top of page
  • Skribentens bildRobban

Språkbarriärer, Idiotbyråkrati & Tom plånbok.

Uppdaterat: 15 feb. 2020

-Älskling! Svara mig på grekiska, du måste träna. Jag försöker få Mia att komma in i språket, men det är svårt när man är borta i 4-5 månader i sträck och är i Sverige och arbetar. Det är viktigt – språket. Så man kommer in i arbetslivet här.


Konstigt egentligen, det här med språk..

Minns att jag pratade många olika språk som liten. På min gård, och ”hemma” på Rosengård i Malmö, bodde folk från hela världen; Grekland, Polen, Danmark, Finland, Vietnam, Chile, Peru, Bolivia, Colombia, Argentina, Portugal, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Albanien, Turkiet, Iran, Libanon, Palestina, Ungern, Nederländerna, Italien mfl.. Och just Italien kommer jag ihåg en kul sak min morfar berättade - När Italienarna kom till Sverige som arbetskraft under slutet av 50-talet och början av 60-talet. Då var invandrarna ett exotiskt inslag i lilla Malmö stad. Många känner inte så idag.


Många arbetade på några av dom största arbetsgivarna då vid denna tiden; Kockum, Fazer, Malaco, Pågens, Saab, SKF. Många bra företag. Trygga och inte främmande för nya idéer. Företag vilka idag är borta och kan berätta med t ex ett museum eller utställningar från denna tiden. Om hur Sverige blomstrade med alla folk från jordens alla hörn, som en mycket stor del av utvecklingen. Människor vilka, tillsammans med svenskarna, har gjort dessa märken till vad dom en gång var ute i vida världen.



Min morfar berättade att man ibland brukade ta sig ner mot Limhamn i Malmö. Ett område som då låg nere i hamnområdet och var ämnat för fiske och fabriker, t ex Skånska Cement (Skanska), NCC, S.A. Saltfabrik (senare Falksalt) och diverse Rederier. Området var inte någon slum, men inte heller en plats man ville förknippa med lyx. Limhamn var då en slags förort till stan. Här bodde många av alla invandrare som kommit till Sverige för och arbeta. Och många svenskar tog sig hit under helgerna för att titta hur man bodde här. För dom var spännande, dessa nykommande folket.


Morfar berättade att det här nere, var helt olikt hur det såg ut någon annanstans i stan. Här doftade det kryddor och matoset letade sig fram längs alla bakgator. Tvättlinor spända mellan husen hängde fyllda med nytvättad tvätt på tork. På kvällarna hördes ljuv musik och skratt som ekade mellan husväggarna. Många Malmöiter upplevde det som exotiskt och något nytt och intressant. Dessa trevliga folk var - kanske arbetskamrat på dagen - och på kvällen någon som bjöd in för att smaka på deras källarlagrade lantvin och en tallrik pasta?


Anekdot 1. I detta är, att man senare i området sålde en korv man kallade ”Zigeuner salami” feltolkat då det i princip var Italiensk Salsicca korv. Men man visste inte bättre då.

Anekdot 2. Vid denna tiden fanns inte förorter som Rosengård eller Holma.

Dessa var oftast bara åkrar och ”ute på landet” för många malmöiter. Här byggde man sen alla sina mångmiljon -program i betong, för alla arbetare med familjer. I en tid då jobb och familj var en av byggstenarna för att komma in i samhället.


Morfar - Fantastisk berättare... om allt!

Hos en del av mina släktingar i Sverige, har några Italienskt påbrå, på ena sidan av familjen. Mitt namn har jag fått efter mammas kusin – Roberto. Hon älskade det namnet, och så fick det bli. Jag minns fortfarande ett minne från en tid då jag var mycket ung, då vi sporadiskt träffades familjerna emellan på högtider. Jag minns en man med annorlunda utseende som satt där, vid ett bord mitt bland alla blonda svenskar. Han såg på mig när jag, solbränd som en pepparkaka med mitt korpsvarta lockiga hår, kom in i salen - Han sken upp i ett smil. Idag förstår jag varför, Men det är mellan mig och morbror Franco... Jag minns när det berättades om min morfar när han besökte min farsas vän och dennes grekiska restaurang som låg på Kungsgatan i Malmö. -Nej! jag äter ju inte vitlök. Hade min morfar sagt. Och han kunde inte ana att han just precis ätit minst 2 vitlöksklyftor i maten. Även feta och vinblad skulle han aldrig få för sig att äta, men njöt av dolmades och feta-fyllning i meze som morsan lagade vid kalas där hemma. Och fylld paprika eller vita bönor åt man bara på cowboy tiden... men OJ! Vad gott det var... egentligen. Haha, han var go min morfar. Glad i mat - Precis som jag.



Nu har Mia fått med sig läxa till hon kommer hem.

- Alla veckodagar, räkna från 1 till 10 samt det grekiska alfabetet. Det blir läxförhör i telefon varje dag. Och prov när hon kommer hem, -Haha.

”- Språkets barriärer är inte brist på engagemang. Utan fördomar och motivation”

Inverterad rasism och propaganda drev.

Det har pågått en debatt i Sverige om det här med flyktingar och det Svenska språket. Visst är det en nödvändighet att kunna göra sig förstådd, och speciellt om man inte har ett andra språk som t ex Engelska att göra sig förstådd med. Det är hemskt att leva så, tro mig. Och det gör det absolut inte enklare att ställa krav på människor som redan står mot väggen. Det är inte lätt att lära sig ett nytt språk, bara sådär. Speciellt inte som vuxen. Och absolut inte som ny i ett land där allt, ALLT! är helt annorlunda mot vad man är van vid sedan sekler tillbaka. Det värsta Sverige har är all amatörjournalism.

Som var och en annan driver via sociala medier.

Här har man fritt, sitt egna åsiktsforum för fårskallar. Och att ge källkritik innebär i princip alltid att vederbörande är nazist eller bakåtsträvare. Det gäller båda hållen av kritiken.


-Det är viktigt att lära sig språket.

Helt klart. Där är vi alla eniga. Men ska man sätta en tidsfrist på det? Hjälper det?

Av egen erfarenhet så – Nej!

Det spelar ingen roll om det ska ske under tvång. Ska man som vuxen ta in behövs något som ofta kanske är det primära som saknas – Motivation!

Här är en av de ingredienser till en bra soppa som bara lägger sig ovanpå som en oljig hinna om man inte fortsätter röra om. Så, hur ska man göra? Lösningen handlar om att först bli en del av gemenskapen. Att kunna prata, när det behövs. Med människor som du ser ofta och kan vara trygg med. Ingen - som med piskan, snärtar dig mot en säsongsavslutning på SFI för att du ska fortsätta få bidrag. Nej, det måste vara något du verkligen VILL. Något du känner gör dig till en del av vardagen, av gemenskapen. Att bli insläppt – På riktigt! Jag minns min lillebror som kom till Sverige utan att kunna många ord Svenska. Han tog sin tid med SFI på allvar, umgicks med folk som pratade svenska och kämpade på. Jag blev så enormt stolt när han efter ca 3 månader med SFI, ringer hem till Mia när jag är på jobb, och pratar med henne i 20 minuter. Med sin stapplande svenska, men otroligt envis om att allt ska gå. Idag bor han kvar i en väldigt skånsk småby. Är lyckligt gift och har två barn. Han jobbar och kämpar på med sitt egna åkeri. Om du läser detta lillebror, så vill jag du ska veta att jag är så enormt stolt över dig. Är stolt över er alla, mina tre bröder - Love you all, Sagapó!

Två av mina tre bröder. Är otroligt stolt.

Det krävs karaktär och jävlaranamma. Det krävs tålamod från allmänheten, inte piskrapp och mentala förnedringar. Man kan själv jämföra det med att; Som svensk här nere, gå ner till det lokala kafenion på ort. Där alla sitter på sina egna platser sedan stenåldern. Först känna allas blickar och sätta dig ner medan alla iakttar dig. Att kunna lägga din beställning, kanske inte klanderfritt på språket, men väl så du gör dig förstådd.


Jag lovar dig att inte många av er skulle göra detta som ny i landet? Försök själv nästa gång ni är utomlands. Att bara föra konversationer på landets egna språk, aldrig med Engelska. Det är en viktig del för en karl här i mindre byar att vara social och ta del av byn i hjärtat. För kvinnor också naturligtvis, om inte i större utsträckning till och med.

Kvinnor här har mycket större sociala nätverk och umgås även mer sporadiskt.


Språkets barriärer är inte brist på engagemang. Utan fördomar och motivation. Här skrattar ingen åt din grekiska med svensk brytning, absolut inte. Tvärtom.

Man blir glad och ler ALLTID När du pratar med folket här.

Att det inte är perfekt är mindre viktigt – För helvete! Du försöker ju!? Anser man här.

Inget sjåpande och inget krux. -Försök!


Själv minns man ju själv när någon från ett annat land pratade med mig, på Svenska, trots med hård brytning, fick det mig att le upp och känna.... tja, “Stolt” kanske är ordet jag letar efter? För om sanningen ska fram, är det inte bokstäverna som kommer ur munnen som gör personen, utan karaktären. Och det krävs stor karaktär för att våga stega in på alla nya platser som t ex; jobbet, praktikplatsen, skolbänken.. och våga utelämna sig och känna sig sårbar, oskyddad och väldigt okunnig. Lever du själv inte i ett annat land och försöker ta dig in i samhället? Prova själv. Sen pratar vi om språkbarriärer. Om inte – lägg ner!



Återblick: AI och Ving - Hur gick det egentligen? Nu är det ett tag sedan (Juni 2019) då Ving fick vårt frågeformulär angående AI (All inclusive). Jag ska tillägga att jag även varit i kontakt med Ving via telefon, efter Juni, där man lovat att skicka ett skriftligt svar. Men det varit svårt att genomföra detta pga. All turbolens med Thomas Cook. Vem vet, kanske är det så, kanske inte? Time will tell..

Vings löfte om att återkomma med svar till frågeformuläret.

Då vi inte fick svar som utlovat, väljer vi att lägga upp dokumentet i sin helhet. Detta då vi både informerat Ving om detta. Samt då en tilltänkt tidsfrist har gått ut, ser jag inte att man från Ving's sida kan ha något emot detta.

Det nämns även i deras kopia. Jag vill även passa på att markera att Enkelbiljettkreta.se mer än en gång vänt sig till Ving för kommentarer samt svar i formuläret, utan resultat.

Det är Ving som helt själv valt att inte kommentera svara och/eller delta i frågeformuläret som är helt åsiktsneutralt i sin framställning och framförhållning mot ev. Läsare. Vi (Enkelbiljettkreta.se) tackar Ving för att ni tog er tid att svara oss en gång, tyvärr med löfte om att återkomma vilket inte införlivades.


Frågeformuläret i sin helhet kan ni läsa här (PDF 92 kb). Notis:

Ett frågeformulär framställdes även till ansvariga i Makrigialos. Som via ett möte med mig, lovade att återkomma med svar så fort man hade tid. Dessa svar har fortfarande inte ramlat ner i vår e-mail. Frågorna tog upp Makrigialos med området och framtida planer. Speciellt då det finns massor av akuta åtgärder som bör prioriteras. Man lät sig informera oss om att man utsett en ansvarig person som skulle ta över, så inga språkförbistringar skulle uppstå. Samt för korrekt översättning av dokument.


Om ansvarig vill vara vänlig och höra av sig vore det bra (White Houses i Makrigialos). Jag vet att ni läser bloggen. Även detta var ett öppet brev och kommer publiceras här inom kort. Som med Ving - är vi åsiktsneutrala i ämnena och vill få till en dialog som är mer öppen mot turister vilka ser brister och ger turismen återkommande oro.


Årsskifte och Årets nya månad.. Mia berättade om nyårsfesten på Alliotiko i sitt inlägg. Helt underbart och även om jag skulle avslutat nån raki tidigare, var det en superkväll med familj och vänner.


Januari träffade Mackan med full storm och regn.

Graderna sjönk från i snitt 18-22 grader till 8-12. Med kalla vindar och 100% luftfuktighet var Januari inte kul. Men, ett måste med tanke på allt vatten som måste till för att ge oss alla här en bra skörd och säsong.

Trots en temperatur som tidvis är nere på 10-12 grader nu vintertid, bjuder Mackan fortfarande på sina soldagar...