Mars: Slutet gott, Allting gott..
Veckan vankade mot dom sista dagarna i Mars och jag kunde inget annat än att se fram emot att få börja ringa in dagarna i kalendern på väggen med rödpennan.
Hur så? Kanske ni undrar? Jo för snart är det bara två månader kvar innan Mia kommer hem igen, och detta ska jag fira med ett förvisso kortare inlägg, men desto mer beskrivande(?) Men inte bara detta, utan även en hel del som ska dras igång och även saker som kan tippa över om det vill sig illa väntas varslade runt hörnet på April månad... Häng med!
På väg längs Mackans Route 66...
Efter att vaknat utan täcke på en av Mars månads kallaste nätter, reser jag mig upp i sängen huttrandes och funderar på om jag ska kämpa mig upp sätta igång en brasa i öppna spisen?
Vi hade sol kvällen innan och jag var så glad över att kunna påta i trädgården i mina nya shorts. Så pass att jag även somnade i shorts och t-tröja under natten vilket visade sig vara ett ödesdigert beslut.
Ingen idé att försöka somna om igen, tänker jag och går upp för att hälla vatten i kaffekokaren. När jag går förbi tv:n ser jag klockan har blivit strax efter 04.00 på morgonen.
-Visst ja! Ska ju hjälpa chefen med att ta en körning till Chania idag.
Passar utmärkt att gå upp tidigt, tänker jag. Strax dags att bege sig in till garaget och hämta bilen.
Ställer mig i duschen och samtidigt jag trycker igång vattnet på kranen inser jag att det kommer gå illa – ”Inget varmvatten i slangarna än” tanken slår mig illa kvickt innan vattnet forsar ner på mig.
När jag kliver ut ur duschen doftar det kaffe i huset och jag skyndar mig att klä på mig.
Idag är det jeans och skjorta med stajlad frisyr och trimmat skägg – Precis det jag inte alls känner för nu. Känner mest för att drälla omkring och bara möta dagen som jag är...
Nåja, häller upp kaffet i min termosmugg och packar ner mina saker jag behöver under dagen. Lätt klackar jag upp myggnäts dörren och hör dess dova smäll när den stängs bakom mig.
”-Nyckeln till lycka finns inte i någon annans ficka...”
Ute är det fortfarande mörkt med en himmel som börjar bli blå.
Jag plockar fram gummiskrapan och skrapar bort morgondaggens fukt som ligger som en matt hinna på vindrutan.
I bilen är det svalt men skönt och jag sätter på ljuset som visar ett hundratal grodor som hoppar iväg som popcorn i ljusets sken. Vrider om nyckeln och sakta längs grusstigen tänker jag på hur alla platser på jorden är lika varandra på natten i ljusets sken.
När jag sakta vänder ut på vägen i Kalo Nero, passar jag på att ta en klunk ur kaffemuggen och knappar in musik inför den knappt 45 minuter långa turen in till garaget.
Chris Stapleton och ”Starting Over” inleder rutten och när månen på den marinblå himlen möter strålkastarna ser jag bara telefonpålarnas svarta silhuetter mot himlen utanför sidofönstret.
Månens sken speglar sig mot havet och jag minns hur jag och Mia en kväll en gång i tiden satt i bilen och stirrade ut mot denna oändlighet.
Fundersamma och nyfikna på detta äventyr som nu är en vardag.
Min.... här. Hennes.... där.
Uti vår Hage
Det har trimmats i trädgård och ansats Bougainvillea om vart annat.
Jag har bytt jord i de krukor som fick svamp i vintras, förmodligen via sniglar som övervintrat i jorden? Bara att byta och se glad ut.
Bevattningssystemets slangar som legat i kaos hela förra sommaren som svarta spaghetti i trädgården har lagts i ordning. Förra säsongens försök har tagits bort och jag har planer på att flytta lite annat vi har i krukor.
