Mindre än 50 kvar...
”-Det börjar närma sig dom 50”. Och denna gången innebär det både dagar kvar till att Mia är hemma till antal år som fylls vid kommande Augusti kalas. Den surrande känslan i bakhuvudet om det ska komma någon överraskning i år? Har jag släppt.
Och jag inser att detta året är och förblir lika tufft för oss alla i Europa i år igen.
Mina bröder har alla hört av sig och talat om att man har andra planer i sommar. Så det lär bli jag och Mia med vänner som firar i år igen. Inget jag hänger läpp över. Och när folk frågar angående det här med att ”nolla”, så stirrar man häpet på mig varje gång jag ska nolla och man har fått förklarat att det är inget jag ens kommer fira.
I år ska det bli annorlunda. På många sätt och vis. Främst för att jag och Mia ska försöka få igenom det vi planerat och även fira något helt annat, av lite med privat karaktär(?)...
Men först, lite sneglingar och aspekter på livets morbida karaktär...
Kraftiga vindar har dragit över Grekland. I kombination med hög värme och oförsiktighet, är det ingen bra kombination – Oförsiktiga handlingar, Eld och Vind.
Flera bränder sprider sig och människors öden avgörs inom loppet av någon timme.
Ibland inte det ens. Och rapporter som berör och kanske förklarar lite närmare om vad det kan innebära att förlora allt.
För många, speciellt äldre människor. Är deras boende och deras förhållande till egenförsörjning deras räddning. Låt mig förklara en händelse som tog lite extra i hjärtat.
En man i 80-års åldern hittades död intill sitt hus som gått upp i lågor.
Man trodde först att han råkat ut för dödsfall genom rök och eld, men det hittades en revolver intill hans kropp – Han hade tagit sitt liv när allt han såg allt han ägde försvinna upp i lågorna.
Nu kan man undra över hur viktigt det kan vara med ägodelar kanske?
Men för denna personen kan jag lova att allt han ägde var precis allt han behövde för att överleva.
-Men, var den materiella förlusten verkligen orsaken till mannens val?
Med en låg pension(notera: Usel) är det få äldre, speciellt ensamstående och änklingar som klarar sig på vad deras pension ger. Man är totalt beroende av att vara självförsörjande via sin trädgård och/eller det man får ihop via t ex djurhållning som kycklingar och kaniner.
Jag har själv daglig kontakt med äldre som lever på knivseggen varje dag.
Något som går galet innebär inte bara att svångrem måste dras åt, utan att allt man har för att överleva är borta. Och det finns inga alternativ för flertalet.
Man har inga barn eller barnbarn.
Många äldre har inte ens el i deras boenden, allt för att spara på de få euro dom får ut.
En pension på ca €400 äts snabbt upp av en elräkning på €40-50 i månaden.
Nu är det ju så att i Grekland så gäller det att ha ”bidragit” med skatt under 40 år för att hämta ut max pension på ca €380 i månaden. Och för de som arbetat mindre men mellan 20 till 15 år, väntar en pension på ca €346 i månaden vid 67år fyllda.
Så, med detta i tanken,
Att förlora allt man äger och har, även möjligheten till att kanske äta sig mätt för dagen.
Kan få en person som redan står på kanten att ta steget ut..
I Sverige har vi i system att även kunna betala ut extra till de som har så låg pension att garantipensionen inte ens räcker till. Detta börjar sakta ebba ut, men för t ex 40-talisterna, och även till viss del 50-talisterna. Var det inte helt sällan så att kvinnan var hemma hela sin livstid som ”hemmafru” och tog hand om hem och barn, medan mannen arbetade och kunde inackordera en pension. Även en tjänstepension såväl som eget sparande kanske?
Nu som änka och pensionär är det svårt att få pengarna att räcka, trots subventioner och bidrag.
Att dessutom debitera skatt igen på redan beskattade pengar är oförskämt anser jag.
Att förskansa sig på redan fattiga är för mig en gåta varför vi fortfarande accepterar detta system?
Ingen ska behöva ta till en revolver för att olyckan varit framme...
I Kalo Nero spinner allt vidare
Har haft ett lite konstigt ”sug” i magen som har inträffat allt oftare.
Ungefär som en mix mellan illamående och halsbränna. Kanske lite stress har tagit sig in i vardagen? Tänkte jag. Trodde även att jag åkt på något som florerar, t ex. Magsjuka eller Ap-viruset(?). Men efter några dagars självkurerande insåg jag att det kom ifrån att jag dricker allt för lite vatten. Och som vi alla Skandinaver gör – Dricker jag ganska mycket kokkaffe.
Sen är jag även förtjust i att dricka mitt kaffe i mugg, inte i små espressokoppar.
Dricker man mycket kaffe inbillar man sig tyvärr att man även får i sig all vätska man behöver.
Speciellt nere i varmare klimat. Med andra ord började jag långsamt bli uttorkad. En konstig känsla.
Nära, men ändå inte(?)
I jobbet har jag alltid en 50cl flaska med vatten med mig vart jag än skulle.
Den hamnade i min axelremsväska som alltid var med mig ute vid leveranser och hämtningar.
I den fanns allt – En 150gr överlevnads kaka, dextrosol, liten påse med russin, plåster och en första förband(sån liten man har i bilen), en Gerber multiverktyg och även lite andra småverktyg och mini-powerbank. Allt för att vara förberedd.
Hörde ofta att -Ska du ha väskan med dig? Vi ska bara göra en snabbleverans?
Inte minst skulle detta vara till räddning en gång för något år sedan då en kunds bil havererat uppe i bergen mot Heraklion. Och väl framme fick kunden min bil så att man kunde fortsätta sin semester. En bra policy vi har, men otursam om det vill sig illa. Och det ville det denna gången.
Batteriet hade kortslutit och bilen kommer inte en meter härifrån utan assistans eller nytt batteri. Så, det var bara till att vänta..... -Vänta nu!..
När kunden kört iväg visade det sig att kontoret inte fått gps -koordinationen till vart jag befann mig. Jag fick själv leta längs ”orm lederna” som dessa vägar ser ut som här uppe i bergen, innan jag lyckades hitta kunden och bilen.
Så, utan mobiltäckning var jag i en prekär situation, minst sagt.
Jag stod nu mitt uppe i bergen någonstans. Inga hus i närheten, inte ens träd fanns här.
Bara en enslig väg som slingrade sig vidare och utan någon kontakt med kontoret, kunde jag inte skicka sms med vart jag befann mig.
-Shit också!
Ca 5 minuter senare kom kunden tillbaka och stannade.
Man undrade om jag väntade på en kollega? och jag fick förklara situationen för dom.
Frun frågade om jag ville ha en vatten? men jag visade min flaska och sa att det är okej.
Jag klarar mig till dom kommer med nytt batteri.
Men om dom kunde ringa och berätta vart vi är?
Dom lovade ringa till kontoret och förklara när dom kört en bit neråt och får täckning.
Det visade sig vara den första av två(2) bilar jag skulle se på denna vägen under mina 3 timmar.
Den andra var en pickup med en lokalbo som undrade om jag fått punktering? Och jag förklarade vad som hänt och att jag väntar på min kollega.
Verktygen i väskan gjorde ingen direkt nytta just nu, även om jag fått använda några av dom för att komplettera de verktyg som fanns i bilen för att lyfta ut batteriet ur bilen. Men däremot skulle min 50cl vattenflaska göra dunder!
Inte minst när jag fick stå ute i solen i över 3 timmar innan vår mekaniker Michalis, glad i hågen slirar fram till mig med stereon på högsta volym. Med rutorna nere och sitt vita leende bakom sitt sotiga, oljiga ansikte nickande i takt med pumpande bas till techno;
-Re malaka! Pou pas?
Efter den dagen lämnar jag aldrig min väska om jag måste iväg från kontoret.
Inte ens för att hjälpa en kund strax i närheten...
Mindre än 50 kvar...
När man jobbar på ett kontor 9-12 timmar om dagen, 7 dar i veckan.
Blir det väldigt lite rörelse på schemat. Något jag inte är van vid.
Är van vid att alltid ha att göra – Inomhus såväl som utomhus.
Förr så hjälpte jag endast till med leveranser och rörde på mig i princip alla minuter jag inte satt i bilen eller på hojen. Idag är detta utbytt till att sitta på en kontorsstol och med några få meter ut till fordonen, är det ingen motion värd att notera speciellt.
Nu ser jag fram emot att ta ledigt några dagar när Mia kommer hem.
Slippa vakna till klockan varje dag, 7 dar i veckan.
Bara få njuta av tystheten ett tag, utan att det är dags att fortsätta med allt som ska hinnas klart innan man ska iväg till jobb.
Kvar på ”att göra” -listan i sommar står även en del punkter kvar från förra säsongen.
Har insett att även denna lista kommer förmodligen ha punkter som står kvar till nästa säsong?
Ska bli underbart att sätta sig på verandan tillsammans och bara ”känna in” dagen och ta den som den kommer. Även om det inte är ”riktig” ledighet tillsammans, kommer det nån månad i höst där vi har 100% tid med varandra. Sen är det dags för annat jobb – Räkningarna tar inte ledigt...
Trä & Olja – Dags igen!
Så har det blivit dags att åter igen olja in trä och panel efter höstens och vinterns karga saltvattens vindar. Med extra stormigt vintern som var, har det tagit ordentligt på trät. Speciellt på fönster i norrläge. Så, i sommar blir det till att se över allt och olja in.
Förra året tog jag verandan och utsidor på dörrar, nu van