Mia-Maria och Kreta

Så hur tänker jag? Jag var en kalender människa, allt skrev jag upp och hade koll på livet. Men är det att ha koll? Jag kände att det tog över allt i mitt liv. Så varför ska jag inte leva det liv jag vill? Och det är inte i en kalender. Det är farligt att låsa in sig själv på det sättet. Man glömmer av att vara spontan och ser inte något annat än det jag bestämt ska hända. Levde efter klockan och komihåg lappar. Så när fanns det då plats för annat?

Jag tror många kvinnor lever så, men kvinnor och tjejer vill alltid att allt ska fungera runt om sig och familjen. Men tyvärr förlorar jag själv på att göra livet till något schema, varför leva i ett schema? Det räcker väl med att göra det på jobbet? Jag har inte gjort det hela mitt liv, det kom när jag närmade mig 40 årsgränsen. Innan var jag inte så, levde för dagen och brydde mig inte om städning och klockan så mycket utan jag gjorde det när jag kände för det. Mycket skönare för själen. Hittade på saker med min son istället och njöt av dagen som den kom. Var jag trött så var jag det, det fanns inga måsten. Disken springer inte ifrån dej. Det är mycket mysigare att vara med min familj och göra det andra senare.

Jag har undrat varför kvinnor, även jag, alltid måste ta hand om alla och allt?

Min kära mamma är likadan, schema livet. Så det är väl så att man tar efter vad man har sett. Innan sa alltid min morsa att jag är slarvig. Vad är det undrar jag?

Jag tycker att ordet slarvig är man när allt annat går före min sons behov liksom mitt egna liv. Min son bor kvar i Göteborg hos sin pappa. Och jag har inte lämnat honom, jag har bara flyttat och det visste våra barn tidigt att vi skulle göra denna resan så inget är konstigt för dom. Vi finns här och vi flyttade till Kreta och inte till planeten Mars. Och för dom är ju det en fördel om dom vill semestra hos oss plus att deras föräldrar är lyckliga.

Jag minns när Robban flyttade till Göteborg och hur han upplevde mitt hem, hahaha många skratt när han berättade hur han såg på mitt sätt i ordningen eller hur jag hade mina saker, du hittade julgranskulor, pennor, räkningar i besticklådan ”Robban berättar här om det nedanför”

"Det tar tid att planera och att själv bestämma sig för att göra det. Så jag har hört av människor; ”-Har du inte åkt ännu?” ”-Du har ju pratat om det så länge”.

Många saker som måste stämma innan man gör sin dröm.

Jag kände att nu är jag redo för ett nytt liv. Man har ju bara ett liv.

Med det livet kan du göra många upplevelser och du bara vågar gå ur kalendern, som jag gjorde. Och du kan bara dö en gång och innan dess kände jag att när jag blir så gammal vill jag inte ligga där och undra eller ångra mig att min dröm aldrig blev sann. Det är inte gratis att lämna sina barn i Sverige, såklart saknar jag dom alltid och mycket, men dom har ju sina liv och är unga härliga individer med sina drömmar hur livet ska vara och det unnar jag dom absolut. Innan, för många år sedan, har jag sagt att jag ska flytta till Kreta, men ingen har trott att det skulle bli så. Varför skulle det inte bli så? Det tar tid att planera och att själv bestämma sig för att göra det. Så jag har hört av människor;

”-Har du inte åkt ännu?”

”-Du har ju pratat om det så länge”.

Jag skulle vilja säga att det är så tråkigt att höra sånt, men de kanske är för att de själva aldrig skulle våga ta det steget att lämna allt för en dröm som jag gjorde. Har fått email om vilken inspiration jag är som vågade ta steget ut i ett nytt land utan bidrag, Att det är så modigt gjort. Jag tackar för dom orden.

Jag älskar livet på Kreta, det är spontant och man lever här, då menar jag att man lever.

Här planerar jag inte min dag, det får bli som de blir och den blir alltid underbar för att jag vill att den ska bli det. Jag älskar mig själv här och tycker om att vara så här fri att bestämma hur och när saker ska ske men inte i en kalender.

Vädret hjälper ju såklart till det är varmt och skönt så bada kan jag göra när jag känner för det eller sitta i skuggan hela dagen.

Sen såklart tänker man på pengar och jobb, lika mycket som hemma i Sverige. Men som jag alltid har sagt det ordnar sig alltid, det jag inte kan påverka just nu måste man släppa och ta nästa dag. För då lever man och inte i en måste- bubbla: -Allt måste ske NU!

Jag tänker alltid att man ska leva efter det du har i plånboken och inte handla saker om du inte kan betala cash. Under hela vår tid tillsammans har jag och Robban levt efter a-kassa, dvs vad vi båda får ut i a-kassa varje månad vid arbetslöshet, är allt vi kan ha i utgifter, allt annat har vi sparat. Det har varit en trygghet att veta. Händer något någon av oss, eller båda två, klarar vi det. Det skulle bli tufft. Såklart, men vi hade klarat det ekonomiskt utan att ändra på vår plan att nå vår dröm.

Vi hade fått rita om planen och ta andra vägar...

"Tiden går fort vips är man 55 år och vem vet hur länge till man har kvar att leva. Så ta hand om er själva och skit i disken!"

Många tänker nog att det skulle vara svårt att flytta iväg från Sverige men jag vill tillägga att om du känner att du vill göra något nytt och släppa din trygghet så gör det, vad ska hända? Om det inte funkar så kan man alltid flytta tillbaka, eller hur? Livet kan väl inte bara vara att betala räkningar och curla barnen tills du dör? Livet måste väl också vara mer än att betala räkningar. Som förälder slutar du aldrig att vara, men du finns alltid där om det skulle behövas. Barnen blir vuxna och vill leva på sitt sätt och jag tror på våra barn att de kommer att klara sig alldeles utmärkt i livet. Så jag bestämde mig för att sluta springa runt runt som i ett hamster hjul. Tiden går fort vips är man 55 år och vem vet hur länge till man har kvar att leva. Så ta hand om er själva och skit i disken! Njut av dina barn och ta hand om din sambo/ditt äktenskap saker kan inte göra dej lycklig det är bara en falsk fasad, livet kan göra dej lycklig. Var inte rädd för att leva och njuta av dig själv, ge dig själv en present ta bort alla måsten som inte är måsten.

Jag njuter av att ta Kiwi på en sväng och bara sitta vid havet och njuta och ta del av den vackra naturen och tänka på vilket underbart liv jag har skaffat mig nu.

Mitt namn är Maria men kallas för Mia, här på Kreta är det Maria som gäller, lite kul för det är jag ju inte så van vid hemifrån det var alltid Mia.

Så både Mia och Maria älskar sitt nya liv här på Kreta.

The A-Team! på Yiotis Car & Bike Rental i Ierapetra. Här har vi många skratt under dagarna och kör gärna in på en frappe och snackar om allt möjligt. Från vänster: Manolis, Michalis och Stavros.

Familjen på Kreta...

I Sverige har vi ju Äldreboende men här är det inte samma tänk.

På Kreta (och runt medelhavs trakten) tar man hand om sina mamma/pappa hemma,

Ett exempel;

Grannens pappa hade ramlat i hemmet och fick ligga på sjukhus efter han ramlat och slagit sig rejält. Efter sjukhus tiden, hem till mina vänners hus och de anordnade med allt han behövde så tar de hand om honom tills han kan vara hemma hos sig själv och hennes mamma bor där också tillsvidare. Vänner hjälper också till att fixa, så att det ska fungera.

Även om de inte kan så ska de funka att hjälpa sin familj. Familjen är mera sammanbunden här än hemma i Sverige. Här finns det inget som heter "Jag har inte tid”.

Så dom har det tuffare på så sätt. Men jag tror att de äldre känner sig tryggare att få vara med sin familj. Min egna mamma fick följa med oss hit att bo på Kreta tillsammans med oss men avböjde, Hon ville bo kvar i Sverige för att hon tyckte att det skulle bli för varmt här nere. Jag förstår henne, men tänker ofta på hur gott hon skulle ha de här.

Jag kan se min mamma odla lite grönsaker och pilla med alla blommor hon kunde haft, sånt som hon älskar att göra. Sitta och mysa i skuggan och ta underbara promenader vid havet. Jag tror det i mångt och mycket handlar om den falska tryggheten.

Det här med att"så ska det vara”. Lite som man bestämmer sig för.

-Tryggheten skapar du vart du än är! Så tänker jag i alla fall.

Så vad är bäst äldreboende eller vara med familjen?

Uppehållstillstånd..

Jag kan meddela er att nu har jag fått ett permanent uppehållstillstånd, alltså ett riktigt Grekiskt medborgarskap. Och jag är så glad att jag blev accepterad av de Kretensiska myndigheterna. Efter 5 år får jag ansöka om nytt och då får jag ett eget grekiskt pass.

Följt av uppehållstillståndet tillkommer även att registreras hos skatteverket i Grekland.

Än får vi inte rösta eller åta oss politiska uppdrag, men arbeta och äga får vi såklart.

Här måste du ha ordning på alla dina papper och kunna visa vem du är innan du ens får deras tid att kunna ansöka om att få stanna. Du blir kontrollerad så att du inte är i brottsregistret hos Interpol. Om du inte kan visa upp vem du är får du åka hem till ditt hemland, alltså inget uppehållstillstånd.

Du måste även ha familj eller känna någon (väldigt bra) här nere, Som går i god för dig. Någon som kan intyga att du har deras förtroende. Att du är en bra person helt enkelt, som samhället kan lita på. En slags borgenär och något man är stolt över här att vara. Naturligtvis följer detta med ett oerhört krav på att sköta sig. Vi är fortfarande Svenskar, jovisst, Men vi är även ambassadörer för Grekland när vi är i Sverige, så man ska leva som man lär heter det. Och nu ska det bli skönt att även juridiskt kunna kalla mig för Kretensare.

Äntligen kan vi slappna av och göra allt vi inte kunde göra innan. Bankärenden, Skatteverket, Stå för eget Grekiskt abonnemang och mycket annat. Det första vi gjorde var att ordna vår adress. Så nu är vi Greker, Juridiskt också!

Hemma på Kreta.

Tiden jag varit här är nu lite över två månader och jag känner mig hemma här.

Det känns som jag varit här mycket längre. Folk i min omgivning börjar förstå att okej hon bor här. När jag nästan varje dag handlar grönsaker i samma affär tittar man på mig och jag ser hur de tänker, denna turist har väl varit här länge? Så kom frågan; "-Jag hörde att ni flyttat hit stämmer det?"

Jag ler och säger -Ja det är sant. Då välkomnar dom oss och tycker det är jätte roligt att vi vill leva här och dom undrar varför. Jag tänker Vaaa! Varför? Den frågan är lite kul, förstår dom inte vilket paradis dom lever i? Okej jag förstår att de undrar för att i Sverige får man kanske mera hjälp, jag vet inte om det är så. Jag tycker att de har mera hjälp här än hemma i Sverige. För här håller man ihop och det är väl bättre än bara ha bidrag och bortglömd?

Pengar är inte lycka, visst pengar är pengar, men dessa papperslappar har inga känslor och kan inte ge dig den lycka och kärlek som de har här på Kreta. De lever efter vad de har, inte vad de tror att de har ”På kredit”. Så jag börjar känna av samhället och gillar det jag ser och känner. Och det är vad jag trodde: Fint och vackert att tillhöra dessa krigare som kämpar för sitt överlevande.

Jag trivs otroligt bra här i vår by Ferma.

Det är lugnt och mycket rent här. Människorna tar hand om sin by, städar och håller det snyggt. Hjälper varandra och man känner sig hemma. Hundarna trivs, det är så mysigt att se dom ligga i solen och njuta av dagen. Hundarna har också blivit kretensare nu, lugnare och in Greek time - No stress.

Innan störde jag mig på alla ljud som jag hörde utifrån, men nu hör jag inte det mera man vänjer sig vid att hundar skäller och bilar tutar m.m för det är ganska så lyhört här. Det är så mysigt att höra vinden när jag ska sova den vaggar mig till sömns och solen väcker mig i gryningen, ja det är ett paradis. Naturen ger mig ett lugn.

Havet hörs enda hit och cikadornas sång, vinden, fåglarna - ett ljuvligt ställe att vara på. Alla grannarna hälsar varje dag, ingen går förbi utan att säga något. Jag älskar det. Jag känner mig hemma på riktigt. Ingen tycker att jag är konstig för att jag är social, här älskar de mig för att jag är social och är som dom själva som bor här. Brukar alltid köpa något till mina grannar som är äldre, lite kakor till fikat. De blir så glada och så tacksamma. Jag är ju så, gillar att visa kärlek. Det vet ju mina vänner om hemma i Sverige, bara för att jag ger dig något betyder det inte att jag vill ha något tillbaka, utan jag ger för att jag vill.

Hösten.

Hösten har även kommit till lilla Kreta. Det är ju inte lika varmt som när vi kom hit, men det är fortfarande varmt och skönt. Solen går ner 1 timme tidigare och temperaturen på natten är nu 23. Innan var det cirka 30 grader på natten. Och lite mera molnigt än innan. Men det är som sommaren i Sverige förutom graderna, ca 35-38 under soltimmarna på Kreta. Vad mer kan man önska? Träffade lite vänner igår, vi pratade om vintern här på Kreta och hon sa;

-Jag badar året om, det är så härligt.

Här på Kreta önskar de lite regn, hahahaha. För de är så få regndagar. Jag tänkte, Herre gud! så skönt att slippa kyla och regn. När vi åkte hem tänkte jag -Mm, jag är på rätt ställe.

Jag älskar när det är lagom, haha så typiskt svenskt eller hur? Så nu hoppas jag att vi får en solig vinter med så lite regn som är möjligt. För jag har undrat över vilka vinterkläder behöver jag ha på mig här på Kreta? Har med mig en regnjacka och en kappa men inga vinterskor. Så jag får vänta känna och se själv när det är dags för vintern här. Spännande.

Snart kommer vintern. Oroar mig över Lilla Katten. Hoppas han fortfarande kommer när jag kallar på honom.

Lite kul om mig då..

(Robban fyller helst i luckorna säger han och ler...)

Flygplatsen & Larmet. En gång när vi skulle åka hit, så på Landvetter flygplats sitter man och väntar vid sin Gate. Innan dess har man gått igenom passkontroll, tull och säkerhetskontrollen. Efter det finns det rökrum och sittplatser. Här är dessutom samma plats man stiger av för de som anländer.

Då går man förbi och genom ett bås där man visar upp sitt pass och andra dokument.

När vi sitter där en bra lång stund innan det är dags att boarda planet, blir jag röksugen. Under tiden har jag filosoferat över en stor röd tryck-knapp på väggen, ”-Undar vad den är till?”, nåja. Dags för den ciggen tycker jag och när jag går genom vestibulen där alla sitter och väntar, så halvvägs ungefär, ser jag knappen på väggen, så röd och fin. Jag trycker på den och tror att en öppning i glasväggen ska glida upp, men icke, så jag fortsätter. Ingen tänker på detta då alla sitter tankspridda på morgonen i sina telefoner. Så, in i rökbåset och tar min välbehövliga rökstund. När jag står där i rökrummet, ser jag genom glasväggen ut hur det vimlar av folk där ute. Undrar om det landat plan nu, så folk ska av? Nåja. Fimpar.. När jag går mot vänthallen ser jag Robban sittandes och stirrar på mig. Han ser lite spänd ut, tycker jag. Innan jag hinner fram säger han; ”-Sätt dig, Och RÖR INGENTING!”. Vad nu? Har det hänt något? Robban berättar att strax efter jag tryckt på knappen och gått vidare, öppnas glasväggen som skiljer vänthallen och utgången - EFTER tullen för alla anlända! Där ute kan folk nu gå igenom BAKOM tullen och passkontrollen! PANIK!! Polis och Tull personal hade stormat in och sagt åt alla att ha fram sina pass och en och en gå igenom passkontrollen. Sen hade man stängt den delen av glasväggen som öppnats och bommat igen. Surt stirrande på alla som satt i vänthallen, sa Robban. Sen kommer då jag, glad i hågen... Hahaha.. Ja du milde. Vi fick oss en gott skratt på planet och Robban berättade om att alla suttit och glott snett på honom när dom fått sätta sig igen. Alla såg ju att det var jag som tryckte på knappen. Sedan dess har jag ”Pill-Förbud” säger Robban. Jag får inte pilla på allt jag ser helt enkelt.

När jag pratar trasigt. Jag har en egenskap som innebär att jag slänger om orden jag ska säga, innan jag sagt dom. Så, när jag ska säga nått hamnar ordningen på ordvalen helt tokigt. Tankspridd kanske? Men så har jag varit i hela mitt liv. Ibland har jag pratat på och sett folk bara stå och försöka hänga med i vad jag pratar om. Inte förrän jag träffade Robban inser jag hur roligt man måste ha haft när jag har varit nyvaken och trött, samt försökt berätta saker jag tänkt på. Hemma har vi något Robban älskar, nämligen när det gäller mina uttryck och ordval. Speciellt när jag ska ge mig på saker och är upptagen i något samtidigt. Ord som t ex; Daskmagg (Daggmask). Det går liksom bara i farten... Hahahaha.

River ner saker i affären.

-Look! No hands...

Det här vet jag egentligen inte varför det blir så, men jag är ENORMT klumpig som person. Robban får magsår bara jag går in i en affär med saker fint uppställda, och ska börja ta och titta. Hans mardröm är att vi går in på t ex Servera med all matporslin och kristaller.

Än har inget hänt som har varit förödande, men visst har ett och annat glas gått i kras där hemma. Men väl i affärer som t ex klädbutiker brukar Robban gå bakom mig och plocka upp efter mig.. allt bara faller av sina klädhängare när jag går förbi … haha. Gud nåde om jag skulle ta i kläder på en skyltdocka! Genast hör jag bakom mig ”-Rör nu *** inget!” och en blek Robban som klargör att ”-Orkar inte böja mig ner mer idag...”.

Ordning & Reda, pengar på.... eeehh... ja.

EN av alla saker jag och Robban skrattar åt mest, är mitt sinne för ordning och reda. Då menar jag inte kalender och så, det har jag full koll på.

Men mitt städsinne och att sortera däremot.... det är inget vidare kan jag säga. När Robban kom hem till mig i början när vi träffats, lagade han gärna maten. Även om vi båda fixade, så älskar Robban att laga mat själv, han säger att det är som att meditera.

Så, när han skulle ha en stekspade i lådan kunde han i samma låda hitta skiftnyckel, plattång, nycklar till hänglås, julgranskulor m.m. Han sa att en dag skulle han hitta den försvunna fackledaren Jimmy Hoffa i mina lådor eller skåp.

Höjdpunkten var när vi flyttade ihop.

Lyssna på denna... Dagarna innan Robban skulle flytta upp sitt flyttlass pratade vi i telefon. Han frågade om jag möblerat och fixat så att allt skulle få plats? ”-Jaaadå!” Svarade jag, såklart, allt är klart och jag har städat och sett till att allt är klart. Dagen kom och vi hade fullt upp. Jag och Dani åkte ner och hjälpte till och packa för att sedan köra två bilar med släp hela vägen upp till Göteborg från Skåne. Hemma gick allt fort och ställdes in i lägenheten, vi skulle packa upp i lugn och ro. Robban skulle inte börja sitt nya jobb förrän efter semestern, över en månad senare. Så vi skulle ha gott om tid. När Han skulle packa in kläder i garderoben undrade han vart han skulle lägga lakan och sängkläderna, i stora skåpen i hallen, sa jag. När han öppnade rasade halva huset över honom.. Ooooppps!!! Jag vet var allting är, men kanske inte hur mycket jag har… hahaha. Så var det en längre tid innan vi fått packa och stuva om hela lägenheten. Massa skratt har vi haft åt mitt ordningssinne. Jag är fortfarande likadan, stuvar och samlar på mig ”-Kan vara bra o ha nån dag...”. Robban säger att detta är en del av mig han älskar, och i vårt förhållande, att dagarna aldrig är likadana med mig.

Så vem är då Mia Maria på Kreta? En helt vanlig kvinna med många tankar om livet som så gärna skiter i disken och njuter av varje dag. Och försöker unna mig själv egentid. Jag älskar våra barn från månen och tillbaka, jag saknar dom alltid och vill deras bästa. Såklart att jag skulle vilja krama om dom just nu. Men de är upptagna med sitt liv och har sina versioner på hur livet ska vara. Jag finns här på Kreta inte på planeten Mars...

Jag hoppas ni gillade mitt inlägg och att ni fick en liten känsla om och varför jag bestämde mig för att börja om i livet. Så i all enkelhet vill jag leva och njuta av mitt liv behöver inte vara rik, bara rik på livet som är framför mej..

Jag vill tacka alla som skriver och till mig, kram på er! Och tack till er alla som följer oss på vår resa igenom livet på Kreta. Vi ses! Många kramar från mig och sköna Kreta.

Puss på er / Mia

#enkelbiljettkreta #yiotistaxi #yiotiscarandbikerental #theateam #LetsGoCrete