Netflix, CMORE & Corona-Magar(?)

Uppdaterad: jun 15

Jodå vänner! - Vi lever fortfarande! Här sitter vi nu, klockan fem på morgonen på uteplatsen över en kaffe och pratar om livet tillsammans. För första gången på många veckor känner vi oss ”fria”. Och kan andas ut ett tag.

Lite av just det vi saknade så mycket hemifrån - Tid att prata med varandra. Och, ännu en anledning av många som har varit till grund till varför vi är här idag. Vi ligger vakna här hela nätterna. Själv har jag sovit på soffan och försöker somna till film på TV. Tankarna bara yr omkring i skallen, och jag känner en oro över att Mia ska behöva åka till Sverige mitt under rådande Covid-19 pandemi. Mia har också svårt att sova. Även hon ligger vaken långt in på morgonkvisten. Ibland sitter vi ute och håller varandra sällskap med en kaffe. Inte sällan klockan 5 eller 6 på morgonen, utan att ha sovit en blund. Vad pratar vi om då? Vi kan bara konstatera att - livet ibland tar konstiga omvägar. Oron över att behöva ha Mia i Sverige.


Vi hade sällan tid att sitta och prata in på nätterna, eller morgonkvisten för den delen.

Vi har jobbat om varandra konstant och de få stunder vi fått ha tillsammans har varit 2-3 veckor om sommaren.

Helgdagar, Högtidsdagar – även kalas och födelsedagsfester, Jul & Nyår … You name it!

Alltid jobbade vi. Barnen tröttnade. Vänner tröttnade.

Och inte minst. Våra mentala hälsa vacklade utan att vi lyssnade.

Mias nattjobb heltid, och mitt jobb där jag var bortrest 2-3 dagar i veckan. Att få ihop det och kunna umgås har alltid varit en utopi, men en del av vår dröm – Att få spendera mer tid med varandra. Här skulle vi kunna det.

Även om vi jobbar, kan vi jobba mindre och speciellt säsongsvis där vi får mer tid över för varandra. Bara kämpa ett par år till, fram till pension. Sen skulle vi ha det bra.

Vem kunde ens räkna med en pandemi? Visst. Det finns varningar. Och forskare har länge varnat om att något sådant ska komma att bryta ut. Inte sist så sent som i en rapport från 2018. Vi är dåliga att lyssna, vi människor.

Känslan att efter nästan 2 månader kunna gå ut och äta tillsammans... Alliotiko Taverna, Makri Gialos

Oro och svårt att greppa situationen – När Covid-19 drabbar en familjemedlem.

Sedan nån vecka tillbaka har min ena bror i Sverige varit lite disträ och inte riktigt på topp. Jag har märkt att något inte varit som det ska och vi har pratat om vardag och om jobbsituationer i Sverige. Speciellt då han har tröttnat på att agera polis på jobb för att hålla smittan borta.

I sitt jobb inom vården, utsätter han sig - som så många andra - varje dag för risken att själv smittas. Och har mest försökt att göra sitt jobb under tiden han hållet distans till människor, dvs. att agera professionellt i sitt yrke men även privat, som medmänniska. Alla har vi någon nära oss som kanske inte klarar av att bli smittad?

Han lämnar provtagningar och en efter en väntar man på besked. Folk som känner sig hängiga och kanske lite sjuka, väljer ändå trots att gå till jobb. Vilket min bror anser är vårdslöst, om inte totalt ansvarslöst som personal inom vårdyrket, med ständig kontakt med människor.


Efter att själv känt sig hängig, valde han att stanna hemma. Och mycket riktigt kom utslaget på provtagningen i förra veckan igen – Positivt för Covid-19.

Just nu oroar jag mig för honom och försöker få grepp om situationen. Han mår inte sämre, men inte bättre heller. Jag oroar mig även om att behöva ha Mia i ett land där det härjar människor som ignorerar farorna och riskera att låta henne bli sjuk? Fjärilarna i magen kanske inte bara beror på stress ändå?


Förhoppningsvis ett avslut på en era – Med nya hopp och förväntningar om en ny

Livet går vidare här i lilla byn. Man pratar inte lika mycket om Corona längre. Visst slinker ett och annat nyhetsstoff in i samtalen. Man har liksom accepterat att situationen är som den är. Det är dags att gå vidare, att anpassa och se till att vara bättre förberedd om nästa våg kommer. De flesta i byn tror att det kommer en ny våg, dock inte lika aggressiv kanske? Men att det kommer nya fall med öppningen av Grekland – Det är man övertygade om. Går det att leva med det? Absolut!

Jo, det är Pest eller Kolera -läge? Oavsett vad man väljer, är det framtiden som står på spel.

Pest eller Kolera? - Vad är värst? Corona karantän eller bli stungen av giftmaneter i vattnet?

Visst är det så att smittan vill ingen ha, men om alla ser till att följa de restriktioner som staplats upp, bör vi alla kunna njuta av byn i sommar också. Det lilla av säsongen som finns kvar.Man pratar om olika saker när det handlar om Corona. En del pratar i syftet som företagare, andra som arbetare. Gemensamt är rädslan för att ens äldre ska smittas. Många här åker fortfarande hem till sina föräldrar och gamla med mat och förnödenheter.

Kvällarna är tomma på uteplatserna. Och morgnarna på caféerna i byn gapar tomma på backgammon spelande pensionärer i kavajer, vilka emellanåt fingrar på sina radband.

Här är akilleshälen hos många i byn. Jag hör samma rädsla när jag besöker vänner i andra byar och även i större städer som t ex Sitia och Ierapetra. Släktingar vågar inte ha hit andra släktingar från Heraklion på kalas för dom gamla, och sitter hellre i FaceTime eller i Messenger videosamtal. Stup i kvarten hör man plingande telefoner som ringer med sina ”bubblande” signaler.




”-Om någon för 5 år sedan sagt att Kreta inte får några turister, hade man kallat dig för idiot..”

Kraftmätningar eller förstahjälpen åtgärder?

Jag stannar vid hos Kostas uppe i byn. Han liksom många andra i byn måste se över utgifter och tvingas därför förbereda sig inför en säsong som man just nu inte vet blir av eller ej. Men, man tror och hoppas fortfarande. I realisternas ögon är det över för denna gången.

Han har byggt om och finlirar på måleriet i den numera mindre butiken som säljer allt möjligt fint. Från hudvård till oljor och kläder, till presentartiklar och vackra minnessaker från Grekland. Han skruvar på sig lite när jag frågar om vad han tror väntar. Och ser in i sina just nu tomma butikshyllor;

”-Rob! Det spelar ingen roll, säsong eller inte. I byn måste vi fortsätta.Utan våra jobb dör vi eller går hungriga. Oavsett vilket kan vi inte ge upp. Så är det bara.”

Jag håller i stegen medans Kostas kliver upp och sträcker sig för att måla butikspanelerna i en härligt ljusblå färg. Jag funderar på om det finns en utväg? Något annat som vi kan ta till som ger en bra säsong. Här finns ju ingen direkt industri att välja på. Eller, att bygga på? Faktum är, att på Kreta finns inte så värst mycket inom industri att välja mellan. Det mesta outsourcas och det är väl i så fall Papoutsanis fabriker med sina underleverantörer på ön som kan kallas för ”Industri”.

Även om Grekland är ett I-land såklart, finns det mesta på export och licenstillverkning. Turismnäringen är stor och exporten. Men själva industri biten är till fördel för större städer och områden i landet. Kreta och turism går hand i hand. Om man inte har odlingar.

Nu med fallande priser på grönsaker, finns det all risk att många får sälja sina växthus då inget stöd eller nya lån medges för lantbruk eller affärsidkare.


Vi sätter oss på den låga muren, mitt emot butiken och tittar tyst på hans nyss målade alster.

Han ser trött ut, Kostas. Men ändå piggare än jag sett honom på många år. Sist jag såg en Kostas som kunde skratta som nu, var nog 10-12 år sedan, minst. Och jag undrar om inte många här i byn mår förfärligt men på något sätt börjar ”vakna”?

”-Rob! Jag hoppas man vaknar nu efter detta. Både från myndigheter och folket i byn.

Inget är gratis och man har glömt att vi är beroende av att turister ska komma. Även nu när våra myndigheter trots allt kräver avgifter och skatt när vi går på knä. Och på så sätt ”tvingar” oss att öppna utan att det finns folk här.”


Jag tar ett djupt andetag och ska försöka komma på något att parera med. När Kostas plötsligt fortsätter:

”-Om någon för 5 år sedan sagt att Kreta inte får några turister, hade man kallat dig för idiot.

Ingen kallar varandra idiot längre när man pratar om turismen..”.


Kostas reser sig och går över den smala vägen. Klättrar upp för stegen igen och målar lite mer.

Hör hur han mumlar om hur mycket han hatar ”pill” och smått detaljerat målande.

Jag ser på honom och känner att; nånstans har hela byn - utan att prata med varandra - en ogenomtränglig instinkt om att alltid vara där för turisterna när dom kommer. Oavsett om man överlever säsongen eller inte..



Grekland har öppnat – Mackan håller andan. Vad säger man? -I svåra tider vem vänder man sig till? Här är det många som har väntat på att få besöka sin kyrka igen. Byn har två kyrkor. En stor och en mindre. Båda är välbesökta och turas om att ha högtidsmässor. Det mest markanta är att många här många väljer att ta en sväng om in i kyrkan, tända ett ljus och försöka se hopp. Och via en liten bön och önskan, kanske även bli hörd?


Man pratar inte om turisternas frånvaro. Men frågan ligger i luften.

Många är överens om att även detta kommer dra förbi och även om det kommer lämna tuffa spår efter sig, är det en nyttig läxa alla måste ta till sig.

Andra försöker se nya vinklar på situationen. En del har lagt alla äggen i samma korg och hoppades få en bra utdelning denna säsongen. Här börjar säsongen inte någon vecka innan turisterna kommer. Nej, här förbereder man långt innan, redan i Februari.

Så, att ca två månader senare inse att allt jobb är förgäves. Alla investeringar är bortkastade och alla räkningar börjar samlas på hög – Igen! Det kan få vem som helst att tappa livslusten.

Men inte en Grek. Och absolut Aldrig en Kretensare!


En kafedaki på morgonen. Vem kommer förbi idag kan tänkas?...
... Såklart! Ständiga följeslagaren - Brutos :D <3

Över gatan stapplar en man upp högar med tomma plastbackar på flaket och ser på mig mellan sina hårt sammanpressade ögonlock. Vilka försöker hålla den starka solen i schack. Morgon-skäggstubben på hakan syns i det starka ljuset. Han har inte hunnit raka sig i morse. Jag ser hur han ler en gnutta tillbaka. Och vi båda förstår varandra utan att ord utväxlas: Tomaterna, gurkorna och oliverna väntar inte – Livet är som det alltid varit här långt innan pengar och banker satte sina spår. Och nån j-la pandemi kom... "Gillette - Forget!"



Vänner som kämpar..

Är det bara Kreta som har det tufft? Absolut inte!

Min vän med sin familj i Sverige har det minst lika tufft. Man har ett litet företag man måste pendla till över en bro varje dag. Över till ett annat land, för att kunna ta sig till sin arbetsplats.

Under rådande pandemi är det inte utan problem och olika hinder. Samt ställer det tuffa krav på familjens dagsrutiner. Som hos alla andra i vardagen - Dagis, skola osv.

Det avstånd som dessutom råder mellan två länders pandemi-politik gör det hela inte lättare heller. Och ska det kunna fortsätta, måste man komma fram till en hållbar och fungerande lösning.

Jag passar på att hälsa till er och tänker på er. Jag vet att ni gör detsamma. Det gäller alla ni som måste fortsätta alla era dagliga rutiner, oavsett pandemi eller ej.


Kommer tavernorna kunna locka till sig de få som vågar sig hit? Eller blir det Antichristo över?

Upprensning i Mackan

Det har städats, målats, renoverats, putsats i byn sedan vi fick börja gå ut igen.

Och ljudet från byggarbetsplatser ekar mellan husen på morgonen. Mackan lever och frodas!


Det nya bygget vid stranden i Mackan går som på räls. Man har snart fått gjuta upp alla betongfundament och husen börjar få form. Balkonger och alla tomma fyrkantiga fönsterhål får bygget att se ut som döskallar på rad som ser ut över stranden, ut mot Libyska havet och Afrika.

Nere i hamnen pågår samma putsning och finlir som alltid innan turisterna ska komma.

Det är fortfarande ganska tomt, men caféerna har sina stammisar som måste ha sitt morgonkaffe och höra allt det senaste, innan man beger sig vidare till jobb och odlingar.


Souvenirbutikerna har börjat finjustera i butiksfönsterna med olika nyheter.

Dom som lyckats få hem sin nya frakt med kollektionen står och väntar på att butiken ska fyllas med köpglada turister.

Juveleraren Christakis med familj, öppnade i Fredags. Och som alla andra hoppas man på att flyg snart ska börja gå så turisterna kommer.

Men, samtalsämnet är fortfarande – Om dom kommer?

Byns mäklarfirmor börjar fylla sina fönster med nya projekt och diverse boenden till salu.

Själv undrar jag vem som ska ha råd och köpa idag? Den som har gott om euro i byrålådan kanske?

Vart man än kommer frågar alla samma frågor: ”-Har Mia åkt?” och ”-Hur ser det ut i Sverige?” ang. pandemin och faktum att Sverige gått en helt annan väg i sin hantering.

Internet Von Helfvete #3

Tro det eller ej – Vi har internet!

Efter att ha kämpat sedan Maj 2019 har vi nu fått indraget ny lina så att vi kan surfa fritt och ringa. Fröjden av att kunna koppla upp sig båda två samtidigt är otrolig efter att ha fått dela på telesurf. Bara för att det gick, somnade jag med Netflix stream på hela natten, och Mia med CMORE – Bara för att vi kan!

I samma veva ökar Tele2 sin surfmängd från 3GB till 5Gb för oss med abonnemang utomlands. Sverige kunderna får nu fortsatt fri surf (4G och 5G) som man gick ut med i början av året.

Vad gör man med kablar som sticker ut? - Såklart Inget! #DetBlirBraSomDetÄr... :D

I Pannor & Grytor hos Mia & Robbans Place..

Vad har blivit lagat i köket sedan sist då? Inget speciellt utmärkande, faktiskt.

Den senaste tiden har vi ätit för att vi varit rastlösa och alla i byn skrattar och tar sig för magen när man ses. Tack vare utegångsförbudet: ”-Kolla! På min ”Corona-Mage”.... Skämt åsido.

Men visst är det så att man i ren tristess äter mer än nödvändigt? Turen vi har, är att vi haft en outtömlig ström av grönsaker som vi gör det mesta av.

Visst ja! Är det någon som har recept på inläggningar? Så tar jag gärna emot dessa. Gärna lite ”annorlunda”, om man nu kan säga så. Inlagd smörgåsgurka är ingen konst, utan jag letar lite annat, lite av era hemmakok kanske? Så man får en smak av ”hemma” i Sverige och lite nytt, spännande och gärna med varor som går att få tag på här. Vilket är det mesta. Men bara en tanke.


Avloppsproblem - Att leva i ständig "Kokta ägg" -atmosfär.. När man spolar och vatten börjar välla upp i vasken är måttet rågat. Med en regnperiod som varat längre än väntat. Är det inte konstigt att vattennivån i brunnar och avlopp blivit helt fel. Efter många om och men. Och nån vecka i härlig ruttna ägg -doft, fick vi tömt den septiska tanken - Huuuuu!



Vi ser framåt nu.

Varje dag räknas och nu ser vi till att få göra denna tiden vi har ännu bättre. Tack till alla er! Som har ett sånt tålamod och väntar på oss och våra inlägg.

Det har varit (och stundom är tufft) att hitta motivationen och sätta sig och skriva lite.

Visst händer det mycket nu.

+32 grader - Mia med duntäcke och två hundar i sängen...

Speciellt nu när byn börjar vakna upp ett snäpp till. Lite som Mackan version 2,0? Men fortfarande är det en oro som ständigt är där. Oron över att Mia ska till Sverige. Oron för min bror. Oron för att min mamma i Sverige ska åka på smittan.

Minst lika mycket oro över jobb och vår framtid här i Mackan – Ska vi klara det? Kommer vi hitta en lösning som funkar? Och inte minst, -Slipper vi en fortsättning på detta elände?

Ha det gott och tack för att ni läser vår Blogg!

Var rädda om er och anhöriga. Och var försiktiga.

Goa, men (fortfarande) oroliga hälsningar!


/Robban



#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #Kreta2020 #TasteAbitOfCrete #Alliotikotaverna

0 visningar

Partners / Support

Missa inga inlägg!
Information
Bloggen
Kategorier
enkelbiljettkreta.swish.small.png
  • White Facebook Icon