• Robban

Språkbarriärer, Idiotbyråkrati & Tom plånbok.

Uppdaterad: 15 feb 2020

-Älskling! Svara mig på grekiska, du måste träna. Jag försöker få Mia att komma in i språket, men det är svårt när man är borta i 4-5 månader i sträck och är i Sverige och arbetar. Det är viktigt – språket. Så man kommer in i arbetslivet här.


Konstigt egentligen, det här med språk..

Minns att jag pratade många olika språk som liten. På min gård, och ”hemma” på Rosengård i Malmö, bodde folk från hela världen; Grekland, Polen, Danmark, Finland, Vietnam, Chile, Peru, Bolivia, Colombia, Argentina, Portugal, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Albanien, Turkiet, Iran, Libanon, Palestina, Ungern, Nederländerna, Italien mfl.. Och just Italien kommer jag ihåg en kul sak min morfar berättade - När Italienarna kom till Sverige som arbetskraft under slutet av 50-talet och början av 60-talet. Då var invandrarna ett exotiskt inslag i lilla Malmö stad. Många känner inte så idag.


Många arbetade på några av dom största arbetsgivarna då vid denna tiden; Kockum, Fazer, Malaco, Pågens, Saab, SKF. Många bra företag. Trygga och inte främmande för nya idéer. Företag vilka idag är borta och kan berätta med t ex ett museum eller utställningar från denna tiden. Om hur Sverige blomstrade med alla folk från jordens alla hörn, som en mycket stor del av utvecklingen. Människor vilka, tillsammans med svenskarna, har gjort dessa märken till vad dom en gång var ute i vida världen.



Min morfar berättade att man ibland brukade ta sig ner mot Limhamn i Malmö. Ett område som då låg nere i hamnområdet och var ämnat för fiske och fabriker, t ex Skånska Cement (Skanska), NCC, S.A. Saltfabrik (senare Falksalt) och diverse Rederier. Området var inte någon slum, men inte heller en plats man ville förknippa med lyx. Limhamn var då en slags förort till stan. Här bodde många av alla invandrare som kommit till Sverige för och arbeta. Och många svenskar tog sig hit under helgerna för att titta hur man bodde här. För dom var spännande, dessa nykommande folket.


Morfar berättade att det här nere, var helt olikt hur det såg ut någon annanstans i stan. Här doftade det kryddor och matoset letade sig fram längs alla bakgator. Tvättlinor spända mellan husen hängde fyllda med nytvättad tvätt på tork. På kvällarna hördes ljuv musik och skratt som ekade mellan husväggarna. Många Malmöiter upplevde det som exotiskt och något nytt och intressant. Dessa trevliga folk var - kanske arbetskamrat på dagen - och på kvällen någon som bjöd in för att smaka på deras källarlagrade lantvin och en tallrik pasta?


Anekdot 1. I detta är, att man senare i området sålde en korv man kallade ”Zigeuner salami” feltolkat då det i princip var Italiensk Salsicca korv. Men man visste inte bättre då.

Anekdot 2. Vid denna tiden fanns inte förorter som Rosengård eller Holma.

Dessa var oftast bara åkrar och ”ute på landet” för många malmöiter. Här byggde man sen alla sina mångmiljon -program i betong, för alla arbetare med familjer. I en tid då jobb och familj var en av byggstenarna för att komma in i samhället.


Morfar - Fantastisk berättare... om allt!

Hos en del av mina släktingar i Sverige, har några Italienskt påbrå, på ena sidan av familjen. Mitt namn har jag fått efter mammas kusin – Roberto. Hon älskade det namnet, och så fick det bli. Jag minns fortfarande ett minne från en tid då jag var mycket ung, då vi sporadiskt träffades familjerna emellan på högtider. Jag minns en man med annorlunda utseende som satt där, vid ett bord mitt bland alla blonda svenskar. Han såg på mig när jag, solbränd som en pepparkaka med mitt korpsvarta lockiga hår, kom in i salen - Han sken upp i ett smil. Idag förstår jag varför, Men det är mellan mig och morbror Franco... Jag minns när det berättades om min morfar när han besökte min farsas vän och dennes grekiska restaurang som låg på Kungsgatan i Malmö. -Nej! jag äter ju inte vitlök. Hade min morfar sagt. Och han kunde inte ana att han just precis ätit minst 2 vitlöksklyftor i maten. Även feta och vinblad skulle han aldrig få för sig att äta, men njöt av dolmades och feta-fyllning i meze som morsan lagade vid kalas där hemma. Och fylld paprika eller vita bönor åt man bara på cowboy tiden... men OJ! Vad gott det var... egentligen. Haha, han var go min morfar. Glad i mat - Precis som jag.



Nu har Mia fått med sig läxa till hon kommer hem.

- Alla veckodagar, räkna från 1 till 10 samt det grekiska alfabetet. Det blir läxförhör i telefon varje dag. Och prov när hon kommer hem, -Haha.

”- Språkets barriärer är inte brist på engagemang. Utan fördomar och motivation”

Inverterad rasism och propaganda drev.

Det har pågått en debatt i Sverige om det här med flyktingar och det Svenska språket. Visst är det en nödvändighet att kunna göra sig förstådd, och speciellt om man inte har ett andra språk som t ex Engelska att göra sig förstådd med. Det är hemskt att leva så, tro mig. Och det gör det absolut inte enklare att ställa krav på människor som redan står mot väggen. Det är inte lätt att lära sig ett nytt språk, bara sådär. Speciellt inte som vuxen. Och absolut inte som ny i ett land där allt, ALLT! är helt annorlunda mot vad man är van vid sedan sekler tillbaka. Det värsta Sverige har är all amatörjournalism.

Som var och en annan driver via sociala medier.

Här har man fritt, sitt egna åsiktsforum för fårskallar. Och att ge källkritik innebär i princip alltid att vederbörande är nazist eller bakåtsträvare. Det gäller båda hållen av kritiken.


-Det är viktigt att lära sig språket.

Helt klart. Där är vi alla eniga. Men ska man sätta en tidsfrist på det? Hjälper det?

Av egen erfarenhet så – Nej!

Det spelar ingen roll om det ska ske under tvång. Ska man som vuxen ta in behövs något som ofta kanske är det primära som saknas – Motivation!

Här är en av de ingredienser till en bra soppa som bara lägger sig ovanpå som en oljig hinna om man inte fortsätter röra om. Så, hur ska man göra? Lösningen handlar om att först bli en del av gemenskapen. Att kunna prata, när det behövs. Med människor som du ser ofta och kan vara trygg med. Ingen - som med piskan, snärtar dig mot en säsongsavslutning på SFI för att du ska fortsätta få bidrag. Nej, det måste vara något du verkligen VILL. Något du känner gör dig till en del av vardagen, av gemenskapen. Att bli insläppt – På riktigt! Jag minns min lillebror som kom till Sverige utan att kunna många ord Svenska. Han tog sin tid med SFI på allvar, umgicks med folk som pratade svenska och kämpade på. Jag blev så enormt stolt när han efter ca 3 månader med SFI, ringer hem till Mia när jag är på jobb, och pratar med henne i 20 minuter. Med sin stapplande svenska, men otroligt envis om att allt ska gå. Idag bor han kvar i en väldigt skånsk småby. Är lyckligt gift och har två barn. Han jobbar och kämpar på med sitt egna åkeri. Om du läser detta lillebror, så vill jag du ska veta att jag är så enormt stolt över dig. Är stolt över er alla, mina tre bröder - Love you all, Sagapó!

Två av mina tre bröder. Är otroligt stolt.

Det krävs karaktär och jävlaranamma. Det krävs tålamod från allmänheten, inte piskrapp och mentala förnedringar. Man kan själv jämföra det med att; Som svensk här nere, gå ner till det lokala kafenion på ort. Där alla sitter på sina egna platser sedan stenåldern. Först känna allas blickar och sätta dig ner medan alla iakttar dig. Att kunna lägga din beställning, kanske inte klanderfritt på språket, men väl så du gör dig förstådd.


Jag lovar dig att inte många av er skulle göra detta som ny i landet? Försök själv nästa gång ni är utomlands. Att bara föra konversationer på landets egna språk, aldrig med Engelska. Det är en viktig del för en karl här i mindre byar att vara social och ta del av byn i hjärtat. För kvinnor också naturligtvis, om inte i större utsträckning till och med.

Kvinnor här har mycket större sociala nätverk och umgås även mer sporadiskt.


Språkets barriärer är inte brist på engagemang. Utan fördomar och motivation. Här skrattar ingen åt din grekiska med svensk brytning, absolut inte. Tvärtom.

Man blir glad och ler ALLTID När du pratar med folket här.

Att det inte är perfekt är mindre viktigt – För helvete! Du försöker ju!? Anser man här.

Inget sjåpande och inget krux. -Försök!


Själv minns man ju själv när någon från ett annat land pratade med mig, på Svenska, trots med hård brytning, fick det mig att le upp och känna.... tja, “Stolt” kanske är ordet jag letar efter? För om sanningen ska fram, är det inte bokstäverna som kommer ur munnen som gör personen, utan karaktären. Och det krävs stor karaktär för att våga stega in på alla nya platser som t ex; jobbet, praktikplatsen, skolbänken.. och våga utelämna sig och känna sig sårbar, oskyddad och väldigt okunnig. Lever du själv inte i ett annat land och försöker ta dig in i samhället? Prova själv. Sen pratar vi om språkbarriärer. Om inte – lägg ner!



Återblick: AI och Ving - Hur gick det egentligen? Nu är det ett tag sedan (Juni 2019) då Ving fick vårt frågeformulär angående AI (All inclusive). Jag ska tillägga att jag även varit i kontakt med Ving via telefon, efter Juni, där man lovat att skicka ett skriftligt svar. Men det varit svårt att genomföra detta pga. All turbolens med Thomas Cook. Vem vet, kanske är det så, kanske inte? Time will tell..

Vings löfte om att återkomma med svar till frågeformuläret.

Då vi inte fick svar som utlovat, väljer vi att lägga upp dokumentet i sin helhet. Detta då vi både informerat Ving om detta. Samt då en tilltänkt tidsfrist har gått ut, ser jag inte att man från Ving's sida kan ha något emot detta.

Det nämns även i deras kopia. Jag vill även passa på att markera att Enkelbiljettkreta.se mer än en gång vänt sig till Ving för kommentarer samt svar i formuläret, utan resultat.

Det är Ving som helt själv valt att inte kommentera svara och/eller delta i frågeformuläret som är helt åsiktsneutralt i sin framställning och framförhållning mot ev. Läsare. Vi (Enkelbiljettkreta.se) tackar Ving för att ni tog er tid att svara oss en gång, tyvärr med löfte om att återkomma vilket inte införlivades.


Frågeformuläret i sin helhet kan ni läsa här (PDF 92 kb). Notis:

Ett frågeformulär framställdes även till ansvariga i Makrigialos. Som via ett möte med mig, lovade att återkomma med svar så fort man hade tid. Dessa svar har fortfarande inte ramlat ner i vår e-mail. Frågorna tog upp Makrigialos med området och framtida planer. Speciellt då det finns massor av akuta åtgärder som bör prioriteras. Man lät sig informera oss om att man utsett en ansvarig person som skulle ta över, så inga språkförbistringar skulle uppstå. Samt för korrekt översättning av dokument.


Om ansvarig vill vara vänlig och höra av sig vore det bra (White Houses i Makrigialos). Jag vet att ni läser bloggen. Även detta var ett öppet brev och kommer publiceras här inom kort. Som med Ving - är vi åsiktsneutrala i ämnena och vill få till en dialog som är mer öppen mot turister vilka ser brister och ger turismen återkommande oro.


Årsskifte och Årets nya månad.. Mia berättade om nyårsfesten på Alliotiko i sitt inlägg. Helt underbart och även om jag skulle avslutat nån raki tidigare, var det en superkväll med familj och vänner.


Januari träffade Mackan med full storm och regn.

Graderna sjönk från i snitt 18-22 grader till 8-12. Med kalla vindar och 100% luftfuktighet var Januari inte kul. Men, ett måste med tanke på allt vatten som måste till för att ge oss alla här en bra skörd och säsong.

Trots en temperatur som tidvis är nere på 10-12 grader nu vintertid, bjuder Mackan fortfarande på sina soldagar...


Skam den som ger sig. Sällskap från Nederländerna njuter av picknick i Januari..

När Paradis-euforin hittar tillbaka.

Jag stirrar på kalendern och bävar efter det som står med fetad text.

-Åh nej! Vart tar all tid vägen?

Orden i kalendern gör mig påmind om att Mia snart ska åka. Känns inte så längesedan hon kom hem. Denna gången blir det en längre period. Och jag minns hur jobbigt det var sist att vara utan henne. Det är ju förvisso en stor del av möjligheten att kunna göra denna livsresan vi gör. Och det är ju inte tänkt att alltid vara såhär. Men, vad gör man som fattiga - men lyckliga – vagabonder? Vi biter ihop och ser till våra mål istället.


Flyget är beställt och det börjar bli magert på kontot igen..

Det dröjer någon månad innan vi kan börja planera och verkställa det vi måste. Tvättmaskinen skramlar och smäller. Centrifugeringen gör att den studsar omkring och man undrar när den ska hoppa ut på gatan? Sönderrostad är fanskapet också.

Planerat inköpa en ny sedan Maj förra året, men vad gör man utan pengar?

Vi har fått prioritera annat men nu snart blir det dags för elektronik -delen i hemmet.

Trots alla tekniska drömmar har vi förvånansvärt nog klarat oss på den digra buffert vi la upp i vår budget för andra halvan för 2019. Den har faktiskt räckt hela vägen in i Januari 2020. Men, nu börjar kassan sina, som sagt. Och stressen börjar göra sig påmind. Ingen ko på isen, men nu finns det ingen plats för utsvävningar eller katastrofer heller.


Denna sommaren kommer vara hektisk.

Ska jobba Måndag till Fredag, från klockan 09.00 till 22.00. Blir tufft med två hundar som ska ut 4 gånger om dagen och gärna ha sällskap. Blir tufft för dom också nu kommande 4-5 månader. Men, vi får stå ut. Allesammans. Vi kommer ha en skön vinter med tid för att göra saker vi inte kunnat göra nu detta årets slut. En del i planeringarna involverar våra vovvar också, så dom kommer vara med och må bättre, ha kul och kunna vara med oss oftare.

Tristessen i vinterns Mackan, vad göra? Nya högtalare någon?
-Husse, det är jättekallt nu.... brrrr....

En tillbakablick på den ekonomiska budgeten. Vad kostar det att leva i Sverige? Hur mycket spenderar mitt hushåll varje månad? Visst är det enkla saker att hålla koll på? En månadsbudget är väl inget som är speciellt komplicerat? Eller? När jag för många år sedan satt och la upp vår nya månadsbudget, valde jag att i tre månader spara på alla kvitton vid inköp. Oavsett vad som handlades, mat, möbler, apotek, fackavgifter m.m. - Allt skulle kollas.

När jag sammanställde vår ekonomi så hittade jag en intressant sak som vi många gånger pratar om, men ingen kollar egentligen upp – Moms. Det är tokigt hur mycket moms vi betalar på varje inköp och betalning.

En summa som för vår del handlade om strax över 3 000 SEK varje månad i moms som togs ut varje gång jag handlar eller betalar en räkning.


“-Jag jämför det med att vi Svenskar åker till Danmark och köper en burk Svensk öl för 6 Kronor som kostar 20 Kronor i Sverige.”

Är det inte så i Grekland och på Kreta då? Jo, såklart finns det moms här också, men den känns lite mer okej då priserna är mycket lägre. T ex kostar ett kilo tomater ca 7 SEK kilot här och ca 30 SEK i Sverige. Och då snackar vi TOMATER! Inte äckliga GMO -tomater som besprutats med vem vet vad. Likaså gurkan. Ca 5 SEK kilot. Men då är det inte inplastade gurkor som är exakt lika stora och som färdats i kylrum på båtar eller lastbilar i dagar innan dessa når ett kylrum hos grossisten. Nä, här vet du att vid ditt lokala supermarket eller hos grönsakshandlare, är det till 100% egenhändigt odlade tomater, gurkor, apelsiner, bananer, meloner och allt du kan tänka dig i hyllor och korgar. Vad jag vill säga är att med så låga priser känns inte momsen av lika mycket.

Över 3000:- i månaden i avgifter och moms, trots en av Europas högsta beskattning..

Vad är det som sticker ut i vår budget då? Nu såhär något år efter. Mest är det alla oförutsedda utgifter vi haft. Men dessa är inte återkommande utan har varit då vi haft en otrolig otur med våra boenden.

Inköp här är faktiskt okej, helt inom budget och följer vår min/max -lista på vad vi vet kostar. Det som chockat oss mest har varit saker som faktiskt har visat sig vara dyrare här än i Sverige. Något som retat mig enormt är att tillverkarna här tar hutlöst betalt för t ex feta osten. Den kostar nästan lika mycket här. Jag jämför det med att vi Svenskar åker till Danmark och köper en burk Svensk öl för 6 Kronor som kostar 15 Kronor i Sverige. Skatter och avgifter är inte kloka. Här är det samma sak, speciellt om du väljer tillverkare som förvisso är grekiska, men ägs av Europeiska konsortier. Jag märkte detta när jag varit med och lämna av laddningar med grönsaker till handlare. Då märker man skillnaden. Att allt jobb odlaren lagt ner betalar sig, inte aktieägarna.


Lite jämförelser vi kan nämna:

Matkassar för två pers ligger på ca 400 SEK mindre än i Sverige, om man jämför samma inköp med samma varor. Och då har vi försökt handla samma märken på produkter som i Sverige. Dyra produkter har alltid flera alternativ här. Man har fler märken på hyllorna. Ta t ex pasta. En Barilla spaghetti kostar ca 7-9 Kronor för en förpackning. Sen har man såklart 10 andra märken att välja mellan, flertalet grekiska märken och sortiment.

Dessa kan kosta ca 4 Kronor för samma vikt på förpackningen. Smaken är det ingen större skillnad på. Ibland är även inhemska märken godare och innehåller färre dåliga ingredienser.

Tomatkross är ett typexempel – Här handlar vi ca 3-4 olika märken, beroende på vad vi ska göra. När det är bra säsong för oss använder vi färska tomater vi mixar, men när det finns mindre, får vi handla på burk. Jag har mina märken, Mia har sina. Det kan skilja sig på 7-8 Kronor per burk/förpackning, beroende på märke och tillverkare.


Tonfisk på burk är sjukt dyr här.

Finns även i massor olika märken i hyllorna, men kostar mer än i Sverige. Å andra sidan har man sardiner, sardeller och andra inlagda fiskar på burk och förpackningar man aldrig ser i butikshyllan i Sverige.

Skaldjur finns det multum med hos, i princip, även den minsta supermarkets kyl och -frysdiskar. Vi äter mycket mer bönor och linser nu än förr. Här är man proffs på detta i köket. Man har mat från hela medelhavet i sin kokbok och detta blir man påmind om vid bönor. Ärtor och bönor äts det mycket av och det finns recept i överflöd på dessa här. Vissa underbara, andra – Nja... en smaksak.


Jag och Mia åt väldigt mycket grönt redan i Sverige, men inte som nu. Numera består vår dag av minst 75% grönt under dagens alla matintag. Varje dag äts det sallad och bönor i någon form. Mycket mindre smör och mättade fetter. Själv slutade jag med smör på bröd för ca 10 år sedan. Mia älskar mjölken här. Den är god, smakar lite gräddigare. Själv är jag ingen mjölkdyrkare, men är fanatisk yoghurt -ätare. Den är lite billigare här ska jag nämna. Naturligtvis finns det alternativ till Feta och handlar man av lokala handlare på ort kan det kosta väldigt lite. Men om kan ska jämföra med Sverige och hur lätt det är att handla färsk feta i genomsnitt, så är det dyrare. Feta kan man göra själv, men en 1,2 liter mjölk kostar ca 23-25 Kronor. Då är det lättare att köpa en 1000 grams förpackning med feta i kyldisken, lokalproducerad dessutom.


Ni kan läsa mer om vardagsekonomi och hur vi fick den att räcka för oss. Samt tips & tricks inför en permanent flytt ner hit.