Snart börjar äventyret i Göteborg - Igen.
Uppdaterat: 24 feb. 2020
Resan är beställd! Tänk vad tiden har gått snabbt.
Det var ju inte så länge sedan jag var i Göteborg. Ska bli kul och träffa mamma, släkten. Snart på jobbet jag igen, då träffar man gänget. Det ska bli roligt att få jobba eftersom jag älskar mitt arbete och mina jobbarkompisar. Fick reda på en härlig nyhet - lagom till jag kommer till Göteborg; En som står mig nära ska ha en liten bebis nu i sommar!
Så mysigt det ska bli. Och så spännande.
Det finns ingen vinter här. Här hade vi ju sommar långt in i december, med sol och sköna kvällar. Jag badade i oktober och solade nästan varje dag. Helt underbart!
Men denna gång åker jag tidigare, så då blir det nog inte så mycket att ligga på playan innan resan. Synd.
I början av januari var det regn och mycket kallare. Sen avtog det och blev mera soldagar.
Nu i februari är det så gott i solskenet och det kommer bara lite regn. Ibland är det upp mot 26ºgrader varmt ute. Och 20º i havet. Inte som vad vi är vana vid i Sverige.
-Hmm, kallas detta då för ”vinter”? Nä, verkligen inte! Dom vet inte vad vinter är här i Makrigialos, -Haha! Även om vi har kallt i Göteborg, är det inte ofta vi fick snö så det låg kvar hela vintern. Nu är det jätteskönt och promenera i byn. Allt ser så lugnt och skönt ut.
Det finns faktiskt folk som ligger på stranden här nu. Och en del badar faktiskt fortfarande. Jag tycker att det är för kallt i nu. Gillar när det är runt 25º-27º varmt i havet och solens strålar värmer. Fy för och gå upp ur vattnet nu, när det blåser så kalla vindar. Nä, det får allt vänta nån månad till. Kanske en, iallafall..
Tjejernas söndag...
Vi är fyra tjejer som alltid träffas på söndagen och dricker kaffe med kärlek och oftast hembakat eller från bageriet. Alla tar med sig något man tycker dom andra ska smaka.
Vi är mer sociala än männen. Och älskar att sitta och prata många timmar, om allt som händer runt våra liv. Gärna med lite vin och kretensisk musik i bakgrunden (ganska högt dessutom). Dans och sång finns också med alltid såklart. Vi pratar även om problem som vi alla kanske skulle kunna ändra på, tillsammans? Man känner sig inte ensam om det skulle vara något så hjälps man åt.
Fick bland annat reda på att nästa år blir det min bästa vän Katerina hennes dotter ska gifta sig så roligt och nu planerar alla för detta. Bröllopet ska hållas i Heraklion eftersom det är där Marina och hennes kille, Sotiris, bor med hans familj.
Katerina och jag brukar ta hennes hund Fragito på sista promenaden när de andra tjejerna gått hem. Vi sticker ner till Diaskari beach. Här får Fragito springa av sig och njuta av vinden på stranden. Deras hund är 14 år och mycket älskad av dom alla i hela familjen.
Töserna och sönerna...
Deras döttrar här på Kreta ska utbilda sig inom skönhetsvård. De flesta här är jätte intresserade av den utbildningen inom spa. Så på alla hotell över hela Kreta finns alla dessa tjejerna. Deras dröm är att bli proffs inom skönhetsvård. Föräldrarna betalar allt från utbildning till att hyra lägenhet. Oftast är utbildningen i Heraklion och föräldrarna måste jobba hela tiden. Alla tjejerna har jätte långa lösnaglar med målade motiv på som de själva har gjort. Jag tänker att - om jag skulle ha sådana naglar skulle jag peta ut mitt öga eller skada någon annan, så det är inget för mig.
Lite skillnad är det med sönerna.
Dom bor oftast hemma hos föräldrarna. Sönerna jobbar extra, oftast i restaurangerna efter skolan. Eller kör kaffe-bud. Och efter skolan ska de antingen fortsätta utbildningen eller göra ett avbrott för att göra militärutbildningen, vilken oftast innebär att man förflyttas till Cypern.
Efter den fortsätter de skolan för att bli mekaniker, för alla killar här älskar att mecka med bilar och motorcyklar. Nästan alla killar har pimpat sina motorcyklar med extra av allt.
Många väljer att stanna i restaurang branschen. Vilket brukar vara en osäker framtid eftersom Kreta är en turist ö, där turismen under året avgör om det är bra eller inte.
Nattens sång...
När solen går ner så kommer den sköna sången från grodorna. Det blir genast exotisk och känns som sommaren här. När det har regnat så kommer regnvattnet ner från bergen till oss här i Makrigialos. Då finns det mygg i vattnet så grodorna har fullt med mat och då sätter dom igång att leta en partner. Dom är så fina och sjunger så vackert.
Tråkigt nog är det många blir ju överkörda. Tycker det är så synd, för i Sverige finns det väl nästan inga grodor kvar? Såg någon groda då och då när vi hade vår sommarstuga och jag kommer ihåg hur glad jag blev då.
Vi tar hundarna och går dit för att titta på dom, Vilma och Nellie tittar också på dom med stora ögon. Och på våra promenader kommer nästan alltid vår vän, hunden Brutos.
Han busar alltid med Vilma och hon blir så glad att hon kan brottas med någon i sin egna vikt eftersom Nellie inte är så mycket för att leka på Vilmas sätt (brutalt och snabbt). Nellie vill gå och lulla och lukta på blommor och bara njuta. Men så är hon ju också mycket mycket äldre än Vilma.
Nyckelpigor, snytbaggar och många andra insekter ser man nu överallt. Det är helt fantastiskt vad många fjärilar man ser. Geckos är ju bara så urgulliga. Sitter och väntar på sin middagsmat på väggen eller i palmerna. Syrsor ropar och sjunger också i den becksvarta natten.
Havets vågor hörs vart du än befinner dig, så det är det mest romantiska ställe man kan bo på, Mitt älskade Kreta. Mitt i allt detta romantiska som jag skriver om. Kommer Robban med vår dammsugare (The Dirt Devil) och dammsuger, -Hahaha.
8 veckor..
Om 8 veckor är det dags att kliva på planet till Göteborg igen. En månad tidigare än förra året. Men det ska bli roligt och träffa alla igen.
Känner mig väldigt rastlös i själen. Och när jag vet att snart ska jag iväg, kommer alla känslor om att lämna min lilla familj igen.
Robban sa igår: ”-Älskling, du ska få känna hur det känns, att gå av planet när du kommer hit igen”.
Alltså, när jag går in i värmeväggen på väg ut från planet. Och sätta mina fötter på underbara Kreta. Kanske jag har tur att få göra detta äventyr varje år.
Att få känna längtan efter Robban och vovvarna, plus min längtan efter mitt underbar Kreta. Men det känns som att jag missar mycket när jag åker till Sverige varje år. För det är ju dock därför vi flyttade hit, för att vara där vi älskar. Där vi lever det liv vi vill ha.
Jag älskar Kreta och värmen,
Och havet.
Detta underbara och själs-helande vatten som omger mig som en önskan varje gång jag ser det framför mig. Som en kärlek vid första ögonkastet.
Bada varje dag och gå i klänning med flipp-flopp skorna.
Att inte behöva undra vad man ska ha på sig varje dag.
Om det regnar, ska vara sol eller ej? Här vet du. Att inte ens behöva använda smink. Solen färgar en underbart i välmående färger.
Saltet och sanden gör under för huden. Och nu är det alltså dags att åka ifrån allt detta? Men, man kan inte få allt gratis, så är det ju. Så vi kämpar vidare och njuter av det livet vi har själva skapat.
Sista raderna..
Inget internet ännu.
Grannen är fortfarande kvar och vi får hoppas att hon själv städar bort sig själv, ut från lägenheten och bara är borta en dag (alltså, städningen och vrålandet är samma som innan).
Hör just nu havets vågor som ropar: -Kom ut! Så det ska jag göra nu.
Ska ta mig en kaffe ute och njuta, för solen skiner, bara för mej...
Tack till er alla som följer oss på vårt älskade Kreta.
Skickar många soliga kramar till er.
Vi hörs,
Puss/ Mia
#kretabloggen #enkelbiljettkreta #takisvoula #tjejliganimackan #makrigialos2020