Partners / Support

Information
Bloggen
Tjänster & Service
Missa inga inlägg!
enkelbiljettkreta.swish.small.png
  • White Facebook Icon
  • Robban

Vägen till vårt paradis! - Ferma, Ierapetra

Uppdaterad: 12 jun 2018

Då har vi äntligen fått klart med flygbokningen! Efter många om och men fick vi klart två flygstolar med tillhörande två platser för följe; en bajsmaskin och en minikrokodil - Familjen kommer att klara sig. Frågan blir ju hur lilla byn kommer ta emot oss?

Alla sega kvällar i Messenger Live och väntan på att Yannis ska ringa tillbaka har äntligen burit frukt. Den söta smaken av seger känns bitter när vi fått klart att alla foto på huset ska visa sig vara ett hopkok av diverse bilder som vi suttit i timmar och försökt pussla ihop.

Som vanligt kommer all info och förklaring som allt annat här nere - The Greek Way! med följande kontenta; avvakta och avvakta vidare..

"...en tid är enligt en klocka man har på armen ca 50 cm ifrån ögonen! Hur svårt kan det vara? När man efter ca 2-3 timmar senare försöker klargöra att man väntat, får man som svar "-No stress!" följt av ett så j-la härligt leende..."

Ju närmare vi kommer dagen "D" blir man klar över att här nere gäller aldrig tider och ska man höras av en viss tid rör det sig om lokal GMT-tid "Greek Maybee Time". För er som inte är bekant med uttrycket kan jag förklara att som svensk är detta omöjligt att ta in, en tid är enligt en klocka man har på armen ca 50 cm ifrån ögonen! Hur svårt kan det vara? När man efter ca 2-3 timmar senare försöker klargöra att man väntat, får man som svar "-No stress!" följt av ett så j-la härligt leende. Den klassiska beskrivningen av hur det går till här nere. Och visst har det sin charm, dock inte när man sitter hemma i Sverige och väntar på helspänn!


Hårig och sippande på en kall frappé...

Så, vart hamnade vi då? Efter att vi pratat med Yannis ett par gånger stod det klart att inget fanns ledigt, oavsett långtidshyra, allt är upptaget helt enkelt. Och lättare lär det inte bli, med nya flygplatsen i Sitia som öppnat för charter fyller man enkelt småbyar runt om i området. Vi fick två alternativ och dessa var (som med allt annat) akut att bestämma! Totalt främmande för en svensk att slänga sig in i, oförutsedda situationer! Hur vågar karln? Spontanitet och live by the gun liksom? Men ok, fine! vi spelar med.

När vi efter ca 2-3 dagar fick tag på Yannis igen skulle det visa sig att vårt förstaval var omöjligt, ägaren kommer omöjligt hinna få klart i tid vi kommer ner. Så, vi fick spåna vidare. Men, som med allt här nere finns det en lösning, denna gången hittade Yannis denna sittandes på kontoret - hårig och sippande på en kall frappé = Ägaren till huset vi kom över.


Tålamod & tålamod...

Glad är vi men gladast e nog röven (?) Nä, all stress har varit tuff för magen och alla sömnlösa nätter, oroande över hur vi ska hinna och få klart med två vuxna och två hundar, all packning, ståendes på flygplatsen ca 3 timmar från byn mitt i natten? Hur i hela friden skulle detta kunna gå? Nu löste det sig the greek way, och bra är ju det.

En sak är imponerande här, att allt går att lösa med tålamod. Sånt vi svenskar har så lite av.

Nu kan vi slappna av någorlunda och släppa boendesituationen, trots all turbulens har vi nu hittat vårt lilla krypin, och här kommer vi säkert få många timmar av härliga minnen.

Som vi fick klart för oss är allt fullt, inte ett rum finns att hyra eller långt mindre på lång tid. De flesta vill hyra ut per natt så länge man kan innan säsongen är slut för att få in så mycket pengar man kan, och det förstår jag. För många är det den enda inkomsten när turistsäsongen är över. Statliga bidrag är endast för de som har lantbruk och skatterna är höga så det blir inte mycket kvar ändå.

Nu hade vi vår bas att utgå ifrån - Tre rum och kök! Wow! härligt med utrymme. Ett master bedroom, ett arbetsrum och ett gästrum får det bli. Jag vet att det låter onödigt stort men man tager vad som erbjuds. Och efter några veckors betänketid inser vi att det kommer passa oss som handen i handsken. Om inget annat kan hundarna få en egen queen size att gnaga på fis-luktande torkat hundgodis.

"Här kan man ligga och beundra kalkens marmorering i klippavsatsen samtidigt man låter vågornas kluckande spela takten till cikadornas sjungande"

Området ligger en bit utanför Makrigialos, vilket i sig inte är några problem mer än att Mia inte har körkort, således blir det tufft att hälsa på vänner sporadiskt vilket man annars kunnat göra. Å andra sidan, når vi stranden med ca 2 minuters gångavstånd - Stranden Kaki Skala Beach med sitt magiska turkosblå skimmer och strandens inramande av detta underbara landskap. Vem sa att Kreta inte har något för alla?

På vägen ner ser vi Aloe Vera i mängder som växer vilt längs hela slänten. Med sin energiska klargröna färg lyser i kontrast till den röda järnrika klippformationen som ger svalkande skön skugga. Här kan man ligga och beundra kalkens marmorering i klippavsatsen samtidigt man låter vågornas kluckande spela takten till cikadornas sjungande.


Avståndet till Makrigialos

Letar febrilt efter moppe till Mia så hon kan röra sig och inte känner sig så låst.

EU-moppe kräver AM- körkort idag så det får bli en äldre modell som precis rör på sig och knappast kan komma upp i hastighet mer än en cykel? Sökandet fortsätter. Själv blir det en gammal Honda CUB förmodligen, den får duga fram till alla papper är klara och vi kan köpa en pickup med 4x4. Efter många utflykter med hyrbilar som nästintill lagt av på stenvägarna i bergen, inser vi att allt annat inte lär vara någon vidare idé här.

Även om vi inte bor uppe i bergen så kräver landskapet en hel del av fordon här. Har tittat på Quadbike ett tag men efter att ha provat här hemma så känner jag att den inte är allsidig nog för oss två och t ex storshopping. Ingen här nere tar hänsyn till "turist-slädar" på vägarna då dessa oftast är värdelösa på hal asfalt i 90- knycks svängar!

Fortsättning följer...


#letsgocrete #kakiskala #lasithiou #crete

162 visningar