Maj: "Tocke" på vift och Ost-bonanza

”-Robban, Varför gör inte du som dom andra ungtjurarna, Och stångas du med?”

Ser framför mig Ferdinands mamma Ko med sin härliga röst som ger kloka råd till en allt för rastlös ungtjur i hagen. Kan man ha för mycket tid över? Undrar jag frenetiskt, samtidigt som jag drar ett par penseldrag till med den vita färgen över väggens skavanker...

Ingen rast, ingen vila..

I skrivande stund kommer Mia hem om ca 45+ dagar och stressen över att få hinna med allt börjar göra sig påtaglig. Visst är det stundvis dåligt väder med blåst och noll sol, men jag kan ändå sakna att sätta mig på Ankan för att i värmen endast iklädd t-shirt och shorts, sakta puttra genom landskapet som glider förbi som rullbandet hos Clownen Manne när han cyklade i barnprogrammet som fick en generation att hata Pantomim.

Proverna Mia tagit nu under Maj månad visar att det går framåt, i positiv bemärkelse det vill säga. Mias värden är bra och stabila med några få anmärkningar vilka är ostabila och kräver omsorg. Det hela är inte ur världen, men Mia skriver själv om detta i hennes inlägg.

”Tur i oturen” som det ibland kallas, är det positiva att jag hinner med saker jag ska fixa innan Mia kommer hem och just nu är det målning av innerväggar som väntar.

Skavanker och diverse annat som inte åtgärdats sen huset byggdes har fått en ansiktslyftning.

”-Kreativitet är belöningen du får när du vilar...”

Gravitation och Dragningskraft

Om inget annat påminns man om att det är dags att röra på sig när man ska fixa i hemmet.

Specifikt när man ska kombinera jobb från tak till golv, detta gör att man stundvis påminns om att dom extra laddningarna på tallriken borde vara minimala.

Eller att kvällsfikat framför filmen framför dumburken skulle varit en sallad istället.

När man bor i ett land med världens bästa utbud på hälsokost ska man ta till sig den också.

Så, nu är det andra bullar som ska bakas – Tillbaka till träningskosten igen!

Uti vår Hage

Mias Kaktusprojekt har fått utdelning – Avokadokärnorna tar sig rejält och nu är det dags att hamna i krukor. Normalt sätter man kärnan ungefär till hälften i jord och övre delen ovan jord för att ge kärnan plats. Denna gången grävde jag ner kärnorna löst cirka 5 centimeter i matjord för att se om det funkade?

Nu har vi fått ca 2 decimeter långa skott och det är dags att förflytta dom till mer utrymme.

Dom kommer inte ge frukt om man inte har fler plantor intill varandra, så det blir till att kämpa för att få så många som möjligt att klara sig.