Härliga Tider i Cowboyland
-Sticker ut hakan lite i inlägget. Ganska rejält, faktiskt.
Det finns en risk att man stämplas som extremt negativ och att mina inlägg suger.
Men det får vara så då. Detta måste nämnas, då mitt tålamod varit slut ett tag.
-Men Robban! Har du inte lovat oss läsare att det skulle vara slut med allt negativt?! Jodå, helt korrekt! Men detta måste ut bara. Jag hoppas ni förstår...Bara detta också?
Snart välkomnar vi höstvindarna och lite regn här kring Mackan och Kalo Nero.
Även om det fortfarande är varmt och skönt, med sköna kvällar. Hör man nu allt mindre brummande från luftkonditioneringar som står på.
Själv sover vi nu med ytterdörren öppen, och endast myggdörren stängd.
Det går fortfarande inte att helt stänga då fukten annars genomsyrar natten. Och letar sin in i sängkläderna (”bo nära strand” i-lands problem). Alla fönster står på glänt också. Så, det räcker och fläktar lite. Vinden som letar sig in är nu svalkande och skön.
Negativt är att jag inte kan ta hojen till jobb utan jag måste köra bil. Men, -Det är priset för att ha ett jobb. Och vad gör man inte för att ha en inkomst idag? - Svensk som Grek?
Nya grannen besökte sitt nya hus.
Mia såg en bil komma ner mot oss. Plötsligt stannar den till vid Tyskens hus.
Ni vet? Hon som sålt sitt hus och flyttat tillbaka?
Nåja. Hennes hus har köpts av ett nytt tyskt par som var där denna dagen.
Dom klev ut ur bilen, lyckliga såg dom ut att vara.
Tillsammans höll dom i nyckeln och öppnade.
Kvinnan stod utanför och plötsligt höll hon upp händerna till sitt ansikte - Hon grät, av lycka!
Mannen kramade om henne. Och dom båda höll om varandra. Sann lycka, underbart att se.
Nu önskar jag och Mia att det är grannar med sunt förnuft och jävlaranamma, som skickar av den andra grannens skitbeteende och nonchalans.
Den intet ont anande Robban ska några dagar senare uppleva fasa och nyheter värre än Djingis Khan's upptåg i Mindre Asien och i Norra Mellanöstern...(Kommande inlägg)
Såja Robban, andas - Nu är det bara positivt i bloggen!
Det finns andra kanaler som gärna tar upp negativitet, trots att vi tvingas leva med den ett bra tag till. Nu ska vi inte visa pekfinger eller handräckning åt något håll. Nu skriver vi bara....
-Plötsligt bryts min koncentration! Mia kallar; -Klart!
-Mmmmm! Visst tusan!
Glömt att vi ska ha underbart saftiga och ljuvt goda -Tortilla Wraps idag med Mia's mini biffteki. Det ska bli gott. Med färska örter, vitlök, grönsaker och såser...-Mmmmmmm
-Vem har tid att sura nu...?
Clownen i Kalo Nero blåser ut ljuset... Det utlovade klippet från min födelsedag har inte uteblivit. Det var tänkt att vi skulle klippa ihop från hela dagen och lägga upp en längre filmsnutt med även hälsningar till er alla.
Men, ni får hålla till godo med själva tårtljuset och tårtan. Samt kvällens clown, -Hahaha..
Ni ser klippet på YouTube här.
Även turisterna börjar sura till lite.
Men, bara en kort stund.. Jodå. Dom kan dom också.
Värmen är inte lika påtaglig längre men vinden är desto mer irriterande. Jag förstår dom. Solen är där men inte möjligheterna till att bada kanske?
Visst går det. Men vinden är kall när man går upp. Kanske därför flertalet stannar på hotellet och badar i den tempererade poolen? Nåja. Härom dagen satt jag och pratade med en kund när en Småvessla (Mustela nivalis nivalis) på mellan 15-20cm skuttade in på kontoret. Helt orädd. Den småskuttade in, hela vägen in under skrivbordslådan. För att sen komma ut igen- Och skutta samma väg ut.
Vi bara tittade på den och sen på varandra. Själv ser vi såna hemma i Kalo Nero - i massor! Så den är inte ny för mig.
Jag har haft dom inne innan också, främst för att det är duvor här och småkryp.
Men jag kan förstå att kunden inte hängde med.
Man får vara snabb och se skillnad på Småvesslan och Hermelinen.
Båda finns på samma plats rätt ofta. Detta var en vessla då den var mindre och inte hade så lång svans, eller svarta fjun på svansen. Man får se på som små krabaterna på avstånd.
Här i stan, räknas dom som nyttodjur då dom äter kackerlackor och gnagare.
Medans ute på landsbygden är dom mindre populära. Många stryker med när råttgift läggs ut mot gnagare. Och dom är med på IUCN's lista över ”Livskraftiga” (LC) djur, men räknas inte som hotad. Själv ser vi den hemma i Kalo Nero som en liten krabat som ibland är inne och retas med kycklingar och hönsen mitt emot. Ibland stressar den upp kaninerna i samma byggnad som hönsen, men det är en naturlig miljö för den lilla krabaten. Så man kan inte bli arg. Man får ta del av många spännande historier när man arbetar med turister.
Speciellt återkommande turister. Vilka har massor att berätta.
Om området och lokalt.
Har haft ett kärt par som säkert är mot övre 80-års strecket, och aktiva som bara den.
Alltid sugna på att besöka nya platser. Dessa har varit här sedan 50 och slutet av 60 -talet när området hade en stor skara Hippies som flyttade hit.
Dom var här när folket även flydde hit från större städer från fastlandet, för att söka skydd från politiska förföljelsen.
Såklart var det säkert primärt Kretas sköna subtropiska klimat och, då - ganska öppna syn på vad som är naturligt eller ej. Många familjer som kom hit idkade nudism. Och det finns en by som visar sitt gamla grottsystem för turisterna. Ett grottsystem man återanvände från förr, när fårherdarna övernattade längre perioder här uppe i bergen. Innan man begav sig ner mot vatten igen.
Här bodde familjer utan el och rinnande vatten – Men fria! Det var man minsann!
Än finns det stränder som är 100% nudistiska, t ex. I Lagada - Ett litet, men ändå ett fint arv från en svunnen era på ön. Själv är jag inte så värst nudistiskt lagd. Men kan hålla med om att bada i havet helt näck – Det är en enormt skön och tillfredsställande känsla.
Kanske man känner av dom 9 månaderna i mammas mage?
Frihet när den är som bäst? Kärlek när den omfamnar en som mest.. En vän till oss berättade att hon och hennes dotter som då var i tidig 20 års ålder, badade i Lagada. Då dom skulle gå upp ur vattnet såg dom en spritt språngande naken man med "dingelingen" viftande i takt med att han gick längs strandkanten. Hon sa till dottern: -Men, vad in i?! Vad gör han?
Samtidigt som hon vände bort blicken, starkt rodnande.
Dottern bara skrattade och sa:
-Men mamma! Vad gör det? Det är bara en "sån" ju. Har du sett förr..
”-Lycka är en riktning, inte en plats. ”
Nytt på: ”-Det visste jag inte” -listan: Mia har vänner överallt! Inte minst vänner som även dom har vänner överallt.
Så det händer då och då att man nås av nya saker man inte visste innan.
Som huset vi bor i t ex. Mannen som byggde vårt hus, var det första huset i området.
Han byggde det till sin son. Sen har det sålts av tomter och han har byggt flera hus i området. Även grannarnas – Båda två!
Hon som berättade detta för Mia, bor nämligen själv i ett hus han byggt i byn Mavros Kolimpos. Hans stolthet var i att använda naturlig sten från trakten och återvinna den.
Han var stolt över att få bygga som man gjorde förr.
Och många älskade hans byggnader - Med klassiska valv och material i sten och skiffer.
Att han visste vad han gjorde är det inga tvivel om. Vi kan nästan ställa klockan efter både sommar som höst -solens rörelse på himlen.
Först kändes det konstigt att inte ha fönster på ett av husets sidor, men okej.
Det kanske var designen? Men det visar sig att det alltid är svalt där. Solen står aldrig på där, vare sig om sommaren eller hösten. Men på vintrarna har man dagsolen som värmer upp och låter husets stenar värmas upp långt in på kvällarna innan man startar värmekällor i huset.
Tyvärr finns han inte med oss längre idag.
Men hans byggnader står kvar. Och påminner oss om en mans dröm att få bygga sina hus.
Med material han älskade att arbeta med. Och vi som har förmånen att bo i dessa, kan bara tacka honom för hans tålamod och noggrannhet.
Mellan Palmerna & Bougainvillean i Kalo Nero.. Mia går loss i trädgården och gör allt hon kan för att göra det så hemtrevligt det bara går här hemma. Hon har flitigt satt skott och det står krukor i fönsterkarmarna där ute, i olika modeller med olika små växtskott i som gror för fullt. Hon vill så gärna ha det fullt med blommor i olika färger – Gula, Rosa, Lila och Vita.
Alla hennes favoritfärger på en och samma plats. Vad ska man då välja?
Trots att man har den lyxen nu, att man kan välja vad man vill sätta når det är varmt året runt. Visst vill man ha massa färg i krukorna. Men att planera in så att man har blomning under jämna perioder. Är ganska svårt att planera. ...Mia har fullt upp med att bestämma sig. Själv är jag en blomster-älskare. Har alltid haft gröna fingrar.
Kanske dessa fingrar kommer ifrån mamma och mormor? Mormor var en baddare på att få allt att växa. Mias mamma är också hon en baddare på blommor.
Får allt att växa och även dom mest hopplösa fallen av skott, lyckas hon med. Så, vad kan vi två då göra? Kan tänkas? För visst har vi idéer, det kan ni tro.
Jag är även en fanatisk Fenix palm -älskare.
Eller Phoenix Theophrasti som den heter.
Det Svenska namnet är; Kretensk dadelpalm:
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Kretensk_dadelpalm)