• Mia

Min Vardag.

Så hur var det nu att flytta, och att bo i en ny by? I början så var det lite tråkigt att inte se alla som jag gjorde i Makrigialos varje dag. Men nu har jag hittat min nya vardag i Kalo Nero. På morgonen så väcker hundarna mig vid 5 tiden. Och vi tar en kort promenad. Jag kan inte funka utan kaffe först. Låter kaffet puttra klart. Under tiden sitter hundarna och stirrar på mig. Men först - försöker jag vakna. Sen sitter jag och myser på uteplatsen i lugn och ro med mitt kaffe. Och bara tar in Kretas själ, som gör mig lika mycket förvånad av hennes skönhet. Som när vi kom hit för första gången. Jag tror aldrig att det kommer försvinna från mitt hjärta.

I Kalo Nero är det så tyst.

Och man hör bara fåglarna kvittra och fårens klockor plinga uppe i bergen.

Tillsammans med kaffet, njuter jag och känner mig hemma nu. -Detta är som honung för min själ. Men, -Oh my god! Så mycket kryp det finns! - Hundra tusentals ziljoner äckliga kryp! Men som tur är håller dom sig på utsidan. Jag är ju förstås mästare på att hitta kryp, kanske för att jag inte är ett stort fan, -Haha. Krabbspindlar åker ut från huset så fort jag ser dom. Det är ju ingen liten spindel.

Ser honom nog - ute och går på jakt innan jag ska sova (Men jag dödar aldrig dom).

Robban bara skrattar och kallar mig för ”Djungel-Gittan”. Han säger att han kan riktigt se mig i vildmarken på natten, med alla småkryp som kommer fram.

Visst. Det är ju så här ute på landet. Men jag kan inte rå för det – Jag avskyr spindlar, getingar... Allt som flyger mot mitt håll - flugor som äter på bajs och vill sätta sig på mig, centipeder som bara vill bita mig, arga myror som envisas med att bygga överallt.

Och inte minst – myggor som suger mitt blod och kliar som bara den! Jag har vant mig. Så det är inte lika illa som det varit förr. Men, -Usch!, tycker jag. Robban har bara roligt åt mig när jag går på ”jakt” på kvällarna.

Lammen som klättrar i bergen sidan om huset på morgonen. Snacka om underhållning till kaffet.

Längs hela uppfarten till vårt hus, går det lamm och getter ute hela dagarna...

Hönstanten. En av våra grannar har ju höns precis utanför oss. Varje morgon och kväll kommer hon förbi oss, och ska släppa ut och in sina höns. Då håller jag mig undan, för hon är så pratglad och kan tjata i en timme.

Hon är ju väldigt ensam, så jag förstår och låter henne prata av sig ibland. Det är inget problem men jag måste ha kaffet först.


Hon envisas med att vi ska fika. Och undrar varför jag bara sitter hemma på verandan och i trädgården? Hon förstår inte kontrasten - Att ständigt jobba och leva nätter. Att ständigt leva i årstider som innebär 6 månaders mörker om året. Sen, att komma hit och få vara i sol, ljus och denna energi man får här.

Hon låter mig vara oftast. Kanske hon förstår nu? Känner att jag inte vill dra mig undan, men det kan bli för socialt ibland. Även om jag är social själv. Det kommer ändras när Robban inte jobbar och vi får sensommaren själv. Sen har vi hela hösten och vintern som vi ska fixa och göra saker på. Så vi kommer även att ha fullt upp här hemma sen.

Välkommen till oss - Mia & Robbans Place! Och välkommen till vårt lilla kärleksnäste..

Familjens nya lilla kelgris Vår nya lilla familjemedlem Mimmi skäller ut henne, så är det med det! Och det kommer lugna sig snart. Mimmi har inte de bästa erfarenheter av människor. så vi får ta det lugnt. Och vi får visa henne att - ingen mera kan göra henne illa igen. För nu har hon ett hem med mycket kärlek i. Och en syster som är vis och som förstår henne, underbara Vilma.


På tal om det så såg jag en bild på en liten sötnos i en grupp på Facebook. Att man sökte ett hem till en hund. Och det var ju Mimmi! Hon sprang omkring på gatorna och runt i ett växthus i Makrigialos, med en liten valp. Och nu har jag fått reda på att våra bästa vänner, Agapi och Kostas har matat henne och gullat med valpen. Som tur är finns det människor med ett hjärta av guld som tog in henne och valpen (som var en liten kille). Dom hittade henne i slutet av maj månad i år. Valpen har också fått ett nytt hem. Allting gott i den historien, kan man säga.

Två bästisarna - Vilma & Mimmi slappar i soffan

Vi bestämde oss för att träffas och så fort dom kom så kände jag att det är så rätt hund för oss. Jag började gråta av lycka och Mimmi hängde som en pianotråd i mina armar. Innan hade dom döpt henne till Tiki, men hon såg ut som en Mimmi för mig. -Vilken lycka! Och tur vi har som får lov att älska henne. Vilma är överlycklig över att få en ny syster samt slippa vara utan lekkamrat.


Mimmi och Vilma är bästisar och njuter av varandras sällskap.

Robban och jag är så lyckliga över detta. Robban är som jag när det gäller djur, vi förstår inte hur man kan göra så, slänga ut djur på gatan och skita i dom! Blir så arg när jag läser och hör om sånt här. Usch! Vad är det med somliga människor?



Har varit hos veterinären ..Där vi har tagit prover, röntgat, chippat och vaccinerat Mimmi. -För allt! Så nu har hon sin hälsobok. Och hon är nu våran Pälskling. När veterinären tog fram mitt pass, för att skriva in mitt namn. Så tände han en cigg och sa; ”-Jag tror att jag har din släkting på Facebook, -Karlsson!”. Jag skrattade och berättade att det är inte som här. Att alla är släkt och kusiner med samma efternamn. I Sverige finns tiotusentals ”Karlsson”, om inte hundratusentals. Och vi är inte alla släkt, -Hahaha! Och mycket riktigt så var det inte någon som jag kände.

Även om mamma är med. Och man varit här innan, Är det alltid lika läskigt. Tycker Mimmi...

Hos veterinären kom det in ett akut fall. Ni kan aldrig gissa vad det var? Något jag drömt om att få se på nära håll. Såg dom flyga över bergen i byn Ferma när vi bodde där. Jag blev helt lyrisk när jag såg denna fantastiska Gåsgam, -Wow! Det var en gåsgam-flicka som satt i en jättestor hundbur. Såå vacker hon är. Jag fick gåshud på kroppen. Och dom alla var så fascinerande av mitt lyriska överlyckliga sätt när jag såg vad det var. Dom berättade att det är en familj av gåsgamar på 6 stycken som flyger mellan Ierapetra och Sitia, av Kretas ca 150 par Gåsgamar (Gyps fulvus ). Men dessa är sjuka, av nån anledning. Så dom fick tag i henne och ska undersöka vad det kan vara. Jag hoppas att dom kan hjälpa dom. Det var en vacker och en väldigt speciell upplevelse.

In kom en Gåsgam - Vilka giganter! Jättestora och respektingivande.


Veterinären var så rolig och älskade att berätta vad och varför. Jag kan tänka mig att det är därför vi fick vänta på att komma in med Mimmi. För det tog närmare 3 timmar hos veterinären. Vi hade en tid klockan 13:00 och kom in 14:30 och gick ut 16:00 … Som man säger här; Siga siga, inte stressa.


Dessutom sa veterinären att vi från Norge, Danmark, Tyskland, Sverige och Finland, vi förstår och kan hantera djur så bra. För hundarna är så väluppfostrade och välskötta och älskade. -Grekerna bör lära sig av oss och njuta av deras sällskap som ni gör, sa han med ett stort leende. Han sa också att Mimmi har turen att få vara hos oss. Och han träffade henne när Alexandra hittade henne och då var hon så rädd, men är nu en lugn och välskött liten hund som litade på mig.


Saknar min älskade Nellie varje dag. Jag har inte glömt henne. Kommer aldrig att göra det.

Jag måste gå vidare för jag får inte henne tillbaka hur mycket jag än vill. Men jag har haft sån tur att vi fick ha Nellie i 13 år. Och hon var full med kärlek och vi älskade henne gränslöst mycket.

Robban har heller inte kommit till ett avslut. Även om han pratar med mig om Nellie, som något jag måste försöka komma över. Dom två, Robban och Nellie, hade en egen jargong hemma. Och busade på sitt egna sätt. Ett sätt Robban fortfarande saknar. Jag ser det på honom. Han visslar som han gjorde efter Nellie. Han tramsar med hennes smeknamn rakt ut utan att tänka. Sånt dom två höll på med innan. Då känner jag att vi två. Jag och han. Vi båda är kanske inte är färdiga?

Att vi måste låta Mimmi få komma ”in” och bli sig själv, och ta sin egna plats.

Det är på gång. Jag ser att Mimmi och Robban busar. Inte som jag och Mimmi. Eller jag och Nellie heller gjorde. Nej...

Jag ser att dom två ”båndar”, dom knyter band till varandra nu. Vi hinner dit. Nellie finns fortfarande här hos oss. Även om det tidvis är tufft att påminnas.

-Nu har vi båda en ny vovve, ny personlighet och ny framtid att ta in...

Robban - Min kärlek och jag har det så mysigt.

Och vi tar vara på varje dag och det är så skönt att få vara med honom igen.

Det var tufft att vara borta så länge från varandra, 11 månader.

Men nu är vi tillsammans igen.

Och vi fortsätter med vårt fantastiska liv här i vår dröm, som blev sann.

Men Oj! vad vi fått kämpa! Och det gör vi gärna.

Jag tänker ibland, -Jag bor här och det är fortfarande lika underbart.

Jag kommer på mig själv när jag läser andras inlägg i Facebook grupper. Om hur mycket alla längtar efter att få komma hit och njuta.

Och tro mig - Jag förstår det så mycket. Den känslan kan jag känna även nu en tid efter;


Det är ju lite roligt att jag fortfarande längtar efter Kreta. Trots att jag är här i paradiset tillsammans med dig, min älskade Robban.. Vi gjorde det - Du och jag!

Vi är starka tillsammans och jag älskar dig.

Jag vet att ni vet det alla som läser bloggen, men det är så det är! Kärlek är så underbart och att få kärlek tillbaka är en stor del av livet. Känslan av att ha gått igenom i princip allt tillsammans. Att vi har lyckats trots motgångar och annat som varit i vägen. Vi känner att klarar allt idag och att livet visst kan ha utmaningar. Men här, idag och tillsammans är det inget som kan hindra oss från att kunna leva i vår gemensamma dröm...

Vår lycka har alltid varit att få vara här tillsammans i Mackan, på Kreta. Nu är vi här och livet ler åt oss...

Att handla med Mia Robban går snabbt in i affären och kommer ut lika snabbt med det han ska ha. När jag handlar så tar det lite längre tid däremot. Och Robban säger ofta; -Vad gör du inne i affären? Varför tar det så lång tid? Han säger att jag talar om att vi bara behöver en gurka och mjölk denna gången i affären, men att det tar 25 minuter för mig att komma ut ur minimarket. Han säger: ”-Stå nu inte och tjöta med fruntimren i kassan hela dan nu...”. -Hahaha. Han älskar att skämta med mig när jag t ex ska in och handla cigaretter.

Och det råkar ta 15 minuter: ”-Har ni rullat tobaken också?”. En klassiker, -Hahaha. Förvisso är det varmt i bilen.

Och i vissa affärer måste man stå parkerad precis utanför på vägen. Och det finns inte plats för två bilar i sidled. Han vet att jag har vänner överallt såklart. Men, Han känner mig så väl - Snackar med alla och känner ju alla i byn. Och ser man inte varandra på nån vecka, händer det mycket som måste pratas igenom. Oftast är det faktiskt inte jag som pratar. Många gånger är det folket i kassan som pratar. Även dom blir ensamma, trots att man står i en affär. Så blir det. Speciellt nu i dessa tider med Covid och annat som hänt. Dom frågar om Sverige. Om turisterna och hur alla tror att det kommer gå? Om det blir värre eller bättre? Ingen vet, men alla tänker på det..

Har längtat efter lite kyligare väder, för det har varit så varmt. Och även om det har blåst mycket , hjälper det inte så värst mycket. Luften är kokhet ibland. Nu har det lugnat ner sig och vädret är mycket svalare, ca 30 grader varmt, lagom. Så nu njuter jag och vovvarna till fullo. Med sköna promenader och härliga vyer tillsammans. -Livet här är en underbart och jag njuter varje dag.

Avslutningsvis Längtar efter min mamma. Men jag vet att hon har det bra. Grannarna hjälper henne. Och Eva på Frölunda Zoo är också en pärla som lämnar hö till hennes lilla marsvin, -Tack Eva!

Tänker på mina arbetskamrater som fortfarande kämpar på. Saknar dom. Och hoppas att Covid inte kommer med dunder och brak.

Älskar mitt liv här och är så oerhört tacksam för varje dag Robban och jag är här tillsammans. Snart kommer hösten och det ska bli så härligt. Då vi kommer att få vara tillsammans, alla vi fyra. Och hitta på mysiga grejer hela dagarna.

Nu ska jag och mina fyrbenta tjejer ut och njuta i solen! Hoppas att ni alla mår bra och är rädda om er. Skickar miljarder varma Kreta kramar och vi är så otroligt glada att ni läser vår blogg om livet och i vårt älskade Kreta. Ska försöka skriva lite oftare, som lovat. Men det är lite skrivkramp just nu. Robban har redan 2 nya inlägg färdiga, och det är jättebra? Ska försöka själv, lovar!

Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida & Youtube kanal! Ni hittar länkarna till båda uppe i menyn!

Tusen Kramar, /Mia #kretabloggen #enkelbiljettkreta #mavroskolimbos #vingresor #obc_kreta #sunprime #sunwing #aegeanair #miaochrobbansplace #kreta_bloggen #enkel_biljett #lasithi_crete #kalo_nero #kalonerolassithi #hundarna #vovvarna #travel_crete

Senaste inlägg

Visa alla