• Mia

Gröna gräsmattor, fiskmåsar och kära återseenden.

Robban stod där och vinkade, sen var han borta ur min synvinkel.

Jag kände mig som den sista människan på jorden just nu. Allt ljud runt omkring försvann. Kände ett tryck över bröstet.. Resan skulle bli tung. Jag grät, mycket.

Robban och jag gick till Vings hotell med resväskan.

Det var som att ha tuggummi under fötterna. Pussade och kramade min älskling och gick på bussen. Nu kände jag samma känsla som när jag var turist och skulle åka hem, fast då hade jag ju med mig Robban hem.

Klockan är 08:30 och dimman ligger i Kretas underbara bergstoppar precis som i filmen ”De dimhöljda bergsgorillorna”. Så vackert med alla olivträd och solstrålarna försökte tränga sig igenom. Bussen åkte förbi hela min vackra lilla by. Och hela vägen till Ierapetra så åkte vi förbi det hus vi bott i under vår tid från förra året.

Minnen bara bubblade i mig, om allt vi varit med om. Och det kändes som de var så länge sedan, fast det var det ju inte. Sms:ade med Robban hela vägen och skickade bilder från vårt Kreta. Många tårar blev det under resan. Efter halva vägen stannar chauffören för toa besök och en bensträckare.

Jag satte mig på en caféstol och tände mig en cigg.

Hörde hur kretensarna pratade och tänkte; -Nu är det sant, jag är på väg härifrån och känner mig tom och ensam.

Alla underbara stränder som passerade under resan med bussen nu lämnar jag allt detta.

Allt underbara Blåa bakom mig och flygplatsen är nu nära.

Javisst! där står det en skylt, att vi är snart framme.

Vem vill lämna detta frivilligt? Tyvärr så måste jag. Pengar växer inte på träd. Inte ens på Kreta...

”Jag ser Kreta försvinna och jag tänker; -Där nere är mina älsklingar, och mitt nya liv.”

På flygplatsen träffad jag fyra underbara människor från Göteborg.

Mamman och hennes dotter och hennes super gulliga två pojkar. De har en firma med skönhets produkter som inte är testat på djur. Vi pratade och hade kul och jag älskar öppna människor så härliga. Planet var försenat en hel timme, -Skit tråkigt! Först tänkte ska skita i och åka med, vi kanske kan klara oss ändå? jobb kan man alltid hitta. -Nä! Mia skärp dej!


När vi väl kom på planet och kaptenen sa att resan skulle ta 3 timmar och 40 minuter började jag känna sorgen komma krypande, samtidigt som jag spänner hela kroppen när planets motorer börjar brumma högt inför starten. Tårarna bara rinner ner från mina kinder. Och vi lyfter. Jag ser Kreta försvinna och jag tänker; -Där nere är mina älsklingar, och mitt nya liv.

Jag känner så mycket dessa minuter och det känns som livet rinner ur mig. Jag tittar på havet och längtar redan tillbaka till mitt varma, älskade Kreta.


Resan var kul. Lärde känna en annan familj med så goa barn. Och de satt hos mig under resan, så tiden gick så fort. Dom små liven berättade allt om deras liv och deras husdjur och jag berättade allt om vårt liv. Underbara familjen från Trollhättan. Tack för att jag fick låna era underbara barn, jag vet inte om ni läser bloggen? men om ni gör det så krama om dom från mig jätte mycket.


”Kramade henne som aldrig förr. Tårarna bara forsade ner på oss.”

Sverige närmar sig..

Tittade ut på gröna vackra Sverige ser alla gula rapsfält, sjöar och vackra Skåne, Robbans hemland (som han kallar det). Han är ju en Skåne påg.

Nu börjar barrträden dyka upp, okej nu är vi snart på Landvetter.


Nu är jag framme! planet landar och jag är i Sverige. Skum känsla, skumt.

Äntligen får vi gå av och ut för att hämta väskorna. Skyndade mig ut för att möta Caroline och hennes hund Xanthi.

Men Fy! vad kallt det var! Alla hår på min kropp stod rätt upp.

Tände en cigg och efter en stund ser jag henne komma rusande mellan allt folk, vi möttes och kramades länge. Så kul att se ett ansikte som längtat efter mig, härligt Caroline.

Vi bubblade på om allt i bilen, -Hahahaha. Samma Caroline, lika glad som alltid.


Såg allt som var nybyggt så lite nytt har hänt, och nu närmade vi oss morsan.

-Jojomensan! Där stod hon, det lilla livet. Och väntade på mig. Kände hur glad mamma var, jag också. Kramade henne som aldrig förr. Tårarna bara forsade ner på oss. Härligt.

Vi kramade om Caroline innan hon åkte, Tack hjärtat för att du hämtade mig.


Såg på alla gröna gräsmattor, fiskmåsarna så härligt.

Gården är den samma, lika mysig och trivsam. Fastighets skötaren gör ett super bra jobb här, rent och snyggt. På kvällen började det regna så jag satt på balkongen och luktade in Göteborg, det luktar så gott och friskt.

Mammas "nya" balkong. Skönt med allt grönt runt omkring. Och alla fiskmåsar och svalor i luften..

Nu har jag varit hemma i två veckor och börjar längta efter Kreta.

Saknar ljudet av havet och värmen och min lilla familj som väntar på mig. I skrivande stund skickade Robban en filmsnutt där man hör alla cikador som skriker. -Saknar och längtar efter mitt Kreta!

Saknar min egna lilla fikahörna. Här känner jag värmen och hör allt runtomkring..

Pollen

Det vimlar av pollen, näsan är täppt och det kliar i ögonen. Hade jag glömt hur det var.

På Kreta har jag inte dom problemen. Mamma sa, du är alldeles röd under ögonen, har du blivit förkyld? -Nä mamma lilla! Det är ju pollen. Så det blir till att cykla till apoteket.

Cykla..

Var i källaren och tittade igår och där stod hon min fina cykel. Hittade lite annat också som jag saknat. Idag blir det en cykel tur till Frölunda Torg, plus att jag ska träffa min chef så jag kan jobba nu under sommaren. Det blev ett trevligt möte.

Var nere på avdelningen och möttes med många kramar av dom alla.


Dagarna i Sverige..

Det har regnat i natt och allt är blött ute, inget man är van vid nu precis.

Disigt och moln, ingen sol. Saknar mitt varma Kreta. Morgon kaffet på morsans balkong smakade bra och det luktade gott ute.

Jodå det blev klänning och flipp-floppen till Frölunda torg, det var helt okej.

Och så mysigt att cykla, jag älskar min fina cykel.

Nu är det klart snart ska jag äntligen få jobba och träffa alla igen.

Caroline mötte upp och vi tog sällskap en bit. Jag frös för vinden är fortfarande kall i Göteborg, -Brrrr.

Två veckor har gått,och jag har varit ute och gått långa promenader med morsan hund.

Allt är så grönt ute då menar jag jätte grön färg, djup grön. Hur kunde jag ha glömt av det? Så vackert.


Vår vän Carina och jag vi åkte till 421:an som alla kallar det, Ett stort shoppingcenter.

När vi kom in kände jag, sa till Carina, -Wow! vad luftigt och stort det är!

Carina reagerade inte på vad jag sa men två andra kunder tittade på mig som jag inte va klok? Jag började skratta. Jag är van vid små supermarket med trånga gångar och allt är hop packat i trånga utrymmen där allt ska få plats.

Cyklat och handlat, älskar att cykla. Ica på smycketorget. Men ingen som jag kände jobbade, nya ansikten. Men affären lika fina som alltid. På vägen dit satte jag mig på en bänk och lyssnade på alla fåglar och njöt. Såg ekorrar. Och småfåglarna sjöng.

Jag bara satt där och tog in allt det härliga.

Väder..

Det har regnat och blåst så - Raggsockorna på! Och klä sig som det är höst på väg mot vintern. Fy vad hemskt detta är. Och på nyheterna säger de att vi får vänta med sommaren och vill man ha värme så blir det till att ut och resa, såklart att det ska vara kallt hade inte väntat mig annat.

Minns redan mina härliga morgnar med nytt kaffe i solen hemma på Kreta. Mmmm... sol.

Göteborgskan..

Pratade med Robban och han skrattade för nu kom tydligen min starka göteborgska fram. Hör i bland riktig svenska (göteborgska) för mig är det riktigt gött att den finns kvar och präglar mitt älskade Göteborg.

Smycketorget & ICA Supermarket Frölunda.

-Yes! kom upp dit på fredagen och nästan alla härliga ICA -folk jag känner jobbade.

Härligt att se alla dessa goa unga härliga ansikten igen. Vi pratade så mycket vi kunde om allt som mycket som de gick för de ska ju arbeta också, samtidigt. Den affären älskar jag, dom är alltid positiva och har bästa service. Man blir alltid behandlad som man är den bästa kunden i världen! Kram på er alla! Ni är bäst!


Jobba natt igen..

Cyklade den vanliga vägen till jobbet och klev in på jobbet.

Allt är sig likt för utom att de renoverat lite grann och det var ju ett upplyft.

Några nya ansikten som flyttat in, men mina goa tanter och farbröder var kvar.

Dag och kvälls personalen är kvar och de är ju så super gulliga. Vi kramades och pratade, härligt att se dom igen. Senare kom min Caroline och hälsade på och tog en kaffe och vi pratade lite sen skulle hon hem och sova, med sin busiga schäferhund Xanthi.


Träffade några av mina arbetskamrater på natten det var jätte mysigt!

Natten var full med överraskningar som det brukar vara men den gick fort så och vips så skulle jag hem igen. Det regnade klockan 07:00 så jag cyklade fort hem och gick ut med morsan vovve så hon skulle få slippa skitvädret denna morgon.

Andra natten träffade jag ingen av mina kollegor under nattens gång.

Jobbet i sig kan man med ögonbindel så det kändes inte som jag har varit borta alls och det var ju skönt. Jobbet flyter på och har träffat de flesta, kul.

Har arbetat som timvikarie innan semester veckorna börjar men nu har jag fått mitt schema för sommaren. Även denna natt gick super fort, Toppen!

Och hem till lilla mamma och ut med hennes vovve och prata lite innan jag ska sova.


Mamma och pappa.

Min mamma är faktiskt himla rolig. Sedan jag var barn har vi alltid legat och pratat innan man ska lägga sig om allt och inget. Det gör vi fortfarande. Min mamma älskar djur och värnar om alla djur och är medlem i WSPA. Och lägger pengar till våra underbara djur i världen. Givetvis är det jag som brinner för allt som har med djur att göra och vår moder jord (Greenpeace). Jag har alltid fått ha husdjur. Både köpta som hittedjur som ingen vill ha längre, jag älskade dom alla unga som gamla.


Ida - Mammas Chihuahua. Lilla Ida funkar som tröst när jag inte har mina egna här...

Djur är en viktig del i mitt liv.

Ett hus utan djur är bara ett hus utan liv det är liksom bara sterilt. Pappa var en nattmänniska så där av har jag väl fått mitt arv - Uppe på nätterna och där av mitt val att arbeta nätter, för det är då allt är som bäst.


Min pappa satt och byggde riktiga modellplan som han sedan flög på Torslanda flygplats och var med i deras klubbar, pappas stora intresse. Sen målade han tavlor och älskade allt som innehöll historia. Ostindiefararen var hans sista projekt.

Han var med att plocka upp allt som man hittade på havets botten, tallrikar och allt som fanns kvar av lasten till Göteborg från Kina. Spännande.


Regn och åter regn..

Det är mycket regn i Göteborg och mycket vackert. Men saknar värme och att få svettas lite. Längtar efter Kretas underbara hav. Vill så gärna bada nu. Vill ha mina fräknar på min näsa. Dom är på väg bort nu eftersom det inte är sol. Kreta gör något magiskt med min hud den är som sammet. Börjar jag bli torr i huden, -Usch! Så jag mår alltså bättre på Kreta på alla sätt.



”-Nu kan jag inte lyfta mina ben längre, är jag lam nu?”

Min mamma.

En natt vaknade jag tvärt! Hörde morsan prata. Hon sa:

”-Nu kan jag inte lyfta mina ben längre, är jag lam nu?”

Jag rusade in och tittade på henne. Jag nästan dog av skratt. - Mamma hade stoppat in benen i morgonrockens armar, -Hahahahaah! Inte konstigt att hon inte kunde röra sig. Och som vi har skrattat åt detta sen..


En kväll satt vi och tittade på melodifestivalen och åt godis, hon älskar chokladen Center. Hon blev lite trött på att sitta upp, så hon halvlåg i soffan. Efter en stund så reste morsan sig då hade hon tappat ut alla centern från godispåsen och gissa vad de hade smält så hela tröja var full med Center choklad -Helt nerkladdad! Vi skrattade som bara den, detta är min underbara roliga mamma.


Livet i Sverige är sig likt..

Robot-Mia är i farten igen. Längtar hem till mitt älskade Kreta, saknar mitt liv där. Nu jobbar jag mycket och det är jag tacksam för att de ger mig många timmar. Så jag är mycket nöjd. Sverige är mycket vackert land. Jobbar på nätterna för det gillar jag bäst. I bland är det så stressiga nätter att jag är helt döds trött när jag slutar. Jag har ju faktiskt haft inte jobbat här på nästan ett år.

Så nu minns jag hur man kände sig, känner sig alltid som man är bakfull varje morgon när man jobbat, -Hahaha, det är sant.

Undersköterskan

Men jag gillar mitt jobb och mina kollegor, dom är bäst.

Undersköterskan är mycket underskattade, enligt mig. Tänk vad många uppgifter du har. Du ska alltid finnas tillhands för de boende och hjälpa dom med allt de behöver. Du är psykolog, en vän, en hjälpande hand, en beskyddare, ett stöd för anhöriga. Och, en skuldra att gråta ut på. Vi är maraton gångare. Vi jobbar 10 timmar per natt.

Vi ser liv och död varje dag. Jag är en undersköterska, och Jag gör det för att hjälpa människor. Så var snäll mot oss alla USKOR som kämpar varje dag runt om i världen.

Vi gör alltid vårt bästa.

Vad är bättre efter en tuff dag på jobb? Jo, att gå av nattpass och äta Svenskt godis! Mmmm..

Ja nu har det gått en hel månad..

Herre gud en månad har gått sen jag satt på planet till Göteborg.

Tiden har faktiskt gått rätt så fort ändå. Jag jobbar ju och sover såklart att tiden flyger iväg. Bara två månader kvar tills jag får åka hem igen. Har inte så mycket att blogga om mera. Längtar hem så in i norden, saknar allt som finns på Kreta och min familj.

Det är gott att vara hos mamma, visst är det ! Vi passar på att ha lite mysigt när jag är ledig, men det är inte mycket för jag vill jobba häcken av mig nu.

Har inga roliga bilder att sätta in i bloggen för ni alla vet ju redan hur Sverige ser ut, eller hur? Hahaha.

Till min älskling, Ta hand om er nu och jag ska jobba så mycket jag får på jobbet.

Det enda jag tänker på just nu är att få komma hem till dig igen.

Och Vilma och min lille Nellie. Älskar dig..


Tack för att ni läser vår blogg.

Skickar regniga kramar från Göteborg Kram /Mia

#enkelbiljettkreta #makrigialos #frölunda #altplatsen #icastormarknadfrölunda

306 visningar

Partners / Support

Missa inga inlägg!
Information
Bloggen
Kategorier

© 2018-2020 Let´s Go Crete. All rights reserved. Design by LogoMediaLäs vår sekretess/integritetspolicy och allmänna villkor.

enkelbiljettkreta.swish.small.png
  • White Facebook Icon