• Robban

Tårta, Kaffe, Bröllop & Brinnande Inferno!

Så, hur går det nu då hemma i Lilla huset på Prärien? Kärleken frodas och många pussar blir det. Mia och jag har våra ”myskvällar” där vi fixar gott käk och väljer ut vars en film.

Sen blir det helmys i soffa med AC:n igång och film-maraton mellan alla inferno rapporter på TV. Ibland sitter vi ute hela kvällen och bara lyssnar in allt runt omkring.

Tittar på varandra och ler..

Vi vet att vi har det bra, även om det är som det är. Och då menar vi även med situationen i omvärlden och sjuka. Men vi vet att med varandra fixar vi detta. Och har vi klarat en pandemi och vara utan varandra i 11 månader i sträck. Så fixar vi allt.

Samspel på topp & Massa goa pussar blir det.. Bara känslan av att kunna röra vid varandra - när man vill.

En obeskrivlig känsla, vilka många av oss som lever med en partner. Tar för givet?

Något man blir varse om när man är ensam. Att inte ha fysisk kontakt är ungefär som att kunna höra, men inte kunna tala. För oss är det så, i varje fall.


Att känna på varandra. Samt att när som, kunna ge och få den bekräftelsen - Är väldigt stor hos oss två och i vårt hem. Vi kramas varje gång vi går förbi. Och jag har en oemotståndlig känsla att greppa tag i Mia varje gång hon står inom räckvidd.

Det har alltid varit så, men nu är det ett måste.

Jag kommer på mig själv ibland att tänka, omedvetet - ”Passa på!”. Innan har det varit mer impulsivt, som något jag gör utan att tänka på det.


Brukar skämta med henne om att ”..idag måste du vara naken, och så ska jag visa dig hur man pekar ut Karlavagnen med fotsulorna...”

- Sexistiskt? Nej, inte alls! Vi pratar så med varandra, och alltid med glimten i blicken – Ni som känner mig vet, att jag inte kan vara allvarlig... alls!


När Mia står där i sin pyjamas, håret spretar åt alla håll och allt är upplagt för en dusch – måste jag helt enkelt bara klämma till henne... Jag känner mig lika attraherad av henne som för 15 år sedan. Beror detta på att vi varit ifrån varandra? Är det situationen att vi båda, tillsammans nu lever i samma dröm? Med samma oro inför framtiden? Är det så, att man dras till varandra av situationer som uppstått, mer än gamla minnen och känslor?


Jag vet bara att jag blir lika skogstokig i henne nu som jag blev första gången jag klev av tåget på Göteborgs station. Mitt i all snö och iskalla vindar (vilket jag inte kände av alls) Och när jag såg Mia stå där, alldeles hopkrympt av kylan. Visste jag i samma sekund. Lika starkt som jag vet nu; Att jag måste hålla om henne – Nu!


Ni som läser vår blogg.

Och även ni som varit ifrån varandra längre perioder, kanske vet? Ni kanske vet varför man tyr sig till en annan så som man gör? Är det saknad, eller rädsla? Rädsla inför scenariot att riskera bli ensam efter 40, 50?

Själv går det emot den jag vet jag är. Jag har aldrig haft ”behov” av någon annan.

Har aldrig känt att jag absolut måste ha en människa omkring mig. Och här är jag nu, med en människa omkring mig dygnet runt i 15 år utan att känna annorlunda?


Jag kan ofta komma på mig själv med att sitta och titta på Mia, samtidigt som jag tänker; ”-Tänk att Mia är här med mig! Hon gjorde detta – Tillsammans med mig!”

Att Mia inte tvekade, att fortfarande känna att man har samma mål? Visst har jag tänkt på om Mia har ångrat sig?

Att hon ”tappat” känslan, driften och viljan att stanna?

Att hennes kämpaglöd, trots pandemier och annat vi kämpat oss igenom här, kanske tar slut?

Trots detta, är hon här. Liggandes sidan om. Och kollar på film med mig. I detta huset, mitt ute i ingenstans... Kanske är det detta jag omfamnar varje gång? Kanske är det detta som är vår kärlek?

Kanske detta är sånt vi måste ha för att definiera varandra?

Kanske är det värmen, havsdoften och Mias parfym...


Hur går det nu då i vardagen?

Jodå, det går fint. Mia är hemma hela dagarna med Vilma.

Påtar i krukor och i trädgården. Försöker få dagarna att gå fram till jag kommer hem. Förstår hennes tristess. Mina 7 månader utan jobb i huset, tog nästan knäcken på mig. Hade det inte varit för trädgården och nära till vatten. Vet jag inte hur det kunnat sluta?

Vilma på utkiksuppdrag. Eller kanske letar efter vår nya familjemedlem?

Vi båda har stora planer inför hösten och vintern här. Mia vill ha en kompis till Vilma. Och visst är det bara bra för vovven. Men även för Mia? Så hennes dagar här blir mer upptagna med att ha ”sin” hund igen. Nu när det gått en tid efter Nellies bortgång, ser jag att Mia inte är ”hel” utan en hund. Visst är Vilma vår bådas, men Vilma är min.. Jag och Vilma har knutit dom banden, och dessa går inte att ändra. Så jag är helt införstådd med att Mia vill ha sin egna vovv i flocken.



Liten fluff eller Krokodil med taxben?

Jaa.. Det är många hundar som ska visas upp kan ni tro.

Mia älskar alla hundar, bara dom har 4 ben. Jag är säker på hon hade tagit en trebent hund om det skulle vara så. Hon är så, min Mia. Önsketänkande ibland. Kan jag tänka. Vi har plats, men inte den tiden? Kanske?


Hur blir det när Mia åker och ska jobba?

Kommer hon hem i tid igen? Hur gör jag då?

Med 2 hundar som måste skötas. Och jag som jobbar mellan 09.00 till 21.00?

Vi pratar dagligen om detta och kommer såklart hitta en lösning. Det viktigaste är att vi hittar en balans som funkar för alla i familjen.


Bland alla dom hundar som dagligen länkas i meddelanden. Är det flesta bara småhundar. Mia älskar småhundar och har förvisso börjat titta på lite större format. Men har sina försök på att propsa på mig en liten fluffig hårboll som ska vara fastklistrad under Mias armhåla konstant.

Själv vill jag gärna ha en stadig kompis till Vilma. Som är lite hårdhänt måhända, men kärleksfull. Sen har Vilma sin rang i flocken, och den kommer hon inte släppa. Om det så blir en hårfluff eller en krokodil med taxben som kommer över tröskeln.



Jobbet, Ekonomi och Faderullan lej! Jobb funkar – Sådär. Inte mycket turister som hittar hit trots ganska aggressiv marknadsföring. Men så är det när en värmebölja träffar oss i området. Dom flesta ligger vid poolen eller stränderna, och går inte en meter mer än nödvändigt. Och jag förstår dom.


Själv har jag vissa dagar mellan 36-38 grader inne på kontoret. Trots att jag har dörren öppen. ACn spelar ingen roll när den jobbar febrilt och avger massa vätska, tror den är kass och behövs lagas. Inget jag tänker stå med just nu. Har en bordsfläkt som funkar helt okej. Men jag ser på kunder som kommer in att värmen är outhärdlig inne på kontoret. Och även om det vindar, är det även fuktigt i luften. Tillsammans ger det en känsla av – Uuurrrk!!!

Med temperatur inne på kontoret på upp till +37C blir det svettigt värre...

Nu såhär efter två månader öppet. Känns det inte som att fler turister cirkulerar i stan? Om man jämför det med förra säsongen, så nej. Inte alls. Tvärtom. Kanske det är vinden som hållt i sig nån vecka och sen nu värmeböljan som gör det?

Jag försöker få in varje euro som erbjuds, men det är tufft. Vi är många som ska tjäna in pengar i år. Många har inte samma belåtna leende längre, där man sitter bakom sina skrivbord eller bord. Själv håller vi igång mycket på grund av att vi far omkring och erbjuder den servicen.

Men den betalar inte värst mycket. Och är mest där för kundservicen.


Jag hoppas det blir bättre nu under Augusti? Och att jag får mer att göra så även September och eventuellt Oktober ger arbetstillfällen. För oss innebär det nästan hela årets boendekostnader.


-Tvivel förgör mer drömmar än vad misslyckande nånsin gör..” /Robban

Covid och Pandemin

Nej! Och åter – Nej! Det blir inget långvarigt den varan här i inlägget. Däremot kan jag informera om behörig instans, där ni kan inhämta uppdateringar.


Det cirkulerar inlägg i grupper där det delas inlägg om förbud och annat. Det är jättebra att man är engagerad i att förmedla viktiga saker till andra som besöker ön. Ibland önskar man dock att man delar direkt info från/till behörig instans och myndighet.

Dels för att det ofta läggs till i informationen, men även att det ibland sprids långt efter själva informationens budskap slutat gälla. Ibland går myndigheter ut med ändringar under dagen.

Nu under rådande torrperiod och i Europa – Rådande inferno! Är det all idé att försöka följa hotellens råd. Det är svårt att följa nyhetssändningar på TV för alla icke grekisktalande, men till 99% kan du fråga nere på ditt lokala café. Här har man garanterat redan diskuterat ämnet sedan 7 på morgonen, lite skämt å sido. Själv skickar jag meddelande och/eller ringer (gratis) och ställer frågor direkt till ansvariga.

Rekommenderar er alla, fasta boende eller turister på ön, att vända er till följande instanser för er region. Det går bra att kontakta dom och prata/skriva engelska:

(Covid relaterade frågor för resenärer) Sveriges Ambassad i Aten

Telefon: +30 210 72 66 100 Covid-19 frågor: ambassaden.athen-corona@gov.se

Allmänna Sekretariatet för Civilt Beskydd (engelsk version):

https://www.civilprotection.gr/en


Sekretariatet för Civilt Beskydd på Kreta (Facebook sida): https://www.facebook.com/CivilProtectionCrete/ Telefon: +30 2813 410 201

Information om/med respektive myndighet och kontakter (dålig engelsk version): https://www.crete.gov.gr/en/services/aytoteleis-ypiresies/dieythynsi-politikis-prostasias/

LASITHI (LASSITHI): Tel: 2813410201 E-mail: politiki.prostasia@crete.gov.gr

AGIOS NIKOLAOS: Tel: 2841089950 E-mail: civilpro@crete.gov.gr

HERAKLION: Tel: 2813410202 E-mail: ppheraklio@crete.gov.gr

RETHYMNO: Tel: 2831340711 E-mail: votsoglou@crete.gov.gr

CHANIA: Tel: 2821340130 E-mail: pol.prostasia@crete.gov.gr

Så, slut om detta nu. Tillbaka till Mackan med omnejd. Och lite beska bland all salt havsdoft...

# Hört på Kaféet Eftersom man numera går till kneget varje dag, blir det inte så mycket skvaller heller. Härom dagen stod jag ute och pratade med en vän som berättade om en otäck sak;


För ett tag sedan står han och hans fru utanför bilen och packar in. Då en polisbil gled upp sidan om. Polisen frågade om vi sett en man i grön t-shirt i området?

”-Nja, lite mer specifikt kanske? Vad har hänt?” Frågade vännen, polismannen. Polismannen var lite avig, ville inte direkt svara på frågan. Men mumlade sen;

-Vi har fått in rapporter om en man som filmat barn med sin mobiltelefon.”

-Nej, vi har inte sett en man med grön tröja på sig under tiden vi varit här.” Svarade min vän.


Polismannen nickade och körde vidare, medans blicken scannade av omgivningen..

Lite otäckt, men säkert inget som utvecklades? Vi får hoppas att det hela var ett missförstånd?

Den lilla gamla med det stora...

En dag när jag skulle veva upp rutan på bilen började motorn till rutan strula. Plötsligt sa det ”knäck!” och elhissarna till fönstret slutade fungera. ”-Faaaan också!

I denna värmen vill man förvisso ha rutan nere, trots ganska hård vind ute.

Jag stannade utanför posten i Mackan för att försöka tejpa fast rutan innan jag kom till jobb.

När jag står där med öppen dörr, halvvägs inne i bilen, och letar efter tejp. Då hör jag en liten klocka som plingar.

Tänker inte så mycket på det. Utan när jag hittat tejprullen och ska resa på mig, känner jag nått röra vid mitt ben(!) Jag tittar ner, och vem sitter inte där? - Brutos!

Denna hund har jag inte sett sedan Oktober 2020. Strax efter vi flyttat. Och det är Manolis hund. Manolis som äger däckfirman uppe vid postkontoret, strax innan backen ner till Kalamokania.

Han satt där i värmen, stirrandes på mig.

Han var nerklippt och korthårig, så han flåsade inte.

Han såg mycket ljusare ut i pälsen och jag såg i hans ansikte att han börjar bli vit i ansiktshåren. Brutos börjar bli gammal!

När vi hälsat på varandra, ville han vara lite tillsammans. Han visste ju inte att jag numera kör bil och inte har Scootern, där han skulle sitta och följa med mig hela dagarna.

När jag tejpat fast rutan i bildörren, sätter jag mig i sätet. Helt övertygad om att Brutos ska hoppa in. Det gör han inte. Han står där. Tittar lite fundersamt på mig. Och vänder sig strax om, för att med hans stolta ”struttande” gång, vandra över vägen och upp till däckshopen.

Hejdå Brutos! Vi ses snart igen...

Alla dessa underbara ögonblick man stöter på... Vad vore livet utan dom undrar jag? (Kalo Nero).

Nej! Brutna löften – Igen!

Bröllopsklockor klämtade, och vi kunde inte vara med!? Vår familjs ena dotter, Marina gifte sig i slutet av Juni med sin kärlek, Sotiris.

Och jag och Mia var såklart bjudna. Vi hade dock ett par dilemman att lösa – Hundvakt, Boende och inte minst – Ta ledigt från jobb så nära inpå mitt ”tjafs” med chefen.

Ni som läst mitt förra inlägg, minns säkert att jag, med stor möda, fick igenom två lediga dagar i månaden? Om inte så var det ett sjuhelsikes liv om det. Men det löste sig.

Så, ca en vecka innan bröllopet får vi datum i vår inbjudan. -Oj! Hur ska vi hinna detta? Jag sa till Mia att jag kan inte ta ledigt nu efter vårt tjafs så nära inpå.

Min chef skulle få dåndimpen och klassa mig som byfåne och imbecill. Nej. Det måste gå. Låt oss försöka.

Låt mig tillägga att bröllopet skulle ske i Heraklion, mitt under rådande högsäsong för turismen.

Vi kollade alla hotell i närheten av kyrkan och festplatsen – Nada!

Fanns ett hotell som även tog emot hund, men det var på andra sidan staden. Och det fanns ingen möjlighet till att ha hund med på fest. Så, allt kring var redan uteslutet. Hundvakt och vänner som kunde passa Vilma finns inte.

Alla vi kanske kunde tänka oss, skulle dit. Problem nummer två – Jobbet! Vi hade nu ca 5 dagar kvar innan bröllopet.

Och jag for iväg på jobb. Ett flackande mellan Ierapetra, Chania och Heraklion i tre dagar satte stopp för vår förhoppning. Detta skulle inte gå att boka in, helt enkelt.

-Vi måste tacka nej. Vi var helt sönder stressande och totalt utmattade. Det mottogs med förståelse. Det var fler som inte skulle närvara. Jobb, eller andra anledningar var såklart orsaker. Men även brudens bror kunde inte komma loss från Aten. Han hade åkt på Covid dessutom.... Suck! Stackars.

Men vi såg på filmklipp och livesändningar i kyrkan och från kvällen, att man hade underbart kul.


I grytorna hos Robbans Grytor & Kastruller?

Har fått lite frågor om vi inte kan lägga upp recept på mat vi lagar här hemma? -Visst kan vi det! Inte för att dom är mer speciella än alla er andras mat, men kör på.

Först ut är min tzatziki som jag lagat på samma sätt i 30 år, minst.

Själv har jag lärt mig den av Giagia, med en hel del ändringar i receptet ska tilläggas.

Man kan variera den som man vill och man kan använda grekisk yoghurt direkt.

Själv så tycker att naturell yoghurt get lite extra ”sting” med sin syra. Och konsistensen vill jag kontrollera med Crème fraiche. Passar bra till grillat kött och går lika bra att ha till smårätter (mezedakia).

Byt gärna ut gurkan mot tunt skivad zucchini. Sötare och lättare, t ex till fisken.

Rekommenderar er att skiva zucchinin, samt att ni även steker den och låter rinna av på papper, innan ni blandar ner den i röran. Jag använder en vanlig osthyvel till att skiva gurkan/zucchinin.


Robbans Tzatziki: Detta behöver ni till ca 5-8 personer

(Eller till Robban i 2 dar, som Mia skulle sagt).

  • 1 liter Naturell Yoghurt

  • 2,5 dl Crème Fraiche

  • 1 stor Gurka (eller 1 Stor Zucchini)

  • 2 Vitlökar

  • nypa Örtsalt

  • nypa Svartpeppar

  • nypa Mynta (eller Persilja)

  • Lite ringlad honung

  • Olivolja

  • Oregano*

Giv gurkan och salta allt. Låt rinna av i durkslag i kyl.

Blanda Naturell yoghurt och Crème fraiche.

Krossa vitlöken och blanda ner i såsen (PS. Ni kan ha mindre vitlök i om man så önskar).

Häll i kryddorna och örterna och rör om allt. Ställ in i kyl ca 1-2 timme. (efter ca 1 timme)

Ta ut gurkan och krama ur all vätska, och blanda ner i såsen. Ringla i ca 1 msk honung och smaka av med Olivolja och rör om.

Strax innan servering:

Ringla över olivolja och toppa med 2-3 oliver.

*Pudra med lite Oregano (smaksak).


I nästa inlägg: Robbans Mixade Böngryta med ”Kreta korv”.

I trädgården. Ute i trädgården har vi hittat lite av varje – Örter och andra ätbara växter, men jag hittade även en liten rackare som visserligen varit aktiv ett par dagar, men tystnat – Kretataggmus (Acomys minous). Den låg (tyvärr) död ute i trädgården.

Har inte lagt gift, så det måste vara något annat som fått den att kolavippen.

Såg inga bett på den och heller inga myror eller andra insekter som var på den.

Trots värmen så såg den smal och torr ut. Kanske bristen på mat har varit en orsak?


Tre dagar efter jag sitter och skriver detta, skickar Mia en filmsnutt till mig på kontoret. -Musen är tillbaka! Igen! Bakom redskapslådan. Ringer upp och säger att grannens katter kan komma väl till pass. När Mia i filmsnutten plötsligt utbrister: ”-Oooh, så söt!”

...Okej! Nevermind the mouse, inser jag direkt.

Mia´s bästis - Krabban! Hon och Krabban har sin speciella vänskap vi andra inte kan förstå oss på...

Kommande på Agendan:

Mia har ett inlägg på gång. Vad det handlar om vet jag inte. Tror hon skriver lite om huset och här hemma. Hon har haft två månader här nu. Så jag tror hon har hittat sig till rätta vid detta laget?

Vår och höstbudgeten ser ut att hålla sig (ta i trä..).

Och vi kan börja planera höstens inköp redan nu.


Mia ska sälja sin KIWI - Nya mål i sikte.

Efter många om och men, har vi insett att priserna på el-scootrar ökar lavinartat sedan innan säsongen. Från runt €1000/1250 till dagens priser på nästan det dubbla. Så, det får vänta.

Vi ska försöka lägga lite sparade medel på huset och trädgården istället. I Oktober är det dags att förhandla lite, så vi avvaktar med att få upp ett Staket och grind.

Väntar på material för att kunna måla. Mer om detta framöver. Väntar med spänning.

Lite projektering inför kommande säsong och dom karakteristiska, kontinuerliga strömavbrotten. Eldstaden ska färdig besiktigas, så det ska eldas på i höst. Och ett el aggregat ska få berika oss. Tar både diesel och gasol. Finemang pris från en som säljer inredning till husvagn & husbilar.

Nya planer - Nya mål. Kiwi står på baksidan och är numera till salu...

Vi ska bli med hundvalp, framöver! Mia tar upp detta i hennes inlägg. Och vi alla ser verkligen fram emot att få en ny familjemedlem.

När och vad vet vi inte, bara en frisk. Sen så från vem blir lite mer lokalt. Time will tell..


Gilla vår Facebook sida – Vi bjuder på tårta!. Ni som inte följer eller gillat vår facebook sida kanske inte har sett inlägget ang. ”Gilla”-tävlingen? Eller, det är ingen tävling, egentligen. Bara en tanke om att få upp lajks för sidan. Men vi har lovat att om sidan har 600 likes den 22 Augusti, då Robban fyller år. Och då ska vi lägga upp en film där vi tillsammans med er, delar på tårtan.

Så! In nu snabbt och gilla sidan (inte själv inlägget, utan sidan då).

-Tack på förhand Från oss! Länk: https://www.facebook.com/enkelbiljettkreta/photos/a.1968150893515431/2827394297591082/


Ljud i tillvaron den sista tiden:

Midland: