• Robban

Julstämning & Vänner för Livet!

Telefonen surrar på bordet och blinkar frenetiskt denna Fredagsförmiddag i November.

-Hallo! Det är Manos, allt bra? -Jodå, allt är fint här med oss! Du då? Hur går det nu med taxi affärerna? Svarar jag tillbaka. Han berättar att han fått ställa av bilen nu efter sista körningen för i år. Manos har alltid funnits där i bakgrunden. Under 2020 var han direkt vår räddare i nöden. Och detta årets slut skulle ta en vändning som heter duga.... -Häng me!


-Suck! December och inte en enda krona över på kontot – Vad göra?

Bara att se framåt och positivt på det och försöka vända på ören och kronor. Varenda gång man loggar in och ska föra över pengar, påminner det om ett räkneverk på en bensinpump – Siffror snurrar på och det är inte ett enda dugg man kan göra åt saken.

Då, när man sitter där och stirrar på den dalande kontosammanställningen. Då får jag ett samtal på telefonen – Och från oväntat håll kommer en välkommen räddning!..


-Riiing!”

Telefonen burrar på bordet och blinkar frenetiskt denna Fredagsförmiddag i November.

-Hallo! Det är Manos, allt bra?

-Jodå, allt är fint här med oss! Du då? Hur går det nu med taxi affärerna? Svarar jag tillbaka.

Han berättar att han fått ställa av bilen nu efter sista körningen för i år. En italienare från Heraklions flygplats skulle till Mochlos för att se över deras hus man har där.


Manos är vår vän sedan 15 år tillbaka. Och utan honom skulle vår flytt ner varit nästan omöjlig. Visst har vår familj ställt upp för oss. Och under pandemin var deras stöd näst intill livsavgörande. Utan deras ständiga besök med grönsaker och andra saker som underlättade för oss. Även i Sverige har vi en ”extra familj” som utan tvekan var ett enormt stöd, trots att man själv hade en tuff framtid som väntade. Utan alla dessa – Vår familj! Skulle 2020 varit en förödande saga.


Manos har alltid funnits där i bakgrunden. Och alltid försiktigt försökt med olika medel sticka till lite stöd. Trots sina hundratals projekt är Manos alltid i farten. Även svår att nå då han har allt för många järn i elden, kan tyckas.

Under 2020 var han direkt vår räddare i nöden. Speciellt då Mia inte kunde ta sig tillbaka på nästan ett helt år! Han såg till att hjälpa oss med jobb. Även om det var tufft för han själv.


-Rob! Du och Maria är familj! Man hjälper alltid sin familj – Oavsett vad!

Det var Manos budskap förra året när han kom förbi på en kaffe.


Det skulle visa sig vara samma nu. I telefonen, menar jag.

Jag satte igång högtalarfunktionen på luren, så vi båda kunde höra och prata.

Han frågade om Mia skulle till Sverige och arbeta? -Såklart! Om det går vill säga? Svarade vi.

Kanske det även blir så att vi båda måste åka till Sverige och arbeta under 2022? Vi siktar på Maj 2022. Kanske tidigare. Det beror på hur det blir med vaccinpass och allt annat?

Vem vet om Europa stänger ner 2022 igen?

Och det blir samma visa denna gången – Mia kommer inte hem!


Han lyssnade klart, instämde och fortsatte;

-Vad tror du om att följa med till Tyskland i Mars/April? För att hämta hem nya minibussar till turisterna? Rob, Vill du följa med?


-Absolut! Såklart, svarade jag.

Mia nickade instämmande och tog en sipp på sitt nykokta kaffe.

-Det blir bara 2-3 dagar, Max! Så kör vi tillbaka med bilarna, fortsatte han.

Sen, när vi kommer hem måste vi se till att få i ordning dessa inför kommande turistsäsong. Avslutade han. Själv tyckte jag det var en lysande idé.

Och det skulle jag självklart hjälpa till med.


Jag frågade inte om ersättning, såklart inte. Manos ställer upp för oss utan att för en sekund fråga. Och nu kände jag att så var det dags att ge tillbaka helt enkelt. Så skulle det bli.


Han fortsatte med att berätta att han i två månader letat kontorsyta i Koutsounari, men nu ändrat sig under 2021. För att nu inse att han måste satsa på Makrigialos och området här.

Han berättade om sin idé och om jag tyckte det lät bra? -Absolut! Svarade jag. Låter som en toppengrej för Mackan och ditt företag.


-Okej, Superbra... men en sak till...

Han hämtade liksom andan i en sekund innan han fortsatte.

-Jag behöver dig här under hela säsongen 2022!


Jag frös till is!

Mia och jag stirrade på varandra med öppen mun:

Jag fick just jobb nästa år!

Jag stammade fram ett klent skratt.

Mia sträckte ut armarna, trots att hon har svårt att sträcka ut armen efter sista vaccinet.

Snabbt började dom grå cellerna i hjärnan arbeta och fick ihop att - med Mia i Sverige och arbeta. Skulle vi nu båda kunna få en dräglig säsong 2022.


-Såklart Manos! Jag stannar.

Överlycklig som jag var, lovade jag att stanna.

Han frågade igen om vi klarade det, ekonomiskt. -Jodå. Vi ska nog få det att funka.

Det är bara nu det är tufft för oss. -Men vi fixar det. Vi har varit med om värre under våra livresor jag och Mia. -Vi får snåla och leva på kärlek, skrattade jag fram.

-Jag hjälper er, svarade han – Alltid! Och det har han verkligen.


Spännande fortsättning följer...


Med grind och staket, njuter våra fyrbenta varje dag i solen...

Freden i Roskilde – Det går bra nu... Tro det eller ej, Mia har fikat med grannen! Hela två gånger dessutom.

Jodå! Dom har suttit i timmar och fikat. Pratat om allt mellan himmel och jord. Dom båda gillar djur, även om jag anser att om man har sin hund utanför huset under vinterns regn och rusk, är man föga djurvän. Men okej. Det handlar om Mia och Grannen nu. Och det viktigaste är att dom två kommer överens.

Själv är jag misstänksam. Kanske det är jag som är paranoid?

Jag vet hur hon har betett sig mot mig under nästan ett år innan Mia kom hem.

En stark, unken känsla av rasism. Samt väldigt påtaglig fientlighet mot män, generellt.

Att notera är att hon fortfarande inte hälsar på mig ensam, utan Mia i närheten.

Jag låter det vara och blandar mig inte i. Även om jag har en känsla av att denna "vänskap" är tunnare än isen på östersjön...

-Din godhet må vara blind, Men inte din granne..”

Slutet av November och i princip hela December, har haft underbart väder...

Myskvällar med familj och vänner

Det blir många sena kvällar nu under årets sista veckor. Med sällskapsspel, grillning och massor av mat. Med öppen spis blir det marshmallows och gott i glasen, medan man berättar för alla om dom Svenska vintrarna.

När ungarna var mindre, satt dom med uppspärrade ögon, stora som pingisbollar. Och lyssnade till när Mia berättade om hur snön och all is förändrade landskapet över en natt.

Om alla djur där ute som fanns under vinterns kalla kvällar. Älgen, björn, varg och räv.

När vi berättar om all god mat man äter i Sverige under vintern. T ex ren souvas som steks lätt i tunna skivor med lök, grädde, potatis och rårörda lingon.

Då lyssnar man spänt och undrar hur det smakar.


Älgstek är något man hört talas om, men aldrig smakat.

Barnen har aldrig sett en älg. Och vi googlar fram en bild på en älg,

-Oj! Så stor!? Wow! Då blir det mycket kött att äta för hela familjen?


Jag skrattar lite när jag tänker på alla ungarna i den stora familjen här nere.

Som varje vinter och jul, träffas för att umgås. Dom gamla kommer ner från byarna uppåt bergen. För att stanna över hos barnen under vinterns kalla månader.

Hur barnen lekte med allt ifrån soffdynor och byggde kojor, till att kela med husdjur som följt med. Husdjur vilka inte finns med oss längre..


Nu är det deras tur. Barnens.

Dom tar sig från eller till Heraklion, Aten och universiteten.

Nån har tagit sig ledig från militärtjänstgöringen.

Andra kommer ner med sin man eller fru numera.

-Ja, tiden har gått. Och inte minst märker man det när det är dags att fira tillsammans.


Vinter utanför i Kalo Nero. Snön uteblir, men regn har vi lite då och då..

Kall morgon med friska vindar kräver varmt kaffe...

Jultid är även tid för Mia's alla långkok och grytor..

Julen står i farstun!..

I år har vi sagt till familj att vi ska fira julafton hemma, ensamma.

Blickarna har varit frågande ska jag lova. Och denna gången kunde det även ha burit iväg till Heraklion kanske? Så, nä. Vi känner för en still julafton hemma. Bara jag och Mia med vovvarna. Laga mat och göra storkok. Oavsett väder utanför, så är det en härlig tid nu.


Vi har redan lagt upp allt..

Och vi ska dra ut på pyntandet till dom sista dagarna innan den 24:e.

Sen blir det handla och baka dagen innan. Middag och Kalle på TV julafton.

Ska bli skönt att kunna vila i soffan mellan varven. No dress code, helt enkelt. Mysa hela dan, från morgon till kväll. Stänga av mobilerna.


Det blir skinka, såklart! Mia vill göra egen, men jag tycker det är bortkastad tid när vi bara är två. Det blir en slimmad jultallrik i år; Köttbullar, ägg, prinskorvar, rödbetssallad, ostar och massor av choklad(?) Vi kommer säkert grilla något lite senare.

Med stekt potatis, stekt lök, feta fyllda spetspaprikor och 3 sekunders -bearnaise sås, som jag faktiskt lärt mig av Per Morberg.


Jag har önskat mig marsipantårta, äpplekaka eller smörgåstårta i julklapp, -Hahaha.

I Sverige var det alltid jag som gjorde prinsesstårtan till kaffet och Kalle på TV.


Med detta året följer även en stram och lite återhållsam julafton.

Mest för att vi snart kommer vara isär varandra igen, jag och Mia.

Hon måste hem och jobba igen. Och med julen inför dörren, måste vi hålla en julafton ändå.

Men även då Mia's lillebror, Anders. Försvann i cancer på julafton 2016, endast fyllda 50 år. Anders var med oss under dom sista planeringarna och var så lycklig för att hans storasyrra skulle göra sin livs resa till Kreta!

-Du är så modig syrran! Det skulle aldrig jag våga! Sa han, minns jag som igår.

Så det var många tankar under denna kväll.


Mia's egna Julskinka i år - Dundergod! Ingen fan av julskinka, men denna tog slut snabbt!

...Så kom Julafton och hälsar på

Ni som följt oss i bloggen. Ni vet ju att vi försöker fira julafton med allt som tillhör. Vi firar ju alla olika, vi Svenskar, Norrmän, Danskar osv. Men vi har mycket gemensamt och det är detta som gör våra Skandinaviska jular så speciella.


På Facebook ser man alla era inlägg från alla länder här uppe i norr. Snö och vackert som få.

Alla glada ansikten. Som får fira med nära och kära. Och alla barn som skrattar på glatt på bilderna. En vit jul är inte ofta det händer på denna sidan Kreta. Även om vi nått år kört uppåt bergen för att se snö. Även om det inte är sån snö vi är vana vid, är det ändå vackert med snötäckta vyer och vidder.


Här har vi haft (och har fortfarande) en mild vinter. Med temperaturer på upp till 18 grader.

På kvällar och nätter har det varit nere vid 5-6 graders sträcket. Och utan eldstad och kaminer skulle det vara bittra nätter. Då fukten från havet brisar sig fram över hustaken.

Dagarna lyser dock upp med sol och värme! Näst intill varje dag har vi haft sol sedan julafton. Även om det har varit moln någon dag, så har vi haft en underbar inledning på kommande Nyår. Och vi sitter ute varje morgon och dricker vårt kaffe.

Mia trollar fram ett Svenskt Julbord trots klen tillgång av julattiraljer i affärshyllorna...

Mia har pysslat och fått ihop det.

Vi är inga som måste ha vissa rätter på julbordet, även om det är gott och tillhör.

Men Mia fixade vår julskinka. Och det är det viktigaste för oss två och vårt lilla julbord.

Det blev myskläder till Kalle Anka och Tarek på Tvn. Ingen risk att vi drar på oss klänningar och slirre med skjorta i år. Så skönt att slänga sig raklång i soffan och slappa.

Vi åt faktiskt framför Tvn också, så det så.

I år la vi även lite krut på snacks och gott, efter middagen. Och det blev massor!

Än idag, 4 dagar efter. Har vi fortfarande mycket kvar. Och det blir lite snask till kvällsfilmerna.

I princip varje kväll har vi varm choklad eller kaffe med grädde i. Och sitter tillsammans och myser i soffan framför en film.


Nåja, inte ofta vi unnar oss detta. Med tanke på att vi inom kort. Kanske mindre än 2 månader, ska vara ifrån varandra igen – Får vi helt enkelt njuta av allt och ta in.

Vi försöker hitta jobb till Mia i Sverige nu under jul och nyår. Vilket inte är lätt.

Många är arbetslösa och söker arbete? Andra jobbar så mycket dom kan för att få ihop det.

Och med Covid som fortfarande gömmer sig där ute, är det som det är i världen.


2022 ska bli till ett bästa år för oss två, det har vi bestämt oss. Och det utan ett Nyårslöfte!

Vi har nya planer och nya mål i sikte inför kommande år. Dessa kommer vi såklart dela med oss av till er så ni kan vara med.

Nu vankas det Nyårsafton och vi ska bara ta det lugnt igen, vi har inte så mycket att välja på. Även om det brukar bli så att vi ska iväg och hitta på saker vi blir inbjudna till. I år har vi sagt att vi vill vara ensamma och bara vara hemma.

Mest troligt är att vi fixar och påtar i trädgård eller annat här hemma.

-Vi kommer ha ett ”Nyårslöfte” till er på Facebook!

Man slutar aldrig förvånas av dessa monstruösa storlekarna på frukt och grönt här nere...

... som blir till ett skrovmål för Robban, -Hahahaha!

I grytorna hos Robbans Grytor & Kastruller – Mias Kycklinglevergryta med Rårörda lingon!

-Älsklingen min! Vad tycker du vi ska äta i veckan? När den frågan kommer, vet Mia redan vad jag är sugen på. Några av Mia's tre rätter jag anser man kan leva på 7 dar i veckan. En av dom är hennes Kycklinglevergryta. Fylld med smak och enormt gräddig på tungan. Med potatis och rårörda lingon. Är det en rätt jag kan drömma om på tallriken. Här kommer en variant på grytan. Grytan är lika god med Ris eller Potatis. Men jag föredrar faktiskt nypotatis, för dess sötma. Vi har haft mandelpotatis till. Det var inte i vår smak. Men, prova er fram vetja!

Mias Kycklinglever gryta med Rårörda lingon: Detta behöver ni till ca 4 personer.

  • 1 Gul lök

  • 1 paket bacon

  • 3 msk smör

  • 2 msk vetemjöl

  • 1 dl vatten

  • 200 gram champinjoner

  • 1 tärning kött eller grönsaksbuljong

  • 1 krm svartpeppar

  • 2 krm torkad timjan

  • 1 tsk kinesisk soja

  • 2,5 dl grädde

Tillagning:

  1. Skölj kycklinglever i vatten.

  2. Skala och hacka löken.

  3. Skölj och dela champinjonerna.

  4. Strimla bacon.

  5. Bryn leverbitarna i en msk smör i en stekpanna. Lägg över i en gryta.

  6. Bryn lök och champinjoner i resten av smöret. Lägg över i grytan.

  7. Bryn bacon och lägg över i grytan.

  8. Strö över mjöl i grytan och rör om.

  9. Späd med vatten, tillsätt buljongtärning och grädde.

  10. Koka upp och låt puttra i grytan ca 30-40 minuter.

  11. Salta och peppra efter smak.

Till servering:

Serveras med Rårörda lingon, Ris eller Potatis. Potatismos funkar lika bra.

Robbans ”Sigbritt”

Denna gången blir det en liten rackare bara.

En bekant hemma hos oss under många sköna kvällar framför Tvn. Eller i gott sällskap. Lite söt i smaken, men fullt utbyggbar, om man så vill och önskar? Mia´s mamma var förtjust i drinken, som påminner om den gamla punch/pommac klassikern.

Vi lägger fokus denna gången på en dryck som passar tilltuggen en härlig lördagskväll framför tv-lådan. Den går lika bra att ha i ett högt cocktailglas, för den mer ”rutinerade”.

Ingredienser: Xanté, Trocadero, Krossad is. Du behöver: Martiniglas eller lågt Champagneglas.

  • 3 cl Xanté

  • 1 Jordgubbe alt. 1 Mandarin klyfta

Börja med att hälla ca 2 cl Xanté i glaset. Lägg i krossad is. Fyll på med Trocadero tills glaset har plats med en Jordgubbe. Servera direkt. Servera med 1 jordgubbe på en tandpetare i glaset.