Svensk Tidskapsel & Grekiska Dagdrömmar bakom Staketet.
En Kärleksbomb landade mitt framför ögonen på mig denna dag! Hur kunde jag ha missat allt detta? Efter dessa åren och efter alla dessa timmar här på denna ö. Hur skulle jag nu tackla det som skulle bli till något vi satt som norm? Jag pratar såklart om när vi väl skulle ”klicka” på knappen och helt enkelt – Dra iväg på vårt livs äventyr!
Nya friska tag i lilla Cowboyland
När man inte har mer än 2, kanske 3 timmar med dagsljus på sig att få i ordning sin trädgård. Känns det lite som att man har gett upp när man väl sitter i den och ska avnjuta en kaffe.
Jag menar. Alla dom timmar jag planerat hur jag ska ha det utanför. Till nu – Helt öde! Och det fattas bara nån cirkulerande Gåsgam ovanför. Och en och annan ökenbuske, för att liksom rama in allt.
Hur många gånger har jag nu stått där med verktyg i hand för att börja sålla i jorden? Varje gång känner jag att; ”-Nä!, Det får regna lite först. Så att jorden mjukas upp...”.
Trots att jag vet att det inte spelar någon roll. Det blir inte lättare att gräva och hacka sig ner här.
Vissa dagar känner jag bara för att dra över hela tomten med en traktor och riva upp allt, ner till bara jord. Men det får kanske bli senare? Just idag hade jag ingen lust för att fixa i trädgården heller. Det som drar just nu är att förbereda inför vintern. Kölden och fukten. Lite småfix och lite annat står på agendan.
När jag sitter där och funderar. Drar jag i några lådor..
Ser lite bilder från mig och Mia i lådan...
Sommarstugans katalog vid försäljningen.
Lite papper och dokument som blivit lite gula i kanterna ligger i botten på en av lådorna.
-Visst ja! Sicket kaos vi levde i några månader...Men vi lyckades!
När jag ser på alla foton och bilder. Känner jag en slags ”knip” i bröstet. Ungefär som att man reagerar på något ledsamt. Men allt här i lådan var ju positivt. Det handlade om en livsresa. Visst kom tankarna tillbaka. Alla människor, platser och inte minst – Alla beslut, alla drömmar.
I lådan finns massor av sånt man trodde skulle vara viktigt att spara - Papperskopior på lönebesked, lönespecar, gamla deklarationer. Hittade ett recept på kanelbullar. Som om man skulle glömma bort något man växt upp med? Det fanns även lite annat som kanske inte skulle finnas här nere, gem, bra radergummi, häftstift, hålslagare, extraskal till telefonerna m.m.
Det minutiösa planerandet av mig – Mr. Master Planner himself. Skulle inkludera i princip allt förutom en egen reaktor för drift. Annars hade jag sett till att allt skulle finnas till hands.
-Ja gud i London! Om något skulle fattas. T ex potatisskalare och ”en ordentlig Svensk Osthyvel!” Jag skrattar skrockfullt som en liten Hobbit, och drar vidare i sakerna och når lite längre ner i lådan..
Under många år hade vi en sommarstuga i Sverige. Närmare bestämt vid Hjälmaren, Örebro.
Här hade vi vårt lilla krypin - Pärlan. Vi spenderade sommar som vinter här uppe.
För oss som jobbade om varandra, var dessa dagar och veckor här uppe närmast heliga.
Inga mobiltelefoner eller internet. TV och DVD hade vi, med det var i princip allt. Och en radio.
Pärlan var den första i området och låg ensamt i skymundan från andra.
Tomten hade tre byggnader. Och en av dessa var den gamla jaktstugan.
Jaktstugan var den första byggnaden i området. Då var allt i princip skogsmark bara. Med ca 40 meter till vatten och egen brygga. Var det en idealisk plats för att ha en båt också.
Bävern översvämmade ån intill stugan, så då försvann möjligheten till att odla kräftor, vilket jag hade planer på. Men även den lilla bryggan över till oss var nu utan vatten under.
Här fanns massor av olika fåglar.
Vissa kvällar kunde man höra vad som kändes som hundratals olika läten.
Älgen gick förbi ibland. Och varje dag hade vi rådjuren på besök till kaffet.
Vi var tvungna att göra oss av med den innan flytten. Och vi hade redan väntat i över två år på tillfälle att få sålt stugan. Det var helt enkelt inte rätt tid att sälja i Sverige just då. Men vi hade inga andra val.
Vi fick en spottstyver för den. Och det var okej. Med facit i hand hade det inte räckt mycket längre med pengarna idag ändå. Så istället fick vi försöka leta jobb och nya sätt att försörja oss på.
En sak jag kommer ihåg innan flytten ner. Det var själva förberedelserna. När vi sålde av allt vi ägde. Och då menar jag bildligen – ALLT vi ägde!
Vi sålde allt vi inte kunde få ner i vars en resväska. Och möbler försvann tidigt och snabbt.
I slutet kände vi att, bara vi fick bort allt.
Med lite eftertanke idag, så saknar man en del.
Och kanske var det lite för mycket vi sålde av? Idag kan man sakna sånt som man inte tänkte på då, t ex gamla serier som inte finns längre. Eller prydnadssaker man själv samlat på. Mycket försvann också i mängden. Vi har en del sparat. Saker från barnen och gamla minnen.
Vi skickade ner några kartonger med oss och det är såklart käraste ägodelarna man har idag.
-Allt som fick plats i lådorna.
Vem kunde tro, att några gulnade dokument och foton i en katalog skulle få några timmar att flyga förbi? Och där satt jag med en dunk bensin och skiftnyckel för trimmern. Redo för trädgården.
Jag stoppar ner allt igen i lådan.
Känner att alla dom timmar man lagt ner på stugan aldrig betalade sig. Inte riktigt. Men den gav oss kvalitetstid med varandra och det går inte att sätta prislapp på det.
Jag bestämmer mig för att göra en slags ”framtidskapsel” av den. För framtida öppningar tillsammans med Mia. Något att se tillbaka till - Men även framåt..
Staket, Staket och åter Staket!
Nu har vi fått okej på att föra upp ett staket. Dels för att kunna slippa ha grannens hund skitandes på vår veranda, samt riskera att våra hundar skadar hennes 3+1 nyinskaffade katter.
Hennes katt fick 3 ungar för nån månad sedan, och dessa leker febrilt överallt!
Inte för att katterna i sig är problem. Inte än, men när dom ska göra revir och locka andra katter så. Dom är inte steriliserade eller kastrerade än. Så det lär vara något snart aktuellt.
Den andra delen är att vi vill kunna sitta ute och slippa oroa oss över att grannens hund är inne på vår tomt och t ex bakom vårt hus och pissar på allt - Våra hundar hade fått tuppjuck i så fall. Vi vill kunna sitta ute och njuta. Och veta att det i värsta fall blir en livlig hund-dialog vid staketet, inget mer.
Det har varit sju resor värre att nå hit. Att få upp staket.
Sedan 13 Oktober förra året har t ex grannen motsträvigt motsagt sig det hela tiden.
Allt ifrån brandrisk till jag vet inte vad. Hon har haft kommunfolk från Sitia där och kollat tomtgränser och måttat. Allt för att hitta nya vinklar på att hindra oss från att ha samma som hon har – Inhägnad tomt.
Hennes största oro är att om hon behöver få lastbil till leverera, kan dom inte vända. Och vill ha tillgång till att - när som, själv kunna öppna och stänga. Vilket inte är aktuellt såklart. Då skulle hon ha den öppen för alla hennes bekanta och besökare, som vanligt.
Hon själv har en mur runt sin tomt. Med stor grind samt uppfart för säkert 2-3 bilar.
Men använda denna, det vill hon inte. -Nejdå! Den ska vara uppställningsplats för hennes krukor och diverse stenhögar som hon så fräckt installerat i sitt lilla galleri.
Vet inte om jag berättat innan om när hon skulle riva ut allt i sin trädgård och dumpade detta på vår tomt. För att försöka sätta fyr på skräpet en?!?
Naturligtvis fick vi stoppat detta och istället fick hon betala för omhändertagandet av det.
Sur blev hon. Men folkvett och hyfs, det vet kärringfan inte vad det är... ”Money rules”...