Makrigialos Levererar! - Sköna Dagar i Lilla Idyllen.
Så var det då dags att hämta ut mina två lediga dagar i månaden - Lördagen den 21 Augusti och Söndagen den 22 Augusti. Mycket skulle göras och allt skulle hinnas med – So far, So good! Ledigheten gick ut på att handla hem, fixa saker inne. Men även ute i trädgården.
Hela faderullan skulle trimmas ner. Även om det inte växer något vilt mer än lite tuvor med vildgräs. Dessa rackarna har jag missat med hackan i våras och får lida för det nu.
Mimmi, familjens nya vovve. Har anpassat sig och känner sig hemma hos oss. Ute ser vi en klar minskning av turister. I Mackan struttar det inte runt lika många i bikini och badbyxor inne i butikerna. Samt att stränderna gapar med tomma solstolar – En underbar tid för de få som är här kan jag garantera! Trots pandemi, bränder och diverse, levererar Mackan!
Ja, och åter- Ja! Mia skulle haft ett inlägg, klart för er att läsa.
Men vi har haft fullt upp och Mia har dessutom en ny familjemedlem att se till numera. Jag jobbar och är borta så allt sköts av Mia själv.. Hon "skriver för fullt", säger hon. Och lovar att strax ha sitt inlägg klart. Vi båda försöker klämma in vardagen så gott det går, -Hahaha...
Plocka frukt i trädgården har vi sett över.
Och ni som följer vårt ”Place” på fejjan, vet ju att vi haft påhälsning.
Provisoriska grannarna från fastlandet tittade in och idkade självservice på vår fikonkaktus och plockade lite kaktuspäron. Det blev lite pinsamt när Mia sätter sig med en kaffe och tar en bild. Då avlägsnar man sig kvickt.
Nåja. Visst får dom plocka.
Men man kan i alla fall fråga om det är okej först? Typ vanligt folkvett.
Har fått klippa ner citrusträdet, så det blir inget i år. Men fikonträdet ger frukt – En enda stackare hänger där på grenverket. Inget som inte var väntat. Ansade det helt för sent och då blir det så. Tur det finns fler- till Mia's belåtenhet. Hon älskar fikon och äter dom som godis.
Fick klart med LED belysningen ute, så nu tänds det när folk kommer och hälsar på.
Yuccapalmerna fick också upp LED belysning som lyser upp dom på kvällen - Jättecoolt! Och snyggt. Laddas med solceller och sol har vi gott om, speciellt nu i Augusti. Så inget som belastar elräkning.
-Visst ja! Elräkningen! – Den kommer snart.
Och vi som gasat på ordentligt (tyckte jag). 30 euro och 10 cent. Inget dyrt, men så vet jag att vi väntar en räkning som kommer nästa månad. Och den lär bli saftigare.
Nåja. El måste vi ha så...
Vi flörtade också lite med er följare och läsare av bloggen. Vid 600 gilla för vår Facebooksida, skulle vi lägga upp en bild när jag skär upp tårtan. Och såklart håller vi vad vi lovar. Nu blir det ingen tårta, utan en kaka. Här finns inte den tårta jag gillar så det får bli nått i närheten. Nåja. Håll till godo, så kommer den snart - Tjohooo!
Jobbet, turisterna och leendet under maskerna.. Jodå, det hankar sig fram. Mer blir det inte. Visst är folk gladare nu under Augusti när fler turister kommit. Men är det fullt tillräckligt? Nej, såklart inte. Så vad ler alla åt då? Varför är dom så lyckliga hos personalen på Zafeirakis? Och varför skrattar man och har lite högre musik på Special Souvlaki & Gyros? Grekerna själva har varit här såklart! Och då sparas det på slantarna, men dricks – Det ger man.
Priserna inne hos Marina inne på minimarket sidan om har dubblats, och hon ler såklart. En juice som jag ger 10 spänn för annars ska hon nu ha 18 för.
Jag kväker lite och hackar fram lite mummel medan jag slänger upp 80 cent till...
”Jo, Nu är det den tiden igen”...
-När sänker du priset igen? Frågar jag henne. Samtidigt som jag öppnar locket på juicen.
-Nästa vecka så... Svarar hon, och fortsätter;
-Nu är det dyra leveranser och min leverantör hinner inte med, så jag måste beställa från en annan. Hos dom har jag ingen bra marginal. Så jag måste ta lite mer. Okej, tänker jag. Jag köper det resonemanget. Men... 8 spänn! -Damn!
Jag vet att hon, som många andra här. Inte kan betala sina leverantörer i tid.
Därför tar man kontant betalning när man levererar till dom. Inget man basunerar ut.
Men en sits många är i kläm med.
Hon tittar lite på mig. Ler, som alla andra där under masken gör. Man har lärt sig att titta på kinderna, strax under ögonen för att se det nya leendet – Mask Smile! Många har inte masken på sig som man ska. Det irriterar mig. Och hos caféet rakt över hör jag hur man ibland säger till besökarna att det är -Mask på som gäller i kön.
Man bär den gärna, men under näsa och mun – Det nu så (tyvärr) ökända: ”Greek Beard”.
-Marina ser på produktstället sidan om och räcker mig en giffel – Här! Till din juice! Jag tackar och vi båda förstår sitsen vi alla sitter i här på ön.
Den är här för att stanna, och vi måste alla göra det absolut bästa av situationen.
”-Att vara lycklig, det innebär att ha lämnat bakom sig det otåliga sökandet efter lycka ”
Grekland och Brand härjandet Det är hemska bilder vi har sett från Grekland och bränderna här. Hela Europa verkar stå i brand, och många hörsamma kallar ut ansvariga och vill ha till förändringar. Om det så är miljöfrågor eller straff för de som antänt dessa bränder.
Frågan vi bör ställa oss är om vi inte måste se över vårt förhållande till vår lokala plats? Jag ser väldigt få platser på jorden där extrem torka sätter fält i bränder per daglig basis sommartid. Serengeti är kruttorrt och har sina bränder. Absolut! Men naturen har sin gång och den viker inte av för oss människor eller andra djur.
Man tar heller ingen notis om vår status på denna planet.
Här, i vår by. Här visar man enorm hänsyn till området, lokalt. Man eldar aldrig om det inte går. Och då menar jag inte att man chansar. Nä, man vet att området är något vi alla här har ett ansvar för. Och man riskerar aldrig sitt eller andras. Visst är det svårt att freda sig mot pyromaner. Och visst bor pyromaner överallt, även här i Grekland. Och kanske även i små byar, lite som vår?
Läser att man tar fast människor som satt fart på bränderna. Om det är omedvetet eller ej skriver man inte så mycket om. Men jag hörde något illa som jag förvisso inte gillade, men heller inte kan försvara då jag inte vet mer om detta? Ni läser det längre ner i ”hört på kaféet”.
För ett par år sedan när vi hade bränder i området, samlade skolungdomar med föräldrar ihop pengar via olika aktiviteter och försäljningar. Kommunen la en summa också.
Med dessa insamlade medel köpte man nya träd och planterade tillsammans med frivilliga i området.
Ni ser en del av dessa träd idag när ni kör från Mavros Kolimpos mot Koutsouras, området vid skolan/fotbollsplanen. Mellan vattenlinjen och upp mot bergen. Inget som räddar folk och situationen i helhet kanske. Men det växer så det knakar igen...
# Hört på Kaféet -Pratet om bränderna, såklart.
Politik och den nya – igen! Planerade sammanslagningen i området mellan Koutsouras, Pefki, Makrigialos (Makry Gialos). Den har varit ständigt återkommande varje gång området får det tufft. Man diskuterar varför detta läggs ner och blir mindre viktigt under goda tider, medan man nu, under rådande tuffa tider tar upp det som aktuellt, igen!? Mest handlar det om hur man ska klara torkan. Om det blir torka in i September?
Om översvämningarna runt om i världen.
När vattenransoneringen ska träda i kraft? Om det nu inte blir vattenmassor som i April 2019?
Nu börjar man även prata om alla översvämningar i Europa och i omvärlden. Kommer det hit nu i höst? Kommer regnet aldrig sluta nu?
Läs vårt inlägg om den stora översvämningen och kaoset. I och omkring Mackan den 6 April 2019 här: https://www.enkelbiljettkreta.se/post/april-med-en-katastrof
-Men! Något som skulle få mitt öra att bli ännu större.
Och än mer ”flaxigt” än vad det redan är.
Det var ämnet man kom in på ganska efter slentriant - Om bränderna i Grekland.
Naturligtvis är man rädda för att en okontrollerad brand ska ta tag i området. Det är inte den första i så fall. Och säkert inte den sista som var. Men man har siktet inställt på bräderna som visar sig vara anlagda. Om detta pratas det väldig tyst om hur dessa anlagts. Man lägger mer fokus på vem som anlagt dessa. Men även om "tidningskiosken..." -Tragik i tidningskiosken. Brukar svänga in om tidningskiosken vid taxicentralen i Ierapetra. Här sitter flertalet av chaffisarna och tar en kaffe, samtidigt som man läser tidningen och pratar politik med alla andra där. Som även dom sitter och prasslar med tidningen i skuggan under trädet. Idag hade han inte öppet!?
Konstigt.. han är alltid där. Tidningskiosken är alltid öppen!
Min vän begav sig efter en timme och nått telefonsamtal hem till honom. Där i hemmet hittade man honom avliden. Han blev 48 år. Och själv fyller man 49 år den 22:a. Livet är mystiskt och, mycket tänkvärt..
Vill tacka er alla, som i semestertider är här nere i Paradiset..
Jag ser ofta alla sköna, härliga och alltid lika förväntansfulla bildserier på facebook från människors Grekland semester. Blir lycklig av att se er alla skratta och om än för en sekund. Glömma pandemier och inferno som pågår bakom bergssluttningarna.
Och vet ni vad? -Jag vill tacka er alla!
-Varför då? Kanske ni tänker? Jo, för att ni omedvetet sponsrar alla som faktiskt är här och arbetar.
Inte bara ägarna till tavernor och hotell. Utan även alla som jobbar här. Allt ifrån städarna till serveringspersonal. Alla underleverantörer som kämpar för att överleva.
Att ni väljer äta och handla lokalt, håller igång den lokala affärslystern.
Många som arbetar på dessa platser är människor som är här och jobbar under sommaren. Allt för att få ett bättre liv i sina hemländer. Det är ingen hemlighet att t ex människor från Pakistan, Afghanistan och Bangladesh arbetar i växthusen. Medan t ex människor från Albanien, Bulgarien, Rumänien arbetar på tavernor som serveringspersonal eller bakom köksdisken på hotellen. Det är vanligt att en del hotell delar sin staff lika med icke grek födda.
Alla dessa delar jag min vardag med. Inte för att jag just nu jobbar sidan om dom.
Men under tidsperioder här nere har jag arbetat med flertalet