Tid tillsammans – Dags att ta farväl igen

Uppdaterat: 29 jan.

Nytt år och massor av nya, intressanta saker som står och lurpassar.

Mycket av detta betyder en hel del omställning här hos oss. Inte minst har det att varit Tre(3) nya saker som har varit i fokus. Den som vankar först - Att få Mia till Sverige.

Dom andra två är än så länge svåra att ta upp. Men dessa kommer få sin del av bloggen.

Det är en stor omställning som kommer ske för oss under 2022, med nya krafttag och lika stora omställningar i vår vardag. Inte minst när Mia är borta och jag kommer arbeta heltid.

Lägg därtill dessa två ”hemliga” saker som ska se dagens ljus under detta året.

Och redan tidigt, kanske så tidigt som i sommar? Men först. Ska vi ta farväl...

Vill börja inlägget med ett -Ursäkta!

Det är snart en månad senast vi la upp ett nytt inlägg.

Har varit en hektisk månad. Och jag och Mia har mest spenderat all tid åt varandra.


Nu ska jag inte förminska det faktum att Mia ska ut och resa under värsta Omicron -etappen.

Även om man är vaccinerad och än så länge kan sålla sig till den friska kategorin som idag omger oss. Jag tänker då främst på t ex Lagada, som har ett flertal smittade i området.

Det gör att man har en del sömnfria nätter, ska meddelas.

Att släppa iväg Mia i detta osäkra. Är inte att rekommendera. Tyvärr har vi inte så mycket val.

-Varför ska hon ut och flyga nu? Under värsta smitthärvan där ute.

Jag förstår hur ni tänker – Absolut.

Än så länge måste vi båda arbeta. Inga miljonärer här inte.

Vi är inte pensionärer än. Vilket hade underlätta för oss. Vi har dock något år kvar till detta.

Inte för att det är våra åldrar som är ett hinder. Absolut inte.

Det handlar om att vi har projekt och andra saker som kräver att vi har inkomster som går att investera. Men främst för att kunna ägna oss åt det primära projektet i planeringarna inför 2022. Men vi kommer tillbaka till det sen...

-Kan knappt komma ihåg sist jag skakade hand med någon”

Att hitta arbete här nere är tufft.

Lägg därtill att vi är i 50-60 -års åldern, på en arbetsmarknad som letar unga arbetare och låga löner. Dom flesta letar året runt jobb. Vilket även det är svårt att hitta.

Turismen har sakta dalat varje år de senaste 4-5 åren. Även innan Pandemin. Så många har valt att antingen sadla om, eller helt enkelt stänga ner.


I Mackan finns ett par sådana som tyvärr fått stänga ner dom senaste 5-6 åren pga. Minskande turism. Såklart har även All inclusive spelat en roll. Men inte endast.

Det har varit tuffa år som har drabbat inte minst restaurangerna i området.

Med all nedstängning under pandemin, kom dråpslaget för många.

Finns det inget positivt i Mackan då?

Absolut! - Folket själv!

Flertalet här är svåra att bryta ner. Man ger sig aldrig.

Man lever på stammisar som kommer varje år. Även om det kan vara längre mellan besöken nu i dessa tider. Många väljer trots allt att försöka ta sig ner. Dels för att njuta av området, men även för att ställa upp och på så sätt hjälpa till. Det går inte obemärkt förbi, ska nämnas.

Alla i Mackan älskar er som kommer! Det ska ni veta. Man pratar om alla ni som snart ska komma hit. Om hur kul det ska bli. Och väldigt sällan nämns pengar i samband med detta..

I skrivande stund har vintern slagit grepp om oss här. Många kämpar i kylan med att färdigställa innan säsongen för 2022 ska börja.

Sista Mars är säsongen igång. Och den 1 April är officiellt säsong 2022 öppnad enligt Turistministeriet.

I Europa lättar somliga länder på sina restriktioner. Bra eller dåligt? Vi får se.

Här pratar man om hur skönt det hade varit att kunna gå tillbaka till det normala.

Själv tror jag på en mellanting.

Än är det inte över. Och vi måste leva med detta ett tag till.

Kan knappt komma ihåg sist jag skakade hand med någon?

Jag tror att 2022 blir ett tufft år. Kanske även tuffare än denna pandemi-tid som gått?

I Mackan är mångt och mycket detsamma. Men andra saker är borta.

Hoppet är där, gnistan är där. Men om politikerna följer upp är frågan...

Nyårsafton smög sig förbi..

-Skönt!

Jepp! Ni läser rätt.

Både jag och Mia hade en underbar nyårskväll och afton.

Vi fixade god mat till oss två, med gott och dricka. Kollade på bra filmer på SF anytime.

Dagen efter stack vi ut och hade en skön dag. Handla hem och laga gott att äta.

Mia vill vara med hundarna så mycket hon kan innan hon flyger till Sverige.

Har blivit många timmar ute med dom och gått turer. Mia kommer sakna sin lilla Mimmi.

Även Vilma, såklart! Men Mimmi är ju så ny i familjen. Och Mia är lite orolig över hur det ska gå? Nu ska hon inte vara borta i 11 månader denna gången, så Mimmi får snart se henne igen.

När man har en hundtokig kvinna hemma - Läppstift i pannan på Mimmi...

Hört på Kaféet - Siaren Pantelis

Pantelis är en alert och pigg filur. Som siar vädret (bland annat) i växter och natur.

Han har full koll på naturens alla läkemedel där ute. Och han uppdaterar oss alla dagligen med sina fynd och dagsfärska, visa ord.

Nu sist skulle det visa sig att i hans trädgård, hade hans törtelväxt - αντσουμαλια [Astumalia] sugit åt sig fukt och i parad stått näst intill i blom.

Pantelis berättar att -Dom talar om att dåligt väder är på gång.

Inom ett par dagar skulle regn och kallare luft komma ner från bergen, enligt honom.

Hmmm? Tror jag på det? Och mycket riktigt. Några dagar senare kom ovädret, precis som han sagt.

Nu kan jag se hur ni tänker: -Han kollar såklart på väderleksrapporten?

Nej, inte i detta fallet. Inte enligt rapporterna.

Vilka förvisso rapporterade moln och ev. regn. Men inte att det skulle komma vattenmassor, storm och temperaturerna skulle dala över 10-15 grader över en natt.

Visserligen är han inget medium, men han har bra koll på sitt väder och sina medicinalväxter.


Förresten påminde han mig hur man innan man ens öppnat en apelsin, kan tala om exakt hur många klyftor det är i apelsinen. Funkar även på Clementin och Citron.

Onödig info kan tänkas? Men inte om man ska plocka eller låta hänga kvar i tidigt skede.

Fler klyftor = mer vikt och mer i kassan när man säljer.

Var ett ganska coolt partytrick när man som unge på kalas, kunde tala om antal klyftor i clementinen.

Även föräldrarna undrade....Eller? Det kanske var för att jag envisades med att ha mina fotbollsskor med dobbar överallt? – Även på kalas! Hahaha..

Gissa antal klyftor? Tripp-Trall-Trull - C-vitaminerna radar upp sig...

Har försökt att komma ut i friska luften. Kört lite i December. Man vet aldrig om det kommer en lockdown här igen?

Minns alla vi haft, med alla saker man saknade. Som att vara ute i det fria på två hjul.

Minns mina oplanerade färder upp i bergen. Här har jag stött på allt som inte kommer ner i foto-mappen på datorn. Eller hamnar på ”ska göra” -listan på semestern.

Brukar ta mig tid till detta innan säsongen börjar. Och hoppas på att vädret ska bli bättre innan det är dags att gå på jobbet 7 dagar i veckan, från 9 på morgonen till 22.

Kiwi & Ankan i kvällens December sol på väg ner bakom bergen...

Våra kära familjer i Sverige

Det plingade i telefonen.

-Vad nu? Ser att det är en bild som skickats.

-Vänta!? Vad nu? Vem har...?

Skönaste familjen i Malmö skickar en Julklapp - Bästa ni (änglar utan vingar).

I vått och torrt är dom där. Stöttar och utan tvekan verkligen ser till vårt bästa.

Ingen ko på isen, det vet man. Men det är mer än välkommet, det är från hjärtat.

Allt som får dagarna att gå framåt räknas. Även kärlek mellan vänner och familjer...

-Tack Z & M, utan er.... ni vet...

Mia pratar nästan varje dag med sin mamma.

Hon frågar när Mia ska komma hem till henne igen? -Blir det i sommar, kanske? Undrar Mamma.

3 dagar innan resan kan Mia inte hålla sig längre – Mamma, jag kommer på Torsdag!



Ränderna går aldrig ur..

Då sitter vi här – Igen! Dags att ta farväl.

Tiden har gått fort. -Allt för fort.

Klockan ringer på 01:30, dags att gå upp.

Vi tittar knappt på varandra dom första minuterna. Det känns tufft.

Tuffare varje år, faktiskt.

Man tror man vänjer sig. Men icke! Det svåra är att man innan Mia reser, känner att;

-Ska vi verkligen inte vara tillsammans så mycket av vår tid vi har?

Men, så är det. Vi vet och vi visste detta innan livet begav sig ner hit.

Vi sätter på kaffet. Och Mia samlar ihop det sista som ska ner i resväskan.

När vi går förbi varandra, nuddar vi fingrarna och tar lite på handen. Allt för att ta till vara på varje sekund innan det är dags att sätta oss i Bilen och fara iväg.

Mia tar vovvarna på en sista runda. Ger dom lite mat. Sen bär det iväg.


Vi har kört lite tidigare för att stanna och ta medhavd kaffe.

Mia har ju, som bekant via historierna, minsta urinblåsan i världen. Och vill gärna stanna var 15:e minut för att gå på toa. Så, gott om tid och ute i god trafik.

Vi såg fram emot att sitta med vår sista kopp tillsammans ute i gryningen.

Kallt var det. Så pass kallt att vi slängde i oss kaffet för att köra vidare.

Väl framme på Heraklion flygplats var det nästan helt tomt. Lätt att hitta parkering. Jag kan varje vrå här då jag i jobbet är här ett par gånger i veckan ibland. Så en parkering och ut med bagaget. Ner till Avresande vestibulen.

De få folk som stod där ute, mest yngre. Hade inte en enda sin mask på sig.

Jag blev irriterad och sa surt ”-Flytta på er” när vi gick in.

Väl inne så skulle vi såklart längst ner i hallen. Och på väg ner så såg vi en stor schäfer som gick omkring löst inne vid incheckningen. Verkade inte tillhöra någon, hade inget halsband.

När vi checkat in Mia's bagage gick vi ner till tullen, då plötsligt en kvinna med sin lilla Yorkshire terrier blev attackerad av schäfern. Mia var snabbt framme och schasade. Även andra som väntade försökte schasa bort den stora schäfern.

Kvinnan fick upp sin lilla hund i sista sekund. En som arbetar i tullen fick tag på hunden och då la hunden sig ner på rygg – Vettskrämd! Gissar på att den fått mycket stryk ute.

Situationen löste sig och hunden fick gå ut.

Mia fick gå igenom tullen. Och vi försökte vinka till varandra sista gången. Jag följde henne hela vägen längs skyddsglaset.

-Sekunderna går så j*vla fort när man greppar efter strån för att hålla kvar.

Vi hade lovat varandra att inte vara ledsna.

Väl hemma kändes det som att jag inte ens minns att jag kört.

Sitter kvar en stund.

Huvudet kändes tungt, öronen susade lite. Som om jag varit ute på nattklubb.

Känner Mia's parfym i bilen.

Öppnar dörren och möts av två överlyckliga hundar, som älskar att flocken är hel igen..





Orolig inför att vara ifrån varandra? -Nej! Absolut inte! Men orolig för att släppa iväg henne nu när det är som det är därute.

Sist räknade vi med 4 månader isär varandra – Det blev nästan ett helt år!

Usch! Säger jag. Aldrig igen.

Att totalt ha noll koll. Och noll kontroll var inget kul. Det kändes som att alla andra bestämde över oss.

Och att det här osynliga terrorhelvetet – Covid, skulle diktera när vi skulle få ses.

Ibland kändes det som en film man sett på tvn - Ett drama. Om två personer som av olika anledningar måste vara isär. Trots att man inte vill. Men så är det. Vi får offra lite av vår tid tillsammans. Tid man aldrig får tillbaka. Ni kanske inte har tänkt på det så?

Vi vet båda att vi måste detta, ett tag till... I vart fall.

Nått år till ska vi hålla på såhär... Ja du milde!



I grytorna hos Robbans Grytor & Kastruller – Mias Stifado

Tyvärr har vi inget att lägga upp detta inlägg. Även om Mia's superläckra Stifado skulle vara i fokus. Vi har haft fullt upp med att skriva om annat. Och inte minst – Ta farväl.

Vi fortsätter såklart med våra egna varianter på recept i kommande inlägg. Och då lovar vi även att ta med lite recept på vänner och bekantas matlagning. -WE WILL BE BACK!

Bondelivet - "Menemen" och färskt lantbröd mättar gott i vinterkylan...

Oj oj oj! Vad jag ska sakna Mia's Kyckling & Curry grytor...

Kommande på Agendan – Februari.

  • Mia hemma i Sverige – Hur har det gått?

  • Nya jobbet – Hur går det?

  • … och massor av mer kul, trevligt och helt Underbara Makrigialos & Lasithi!


Ljud i tillvaron den sista tiden:

Chris Stapleton: https://www.youtube.com/watch?v=A3svABDnmio

Bruce Springsteen: https://www.youtube.com/watch?v=MkFQHScyti0

Röyksopp: https://www.youtube.com/watch?v=JDBzeM6KLlQ

Michalis Stavroulakis: https://www.youtube.com/watch?v=6c6vIwKdF24

Vasilis Karras: https://www.youtube.com/watch?v=Bofzy8zf54o

MEDUZA feat. Alok: https://www.youtube.com/watch?v=MTbX4KC0AaU

MEDUZA feat. Dermot Kennedy: https://www.youtube.com/watch?v=e7HBypw4lhY

Glöm inte att Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och prenumerera på vår Youtube kanal!

Ha det gott på er!

Och Tack för att väntat på vårt inlägg.

Samt att ni tar er tid och läser vår Blogg!

Var rädda om er och anhöriga. Det finns bara en av dig.

Och var försiktiga - Simma lugnt där ute i livets ocean!

Goa hälsningar! /Robban (med Mia)

Heraklion flygplats - Dags att ta farväl...