• Robban

Ingen mer Standby – Ingen Pausknapp!

Mia är äntligen hemma och nu blir det dags för ett ”byte”. Efter 11 månader ifrån varandra är det så dags för oss att vara utan varandra – Igen!

Denna gången är det jag som ska jobba och dra mitt strå till stacken. Äntligen! Känner jag faktiskt. Har klättrat på väggarna och gå hemma. Och hade det inte varit för att jag haft fullt upp med att färdigställa innan Mia kom hem, hade jag gått Bananas! Man kan väl säga att ordningen är återställd. Jag minns filmtiteln som ständigt ekat i mina tankar det senaste – Gudarna måste vara tokiga”?

Ierapetra. Ute på äventyr och knyter nya kundkontakter..

Denna förbannade oturen som förföljer oss..

Är mer än underbart att ha Mia hemma igen. En själsfrände och ett enormt bra stöd i vardagen. Men även en underbar kvinna som alltid ser saker positivt, hur jobbigt vi än har det. Och som vi har haft det, är positivt bara förnamnet på vad vi ska ta igen.

Vi njuter varje minut vi får tillsammans – Vilket just nu är det noll.

Men det får vara så ett tag.

Vi har en plan och vi håller oss till den. ”-Vi hinner” brukar vi säga.

Jag har varit ledig en dag sedan hon kom hem, och så fick det bli. Vi visste att det skulle bli tufft när hon kom hem igen, men visst vill man bara vara tillsammans nu efter all tid ifrån.

Men vi vet att snart kommer hösten. Och då har vi möjlighet att vara all tid med varandra då. Just nu håller vi tummar och allt man kan hålla, för att turismen ska hålla i sig och öka. Så jag har jobb fram till September, gärna Oktober också. Då är vi helt safe och kan släppa allt.

”-Är det verkligen värt att ha det så? Är det inte tänkt att ni ska slippa ha det då där nere?” Nja, visserligen vill man ju ligga och pressa sol varje dag, med en drink i handen. Men vi har inte haft dom planerna alls. Utan vi har många år kvar och arbeta. Så det blir till att ”fortsätta” leva en vardag här nere.

Tanken har alltid varit att få mer tid åt varandra, utan att för den delen avstå från vare sig arbete eller fritid. Men, vem kunde ana att en pandemi skulle slå till just nu?

Men vi kämpar på och försöker igen - ”Man ska aldrig ge sig, även om man har fel” som det så envist skojas..

Jobbet är i full gång och... Jobbat konstant sedan Juni månad. 7 dar i veckan, 09.00 till 21.00. Sitter på varmt kontor för att i nästa sekund fara ut och spendera 14 timmar i bil på vägarna. Minns att man ibland känner att man hellre plockar potatis eller oliver, när man sitter här.

Chefens skrivbord. Konstigt nog denna dag, städad... eller... nja..
... mitt skrivbord. Med en liten USB styrd fläkt vindar det gott på det annars +36 grader varma kontoret (trots öppen dörr).

Omvärlden och Covid-19 har inte förändrats ett jota här nere.

Saker är fortfarande käpp rått åt helsinge!

Även om vi alla gör det bästa av situationen.

Jobben har inte kommit tillbaka för att 40% av turismen hittat tillbaka. Visst är det enormt tacksamt, men det kräver mer för att hela Europa ska kunna återhämta sig.

Vissa områden på ön har gått igång med kampanjer på sociala medier där man ”säljer” in sin ort eller stad. Helt okej och något varje område på ön, och hela Grekland för den delen bör tänka på.

Alla försöker ta sin del av den lilla kakan som står på det gemensamma bordet.

Heraklion Flygplats. Kunderna väntar...
... för att senare möta upp nya kunder på Chania Flygplats.
Mellan varven pausar man och försöker få en glimt på världen utanför...
... och ibland tillbaka, ut på upplaget och plocka reservdelar och meka.

-Har du verkligen inget positivt och säga? Mia är ju för faaaan hemma!

Jodå. Ni har helt rätt. Absolut! Visst är allt gott och skönt igen.

Ordningen är återställd. Och jag och Mia är hela igen. Friska också, för den delen.

Allt kunde varit käpp rakt åt..

Så, jag ber om ursäkt, och återgår till själva livets Elixir – Att dela glädje med älskad själs vän.


Känslan när Mia kom var ju inte oväntad.

Som alltid när vi varit ifrån varandra, känner man sig som en ung pojkvasker igen. Som spänt står där och tar emot en kram från en vacker tjej för första gången. -Hur i helsike fixade jag detta?

-Hur i hela fridens namn kan jag vara så lyckligt lottad?

Tankarna snurrar runt samtidigt som man tafatt försöker få fram något fint och fyndigt.

Men, allt handlar om tajming. Den blir total när första kramen kommer... när man ”andas in varandra”..

Efter vi pratat så var hemfärden som i dimma.

Man ville bara skrika ut all sin lycka över att få vara tillsammans igen. Jag är inte helt säker på om jag gjorde så, men jag tror inte det? Framme kom känslan om Mia skulle tycka om vårt nya ställe? Skulle hon se det jag såg? Skulle hon falla pladask, som jag gjort? Svaret var – Ja! Vi båda älskar det.

Vilma blickar ut och saknar sin husse varje dag...

Spännande besök – i Krukorna. En dag satt jag och drack mitt kaffe när jag hörde ett ”ploppande” och lite ”knäppande” ljud strax bakom mig. Jag trodde det var något som droppade ner från taket. Men icke! Kunde inte lokalisera ljudet, och varje gång jag reste mig så tystnade det.. Vad i!? Nä, nu kunde jag inte släppa det – Jag måste ta reda på vad det är. Flyttar allt på uteplatsen och står där och kollar runt när jag plötsligt håller på att skita ner mig – Bildligen!

Scenario:

Strax sidan om mig i fönsterkarmen har vi ett planterat skott som knappt syns i krukan. Och krukan börjar röra på sig! Den glider sakta några centimeter, för att stanna. Och sen rör den sig igen. När den rör på sig uppstår detta ljud jag hört.

Det ser ut som något paranormalt man bara ser på TV.

När jag lyfter krukan, får jag syn på en liten krabat som kämpar med att antingen få med sig krukan eller flytta den? Jag skrattar och låter han hållas ett tag till.

Men vilken kämpe! Krukan väger nog 1000 gånger mer än honom.

Ja se världen har skapelser mer fascinerande än vi kan tänka oss. När jag försöker hjälpa honom/henne på traven, spelar man död. Sen gräver man ner sig under krukan och kämpar vidare.

Ni kan se en liten filmsnutt på kämpen här. (länk till film på skalbaggen)

# Hört på Kaféet Min vän på bensinmacken har kommit tillbaka från sitt jobb i Skandinavien. Han jobbade på mack och på uteservering. Tjänade inte så värst mycket, men var nöjd ändå. Hans fru har varit hemma och arbetat deltid på ett hotell i området. Så man har haft en ständigt flytande inkomst, om än låg.

Han kände att det var som att komma hem till förra året då han åkte.

”Folket ser inte lyckligare ut idag”, tycker han. -Ingen skrattar, Ingen ler... Turismen känner han inte av. Inte direkt.

Visst kommer det en och annan som hyrt en bil och ska tanka för en hundring innan man ska lämna tillbaka fordonet. Men inget direkt som visar på en uppgång av främmande i byn.


Han ser ut mot horisonten, Över vattnet.

Under tiden han tankar min hoj. Med lite fukt i ögonen, och mycket möda i ansiktsuttrycket – Ser jag att han faktiskt inte lägger någon notis om att jag står där 1,5 meter sidan om honom.

Han bara står där tyst och det enda som låter är bensinpumpens burrande.

*Klånk! Färdigtankat.

Han drar ut tankslangen, och medan han skruvar fast tanklocket;

-Eeeehhh..... file mou!”, följt av en stunds djupt andetag..

-It´s now up to the one upstairs” (Gud) [-egen anekdot]

Han avbryter tankningen, och frågar om jag ska ha kvittot. När vi står där, trillar det in en turist som är ute och joggar på sin morgonrunda. Han vill ha en iskall vatten från kylen.

När han fått sitt vatten och betalat, fortsätter han – Joggandes, att dricka ur flaskan. Efter någon meter eller så, säger min vän på macken;


-My friend. Stop and drink, You are in Crete now, relax...

You have time...At least to drink.”

Min vän tittar på mannen som nu ler tillbaka och fortsätter sin jogging.

Jag ser att han sneglar lite på mig och undrar vad jag har att säga om situationen?

Själv börjar jag bara skratta och svarar honom med;

-Ypomoni, file.... Ypomoni!

-Nai, Ypomoni file.... Ypomoni!

”-Det är höjden av fåfänga att tro, att man får en anständig människa med bara träning..” /Sokrates

Ibland säljer man tjänster, andra säljer Vattenmeloner... Alla ska vi överleva denna säsongen... också.

I kalendern - Att planera en tavla... Har fått tummarna loss och beställt material för att kunna måla. -Jepp! Ni hörde rätt! Har känt mig tom och totalt omotiverad ett par år, över att ta till mig inspirationen och faktiskt göra något åt det. Idéer och massor av nya vinklar av inspiration har jag gott om. Men att faktiskt få ro att kunna starta, har det varit sämre med. Det är snart 10 år sedan en tavla sist.

Och ca 6 år sedan en muralmålning. Tro inte att jag har varit sugen. Absolut inte!

Men, med allt som kräver att man ska vara ”där” och ”med” i sinnet, måste man även få allt och klaffa. Att vara konstnär är inget jag gillar. Alltså, uttrycket ”Konstnär”.

Har aldrig sett mig som en konstnär heller. Utan som en målare.

Jo, målare passar mig mycket bättre. Jag målar ner, och målar på - Inte målar av.

Jag förmedlar bara ett motiv jag hoppas tillåts bli så som jag tänkt mig - på duken eller väggen.

-Hur känns det då? Kanske ni undrar?

Bara fint. Har suttit där innan med en vit, tom yta som kräver att jag ska få gjort något.

Alltid utan resultat. Alltid med längre mellanrum mellan försöken. Så, att få ro till att måla kräver att man har ro i sinnet. Att vara mellan två adresser och att bo i kartonger funkar alltså inte heller. Nu ska jag få plats och tid för måla?


Verkligheten knackar på pannan. Och pockar med sitt långa, krokiga finger;

-Duuu, Du glömmer väl inte att du ska jobba. Och lägga tid på annat än målandet?”

Naturligtvis inte! Men, som skillnad kommer jag känna att jag behöver kontrasten.

Att ha något annat än trädgård och pill i motor hela dagarna.

Att slippa vara social och le mot kunder.

Jag vet att jag mår som bäst med mitt målande.

Och jag vet att jag som människa är harmonisk att leva tillsammans med, och mitt målande.

En slags Skit-tratt där jag sorterar ut vardagen och kan vara Robban därefter.

Inte för att det är negativt, inte alls. Det är något jag alltid haft i mitt liv.

Ett filter där jag kan gå in i. Och kanske även leva i en annan verklighet också?

Dom lärde kanske vet svaret på den? Hahaha.

Men, Ack vad skönt det ska bli. Och det var väldigt längesedan jag kände mig så glad över en tom, vit yta som ska stirra på mig. Att få lukta på färg, på lösningsmedel, och få färg på allt utanför duken..

To Be Continued....

Skön vind men ack så dåligt Grillväder

Här har vi kanske inte värmebölja, men vi har fått värme som dragit över ön. Och inte bara det. Med sig har man även kraftiga vindbyar som har kastvindar mellan 60 och 80km/h. För träden och oliverna är det bra. Massor av ovälkomna flugor och mygg får hålla sig borta. Trist för alla som väntar fint väder för sol och badande.


Då jag jobbar med turister. Ser jag de senaste dagarna, deras besvikna ansikten.

Man hyr bil och drar iväg på uppdrag då det inte går att ligga och gassa i solen. Visst funkar det, men är inte optimalt för flertalet soldyrkare? Kanske man inte vill dra på sig en förkylning om man badar? Själv solar jag inte. Och badar jag, är det med Mia, då är vi i vattnet i säkert 2 timmar utan att gå upp.

När säsongen startar, åker kollektionen av mina Hawaii skjortor fram..

Uppe i Skandinavien har det visst varit fint sommarväder i Juni och Juli.

Känns kul att alla ni som inte kunnat resa förra året även, fått sol och laddat upp batterierna.

Man måste få återhämta sig och samla nya krafter.

Jag förstår att för många är det en pina att ha så varmt. Och även om jag själv inte mår dåligt av värme, vet jag många som inte klarar av den. Man ska aldrig spela med livet som insats. Så, var rädda om er och chansa aldrig i värmen.


Det har varit toppar på +43 grader, och värre ska det bli.

I veckan väntar vi oss samma böljande väder, ca +41-42 grader. Skönt tycker många, andra inte. Själva ser jag och Mia att vår grillsäsong får vänta?

Då det råder eldförbud som oftast här, får man avvakta med att tända brasor och grillar.

Kolgrillar är som sagt något alla har, och använder! Så, vi försöker så gott vi kan.

Dags att få upp fönsterspärrar som Jonas Holk skickat.

Med kastvindar på 80km/h är det en hel del stryk fönsterna får ta emot. Man vill ha öppet och vädra hela dagarna, så.. Just nu får det bli tvärdrag i hela huset.

Tjooohooo! Fönsterspärrar OCH! Gott & Blandat - Du är en king Jonas Holk!

… Ett Messenger-meddelande man inte vill ha

Mia skulle träffa en väninna och vara på stranden under dagen. Själv jobbade jag och njöt av att få se Mia ivrig över att få sola och bada. Vi har inte varit iväg och badat på 2-3 dagar nu då jag slutat sena tider. Väl där skickar vi lite meddelanden till varandra under förmiddagen.

Stressigt värre var det under morgonen, så Mia hann inte få i sig nått, långt mindre dricka ordentligt. Så det var inte för inget hon åker på värmeslag,

-Typiskt! Tycker Mia.

-Oj! Herregud! Tänker jag.


Allt gick bara bra. Mia var hemma hos sin väninna som såg över henne.

Mia har aldrig råkat ut för detta innan. Trots många år som boende på Rhodos.

Men, dåliga förberedelser och stim och stress, så är det lätt hänt. Nu vet hon hur det känns. Knäcken var att gå upp och ner längs stranden hela tiden. Det tar, även om man inte känner sig varm. Det är kroppen som avgör, inte en termometer.

I grytorna hos Robbans Grytor & Kastruller?

Mia är ju den som står för grytslamrandet just nu. Och ingen är mer lycklig än jag. Så gott att äta hennes mat igen. Och nog har man lagt på sig ordentligt.

Men, så får det bli. Vi äter nyttigt och har våra fusk-dagar som alla andra. Men tid för löpband, milslånga vandringar eller andra såna aktiviteter finns det inte intresse för just nu. Allt inom sin tid och allt med måtta.

Nu ligger fokus på att återhämta oss. Och att uppdatera vårt goa förhållande.

Att må bra tillsammans helt enkelt.

(Brizola, potatismos och bernaise) Mmmmm... Mums* Att få äta Mias lagade mat igen är en dröm som blev sann...
... och såklart, lite Gyros blir det då och då när man är ute och far med jobbet.


Kommande på Agendan:


Förhandlat fram två (2) lediga dagar i månaden. Blir dessa som räddar vår sommar tillsammans. Å andra sidan är man glad att man har och göra. Finns de som har det sämre. Men nog för att jag och chefen utbytte lite sura ord. Men, så är det här. Man debatterar och diskuterar samtidigt man gestikulerar.

Andra länder förstår inte, och tror att man är arg och det sker en vild konflikt. Men man löser det så här. Man är inte elak och man är inte långsint. När saken är ur världen, är den så även i framtiden. Meka med "gåsen" innan hösten kommer. Efter många om och men, har jag nu fått tummarna loss och beställt lite extradelar som måste bytas ut inför kommande vinter. Bilen blir för dyr att pendla med, även om jag tar den de dagar då vindarna är för envisa.

Mia´s Kiwi står under presenning och väntar på lediga dagar ute på vägarna.

Dagar vilka är svåra att få ihop nu när jag jobbar. Ska försöka och få ihop det också... *Phuuh!

"Gåsen" som på billigaste sätt, tar mig till och från jobb med ca 6 mils pendlande varje dag..

Mia ska skriva lite mer om hur vi har det här hemma. Hon har en hel roman att skriva om, tycker hon.

Här finns så mycket att göra, och så mycket hon vill fixa. Så hon känner att hon behöver er och era åsikter och tips.

Ljud i tillvaron den sista tiden:

Lauren Wood: https://www.youtube.com/watch?v=w_e5Dh9kfXI

G. Frantzeskakis/G. Stratakis: https://www.youtube.com/watch?v=vt2Ej7kSnzM


Rasmus Seebach: https://www.youtube.com/watch?v=yux0E1UrJ