Storstadsliv, vardagsutflykter och Kretensisk spontanitet.

Denna härliga spontanitet och livskvalitet!

Har varit en händelserik vecka som gått och nästa vecka lockar med nya äventyr.

Att bestämma en tid en dag för att träffas gäller bara i 15 sekunder för att efter långt in på natten plötsligt bli dagen efter strax efter vi ska äta pizza framför TV:n. Missförstånd och en hel del språkförbistring sker men alltid med glimten i ögat.

Strax efter 18:45 och vi låg i soffan efter att ha intagit en välsmakande pizza, Knackade det plötsligt på dörren. Grannen frågade om det var okej att vi träffades vid 19:30 utanför? -Panik! Vad? Nu? Idag?.... OJ! ”-Visst!”, snabbt in i duschen, tvätta av sig och försöka rätta till kroppen för att stå klara 19:15 ute i farstun. Och så svensk man kan vara då - Grannen sitter på sin veranda och frugan hänger tvätt och är inte färdiga än så varför stressa? -No stress Roberto! -No stress..

Kvällen barkade mot att bli en helt underbar kväll med grannarna Giorgios med frun Katerina samt deras grabb Ioannis. Vi var ju spontan inbjudna på middag och drack raki i 5 timmar med spel av Ioannis på Lyra och säckpipa (Askomandoura). Otroligt trevligt och svårt att mäta i försök att bjuda tillbaka, men vi planerar på en svensk afton med svenska härligheter och kanske lite dans? Har ni tips så skicka gärna dessa till oss, vi tänkte på smörgåstårta med snaps eller kanske surströmming (kanske inte optimalt med eftertanke?).

Efter alla turer med papper och stress är det skönt att vi kan ta oss tid mellan varven för sol och bad.

Bofasta Svenssons – Storstadsliv med nöd och näppe

Som vi nämnt i inlägget sist så har det varit turbulenta veckor, inte minst vad gäller pappersexercis och alla moment 22 som aldrig tar slut, detta eviga två steg fram – ett steg tillbaka. Även om man får ett papper, med rätt stämpel, och lämnar in den på rätt kontor, ska det ältas andra instanser vilka man måste besöka. Inte minst via polisen där vi ska granskas i Interpols rullor, ni hörde rätt. Men, har man inget att dölja så är det välkommet, så länge vi får klart det vi behöver så finns det inget som skadar i det heller. Grekland ska känna sig trygga med oss här. När det gäller denna djungel med papper och dokument finns det säkert instanser man kan vända sig till som turistande prospekt här nere. Allt ifrån advokater till notarie publicus och allt vad man kallas här. Alla kan allt och vet allt, men det händer bara lite om man själv inte ligger på, helst dagligen och verkligen manar på resultat. Vi har haft en otrolig nytta av vårt kontaktnät här nere under alla år vi varit här. Speciellt märks det nu när jag och Mia själv ska dra i alla trådarna. En underbar hjälp har varit Manolis Christakis på Yiotis Bil & MC uthyrning.

Ett riktigt Ess med många trådar på sin lyra. Och inte minst, utan honom som drivande hade vi stått orörliga i den grekiska byråkratins korridorer än idag. Ett gott tips för er som har tankar på att flytta ner är att först se till att ha bra kontakt med någon lokalt boende. Gärna med affärssinne som kan jargongen på alla olika kontoren man besöker i jakten på rätt dokument. För vår del hade även Manolis det tufft stundvis då vissa

dokument bytt benämning och att vissa kontor ligger någon annanstans. Så, någon med lokal anknytning är Nummer Ett på er lista. Sen så är det viktigt att ni även har kontakt med en god vän som kan ta sig tid att hjälpa er. Vi tackar gud för Manolis då han trots sina alla företag han sköter per daglig basis och med sin telefon ständigt ringande, tagit sig all den tid vi fått lägga på detta. Och då ska jag påpeka att inte en enda gång har några pengar efterfrågats eller ett enda ord negativt om oss som påträngande barlast. Manolis har helt fixat allt och trots att vi försökt att betala honom har han strikt sagt nej samt att vi är vänner, och vänner hjälper man helt enkelt. Så, jag skulle vilja tala om för Manolis att ”-Yes Mano! We are friends and we love you!”. Vi hoppas kunna återgälda honom en dag, det gör vi med glädje kan utlovas.

Hört på kaféet #1 Georgios berättade om en incident på sin Milano resa i Italien. Själv har jag varit en hel del i Rom så jag kände igen det här med Italiensk kaffetradition. Då han och frun drack sitt kaffe på en uteservering i Milano kom kyparen efter en stund och frågade om man fortfarande satt med sitt kaffe? Varvid Georgios svarade: ”-I am from Kreta, i need more than 20 minutes for my coffe and socialising.” En rolig person Georgios. Han la även märke till att han blev imponerad av att det inte syntes några kraftiga personer i Milano, förutom i en kyrka han besökte, men det skulle visa sig vara en kvinna från Grekland (med glimten i ögat)...

Att hitta en bil i Ierapera som inte har bucklor eller skrapmärken är som att försöka hitta en hårlös grek. Här kör man med fokus på 1. Ciggen i mungipan 2. Rätt radiokanal 3. Den obligatoriska armen hängandes utmed dörrens öppna fönster. Lacken på bilarna ser mest ut som sekelgammalt smörgåspapper.

Ierapetra + Trafikkaos = Sant! Det finns en liten internationell regel angående det här med att som svensk köra bil i medelhavet. Lektion ett är att allt man gjort rätt på trafikskolor och i trafiken hemma i Sverige - Glöm det! Här gäller det att försöka hitta flytet i att haka på bilen framför och att ha koll på bromsen då man kör med max 50 cm mellan bilarna i 50 knyck! Specialförmåga i att krypköra är även meriterande då koppling inte finns på Kretas 90% automatiska bilar i trafik, speciellt alla pickups som ägs av "locals". Dessa har outtalat alltid företräde till allt, om det så gäller utfarter, infarter, parkeringen eller hastigheten. Man följer pickupen framför helt enkelt. Sen så har mopeder och mc alltid rätt enligt rådande trafikvett att köra om på höger sida. Blinkers, eller färdriktningsvisare, används till att vifta bort osynliga flugor i grillen.

Belysning används endast då det är mörkt eller polisen stoppat dig femtioelva gånger och gnällt om detta. Kvällskörning i staden är lite som rysk roulette - var sjätte bil har inget lyse på. Gångtrafikanter hänvisas till att i princip gå på körbanan än att gå på gångbanor som inte finns. Och tro inte att man ser sig för innan man stiger ut i trafiken? Nix pix! Rätt ut bara och skulle du tvingas bromsa in lite blänger man surt som om det är du som inte har trafikvett nog att förstå. Folk som ska parkera gör naturligtvis detta med förtur, helst ska du fälla ut en röd matta så dom kan stanna upp mitt i parkeringen för att snacka med nån man känner som stannat upp, eller ska man svara i telefon.

Oavsett vilket ska man tvärnita och snällt avvakta. Naturligtvis accepterar ingen äkta grek detta utan att tuta obligatoriskt och visa "idiot" -tecken med handen, för att snällt vänta på fickparkerings tyrannen. Allt enligt trafikboken. Man ger och tar helt enkelt. Värst är det att försöka hitta en parkering i stan. Mellan 14:00 och 18:00 är alla hemma och tar siesta så mellan dessa tider är det kaos i trafiken och jag råder dig att köra försiktigt. Stressade Kretensare i trafiken är värre än mygg i Norrland en sommarkväll.

Positivt är att när du väl hittat en parkering finns det aldrig en p-automat. Dessa existerar inte ens. Så du står iallafall billigt hela dagen. Sen så parkerar man lite som man vill här nere och inte minst om man är lokalboende eller fastlänning som besöker ön. Att ställa sig inom streckat på en parkeringsplats är för idioter, man ställer sig minst på två rutor, och proffsen ställer sig alltid raklånga över alla fälten. Trottoarer inräknat - Look, no hands parking!

Nere i hamnen vid färjorna till Chrissi Island är det svårt att hitta bra parkeringsplats. Var ute i god tid och ställ er aldrig på en plats där ni trycker in er - Man ställer sig alltid 5 cm intill dig och du kommer aldrig ut igen!

Mindre kul spontanitet Har varit inne i Ierapetra och beställt en skärm till datorn så jag kan jobba ordentligt. Efter lite letande hittade jag en perfekt skärm i samma affär vi handlar lite elektronik, så fick det bli. Var ju medlem där och vi hade ju även beställt soffa och sängmadrass här (?), hoppades på lite rabatt. Möbelavdelningen ligger två våningar ovanför elektronikaffären, så tv och soffa handlar man i samma butik – såklart!

Efter ca en vecka skulle skärmen vara i butik då den var en beställningsvara (som 90% av allt på Kreta är) så det skulle bli härligt att få klart på kontoret denna dag, trodde jag. Väl framme i butiken visade jag kvittot för min datorskärm, vilken jag även betalt då jag beställde i butiken, för att få reda på att ”-Nej, tyvärr! Den säljs inte längre.” Ehhh? Vänta nu lite här. Jag har lagt en beställning här hos er. Ni har skickat efter den och jag har betalt den innan.

-Vad nu? Driver ni med mig?

Ska erkänna att jag blev en aning förbannad och det såg säkert säljaren. Han letade snabbt upp en annan datorskärm med nästan samma funktioner som den jag ville ha, men dock €19 dyrare. Och igen måste vi nu vänta. Han såg att vi beställt hem möbler i veckan och sa att han kan lägga till den i samma frakt.

Vi får hoppas iallafall, för det här med logistik och service handlar ibland om att ställa krav och följa upp varje dag om man inte vill riskera att hamna i ”sidan om" -högen.

Nåväl, tråkigt scenario men ack så vanligt här nere då allt handlar om att ha god tid på sig och att aldrig stressa. För oss som svenskar skulle detta vara otänkbart då vi aviserar via sms och/eller via epost innan. Själv sa jag att: ”-Ni har ju mitt telefonnummer, vad är problemet? Smsa mig och tala om att den är här för avhämtning, Eller, att den utgått ur sortiment. Då man får hyra bil för att hämta större paket är det mindre lämpligt att ni sköter era affärer så, det blir dyrt för oss."

De som satt i kassan skämdes och insåg att det var dåligt skött så efter att jag fått vädra lite var det frid och fröjd igen och alla skrattade och va glada. Budskap har nått fram och jag lär förhoppningsvis inte få jaga dom igen? Vem vet? -The Greek Way är som det är..

Natur & Miljön

När man kör omkring och lägger märke till alla dessa hål i bergssidorna. Som om bergsluttningarna inte sköts om och får rasa hejvilt. För att därefter inse att det är repressalier från de tyska hangarernas granateld som jagat kretensiska motståndsmännen upp i bergen. Även om det engelska språket funkar att göra sig förstådd med är det tyskan som kan ge barska blickar.

Britterna ”lurade” förvisso kretensarna då man bytte en ockupant mot en annan samt valde att lyssna på sina allierade efter kriget där Kreta lämnades ute i kylan. Kreta sökte enigt samhörighet med Grekland efter kriget mot Osmanerna, och man anförtrodde sig mot Storbritannien. Det skulle dröja många år innan man fick enas med Grekland och under denna tiden reste sig minnen över spillt kretensiskt blod som aldrig skulle få upprepas. Man hade fått nog av löften för att åter igen bli ockuperade och utnyttjade i ett politiskt efterkrigs-Europa.

Man beväpnade sig och insåg att man vid nya försök att ta Kreta skulle stå ensamma. Det sistnämnda skulle visa sig vara sant då både Italien och Tyskland båda försökt ockupera Kreta. Motståndsrörelsen var stark och trots att nazisterna skövlade byar och begick folkmord kunde man aldrig kuva Kretensarna. Hårdast drabbade var byarna uppe i bergstrakterna där det finns många historiska fakta samt massgravar som än idag vittnar om kretensarens ovilja att inte beväpna sig och göra sig av med sina vapen i hemmen. ”Det kommer aldrig att ske igen” och det finns ett kretensiskt talesätt som lyder;

”-Om jag får välja mellan att lämna mitt vapen eller lämna min kvinna och mitt hus, väljer jag att behålla mitt vapen. Med mitt vapen kan jag återta de båda andra.”

Personligen håller jag med. Känner en samhörighet med kretensarnas historiska lidande och politiska åsidosättande. Utan kretensarnas envisa begär att ha sina vapen skulle historien sett annorlunda ut idag för Grekland. Vem vet. Kreta har inte bara bebotts av gudar utan av fler krigshjältar än Europa tillsammans. Rätt eller fel, man kan inte ändra på det som redan avgjorts av folket själv utan att ta till missnöjen. Moraliskt rätt kan man alltid resonera om till dags ände.

Stormen Natten mellan tisdagen till onsdagen träffades vi av en kraftig stormby som varade i över ett dygn. Hojarna fick stryka på foten och välte. Lite skrapmärken och mindre blessyrer blev kontentan. Som tur va kom grannarna Katerina och Giorgios ut och vi kunde ställa dom i deras carport över natten. Så står hojarna i lä från stormvindarna. Nu strax innan 10:00 över ett dygn senare verkar det som att stormen avtar men fortfarande sköljer hårda och kraftiga vindar över olivträdens toppar, och gungar dom rejält! Havet utanför är nästintill helt täckt av vitt ”skägg”, som visar kraftig kuling och vind på vågornas sätt att skumma upp. Vi håller tummarna att det snart avtar så vi kan köra till stan. Video finns på vår Facebooksida. Barndop hemma i Skåne

Lilla prinsessan på ärten, Elise, döptes i söndags. Jag och Mia besökte vår gamle vän, Nikos Christakis i Analipsis, i hans affär. Vi hittade en jättefin guldberlock som passar Elise - En prinsesskrona med diamanter.

Nikos hade även en jättefin ask till berlocken i form av en rosa barnvagn, med ett litet fönster där man kunde se berlocken. Nikos är helt otrolig på att hitta lösningar. Allt ifrån fixa klockor till att hitta underbara smycken. Allt i sin juvelerare butik.

Fint till det finaste - Prinsessans dop hemma i Sverige.

Kommande på schemat inför nästa inlägg...

- Möbel leveranser i värmen. Sängen kommer "imorgon..." - Ska vi få soffan i tid? (Något för Bet360?)

- "Hört på caféet" fortsätter med nya historier hos gubbarna...

- Stavros visade sig på kontoret... sagan fortsätter...

- "Mia´s körskola" ska uppdateras, mer om detta kommer.

- Priser, vi jämför: Sverige vs. Kreta.

- Lyckas vi fylla kontoret med hamstring av vatten?

Tack för att ni följer oss och vår blogg.

Mia skickar pussar till er alla! /Robban

#yiotiscarrental #enkelbiljettkreta #LetsGoCrete #christakis #cretanlyra