Lyckans Smed på semester?

Vet inte om det är värmeböljan som varit på besök som orsakar irritationer och smått käbblande? Känns som att många är oroliga för säsongsstarten? Kanske även inför kommande hela perioden?

Själv märker jag att det inte alls är som det brukar vara, med turister alltså.

Jag tror inte att jag tar i underkant om jag gissar på ca en femtedel av normala nivåer med turister under samma månad har visat sig.

Min egna arbetsplats står i riskgruppen då vi helt är beroende av turister.

Mina arbetsuppgifter kan skötas av chefens dotter eller fru, så det är inte helt säkert att jag har kvar jobbet hela säsongen ut? Dessutom har jag fått gå ner 1500 i lön denna sommaren.

Och - inget extra för bensinkostnader, om så än en 500-hundring bara.

Känns som om lyckans smed har tagit semester, och jag och Mia som har planer inför 2022. Turen är, att man fortfarande har ”allt detta utanför fönstret” som plåster på såren – Kreta!

-Häng på! Så kör vi vidare...

I Kalo Nero spinner allt vidare

Det ringer i telefonen på kontoret, Jag hör hur en röst berättar om att hans svågers barn är på besök. Och att han rest från andra sidan jordklotet för att besöka sin morfars sista bygge.

Såklart ska han få det, säger jag. Be honom komma förbi på Lördag efter fem på kvällen.

Och mycket riktigt. Klockan fem över fem varnade vovvarna att något hände nere vid grinden.

En välansad ung grabb i sina bästa år kring 30 -strecket tittar ut från den nervevade bilrutan.

Han fick en liten rundvandring i det ack så lilla men välplanerade stenhuset ute på savannen...

Vi pratade om allt mellan himmel och jord när vi satt där vid köksbordet i värmen.

Jag märkte att man inte hunnit vänja sig än vid denna värmebölja och säkert kände för en kall öl eller något kallt att dricka.

Jag sa att, det är bättre att du dricker ett glas rums tempererat vatten och istället sköljer huvud och hår genom lite vatten. Det svalkar bättre och ni kommer sluta svettas snart.

Ett välbekant gammalt Grekiskt recept mot att vara varm – Aldrig dricka kallt ute i solen.

Han hade också hört detta när han var liten. Men glömt bort.

Han flyttade till Nya Zeeland från Kreta när han var 8 år gammal, och har inte varit här sedan dess mer än hälsa på släktingar nån sommarvecka.

”Talk to me about it!” Liksom... känner igen det...

När vi gick där ute och såg igenom den numera välvårdade tomten, såg jag att det var lite känsligt för honom. Inte minst när jag berättade om min kärleksfulla omvårdnad av olivträden och dom få fruktträd vi har.

När jag berättade om olika sätt jag använt för att beskära och ta stick för att sätta om, ser jag honom gå där, lite halvt intresserad. Små-kickande på stenar och med båda händerna i sina shorts.

Jag ser även att han är lite rörd. Nästan ledsen?

Han ställer sig vid dom mindre olivträden och jag ställer mig lite försynt sidan om honom, och berättar lugnt om att nu har vi oliver igen.

Efter nån säsong med ovårdade träd ger dom nu skörd. Och han skiner upp lite igen. ”-Tar ni vara på dom?”

-Oliverna? Såklart! Svarar jag.

I PET flaskor så vi har oliver att äta, naturligtvis. Vi har både Koroneiki och Kalamata.

Han berättar att det är hans mamma som satt allt på tomten, även som mindre olivträden.

Hon var så noga med allt säger han. Synd hon inte kan se det nu..

Jag frågar om han inte kan komma igen och käka nått här, grilla?

Han säger att han ska åka igen om några dagar, typ 3-4 dagar till bara.

Vi lovar att jag ska skicka bilder som han ska visa alla vänner.... Och mamma.

Midsommar hemma i byn..

Sill, matjes, ägg, gräslök, prinskorvar, kokt potatis, gräddfil. Snapsglasen står i givakt sidan om alla tallrikar och bestick som är uppradade på långbordet.

Och alla sånghäftena är redo för att tas ton till när nubben väl är i glasen...

...Nejdå. Såklart inte. Det firades ingen Midsommar i år heller.

Mia är i Sverige och jobbar, och själv jobbar jag i värmen och har ingen lust för vare sig varm mat eller en medioker fylla i 35+ grader.

Det blev tzatziki med kall potatis/pastasallad och ett glas marouvas.

Efter detta bjöds det på en maskin med tvätt och vattna i trädgården, för att avslutas med ett dopp. En skön kväll och ett underbart slut inför kommande arbetsdag.

Jag älskar dock alla era bilder och reportage från olika sätt att fira era midsommarkvällar.

Allt ifrån bad till lekar. Och all mat som ser så härligt ut.

-Missförstå mig rätt, Det skulle vara kul att fira midsommar såklart. Men inte ensam eller utan Mia.

Jag har firat nog med midsomrar för att komma ihåg allt, och känner att jag hellre väntar och firar med Mia senare i sommar. Vi två firar på vårt lilla ”egna” sätt då.

Helst med en portabel grill och nere vid strandkanten och vårt uppslagna strandtält.

I början hade vi lyckats få tag på Matjes och hittat ett alternativ till gräddfilen - Fage (Total) rekommenderas. Man kan tunna ut den med lite mjölk, så blir den lika go och mjuk som Svensk gräddfil är.

Numera är det för bökigt att hålla på med att be vänner och släkt om att skicka ner. Så vi har helt enkelt valt att grilla på midsommar istället – Fisk såväl som skaldjur!

Och slappa nere vid vår ”egna” Maria Lagon, där vi hittat lugnet i snart 20 år.

Medicinsk konfession som blir svår att dölja..

Var iväg och handlade en dag och stötte på vår läkare i affären.

Jag hade shorts på mig denna dag, vilket jag aldrig har under månaderna jag arbetar.

Men just denna dagen hade jag trimmat på tomten innan jag stack iväg och handlade.

När vi står där och läkaren undrar om Mia kom iväg i tid och allt var bra? Så ser han ner på mina ben. Inte för att dom är vidare främmande för honom.

Han har omplåstrat dom för både Centipede -bett såväl som infektioner efter oaktsamhet.

"-Duuu... Det där ser kanske inte så bra ut?" Säger han lite tyst när han stirrar på dom.

Jag förstår inte, men förstår ändå vad han menar - Jag har märkt av detta innan.

Nu när jag jobbar så sitter jag flera timmar i sträck, och även om jag var 30:e minut försöker gå en liten bit, räcker det inte för blodcirkulationen.

Han ställer massa frågor och jag lovar att titta in till honom i dagarna så han kan kolla mina värden.

”-Shit också! Typiskt.” Tänker jag när han lämnar affären.

Nu när inte Mia är hemma ska nog fan läkaren börja också...

Nåja. Jag vet vad han tänker på – Mitt socker!

Sist tog han stickor och kollade och sa att mina värden var lite väl höga. Men jag lovade att kolla detta igen, vilket jag inte gjorde. Sen kom Mia hem från Sverige och det rann ut i sanden.

Mia har sagt åt mig att se över mina värden, Och då hon inte har alla sina "grejor" här nere, kan hon följa med till doktorn, säger hon. Jag drar ut på det så mycket och ofta jag kan förstås.

Men misstänker att hon har rätt? Såklart hon har.

Kanske det är så att jag intalat mig själv om att det inte är så?

Får krypa till korset och ta tag i det...

Nu när detta lagts upp i bloggen kommer snart luren ringa, en arg ton.

Och Mia kommer fråga varför jag fortfarande inte bokat ett läkarbesök? Den blir svår att bortförklara. Nåja, en sak till att lägga till i listan att göra..

Uti Vår Hage..

Snart är ni mina..

Har suktat efter palm-skotten längs vägen till huset i ett par veckor nu.

Måste vänta på att Mia kommer hem. Kan inte förmå mig än till att smyga dig och knipa åt mig dom riktigt än.

Sen är det förbjudet att plocka palmer i det vilda, trots att dessa är ”smyg-skott” så är det nog för att bli gnäll, vilket jag gärna är utan.

Loch Ness odjuret bakom huset!

Har vattnat busken febrilt dom senaste veckor