• Robban

Svensk Tidskapsel & Grekiska Dagdrömmar bakom Staketet.

En Kärleksbomb landade mitt framför ögonen på mig denna dag! Hur kunde jag ha missat allt detta? Efter dessa åren och efter alla dessa timmar här på denna ö. Hur skulle jag nu tackla det som skulle bli till något vi satt som norm? Jag pratar såklart om när vi väl skulle ”klicka” på knappen och helt enkelt – Dra iväg på vårt livs äventyr!


Nya friska tag i lilla Cowboyland

När man inte har mer än 2, kanske 3 timmar med dagsljus på sig att få i ordning sin trädgård. Känns det lite som att man har gett upp när man väl sitter i den och ska avnjuta en kaffe.

Jag menar. Alla dom timmar jag planerat hur jag ska ha det utanför. Till nu – Helt öde! Och det fattas bara nån cirkulerande Gåsgam ovanför. Och en och annan ökenbuske, för att liksom rama in allt.

Hur många gånger har jag nu stått där med verktyg i hand för att börja sålla i jorden? Varje gång känner jag att; ”-Nä!, Det får regna lite först. Så att jorden mjukas upp...”.

Trots att jag vet att det inte spelar någon roll. Det blir inte lättare att gräva och hacka sig ner här.


Vissa dagar känner jag bara för att dra över hela tomten med en traktor och riva upp allt, ner till bara jord. Men det får kanske bli senare? Just idag hade jag ingen lust för att fixa i trädgården heller. Det som drar just nu är att förbereda inför vintern. Kölden och fukten. Lite småfix och lite annat står på agendan.


När jag sitter där och funderar. Drar jag i några lådor..

Ser lite bilder från mig och Mia i lådan...

Sommarstugans katalog vid försäljningen.

Lite papper och dokument som blivit lite gula i kanterna ligger i botten på en av lådorna.

-Visst ja! Sicket kaos vi levde i några månader...Men vi lyckades!

När jag ser på alla foton och bilder. Känner jag en slags ”knip” i bröstet. Ungefär som att man reagerar på något ledsamt. Men allt här i lådan var ju positivt. Det handlade om en livsresa. Visst kom tankarna tillbaka. Alla människor, platser och inte minst – Alla beslut, alla drömmar.


I lådan finns massor av sånt man trodde skulle vara viktigt att spara - Papperskopior på lönebesked, lönespecar, gamla deklarationer. Hittade ett recept på kanelbullar. Som om man skulle glömma bort något man växt upp med? Det fanns även lite annat som kanske inte skulle finnas här nere, gem, bra radergummi, häftstift, hålslagare, extraskal till telefonerna m.m.

Det minutiösa planerandet av mig – Mr. Master Planner himself. Skulle inkludera i princip allt förutom en egen reaktor för drift. Annars hade jag sett till att allt skulle finnas till hands.

-Ja gud i London! Om något skulle fattas. T ex potatisskalare och ”en ordentlig Svensk Osthyvel!” Jag skrattar skrockfullt som en liten Hobbit, och drar vidare i sakerna och når lite längre ner i lådan..


Stugans område var underbart - Några meter runt hörnet hade Mia sina vänner...

Under många år hade vi en sommarstuga i Sverige. Närmare bestämt vid Hjälmaren, Örebro.

Här hade vi vårt lilla krypin - Pärlan. Vi spenderade sommar som vinter här uppe.

För oss som jobbade om varandra, var dessa dagar och veckor här uppe närmast heliga.

Inga mobiltelefoner eller internet. TV och DVD hade vi, med det var i princip allt. Och en radio.

Pärlan var den första i området och låg ensamt i skymundan från andra.

Tomten hade tre byggnader. Och en av dessa var den gamla jaktstugan.

Jaktstugan var den första byggnaden i området. Då var allt i princip skogsmark bara. Med ca 40 meter till vatten och egen brygga. Var det en idealisk plats för att ha en båt också.


Bävern översvämmade ån intill stugan, så då försvann möjligheten till att odla kräftor, vilket jag hade planer på. Men även den lilla bryggan över till oss var nu utan vatten under.

Här fanns massor av olika fåglar.

Vissa kvällar kunde man höra vad som kändes som hundratals olika läten.

Älgen gick förbi ibland. Och varje dag hade vi rådjuren på besök till kaffet.


Vi var tvungna att göra oss av med den innan flytten. Och vi hade redan väntat i över två år på tillfälle att få sålt stugan. Det var helt enkelt inte rätt tid att sälja i Sverige just då. Men vi hade inga andra val.


Vi fick en spottstyver för den. Och det var okej. Med facit i hand hade det inte räckt mycket längre med pengarna idag ändå. Så istället fick vi försöka leta jobb och nya sätt att försörja oss på.


En sak jag kommer ihåg innan flytten ner. Det var själva förberedelserna. När vi sålde av allt vi ägde. Och då menar jag bildligen – ALLT vi ägde!

Vi sålde allt vi inte kunde få ner i vars en resväska. Och möbler försvann tidigt och snabbt.

I slutet kände vi att, bara vi fick bort allt.

Med lite eftertanke idag, så saknar man en del.

Och kanske var det lite för mycket vi sålde av? Idag kan man sakna sånt som man inte tänkte på då, t ex gamla serier som inte finns längre. Eller prydnadssaker man själv samlat på. Mycket försvann också i mängden. Vi har en del sparat. Saker från barnen och gamla minnen.

Vi skickade ner några kartonger med oss och det är såklart käraste ägodelarna man har idag.

-Allt som fick plats i lådorna.

Gamla "Kaptensstolen" i hallen. Stugans alltjänare...


Vem kunde tro, att några gulnade dokument och foton i en katalog skulle få några timmar att flyga förbi? Och där satt jag med en dunk bensin och skiftnyckel för trimmern. Redo för trädgården.

Jag stoppar ner allt igen i lådan.

Känner att alla dom timmar man lagt ner på stugan aldrig betalade sig. Inte riktigt. Men den gav oss kvalitetstid med varandra och det går inte att sätta prislapp på det.


Jag bestämmer mig för att göra en slags ”framtidskapsel” av den. För framtida öppningar tillsammans med Mia. Något att se tillbaka till - Men även framåt..


Staket, Staket och åter Staket!

Nu har vi fått okej på att föra upp ett staket. Dels för att kunna slippa ha grannens hund skitandes på vår veranda, samt riskera att våra hundar skadar hennes 3+1 nyinskaffade katter.

Hennes katt fick 3 ungar för nån månad sedan, och dessa leker febrilt överallt!

Inte för att katterna i sig är problem. Inte än, men när dom ska göra revir och locka andra katter så. Dom är inte steriliserade eller kastrerade än. Så det lär vara något snart aktuellt.


Den andra delen är att vi vill kunna sitta ute och slippa oroa oss över att grannens hund är inne på vår tomt och t ex bakom vårt hus och pissar på allt - Våra hundar hade fått tuppjuck i så fall. Vi vill kunna sitta ute och njuta. Och veta att det i värsta fall blir en livlig hund-dialog vid staketet, inget mer.


Det har varit sju resor värre att nå hit. Att få upp staket.

Sedan 13 Oktober förra året har t ex grannen motsträvigt motsagt sig det hela tiden.

Allt ifrån brandrisk till jag vet inte vad. Hon har haft kommunfolk från Sitia där och kollat tomtgränser och måttat. Allt för att hitta nya vinklar på att hindra oss från att ha samma som hon har – Inhägnad tomt.

Hennes största oro är att om hon behöver få lastbil till leverera, kan dom inte vända. Och vill ha tillgång till att - när som, själv kunna öppna och stänga. Vilket inte är aktuellt såklart. Då skulle hon ha den öppen för alla hennes bekanta och besökare, som vanligt.


Hon själv har en mur runt sin tomt. Med stor grind samt uppfart för säkert 2-3 bilar.

Men använda denna, det vill hon inte. -Nejdå! Den ska vara uppställningsplats för hennes krukor och diverse stenhögar som hon så fräckt installerat i sitt lilla galleri.

Vet inte om jag berättat innan om när hon skulle riva ut allt i sin trädgård och dumpade detta på vår tomt. För att försöka sätta fyr på skräpet en?!?

Naturligtvis fick vi stoppat detta och istället fick hon betala för omhändertagandet av det.

Sur blev hon. Men folkvett och hyfs, det vet kärringfan inte vad det är... ”Money rules”...


Hennes hund har hon själv lärt att hoppa över hennes mur. Vilken hon precis fått utöka i höjd, för att hunden hoppade över. Fattar inte den logiken, men visst.. Hon stressar med hunden på turer, så pass att efter dom kommer hem. Går hunden ut och pissar och skiter på vår tomt. Och passar gärna på att sätta revir på bilen, MC och Mias Kiwi.

Mias Kiwi fick jag ha skynke över som har fullt av spår från hennes hunds pissande.

Dessutom lockar detta andra hundar hit som ska ta revir osv.

Nu ska vi med nya planer och ritningar, äntligen kunna få upp ett staket.

-Fortsättning följer!


Som vanligt, ligger det lilla kräket och solar sig...

Stavros” har hittat hem igen Och ingen kunde bli mindre glad än Mia. Hennes min när hon såg honom, visade flera års misär och krigsförklaring. Med massor av flaskor BAYGON senare. Alla huskurer och nattjakter med ficklampa. Kamera och en bit papper i handen.

Visst ja! - Mia och Papper – Den kombon är underbar. Jag känner hur jag ler...

Mia har en tendens att använda ca 1 förpackning med dasspapper i veckan. Inte en 3-pack då, utan en bal med en halv urskog. Ungefär. Hennes ”nya” plan är att använda hushållspapper till allt annat än i hushållet.

Det ses mest som en förlåtande gest av oss andra i hemmet. Inga burkar med lock här inte – Den lilla lismaren ska dö! Inte sparas!


Lite svajjigt på jobb. Satt strax efter 09.00 och skulle fylla i ett formulär inne på kontoret i Ierapetra.

När kontorsstolen plötsligt glider lite. ”-Men, Vad i!?...”

Sekunden efter började det skaka.

Tittade ut från kontorets glasfönster, där kringliggande butiker och dess besökare snabbt sprang ut på gatan. Själv gick jag ut och hörde samtidigt hur det knakade i balkongen ovanför. Tur man är på bottenplan.

Utanför stod folket och småspråkade lite, en halv minut kanske. Sen var det in i kön igen.

Flertalet satte sig på sin stol på uteserveringen. Allt frid igen.

Ca 15 minuter senare kände jag ”vågor” i golvet igen. Men inget märkvärdigare än så. Under mina snart 14 år på denna sidan av ön, har vi stått ut med mycket värre.

Denna mättes upp till 5,8 på richterskalan.


Själv har jag varit med om värre, speciellt som liten här nere, när en grannby drabbades hårt. Minns inte exakt årtal, men bör vara kring slutet av 70-talet. Det kändes som att en jumbojet var på väg att landa i sovrummet jag sov.

Knakandet, krossandet och alla skrik som blev högre för varje sekund.

Minns att, när det var över så andades dom vuxna ut. Minns alla suckar och pustanden.

När det blev ljust fick jag gå runt lite, och kommer ihåg att man fick nödslakta en del djur.

Många tak hade rasat in och nått hus hade fattat eld.

Grannen en bit ifrån, hade fått taket mosat på sin bil.

Ljudet från krossat glas när man gick på grusvägarna mellan husen.

Något man glömmer med tiden, dessa ”bilder”.


I dagsläget rapporteras det att en person avlidit och att 12 personer skadats. Den 65-åriga mannen, Hr. Tzagarakis. Som väldigt olyckligtvis avled i kyrkan byggd för profeten Ilias i Arkalochori. Och hans son, (Mixalis), arbetade med att restaurera kyrkan när den kollapsade. Båda begravdes under massorna.

När räddningstjänst kom fram, kunde man dra ut Hr. Tzagarakis, som tyvärr avlidit.

Hans son hittades under massorna vid liv, dock med flertalet frakturer. Mannen var hemmahörande i Heraklion, men hade band till byn.

Det var fler som var med och arbetade med att restaurera kyrkan, men mannen som förlorat sin mamma bara några månader innan. Ville dit och arbeta på restaureringen denna dag.


Det har skett ett flertal efterskalv i området. Folk har varit rädda och myndigheterna har satt upp tält för dom som drabbats och de som inte vågar sova inne, helt enkelt. Många övernattade i sina bilar. Enligt media har det varit över 1.000 skalv i området sedan Juni, enligt Akis Tsalentis på Nationella (Geodynamiska) Observatoriet i Aten (NOA).

Vissa av dessa, vilka även fortsatt skada byggnader som nu kollapsat.

Professor i Seismologi, Costas Papazachos talar om att han varnat om att skalv kring 5,0 kan ske. Han säger även att efterskalv på 5,0 och upp till 5,3 inte är ovanligt dagarna efter.

Bara dagen efter har det uppmätts 80 efterskalv på kring 4,0 i området.


Många är oroliga och tror inte man kommer lösa detta på ett tag framöver.

Visst försöker organisationer skicka förnödenheter och all hjälp man kan.

Redan samma dag efterfrågades hjälp med saneringsarbeten. Tält har rests och fler utlovats, men eftersom det varit svårt att ta sig till området. Främst pga. Stängda vägar, men också då många vägar rasat in. Kan detta ta tid.

Frivilliga organisationer, Röda Korset, har meddelat att man uppskattar att man kommer behöva vistas i området i månader. Vi själv i vårt hushåll har samlat torrvaror och t ex pasta m.m. till ISTOS.

Man behöver inte resa så värst långt mot området för att se skalvens påverkan.

Dagen efter kom så ett skalv till. Denna enligt 5,3 richterskalan.

Det har även satts igång den planerade ”Egelados”-planen (Ekelados).

Vilket betyder att kommuner nu går ut med en slags ”evakueringsplan”, i vilken Greklands Civil och -hälsoministerium satt normer. Denna ska implementeras och sätts som nu standard. Den allmänna säkerheten har satts i prio.

Även skolor kommer få ny evakueringsplan, för vilka även Greklands motsvarighet till energi och -miljöverket, nu ska ansvara för sin del.

I deras ”20 till 1” -planering kommer även nytt material användas hos de institut vilka idag arbetar med att bevaka och överskåda all seismisk aktivitet på de tre(3) mest utsatta regionerna. Ni kan läsa om dessa normer här, och i detta dokument (Engelska).


Det har gått lite spöken kring det här med ”Jordbävningssäkra” hus i Grekland, på olika sociala medier och i bloggar. Många slänger med årtal efter att ha googlat och sträckläst på wikipedia.

Dom första grekiska regelverken för jordbävningssäkrade byggen (EAK), trädde i kraft 1959.

År 1984 uppdaterades nya generalklausuler. Och regelverk implementerades i 1959 års lag. Dessa trädde dock inte i kraft förrän 1985. Då man specifikt kategoriserade upp lagen i de grundläggande klausulerna som gällde fram till 1995.

1995 ingick NEA under den nyskapade instansen för jordbävningssäkring – NEAK, vilken upptogs och bildade sedermera EAK-2000 som år 2001 även lagstadgade nya verk av byggnormer, vilka även gäller fram till idag.

År 2003 flyttades ansvaret över till nuvarande EPPO, att implementera kartotek över Geologiska och Seismologiska tester som idag enligt lagstiftning ska utföras av det Geologiska Institutet i Grekland (två olika; Geotekniska och Geofysiska tester).

Nej, det är inte så per automatik - Att ett hus byggt t ex innan 1970 inte är jordbävningssäkrat. Och därför riskfyllt vid en ev. Jordbävning.

Är fastigheten inte ett svartbygge och har alla tillstånd för att hyra ut är det nästan garanterat att fastigheten är jordbävningssäkrad alternativt Strukturellt säkrat.

Många förstår inte skillnaden, och även alla de olika klassificeringarna. Ett nybyggt hus kan vara strukturellt säkrat, men inte jordbävningssäkrat.

Det handlar om design och arkitektur, men även om material och förstärkning, t ex armering, ”I och T” -balkar, Gjutning av bottenplattor. Men även betong man använder och mycket, mycket mer.


Det är få försäkringsbolag som försäkrar ett icke förstärkt hus. Må det vara byggt innan 1970.

Vi pratar om gamla byggnormer och urlakade byggstandarder vilka med dagens normer inte håller samma kvalitet. Men att säga att Grekland inte hade jordbävningslagar och byggnormer kring byggen före 1985 är orättvist. Och för personer som själv bor i landet och säger sig vurma för densamma. Är det ett näst intill lite nonchalant påstående.

Många hus som rasat in och drabbats av jordbävning är ofta hus som inte underhålls under flera decennier. Då finns det inte många hus som funkar som skydd heller.

Antingen har man inte råd, eller så är det folk som är för gamla och helt enkelt inte kan.

I en hel del fall faktiskt, finns det ingen som bor i dessa hus. Det finns helt enkelt inte någon fortfarande vid liv som bor där.

Många som har en byggnad på en tomt man vill ta över, då via "χρησικτησία" som anammas i många fall. Dessa vägrar att ta ansvar för byggnaden på tomten. Trots att man kräver rätten till tomten.

Nu ska vi inte sticka under stol att det finns hundratusentals svartbyggen i Grekland. Men å andra sidan, är dessa alla garanterat inte utan jordbävningsstandard för den sakens skull. Att påstridigt tala om att så är fallet, är ett påstående, och inte fakta.


För er som undrar om er fastighet och jordbävningar. Ni kan vända er till EPPO som tillhandahåller er med information kring ert bygge. Ni kan även ta reda på vilka ”koder” er fastighet har i sina klassificeringar. Samt se över ert geografiska underlag. I vilken även er eurokod ska finnas med - En för stenhus och en för solida betonghus.

Ni hittar dom i denna länken här.


Men nog med allt fakta-örfilande, all besserwisser mentalitet och bokstavskombinations beteende. Bloggen handlar om känsla, välmående och kärleken till en livsstil... Så låt oss gå vidare?


Ni hittar länkar till ovan text längst ner på sidan.

-Detta har vi aldrig gjort förr, så det klarar vi helt säkert..”


Mellan Palmerna & Bougainvillean i Kalo Nero.. Efter många om och men, har vi nu fått lite klarhet i planerna för ett staket kring området. Det måste upp. Inte bara för att vi har en fd. Streetdog och en liten Alligator som titt som tätt får sina ”piss-ryck”.

Nä, utan för att grannen nu även lagt till med en eller två kullar katter. Missförstå mig rätt. Både jag och Mia är kattmänniskor och har själv haft katter.

Men dessa katterna är inte kastrerade eller steriliserade, vilket innebär att dessa vandrar in hos oss och lägger ”doftspår” samt revir. Vi har svårt att ha öppet på kvällarna då våra hundar får tuppjuck på katterna som ränner runt fritt på vår veranda.


Tanken är ett staket eller en mur vid infarten till vår tomtgräns. Det handlar om finanser också, så klart. Och även om det är billigare med staket, är vi medvetna om att detta inte kommer hindra katterna från att ta sig in på vår sida.

Dock lär dom få vara snabba och springa av sig. För vi kommer låta våra hundar gå ute fritt. Mia gillar inte detta, eller. Rättare sagt, hur jag säger det. Naturligtvis vill jag inte att hundarna skadar vare sig katterna eller sig själva. Men det hjälper inte att schasa bort dom, vilket dom är immuna mot nu.

(Speciellt när Mia ska känna på dom och snart ge alla namn, Hahaha.. Svårt att vara strikt mot djur som 110% djurälskare.)


Under veckan som varit innan inlägget skrevs klart. Har vi nu fått klart med lov.

Så snart lär det bli av. Ska bli spännande... eller inte (!?) Info kommer..


# Hört på Kaféet

Mackan i topp(?)

Brittiska The Guardian, har utsett Makry Gialos (Lasithi) som en av deras 10 toppställen att besöka under sensommaren och hösten i Europa. Tyvärr tar man inte med en mer komplett reseguide över området, vilket sträcker sig längre än ena delen av byn, Makrigialos. Utan även andra delen, Analipsi. Men även kringliggande byar som hamnat i skymundan, som t ex Pefki, Agio Georgiou, Agios Stefanos, Lagada, Pilalimata.



Makrigialos, Makry-Gialos, Makrys Gialos...?

Det är inte många som känner till att byn faktiskt består av två sammanslagna byar?

Med folk från Lithines, Orino, Pefki, Stavrochori, Schinokapsala, Chrisopigi, Pervolakia mfl. Vilka bildade kommunen (Δήμος) – Makry Gialos (Grek. Lång Strand, Långa Stränder).

Som dom nämner har ju ett kärt barn många namn. Så också lilla ”Mackan”, som vi kallar byn för. Och visst finns det flertalet stavningar som alla beskriver samma by.

Men varför finns det så många olika namn på samma by?

Det kommer vi även att gå igenom i höstens ”Mackan Tema”.