Maj: Livet är som vinden..
Usch! Det är inte såna här inlägg i bloggen man vill ha med, men verkligheten slår till även när vi som mest känner att livet ler mot oss. Speciellt här i vårt paradis tillsammans.
Men det har varit min egenskapade farsot - Att vi ska råka stöta på motgångar som vi inte kan gå runt eller själv påverka. Jag har alltid haft en syn på Livet som en hal jäkel med morbid humor, och nu skulle den även besöka oss och ställa saker på sin kant, kanske?.... Häng med!
Glada dagar som dagen glädjer
Älskar att värmen så sakta börjat komma tillbaka.
Att sova helnäck med öppna fönster utan att frysa så näshåren känns som stålull i kylan.
Sitta ute sent i bara t-shirt och kalsonger med en kall pilsner och lyssna på grodor och gräshopporna spela upp till dans med kvällens läten.
Här ute har vi olika varianter på gräshoppor som spelar ikapp med dom skygga Turkiska paddornas sång under natten. Cikadornas spelande är något jag inte kan vara utan och grodornas sång är det svårt att somna utan.
Hundarna leker med dom utan att skada dom, och Mimmi som varit gatuhund har släppt allt med fara eller mat och kan nu njuta av allt omgivningen skänker henne i form av upplevelser.
Vilma tycker mest att dom är jobbiga när dom hoppar på henne när hon sitter och tigger.
Att sitta i timmar och bara stirra rakt upp och se alla stjärnor och formationer vilket är svårt i tex. Ierapetra för all belysning. Men här känns det som om kan kan sträcka sig upp och röra vid allt, som på vattenytan. Man får nästan fjärilar i magen när man sträcker upp händerna mot skyn. Under sommarens mitt känns det som om månen och stjärnorna är ännu lägre.
Idag vaknar jag innan hundarna och bestämmer mig för att ligga kvar och retas med dom lite. Har tagit bort stolen så dom inte kan hoppa upp i sängen och då kan dom inte väcka mig heller.
Vi har nämligen en lek som dom älskar att leka - ”Hjälp!” kallar vi den.
Den går till som så avancerat att jag påkallar deras uppmärksamhet och så fort dom stirrar på mig drar jag iväg med ett snabbt ryck och kastar mig raklång i sängen och kallar ”Hjääälp!”.
Snabbare än en höna skiter drar dom järnet efter mig och ska hinna upp i sängen innan mig för att snabbt slicka ihjäl mig i ansiktet, vilket dom vet jag inte gillar. Men det är precis det som är hela grejjen med ”Hjälp!” - Man får lov att tränga och knö sig fram för att ta en slick om, man kan!
”-Livet är som vinden, du kan inte se den men du kan känna den...”
Efter en sådär 15 minuters tramsande så är jag helt urlakad och känner för en kaffe.
Öppnar upp ytterdörren och möts av en strålande morgon med solen strax framför verandan sakta på väg upp. Trots lite moln och löfte om regn, ser det ut att hålla sig...?
Sätter igång radion och nyheterna sprider sig i sitt dova mummel bakom mig när jag öppnar nätdörren för vovvarna och tar med mig mitt kaffe ut.
Sätter mig ner och doften från kaffemuggen påminner om att jag måste skicka iväg en låda till Sverige med godsaker från Kreta till Sverige.
Jag fastställer även att det skulle smakat med en ”dammsugare” till kaffet innan frukosten när jag ler för mig själv, ”-Skulle kunna leva på dammsugare...”. Det skulle väl vara något?
Drar till med ett högt ”-Nåja!” och hundarna vänder sig om och undrar om det redan är dags att gå in? Smackar lite med munnen och inser att jag är vrålhungrig – Dags för frukost!
Idag väntar stan på mig och för en stund kanske mina tankar låter sig skingras?
På Schemat för Maj månads första dagar väntar Målning och Fixa ankans trasiga o-ring.
Kände inte för morgondusch då det nu började spöregna ute och jag hade planerat ta ankan in för lite lätt införskaffande av proviant. Nåja, lite vatten har aldrig skadat.... eller?
