressigaste tiden, att kunna tänka att; -Äsch! det gör jag i morgon. Jag hinner det också. För att ett halvt dygn senare svettas blod över att man inte ska hinna i tid med allt.

Vi har bokat in oss på Bakluckeloppis i Slottsskogen i Göteborg den 29 Juli. Under våra bravader i källare och åtskilliga garderober (känns det som) har vi insett att vi fortfarande har MASSOR av saker vi måste göra oss av med. Trots att vi slängde 11 flyttlådor med skräp och brännbart har vi nu massa saker man annars tänker "-Hmm, den kanske jag kan ta med" eller så hamnar saken på en hylla för senare beslut, vilka aldrig blir aktuella i tid kan vi meddela er.

Så, den 29:e kommer det bära av med förberedelserna och alla förväntningar framför oss.

"Att ständigt höra alla frågor om -hur ska ni klara det? -hur ska ni göra då? Att vi faktiskt tillhör dom i deras bekantskap som utan att ha vunnit en mega- miljonvinst ändå kan genomföra det dom själv gärna vill uppleva."

Allt har sin tid.

Vi har haft få mysiga kvällar när vi kunnat sitta och prata om vad nästa steg är.

Då passar vi på att prata om framtiden, känslan av att snart faktiskt uppleva och förverkliga vår dröm. Vad betyder det egentligen? - En "uppfylld dröm".

Vad vi stött på under det senaste året har varit omgivningens avsaknad av drömmar, känns det som. Att ständigt höra alla frågor om -hur ska ni klara det? -hur ska ni göra då?

Att vi faktiskt tillhör dom i deras bekantskap som utan att ha vunnit en mega- miljonvinst ändå kan genomföra det dom själv gärna vill uppleva. Vi har ofta inte svarat då vi känner att om man inte själv har sett längre än att; köra till fotbollsträningar och gympa för att stressa och storhandla med tonåringar degandes hemma i soffan hemma, jobba heltid och ha dåligt samvete för att man inte hinner träna osv. Och trots denna vardagen inte ha drömmar?

-Hur ska du möjligtvis förstå? känns det som, ungefär.

Om att vi skulle flytta till en villa i en annan ort 40 mil bort, skulle man knappt höja på sina ögonbryn, och oron över hur vi då ska göra med "jobb och allt annat" hade inte varit första frågan. Men om man väljer samma sak, 400 mil bort, ja då, då kommer Karl-Oskar & Kristina- symptomen fram"-Men käre nån, hur ska detta gå Kal-Åska?"... Oj! Visst ja, dom utvandrade 1200 mil med mögligt bröd och halvrutten fisk i bagaget. Lycka mäts inte i tillgångar, lycka mäts i att kunna dela känslan med någon som är en del av allt, när man lyckats...

Känslan av att varje dag vakna till ditt egna paradis lockar mer än allt annat.

Att "börja om" vid 50+ är inget som är vanligt. Och visst är det och kommer bli tuffare, men vi är friska och hungriga, speciellt när vi under många år sett vår chans och med en envis planering sett mållinjen skymta i horisonten. Vi vet att det inte är en dans på rosor, och vi är mer än väl medvetna om att det krävs karaktär och riktig kärlek för att bli lycklig i sitt mål.

Vår dröm är inte bara Kreta ska ni veta,

En stor del av drömmen är att vara med varandra och leva i När, var, hur.... som vi vill det ska vara. Inget är gratis, och ska inte vara det heller. Att kämpa gör vinsten sötare och skänker sötma åt livets främsta härligheter.

Om våra hemligheter och härligheter? till våra vänner säger vi bara - Skriv en bok! :D


Jobba, spara, jobba, spara...repeat

Visst kan vi förstå frågorna, men ingen tar steget ut från klippkanten utan att använda säkerhetslina. Eller för den delen, kontrollera att allt sitter fast hundra gånger innan.

Att inte slänga sig ut innan man förberett sig mentalt. Så resan hit har varit tuff och påfrestande, men har samtidigt ställt oss frågor vi kanske annars inte skulle ha ställt?


Det har varit stunder då vår kärlek har prövats, vår vilja har satts på prov konstant. Och en känsla av både otillräcklighet och skuldkänslor har turats om under åren. Men vad som har varit viktigast är min och Mias kärlek för varandra, visst har vi våra stunder av värsta Dynastin farser med både inslag av drama och martyrskap. Som tur är har inte okända barn med mångmiljonärer kommit till känna så allt lugnt.

"Vad vi saknar mest, och vad som svarats när vi frågar varandra om vad man ser fram emot har alltid vart tre saker; -Känslan av att vara vi två, -Inga måsten. Vi saknar det spontana i vardagen, för vi båda är oerhört spontana i oss själva."

Är det värt allt?

Mellan jobb och sparande har vi även varit noga med att belöna oss själv på något sätt.

När man känner att en hundralapp på godis och dricka till filmen här hemma är mat i tre dagar där nere, känner man motivation att hellre skjuta upp och ta det sen. Men, vi är inte perfekta så ibland slinker det ner en och annan godis och rinner ner en och annan sötad skönhetsdryck och en pizza eller två.

Sanningen är att när man kan och har möjlighet att köpa så väljer man hellre att avvakta, inte för att snåla utan för att man vill att sparkapital ska räcka. Så nej, vi köper inget onödigt kan tänkas. Vi har valt att köpa saker med oss och att ta saker senare, där nere.


Vi vet att varje dag vi kan spendera i vår dröm kostar oss motivation, engagemang och karaktär här hemma, så våra prioriteringar handlar om att vara ärliga och insiktsfulla.

Vi uppdaterar vårt förhållande och inte mobiltelefoner.

Vi hittar ämnen att prata om och inte lägga upp på sociala medier.

Med facit i hand sen kanske vi skulle gjort saker annorlunda, vem vet?

Men om det är värt allt? ABSOLUT!- Alla gånger.

Vad vi saknar mest, och blir våra svar när vi frågar varandra om vad man ser fram emot har alltid vart tre saker; -Känslan av att vara vi två och Inga måsten.

Vi saknar det spontana i vardagen, för vi båda är oerhört spontana i oss själva. Oftast känns det som att vi inte har tid och ensamhet nog att ta oss en tur och gå ner till affären.

Mia jobbar nätter och när hon gått av är hon tröttare än en björn under vintern.

Alla nattarbetare vet vad hon menar säger hon, och även jag tror henne, trots att jag väcker henne i min vingliga och irriterat knarrande skrivbordsstol när jag skriver.


Avluta, avboka och nystarta om igen... Never ending story

Att avsluta allt har visat sig vara otroligt tidskrävande. Avsluta allt ifrån bredband, telefoni, Tivo till att ändra abonnemang för vår telefoni som ska täcka Grekland.

Att gå i klinch med myndigheter om dokumentering som ska skickas i god tid. Teckna försäkringar och avsluta sånt man annars tar för givet som går via facket.

Att försöka förstå ett annat lands byråkrati och ensamma hitta det vi behöver med oss. Sedan 2011 har vi haft kontakt med ambassaden och även anlitat en notarius publicus som ordnat med översättningar på korrekt manér. Mitt i allt hittade vi en positiv överraskning, då vi skulle höra med Tele2 angående våra nummer på en och samma faktura (abonnemang). Nu visade det sig att med nya avtal löste Tele2 biffen och vips! -allt klart till mindre kostnad och vi ringer och sms:ar fritt i Grekland, samt att vi ringer gratis till Sverige, gud va bra!

Vi står på Bakluckeloppis i Slottsskogen den 29 Juli - Kom hit och köp så vi kan handla Feta ost i massor!

Frågan om vi har jobb där nere, eller vad vi ska leva på har varit nyckelfrågan och för många vi känner säkert tiotusenkronorsfrågan. Men vi har planer som kanske inte går att berätta än. Saker som handlar om tajming och kontakter, både här hemma och där nere. Så, jo och nej är svaret. För min del har jag kontoret med mig och har Europa som arbetsplats.

Mia känner jag ska inte behöva stå i människors avskräde och ta unga lyft mer, aldrig mer!

Vår budget tillåter oss att ta det vi kan och får, även om det kommer plinga in ett och annat konsultjobb. Tanken är att vi INTE ska jobba som vi har gjort innan och nu när vi kan och vill, dra ner på sånt som gör att kroppen lägger av i förtid, fysiskt eller psykiskt.


#letsgocrete #enkelbiljettkreta #kretaherewego #20days #tele2kickass


210 visningar