Två veckor har gått, bara 47 kvar..

Två veckor har gått, bara 47 kvar. Efter många turer, kom så Mia iväg till sitt jobb i Sverige. Om det inte varit tystare i Mackan så är det så nu iallafall. Nytt folk syns till i byn och allt fler språk hörs när par och familjer smyger sig förbi. Turisterna har landat på Kreta och börjar hitta hit och stränderna börjar fyllas på med än så länge bleka och soldyrkande ”räddare i nöden”. Allt fler i byn drar lite oftare på smilbanden nu.


Byn omges av en lite blek aura av hopp och framtidstro, om än väldigt skör och man är varse om att ett enda fall av Covid-19 skulle vara förödande. För människorna här och för byns framtid. Nu med internet igång här hemma, kan vi prata så länge vi vill. Och det är välkommet ska jag tala om. Eftersom jag inte använder min telefon mer än mellan mig och Mia, ändrade jag abonnemanget så att Mia har fri surf hon kan använda i Sverige.

Mia's mamma har nämligen inget internet, så det är jättebra för oss båda nu.

Vi har även grekiskt hemnummer numera så det är inte så dyrt för vänner heller här nere att ringa oss. Vilket varit lite på kant innan. Man har inte haft vidare lust att ringa då det är dyrt med samtalstaxan till svenska nummer härifrån. Intressant är ju att leta en telefon ute i butikerna. När man frågar efter en billig bordstelefon tittar man på mig med ena ögonbrynet sänkt. Och man riktigt hör hur dom tänker: ”-Har idioten ingen mobil?”.

Minns att jag hittade telefoner inne hos ”Kinesen” i Ierapetra sist jag var inne hos honom, när jag handlade fläkt och fiskelina.

"Där ute, där finns dom..."

Hur känns det efter att ha kommit hem då, tycker Mia?

Jodå, Mia har haft en hel del att berätta om flygningen hem till Sverige.

Massor av kontroller och det var även ett fall då personen inte kom igenom och skickades tillbaka. Så nog finns det tuffa steg man ska gå igenom för att komma till Sverige. Personalen på Heraklion och Aten's flygplats var professionella. Och med Olympic och Aegean var Mia jättenöjd.

Man gjorde allt för att resenärerna skulle vara nöjda trots en ganska tuff färd. Ombord på planen tog man hand om resenärerna. Ingen mat serverades men man fick smått tilltugg och vatten.

Mia upplevde det som att man var väldigt uppmärksamma, både i Grekland och i Danmark.

Däremot blev Mia avsnäst för att hon var Svensk i Danmark av tågkonduktören.

Att Svenskar gott kunde hålla sig hemma om man inte kunde respektera restriktionerna.

Mia bara svarade med ett ”-Jaja. Du är så duktig så... Slappna av nu..”.


Rent på gator och ljust(!) Jo, precis – Ljust överallt. Gatubelysning, upplysta vägar, rent och snyggt. Och att det är så grönt i Sverige! Mia åkte tåget från Köpenhamn till Göteborg, så resan var perfekt så sett. Efter att ha varit borta i ca ett år kunde hon nu få allt på ett bräde, från söder till mitten..

Fåglarna! - Helt olika ljud än vad man hör på Kreta. Även gråsparvarna låter annorlunda.

Duvorna låter olika. Skator och Staren hittar man inte i lilla Mackan, men fiskmåsar finns.

Och dofterna! Träden, gran, tall och björk... Mia känner skillnaden i pollen också (allergisk).

Efter 4 dagar insåg jag att tvätten måste in, minnena efter Mia var överallt. Och jag ville inte ändra...

Mat-os och kastrullsymfoni.

Nere i hamnen har det börjat liva upp lite. Men bara lite.

Man hör kastruller slamra i förbifarten och lite klirrande med glas. Men annars inte mycket mer.

Solstolarna står som på parad med mellanrum nu i pandemitider. Även om det inte är många som ligger här så är det förberett ifall någon vill lägga sig en stund under parasollen.

Uteserveringarna här har glest mellan bordsparen. 2-3 meter ser det ut som hos vissa.

Andra, kanske inte lika stort avstånd, men dom finns där. Man gör vad man kan och kämpar.


”-Dom kanske kommer? Vem vet?”

Så låter det mestadels. För nu är oron ”på riktigt”, och inte bara en tanke. En hemsk sak som kanske kan drabba byn. Nej, nu är det många som vaknat till liv. Jag märker det om inget annat hos dom som annars inte bor på ön. Som kommer hit till sina tavernor och andra affärer.

Här, möts man av en slags förvåning. Man himlar inte med ögonen, men man ser vecket i pannan när man försöker få ihop det.

”-Konstigt! Trodde inte att det skulle vara folktomt här...”


Turisterna skulle ju komma nu när man öppnat upp? Eller? Var det inte så sagt?

Nej. Turisterna vill vänta. Kanske ända till nästa år? Och då är det försent för många i byn.

Om inte man gör som flertalet jag pratat med – Man funderar på att sadla om.

Maria, som äger en av matserveringsställena här säger att hon och gubben funderar på att fokusera på att odla istället. Så man har och sälja. Men även ifall det kommer fler tuffa tider. Då har man mat.


Jag och Maria har ju själv tur med grönt och odlingar. Så, vem vet?

Vi pratar redan om att ta nästa steg. För detta både vill och kan vi inte vara med om en gång till.


Nyöppnat i år - Nostalgos Gallery, Handmade butik som drivs av unga paret Dimitris & Marlene..

Förhoppningsvis ett avslut på en era – Med nya hopp och förväntningar om en ny

Snacket i byn just nu är om den nya lagordningen som gäller här från Måndag den 20 Juli.

Då gäller obligatorisk mask på i butiker för alla, även kunder såväl som butiksarbetare.

Alla i byn välkomnar det såklart.

Och hoppas att det hjälper till och få bukt med coronaspridningen.


I dagsläget är det ett (1) rapporterat fall i Heraklion av covid-19. Inget att skrika om kanske, men i byn är man oroliga inför ”den stora turistvandringen” som väntar nu i slutet av Juli och med början av Augusti.

Folket här är jätteglada och spritter i sina förväntningar och förhoppningar. Alla hoppas på att ”rätt” turister kommer. Dvs. de som inte bara stannar på hotellområdet med sin AI.

Man önskar att alla turister vill ut och se, prata och känna in allt som lilla Mackan varit med om.


För egen del, skulle detta innebära att jag har jobb i Augusti, kanske September och med stort hopp, kanske även in i Oktober. Men här är det väldigt osäkert ska jag säga.

Än lever vi på förhoppningarna om att Mia får tillräckligt mycket jobb under 2020 så att det räcker.


Just nu drar jag in så pass att jag klarar mig med näsan över vattenytan, mer än så blir det inte. Jag avsade mig otroligt mycket jobb ”hemifrån” när vi flyttade, och ville helst se det som extra, när det behövdes.

Tanken var att vi inom sin tid skulle hitta ett deltidsjobb, på några timmar om dagen eller i veckan. Detta skulle räcka för oss och vår årliga budget. Men, pandemi-skiten gick ju inte att förutse att den skulle komma som en fläskläpp heller.


Vi får ta det som det blir och kommer. Vi har varit med om värre..



Hört på Kaféet-Kraftmätningar eller förstahjälpen åtgärder?

Ni som har någon form av intresse för området kring Medelhavet, kanske läser andra tidningar än Svenska morgon och -kvällstidningar? Om det undgått er så har Turkiet fått någon form av hjärnsläpp och fått för sig att göra om Hagia Sofia till Moské. Sedan länge har den varit ett museum och således varit öppen för alla religioner. Men även för alla som intresserat sig för dess historia och vill få mer information via guidade turer, ta bilder eller bara sätta sig ner och avnjuta arkitekturen och konstverken. Numera kommer detta vara svårt då det endast kommer vara möjligt att få fullt tillträde, i undersökningssyfte inom Islams lära och inom dess regelverk.


Omvärlden har sagt sitt och trots detta gavs det stående ovationer, när beslutet att göra kyrkan till en moské lästes upp i Turkiets riksdag. Dom enda som satt kvar i protest var det Pro Kurdiska partiet som valde att sitta ner (och buade).

Kurderna har en stor del av sin befolkning vilka är kristna, samt idag agerar som den skyddsled mellan Turkiet och Syrien som IS använder som transitland och smuggel-led. Primärt så skyddas dom östra städerna i Irak av kristna kurder, vilka terrorist stämplats av Turkiet.


En infekterad händelse som kan komma att få konsekvenser.

Här pratas det om det överallt, och alla sitter i sina butiker med ljudet på max på TV:n angående nyheterna om Turkiet och om Putin ska reagera? Kanske FN slår näven i bordet? Men det är det ingen som tror på längre. FN här nere är en fabel vilken man läser om i fiktioner och romaner.


Man vänder blicken från TV:n, rättar till sin kavaj och drar fingrarna igenom skägget.

Rör om i sitt kaffe samtidigt som blicken letar sig ut mot fönstret, mot havets horisont...

-ΜΟΛΩΝ ΛΑΒΕ!”...



Upprensning i Mackan #3

Bord och stolar har åkt ut nu på samtliga uteserveringar, och parasoll på stränderna har fått det en aning glesare. Mat-os från tavernorna sprider sig i byn och allt eftersom man kör längs huvudgatan kan man snappa upp vad som står på menyn ikväll.


Hamnleden som går ifrån den stora parkeringen i mitten av byn har fått ett ansiktslyft.

Den gamla förstörda och av hårda vågor utsatta kullersten belagda gatan har renoverats.

Cement och ingen sten förvisso, men nu bör den tåla ett ev. Nytt skyfall med monsunregn och en ny översvämning-fas (hoppas inte).


”Döskalle” -projektet nere vid Mira Mare och Petra Bay Taverna har börjar bli riktigt stiligt.

Nu kan man skönja hur det kommer se ut och processen börjar se ut som att det snart blir klart. En vild gissning är att det är klart nästa år?

Byggprojektet mot hamnstråket och stranden...
Parkeringsplatser på väg att gjutas?
Gången vid Mira Mare ner mot byvägen...
Fasaderna mot byvägen...

I Pannor & Grytor hos Mia & Robbans Place..

Mestadels grytor (som vanligt) men även en och annan pastarätt med sjötema.

Just nu är det gott om godsaker från havet och speciellt fisket har kommit i gång på allvar nu när Kreta öppnat upp igen. Att inte få fiska har varit jättetrist. Och för många, ett stort ekonomiskt karateslag. Men, nu är fiskbilen igång igen och han ler så fint med sina kritvita tänder där han sitter i sin röda pickup.

Gurka, aggouri, atzouria...?
Färska honungsmeloner

Grönsaker och frukt ska vi inte tala om. Har grönsaker i överflöd, så det blir sallad minst två gånger om dagen samt på kvällen framför TV:n är det supergott och skiva upp färska tomater och gurka med lite havssalt. Gott som tilltugg till en iskall pilsner och bra film.


Det har blivit en del besök hos syskonen Stelios och Georgia på Alliotiko.

Hjälper dom med sin engelskspråkiga facebook sida, så man envisas alltid med att ge mig mat. Inte för att jag stretar emot, hahaha. Men visst. Stelios och jag saknar dom tider vi satt i timmar och snackade över god mat och dricka. Nu är det svårare när han har tavernan. Men, han är i byn iallafall. Och inte två timmar ifrån oss uppe i bergen.


Vi ser framåt nu.

Saker kommer ta tid, men vi är på gång..

Det kommer ta några månader för oss att hämta oss. Värst är det med alla räkningar som ligger och pyr som en eld vilken aldrig försvinner. Men, trots allt elände, måste man ha kvar kämpaglöden och inse att inget i livet är gratis eller är underhållsfritt heller. Hur man än ser på det är vi inte ensamma, vare sig här eller i Sverige.

Vår resa tar aldrig slut även om vi är i vårt paradis. Det är tufft och stundvis omöjligt känns det som. Men, för oss är det värt allt! För, hur vi än ser på det. Nu eller senare, vet vi att om vi ger upp har vi förlorat - Så länge vi kämpar kan vi bara vinna!

En av många platser som ger mig en överskådlig vy över det vi kämpar för...

Vi har sett hjältar, vilka visat sig och sin medmänskliga sida, och dessa är vi enormt tacksamma över att känna. Och vi vill att ni ska veta att utan er hade vi kanske aldrig klarat av de första stegen hit idag efter pandemin. Så åter igen – Tack så enormt mycket för att ni vill, kan och definitivt offrar er att ta er tid att hjälpa oss. Vi är er evigt tacksamma. Alla ni som undrat över oss och visat ert stöd. Ert peptalk har varit oerhört uppmuntrande under dessa månaderna! -Tack på er alla!

En vy jag aldrig kan och kommer få nog av... Solnedgången över mitt älskade Mackan...

Ha det gott och tack för att ni läser vår Blogg!

Var rädda om er och anhöriga. Och var försiktiga.

Goa hälsningar!


/Robban


#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #Makrigialos #Kreta2020 #AlliotikoTaverna

0 visningar

Partners / Support

Missa inga inlägg!
Information
Bloggen
Kategorier
enkelbiljettkreta.swish.small.png
  • White Facebook Icon