Nytt Härligt Vatten Under Bron...

Märker att jag numera inte följer nyheter lika frekvent som för några veckor sedan.

Och det har sina orsaker. Speciellt en – Jag har börjat jobba för säsongen!

Nu är det upp i ottan och hinna med allt, för att komma hem sena kvällar och fortsätta med allt som ska göras.

Ap-virus hägrar och rädslan för nya Pandemiska mått börjar dyka upp i bland snacket på kaféerna. Frågorna primärt ligger ändå på säsongen som dragit igång i full fart.

Ska detta året bli bättre?

Gamla orosmoment byts ut mot nya och färska. I sin helhet kanske även härliga? Vem vet? Allt gammalt vatten som runnit under bron är nu borta och nytt vatten väntas?...


Återkoppling

Suck! Ibland undrar jag om läsarna verkligen tar till sig det jag skriver?

Speciellt nu efter inlägget kring AI (All inclusive), men även på inlägget emellan.

En liten del av facebook medlemmarna verkar inte ha läst inlägget?

Utan kanske endast texten på facebook inlägget? I detta fallet undrar jag?

För, tydligare kring ämnet kan vi inte bli.

Och jag räknade till hela 18 gånger i text, hur många gånger jag påpekat att inlägget INTE har med själva valet av att ta AI på sin resa eller inte att göra.

Utan endast om själva Marknadsföringen och de Löften man utlovat Lokalt på Ort.


Vill ni fortsätta kommentera inlägget och gå in i någon slags försvarsställning om ”varför ni valt AI” eller ”Det är upp till var och en” osv. Är detta något ni själv tar upp, inte inlägget eller bloggen. Vid detta laget borde vara helt klart och färdigframställt att – Det inte handlar om era val av AI!



Nåja, så var det sagt – Nu tillbaka till inlägget..

Ja, det är ännu ett inlägg av mig, Robban.

Mia har gått på schema nu efter att ha hoppat in vid behov sedan Februari.

Hon har fullt upp och har lite tid över och skriva om vardagen. Hon åkte på mag och -kräksjuka dessutom och dagen efter även hennes mamma. Så det var bara till att jobba hemma också. Hon lovar att skriva så fort hon hinner.

Då kör vi...

Svagt hör jag hur ett digitalt ljudspel ökar i styrka i bakgrunden.

Orkar inte öppna ögonen.

Ser genom den spända strimman mellan ögonlocken att det är morgon.

-Visst ja! Ska ju till jobbet!

Stänger av larmet på telefonen och sätter mig upp i sängen.

När jag sitter där med fötterna halvvägs in i tofflorna ringer telefonen,

-Är du vaken?”.

Mia ringer från jobbet och ser om jag kommer upp idag?

Ingen risk. Kunde inte sova heller, tror jag somnade 03.00 och klockan ringer 07.00.

Känner mig som om jag festat hela natten. Måste ta en kaffe helt enkelt.

Hundarna skuttar fram så glatt och gissar på att det konstiga ljudet betyder att det är mat på gång? Men dom får allt vänta en stund till. Idag har jag fullt upp innan dom är i fokus.

Till råga på allt är det årets första dagar med en hemsk hetta ute. Hela 38C+ ska det bli idag.

Några få ord med Mia i telefonen och vi avslutar med att hon vill höra hur det gått sen ikväll.

Släpper ut som små chimpansbarnen och ska börja koka mitt morgonkaffe.

-Men, vänta! Jag har inte tid att stå här och vänta på att kaffet ska koka upp.

Får bli en frappe att ta med mig helt enkelt – Back to Business!

Efter tankning på morgonen kör jag ner och insuper vyn över Diaskari innan jag kör vidare..

Ljummet värre..

Öppnar kontorsdörren och känner hur bastuvärmen sipprar ut.

-Herregud! När jag går in så märker jag att ingen varit här och vädrat ut på nån vecka.

Alla affischer har gulnat av solen sedan förra säsongen. Måste byta ut dom till årets nya.

När jag fixar klart inne på kontoret, sätter jag mig ner och känner att det ska bli kul detta året.

Plötsligt känner jag att något fattas.. Hmm.

Vänta lite nu!

Det står ju inga motorcyklar utanför fönstret? Och inga bilar på uppställningsplatsen!?

Chefen trillar in nån timme efteråt och säger att fordonen är på väg.

Vi pratar en liten stund när han berättar att han ska iväg i morgon, till Tyskland och hämta hem bilar. Synd jag inte kunde följa med i år, tycker han.

Blir väldigt svårt med två hundar som ska skötas och ses hand om. Så det får bli nästa gång?

Han håller med. Och ser fram emot en säsong med lite nya modeller på både bilar och motorcyklar.

Dagen börjar lite segt. Inte mycket turister än så länge. Speciellt inte när det är väldigt heta dagar ute. Då ligger man kanske i poolområdet och dricker kylande drycker.

Här i Ierapetras City, är det ganska gott om turister nu.

Jag ser deras ännu bleka, något rosa ben och armar.

Ansiktena talar om att dom är lyckliga över den solen som tittar fram och skönt smeker deras lättklädda soldyrkande kroppar.

Min kollega sitter i vår lilla del av receptionen på ett lite lyxigare hotell utanför stan, Och berättar att allt är så fint där och har börjat få in bokningar.

Hon ringer upp igen efter en kvart ungefär och skrattar lite tyst i luren, sen berättar hon viskande:

Efter vi pratat över WhatsApp blev hon tillsagd väldigt markant av Managern att;

-Detta är ett lyxigt Spahotell och vår personal pratar tyst med våra gäster, nästan viskande...” Dagens sanning! Nu skrattar vi och tramsar i telefonen viskandes.

Även när vi ska genom porten så viskar vi i porttelefonen till vakten, vilken även han skrattar och tycker det hela är löjligt.

Nu när jag jobbat min första vecka. Märker jag hur allt lever upp i området.

Speciellt när jag kör till jobb ser jag alla små Bed & Breakfast som kämpat ihop ett nytt ”tema”.

Kanske man satsat på något annorlunda i år?

Vissa har även sett till att måla dom vita linjerna på parkeringen.

Andra har planterat och fixat till sina rabatter som stått sedan förra året.

Macken i Ferma har blivit ett kafé. Förvisso inget nytt, det gjorde man redan förra året.

Men i år är det inget annat än pickups och gubbar som sitter i skuggan.

Kör in där på väg till jobb annars och tankar. Ligger liksom halvvägs, så det passar bra.

Sen är det ju en by jag och Mia bodde i ett år.

Förra året när jag skulle köra hem hade jag kört på reserven ett bra tag och ville fylla på lite.

Svänger in om macken i Ferma, ställer mig och väntar i säkert 2 minuter – Ingen kommer ut!

Men, vad nu då? Ser att alla gubbarna vid borden sitter och glor på mig. Och undrar säkert vad det är med denna kufen? ”Ser han inte att pumparna är avstängda?”

Vänta lite nu, tänker jag. Så här såg det inte ut för nån månad sedan...

Insåg att gubbarna nu satt vid borden på ett nybyggt café man slagit ihop med samma byggnad som den gamla macken. Förvisso jättetrevligt och om inget annat, superkul för byns folk att träffas på.

Nåja. Får stanna till på macken i Achlia istället, hoppas bara inte att dom också blivit ett kafé, Hahaha..

Ferma, visst ja... - Lite Flashback!

Minns hur vi landade i lugnet i lilla Ferma för några år sedan.

Då fanns här inte mycket att hänga i granen. Men här ville vi slå rot och stanna – då.


En supermarket och en taverna, det var allt.

Sen hade man förvisso två tavernor som båda numera var stängda sedan ett tag tillbaka.

Speciellt Zorba som ligger precis till höger längs vägen när man kommer in i Ferma från Koutsounari -hållet. Var en välbesökt taverna i byn och välkänd i Ierapetra.


Det fanns även en taverna till längre in längs vägen, med ett tillhörande hotell.

Ett riktigt monster-bygge vilket lades ner ganska snart, främst pga. Problem med markägare och licenser.


Allt står kvar här att skåda, och dess tomma och spöklika uppenbarelse i denna annars så pittoreska och vackra lilla byn. Känns mest som ett offer för någon Orkan som dragit förbi?

Och mycket riktigt, bor man fortfarande kvar i byggnaderna. Trots att det ser öde ut från utsidan. Man kan undra varför man inte hyr ut? Så det slipper stå och förfalla.

Här har ni några länkar och tillbakablickar med tankar från vår tid i lilla Ferma:


Mia:

https://www.enkelbiljettkreta.se/post/kvastar-i-tr%C3%A4d-och-middag-med-b%C3%A4sta-v%C3%A4nner-f%C3%B6rkylningar-och-v%C3%A4der

Robban:

https://www.enkelbiljettkreta.se/post/grekisk-yoghurt-vita-v%C3%A4ggar-flytten

Aj! ”Kräket” hann bitas...

(OBS! Varnar er som är känsliga för kryp! Scrolla vidare snabbt!...)

Normalt så vattnar jag bara i krukor och i lådorna på verandan under morgonens solstarka timmar. Rosorna vill gärna ha vatten två gånger om dagen när det är temperaturer på över 30 grader.

Därefter vattnar jag på tomten när solen gått bakom berget och ger skugga.

Detta brukar innebära kring strax efter 19.00 – 19.30 på kvällen.

Har väntat på att solen ska gå ner och drar iväg med vattenslangen över tomten.

Ett 20-tal rhododendron står lite överallt vilka törstar och slokar i värmen.

Jag flyttar sten och annat bråte som är i vägen för att nå ner till stammarna.

När jag står där så känner jag helt plötsligt hur det kittlas på underarmen.

Per automatik lyfter man ju på armen för att se efter.

Jepp! Där är den, den lille ögontjänaren - Kräk!

Och precis när jag skulle se efter så känner jag ett litet svidande stick, ungefär som när en stor broms biter till ordentligt. Jag ser även hur något sticker iväg från underarmen, jag hinner se vad det var – En Hoppspindel!

Det lilla kräket var ungefär 1,5 - 2 cm stor, eller liten kanske? Beroende på hur man ser på det. Luden och grå. Jag hann även se ögonen innan den tar sitt hopp och försvinner.

Dom små rackarna är ultrasnabba och kan hoppa över 2 meter i ett enda skutt.

Bettet är inte farligt, mer än att det svullnar upp och blir lätt infekterat.

Är man känslig och allergisk mot insektsbett bör man vara uppmärksam, vilket jag alltid är.

Husdjur kan däremot få allvarliga allergiska reaktioner. Håll koll på era mindre husdjur.

Just Cretensis har samtliga ögon framåtriktade, och endast två på sidorna. Vilket är ganska ovanligt hos spindelarter.

Naturligtvis ska Kreta ha en egen variant. Och gissa vart på hela ön den är vanligast? - Jupp! Lassithi!

Cirka en timme efter bettet. Svullnad och känns mest som brännässla...

...Dagen efter - Svullnaden har ökar i omfång. Dags för antihistamin.

Uti Vår Hage..

Nytt i Lådorna då?

Jodå. Rosor, Oleander och även Marigold har satts i krukor.

Balkonglådorna är nu upptagna med att husera både Hortensia och annat vackert som ska lätta upp stämningen ute på verandan. Vill gärna ha olika färger och inte bara grönt.

Visserligen har jag olika rhododendron som har purpur och rosa blad, samt bougainvilleans magenta färger. Även våra kaktusar huserar med färg då och då - Gul, orange och rosa. Men står mest och tigger uppmärksamhet, hahaha.

På husets baksida har vi en röd Nerium Oleander som är ca 2 meter hög och 5 meter i omkrets.

Blommar vackert och är så tät att jag knappt kan vattna längre.

Älskar vår veranda! Morgonkaffet kan inte intas på någon vackrare plats, tycker jag..

Nu tänker ni kanske att – Det är ju bara att köpa lite skott och sätta i jord? Nä! Jag måste själv så frö och följa förloppet från litet strå till en blomma som slår ut en dag.

För mig är det lite av utmaningen med att hålla med blommor.

Speciellt här nere när du kan sätta året om och i princip följa dom dag för dag.


Smått sträcker dom på sig över jordytan - Cirka 3-4 dagar "gamla" i blomlådan..

...för att ca veckan efter bli så här stor och fin liten "buske" i lådan.

Min stolthet. Eller rättare sagt - Mia's stolthet. Är ett skott hon tog när vi var ute som hon satte i kruka. En klängande Mesembryanthemum cordifolium som hänger så vackert och blommar underbart, men sparsamt.

Försöker sköta om den så ömt jag bara kan så att den ska vara vacker till Mia's hemkomst.

Nu har den fått en egen plats i väggens konsol och hänger där så vackert och lapas sol.

Den blommar varje vecka och tål allt ifrån storm till ösregn.

Mia's skott har hämtat sig. Ifrån att vara ca 2cm hög snirklar den numera omkring på verandan...

Jag har lite huvudbry med mina nya Rosor.

Dom ska helst ha vatten två gånger om dagen och det blir lite sådär nu när jag jobbar under dagarna in på kvällen. På kvällen vill jag inte dränka in dom i krukorna, man vet aldrig hur mycket morgondaggen ger. Ibland vattnar jag dom strax innan solen gått ner, och dagen efter är dom fortfarande fuktiga och krukan väger ganska ordentligt.

Så vattnet har inte gått åt än. Nåja. Ni som är hejare på Rosor får gärna komma med kommentarer och tips.

Mina rosor - Stolt reser dom sig i lådan. Snart är det dags för egna krukor...

Sen har jag en kluring till er läsare.

Har en buskväxt jag letar efter namnet på.

Inget vidare till omfång utan växer mest lite som den vill. Har försökt ta skott för kruka, men dessa tar sig inte. Orange blomma som sitter tätt samman.

Har mina teorier om att det kan vara en sk. ”Marmelad buske”, eller Streptosolen jamesonii?


Även Yuccapalmerna står där i all sin prakt och sträcker sig mot solens sista kvällsstrålar innan det är dags att sova. Som jag nämnt i andra inlägg har jag en tendens till att få en hel del yuccas som växer så det knakar. Har tappat räkningen på hur många jag har nu, men säkert ett dussin?

Jakten är över!

Nu har jag även hittat två skott på våra efterlängtade palmer, Kretensisk dadelpalm (Phoenix theophrasti). Och tro om jag blev förvånad när jag genom en slump hittar dessa två skott – Längs vår uppfart till huset!? Gömda bakom högt nilgräs och längs staketet. Som vi letat efter dessa skott.

Se där vad liten världen kan vara ibland...

Vad sägs om lite färsk Oregano någon?

Om du aldrig har upplevt glädjen av att åstadkomma mer än du kan föreställa dig, anlägg en trädgård.”