top of page

Juni: Dags att stämma av i bäcken...

Uppdaterat: 11 juni

Då har det blivit dags att börja röra på sig. Turismen lockar och ny säsong har startat i Makry-Gialos och allmänt i byarna runt omkring. Nytt erbjudande om jobb har masserat igång mina funderingsknölar igen, trots tuffa tider trillar det in nya möjligheter? Möjligheter som bland annat innebär att syna varför vi två är här, egentligen!? Dags att stämma av i bäcken...

"White Houses" nere i hamnen, Makrigialos (2011)

Uti vår Hage

Står en morgon och diskar upp medans kaffet kokar upp och ser ut genom köksfönstret framför diskhon när något fångar blicken. Staketet längs baksidan av tomten lutar neråt(inåt) som om någon försökt trampa ner det.


Ut snabbt som en höna skiter med släggan för att påla upp stolparna till staketet igen. Väl framme ser jag hur stora stenbumlingar ligger tryckta mot staketet och blottar sniglar som ligger utspridda. Är det vildhundar som letat mat? eller är det morgonpigga som varit ute och plockat sniglar till grytan? Oavsett vad måste det fixas.

När jag kommer att tänka på det, är det faktiskt andra gången detta händer.

Sist trodde jag att kraftiga kastvindar orsakat det, men uppenbart inte.

Vet inte om jag ska sätta ut mat och vatten eller ladda hagelbössan? Skämt åsido.

Lilla Pisse-Svinet och Bajsmaskinen vaktar staketet runt om...

In kommer...?

En scooter modell större ställer sig utanför och av kliver en man som, låt oss säga såhär; Är lättare att hoppa över än att gå runt om, så kan ni skapa er en bild av kroppshyddan.

Han vaggar fram och kliver in och då känner jag igen honom – Nektarios.

Det var längesedan vi sist sågs och han har blivit mer ”bastant” än tidigare, men var på lika gott humör som alltid. Han skrattar gott i dörrgaveln och visar hela sitt tandbestyr som ser ut som en gammal nerbrunnen lada.

-Jag behöver din hjälp! Klämmer han ur sig samtidigt han kramar musten ur mig.

Snabbt sätter han sig och vill att jag ska plocka fram en askkopp.

Han tänder sin handrullade sak som ryker värre än ett ånglok och sprider en doft värre än Jerikos helvetes eldar som kommer allt närmare.

-Flygplan lyfter i motvind, inte i medvind...”

Jag känner att jag måste bryta här och frågar om han ska ha en kaffe? Vilket han tackar nej till och för första gången av 20 påpekar att han måste skynda sig, han har brått om.

Han går rätt på sak och frågar om jag kan hjälpa honom med att starta ett system för mäklare?

Han är medveten om mina kunskaper samt egna lösningar vilka tillsammans med min envishet och mentalitet att Flygplan lyfter i motvind, inte i medvind, vilket betyder att man får kämpa hårt för att lyfta.

Jag vet att Nektarios har en mängd kontakter och även ett flertal fastigheter själv varav några är på större hektar än Kamprad haft råd med.

Jag vet att han har svårt med att lita på folk då han har tillgång till fastigheter och säkert en del pengar, men jag låtsas alltid ovetande om detta. Främst för att det inte berör mig men även för att jag lärt känna honom innan jag visste om detta.

Våra vägar har korsats innan och även om vi två delat visioner och sett gemensamma intressen, har det aldrig blivit något. Främst på grund av att jag lämnat kvar entreprenör andan i Sverige.

Det var liksom en stor del av allt – Att inte gräva ner mig i jobb igen då jag alltid haft svårt att dra en gräns mellan jobb och vardag...

-Absolut! Hur har du tänkt dig? Frågade jag honom.

-Jag vill sälja av min större tomt, 32 hektar, jag vill ha 5 miljoner euro!

Innan han fortsätter avbryter jag honom;

-Ehhh, vänta lite, låt oss ta detta från början, stammar jag tillbaka...


Fortsättning följer i nästa inlägg...

Dags att stämma av i bäcken...

Då är vi här. När man kommer till den punkten många väljer att kalla för ”Point of no Return”, det vill säga – Man har kört upp mer än halva tanken och kan inte vända om.

När har man nått sin slutdestination? Och när har man nått sina slutmål?

-Först Kreta, sen förändrar vi världen...”

Naturligtvis kan man inte nå någotdera av dessa två mål, det handlar om att man sätter nya mål och anpassa till hur det blivit och är. Att inte ha allt för bråttom, med andra ord.

Så, känns det som att vi har kommit nära det vi hade i tankarna med flytten?

-Ja, Definitivt! Men, det kommer nämligen med ett litet men dock viktigt ”men”.

Mackan är vi – Vi är Mackan

Ibland är det svårt att tänka sig att vi två tillsammans kom att älska denna lilla by här nere på Kretas sydöstra kust. Som så många andra har även vi förälskat oss i det byn så gärna delar med sig av så ytterst frikostigt.

En mörkhårig Mia och mindre gråhårig Robban (Makrigialos, 2009)

Själv är denna plats på ön inget nytt för mig, och för Mia med sina 7 år på Rhodos som hotellarbetare under unga år, har Grekland alltid varit vårt mål att dra oss tillbaka till.

Vi har aldrig varit några ”ö-hoppare”, även om vi såklart haft vår beskärda del av att luffa runt.

Däremot har jag besökt nästan samtliga vikar och skärgårdar från Umeå till Falsterbo, känns det som. Sedan jag var 15 har jag fiskat och paddlat kanot i nästan alla sjöar och kanaler så mycket och ofta jag kunnat. Ensam eller med vänner.

Men att bila ner till värmen och stanna där i några månader, det fick räcka med det.

Robban utanför Sunwing, Makrigialos (2008)

Hur det kom att bli här, i lilla Makry Gialos.... det har ni kanske undrat över?

Mia minns semester på Kreta med sina föräldrar någon gång i slutet av 70-talet.

Själv minns jag mig själv som liten här nere i värme och ilskan över att vara utan kompisarna hemma på gården i Malmö.

På den tiden bilade man ner genom bland annat forna Östtyskland, och Jugoslavien.

Man smugglade med sig t ex. amerikanska dollar, cigaretter, jeans, kaffe - alla hårdvaluta i dessa trakter under sent 70-tal till tidigt 80-tal.

En yngre Robban i Gerani, Chania... nån gång för längesedan.

Robban i Pefki, Lasithi (2002)

-Vad tycker du? Ska vi...?

Minns det samtalet som igår.

Jag och Mia står nere i vattnet intill varandra och njuter av att få vara lediga med varandra här i Mackan dom få veckorna vi har att ägna åt varandra innan det är dags att åka hem igen.

Hem till en vardag med Dagarbetare och nattarbetare som ska parera allt för att planera in några timmar med varandra i veckans hektiska schema.

Våra fingrar är så skrynkliga efter 5-6 timmar i vattnet, att vi inser att vi måste pausa ett tag nu. Men innan dess så ser på varandra och tar ett gemensamt beslut – Nu är det dags!

Robban i Agios Stefanos (2008)

Robban och Vilma ute på morgontur (Ferma)

Sista dagarna innan Mia ska jobba i Sverige (Makrigialos, 2020)

Mia med sin nya hjälm inför kommande KIWI -äventyr (2018)

Matlagningsdagar i Mackan - Mia med Katarina (2019)

-Fuck a dream, you need a vision...” / Arnold Schwarzenegger

Vi har suttit i timmar hemma och planerat och drömt.

Men vi var även väldigt överens om att drömmar tar dig bara halvvägs, så det måste till mer.

Envishet och jävlaranamma tar dig resten av vägen hit, men för att överleva måste man även se över situationen för hur den verkligen är – Har vi båda samma Vision?

Så varför skriver vi så här nu?

Som ämnes raden och rubriken säger i detta inlägget, har det landat möjligheter och nya insikter om det här med bloggande och att lägga 30-40 timmar i veckan till detta.

Det är helt underbart att skriva om vår livsresa, tro inget annat.

I vår vardag berörde vi många i startgropen med vår rättframhet och noll filter – Vi skrev hur det kan vara och hur det har varit för oss att ta oss från A till B, och vårt mål har alltid varit att kittla andra läsare och följares nyfikenhet och smeta av oss av att Drömmar går att förverkliga!

Vad innebär detta då?

Det innebär att bloggen (och vi två) ser över våra kanaler vi har att nå ut.

Vi har varit av och från på att uppdatera våra sociala medier och absolut urusla på att lägga upp på vår Youtube kanal. Detta är något vi båda känner att vi vill utveckla framöver.

Vi har även fått nya möjligheter att sprida vår text i andra kanaler och medier.

Vilket rent utmaningsmässigt kräver total närvaro av oss och bloggens avsatta tid.

Så, för att samla ihop hönsen, så att säga. Blir det till att se över, prioritera och kanske välja?

I skrivande stund vet vi båda inte riktigt hur vi ska ta nästa steg vidare, men vi kommer hålla alla er informerade i bloggen och på sociala medier. Vi försvinner inte, vi grupperar om bara.

Vi återkommer...


Mia njuter av morgonsolen som alltid (Ferma)

Fot-Tango nere vid stranden? (Goudouras, 2016)

Mias fötter och en brunstig "Bigfoot" i vattnet (Moni Kapsa, 2012)

Hört på Kaféet:

Egen åsikt -

Har fått mig en funderare i veckan över alla som frågar om diverse i grupperna som har Kreta som ämne och intresse. Det ställs frågor om allt ifrån bästa mat till bästa strand, vilket är ganska självklara frågor i forum som har Kreta och Grekland som ämne.

Utan att egentligen peka på vare sig område eller årstid man befinner sig på ön?

Inte allt för sällan finns det en del kunniga och flitiga som ställer motfrågor, ofta utan respons mer än att trådarna fortsätter med egna åsikter från chattsugna.

Man är helt enkelt inte ute efter ETT svar som mättar EGEN nyfikenhet som trådstartare.

Sen har vi alla dessa nonsens frågor som ställs ungefär som att ropa rätt ut i luften om ämnen som kunde beröra var som helst och vad som helst. Jag har spenderat oerhört många timmar på att besvara deras frågor och önskemål för att ge dom så mycket information jag själv lyckats samla på mig om ämnet. Men i 90% av fallen får man ingen respons tillbaka(!).

Såhär ser man ut när man försöker sortera bland alla "bottar" -inläggen (Agia Paraskevi, 2018)

I dom allra sällsyntaste fallen svarar man med ett ”tack”.

Inte begeistrat -Ge mig mer! Jag har fler frågor eller annat - Nix!

Jag minns detta i mitt jobb som Marknadschefs assistent på ett av Sveriges största resebolag till Kroatien, där fenomenet ofta förekom lika frekvent i deras sociala medier.

Där kallade vi dessa trådstartare för ”bottar” - Betalda för att starta trådar i grupper och på företags sociala medier för att främja aktivitet på plattformen.

En hel del influencers gör detta i början av sin karriär då man får betalt per kvot man gör.

Det kan vara olika strukturerat, men oftast är det via företag som även säljer Likes och Följare på sociala medier där ute.

Jag säger inte att så är fallet i alla dessa fallen nu, men det lutar mer åt detta än lathet och brist på hyfs, så för egen del blir det till att svara de som skriver tillbaka innan jag engagerar mig. Inget ont menat, men det får vara nog... Bottar eller ej.

Ny Glassbar i hamnen -

Sidan om Melydron Café hittar ni den nya glassbaren.

Har själv inte provat men har varit där i andra ärenden under renoveringen, men vi har tänkt prova den snart och komma med våra synpunkter.

I Makrigialos/Analipsi finns det tre glassbarer vilka ni hittar två längs hamnstråket och en mitt emot O.B.C. (sidan om Obelix).

Bänken vid stora parkeringen innan Hamnstråket (innan översvämningen, 2019)

Green Bar nere vid stranden (2018)

Coukos på väg ner mot hamnen (2020)

Vy från Artemis ner över Makrigialos strand (2018)

Genväg till Hamnstråket i Makrigialos (2023)

Utvalda notiser – Facebook

Som ni kanske märkt har vi lagt in alla kommande arrangemang i området under ”Utvalt”. Så hittar ni alla kommande event och konserter med ett klick utan scrollning.

Ber om ursäkt för ett kanske lite förvirrande upplägg i flödet på facebook, men nu så ska det vara enklare att hitta dessa inlägg igen.

Dagens badkar – Maheridi (Μαχερίδι)

Då tjuvstartar vi detta temat i bloggen med att ta upp en av dom mest missförstådda badplatserna.

Ett av problemet med alla de dolda pärlorna längs kusten mellan Mavros Kolimbos och Goudouras är tillgängligheten. Visst går det att gå till dessa platser även om det bitvis kan vara lite klättring involverat, men en hel del går faktiskt att nå utan större svårigheter – Dessa har vi tänkt att ta med i våra badbesök.

Först ut är den delade stranden – Maheridi.

Belägen strax innan skolan med idrottsplats utanför Koutsouras (från Ierapetra hållet), dold bakom klipporna syns den inte från vägen mer än de bilar som parkerat bland alla träden ner.

En vacker plats med massor av höga tallar under vilka ger lä från solen som parkeringsplats.

Deras dofter ger karaktär i området och skänker även ett lugn som ramas in av floran.


Att ta sig ner med bil är okej men kan vara tufft för underredet då det kör många pickups här och gräver fram stenar som ligger utspridda överallt på väg ner. Det är även en populär dal för allt regnvatten som mynnar ut här under regnperioderna, och i år har det varit en hel del sådana dagar. Detta gör att vägen ner är gropig, stenig och svår.

Förr fanns här ett litet vattenfall som numera är borta, och var ett uppskattat element för besökarna före och efter sommarsäsongen då vatten flödade här.

Det går att gå hit eller med annat motorfordon och parkera nära vägen(A), sen att gå ner till stranden. Denna stigen leder till Östra stranden.

Östra stranden är mer skyddad då den ligger som en vik bland klipporna vilka skänker lä från vind.

Är man lite yngre kan man ta av första till höger och ställa sig(B), och ta en liten klättring neråt i enkel möda bland sten och klippor som utgör naturliga trappavsatser.

Här svänger stigen av längre ner och leder till Västra stranden vilken är lite blåsigare men ofta ganska öde. Kan vara sköna fläktar i värmen.


Avfart (B) ner mot Maheridi Beach (från Ierapetra)

Vill man gå ner i mer behaglig terräng, tar man tredje avfarten(C) till höger ca 150-200 meter efter första(A). Väg dom flesta föredrar att ta sig ner till Östra stranden och öppen parkering.

Att ta sig till stranden kan vara olika svårt beroende på ev. förhinder.

Det är absolut ingen tillgänglighet för barnvagn eller rullatorer, så dessa bör besöka Maheridi med försiktighet även om stranden är underbar när man väl är framme.

Ha gärna med egen påse för skräp då det inte finns papperskorg.

Vad tycker vi?

Tillgänglighet: 7 – Svårt att nå utan att gå en bit.

Strandtyp: 7 - Småsten, Klappersten, Sand.

Bottentyp: 7 - Småsten, Sand.

Vatten: 7 - Kort nedgång från strandkant, Strömt längre ut.

Snorkling: 6 - Småfisk, Muräna, Plattfisk.

Fiske: 5 - Strömt (sydväst vindar), Kastfiske.

Fördelar: 7 - Avsides men inte för öde. Mest turistande Greker. Nackdelar: 5 - Svårt att parkera bra, Snäv strand för flera besökare samtidigt?

Barnvänlighet: 3 – Svårt med barnvagn. Bra bad med uppsyn.

Förtäring/WC: 1 - Nej, inget av vardera.

Parkering: 8 - Ja, i terräng. --------------

Betyg: 63 --------------

Google Map: https://goo.gl/maps/rMNkJbvxBLjVJq638

Kommande i nästa inlägg:

  • Enkelbiljettkreta Testar (kommande i Juli) – Vi börjar snart vår Testresa för områdets utbud.

  • Introduktion på 2023 turistsäsong (kommande i Juli) ”Prat i Kvadrat” med butiksinnehavarna i byn.

  • Dagens Badkar med nytt badtips – Ammoudi Beach.

  • Lokala nyheter från området – Hört på Kaféet fortsätter skvallra.

  • Planer med Nektarios” – Fortsättning följer...

Ljud i tillvaron den sista tiden (klicka på titel):


Avslutningsvis

Vi hoppas ni hänger kvar och fortfarande har ett intresse för att läsa om vår vardag, fylld med alla livets ”ska och måste”? Men även om oss två helt vanliga individer och knegare som har en dröm vi har gett oss tusan på vi ska klara av, där vi med transparens väljer att öppet skriva om våra känslor och kärlek för Varandra och Kreta i såväl som uppgångar och motgångar.

Så, tack för att ni läst så här långt.

Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs!

Vill ni hellre läsa bloggen när och var ni vill?

Hämta hem vår egna Kretabloggen App i telefonen eller paddan.

Ni hämtar den helt gratis här: http://wix.to/gsBqDIs?ref=cl

Ni kan även hämta hem den via bloggen uppe i menyn under ”Länkar”.

Ha det gott på er!

Och Tack för att väntat på vårt inlägg.

Samt att ni tar er tid och läser vår Blogg!

Var rädda om er och anhöriga. Det finns bara en av dig.

Och var försiktiga - Simma lugnt där ute i livets ocean!

Goa hälsningar! /Robban (och Mia)

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page