Mars: Sköna dagar och Gröna hagar
*Brrrzzzz! Mobilens väckarklocka surrar högre och högre samtidigt jag hör massa hundtassar över golvet. Första som slår mig när jag ligger där yrvaken och inte vill öppna ögonen är att jag måste klippa deras klor! Så, jag slevar benen över sängkanten och trär fötterna i morgontofflorna. Innan jag tar sats för att resa mig ur sängen, smackar jag lite med munnen och känner, dags att gå upp och spendera ytterligare en dag i vårt Paradis!
-Ska smaka gott med en kaffe känner jag...
Kalendern visar på sista...
Denna morgonen spenderar jag på vår veranda medan hundarna springer omkring.
Det är fortfarande inte helt ljust ute och jag sträcker ut armarna och spänner ut bröstkorgen samtidigt jag tar ett djupt andetag och tar in dofterna av saltvatten, järnrika doften av fukten i jorden och olivträdens os ur alla skorstenar som eldar ut nattens kalla fukt.
-Mmmm, denna ingivelse som endast Kreta kan skänka mig, tänker jag och riktar blicken ut mot havet strax utanför. Lite Svanar på sjön idag men inget som direkt talar för att det är storm på gång.
Ska trimma gräset, enligt dagens agenda. Samt att jag ska ta mig in på posten och skicka till Sverige. Jag ska även passa på att hinna med så mycket jag kan innan denna månaden tar slut.
”-Om du vill vara lycklig – Var det!”
På väg in mot Mackan puttrar jag lugnt igenom Lagada och ser att det börjar stå allt fler bilar på Lagada Resorts parkeringar – Folket börjar komma nu och det är faktiskt lite fler än förra året vid samma tid. Kanske det blir ett bra år trots allt, ett önsketänkande även i år?
Längs hela sträckan ser jag och känner doften i luften av eldade löv och kvistverk som rensas i trädgårdar. Men även hur grindar står öppet och maskiner för att fixa står längs gatan.
I princip så är hela Mackan igång, och i varje vrå hör man röster och verktygsskrammel.
När jag sitter på min anka och puttrar kan jag i samma ögonblick känna en lycka som landar i mig som en pirrning i kroppen: Om du vill vara lycklig - Var det!
2023 i spåkulan...
Det börjar trilla in lite bokningar på jobb nu och även om det är en tuff start på 2023, vet jag faktiskt inte om det blir jobb i år? Möte efter möte vi har ändras startdatum och kontoret i Mackan verkar nu vara som bortblåst i varje samtal.
Både jag och Mia har planerat en skön sommar tillsammans i år och jag hoppas på att man ändrar sig inför säsongen i år. Tyvärr är det Mia som drar det tunga lasset, och ett ännu tyngre om jag inte får jobb. Vi ser över detta i kommande inlägg med tema ”Inför säsong 2023”.
Robbans Grytor & Kastruller
-Absolut nada, Noll!
Ingen känsla för matlagning alls just nu ska jag få tala om.
Har förmånen att hjälpa till i växthus så jag plockar lite med mig hem, men även då och då hänger det en påse på ytterdörren med godsaker från släkt och vänner som kört förbi när jag varit iväg.
Har en förkärlek för smågurkan atzouri, eller ”melongurka/gurkmelon” vilken den ofta kallas i Sverige. Jag kan äta den som godis och har den i allt nästan.
Brukar handla några som snacks när jag puttrar hem på ankan efter att jag handlat och ser ofta en äldre dam som brukar vinka till mig när jag kommer körandes i byn, tuggandes på en liten gurka och en knökfull påse med fler gurkor på handtaget.
En dag i affären när jag stod och skulle välja skurmedel i hyllan, kommer en dam fram till mig och sträcker över en påse fyllt till bredden med atzouris.
-Här! Till rakin ikväll, säger hon med ett leende och försvinner igen lika fort.
När hon försvunnit runt hörnet kommer jag ihåg henne – Kvinnan som sett mig ett par gånger när jag kommer puttrandes och äter gurka.
I kassan säger jag att det är en present. Niki skrattar och säger -Till rakin ikväll va?
Vi båda skrattar och jag förstår att det är Niki som kallat på damen när jag gått in i affären, för att ge mig gurkorna.
