Gröna gräsmattor, fiskmåsar och kära återseenden.

Robban stod där och vinkade, sen var han borta ur min synvinkel.

Jag kände mig som den sista människan på jorden just nu. Allt ljud runt omkring försvann. Kände ett tryck över bröstet.. Resan skulle bli tung. Jag grät, mycket.

Robban och jag gick till Vings hotell med resväskan.

Det var som att ha tuggummi under fötterna. Pussade och kramade min älskling och gick på bussen. Nu kände jag samma känsla som när jag var turist och skulle åka hem, fast då hade jag ju med mig Robban hem.

Klockan är 08:30 och dimman ligger i Kretas underbara bergstoppar precis som i filmen ”De dimhöljda bergsgorillorna”. Så vackert med alla olivträd och solstrålarna försökte tränga sig igenom. Bussen åkte förbi hela min vackra lilla by. Och hela vägen till Ierapetra så åkte vi förbi det hus vi bott i under vår tid från förra året.

Minnen bara bubblade i mig, om allt vi varit med om. Och det kändes som de var så länge sedan, fast det var det ju inte. Sms:ade med Robban hela vägen och skickade bilder från vårt Kreta. Många tårar blev det under resan. Efter halva vägen stannar chauffören för toa besök och en bensträckare.

Jag satte mig på en caféstol och tände mig en cigg.

Hörde hur kretensarna pratade och tänkte; -Nu är det sant, jag är på väg härifrån och känner mig tom och ensam.

Alla underbara stränder som passerade under resan med bussen nu lämnar jag allt detta.

Allt underbara Blåa bakom mig och flygplatsen är nu nära.

Javisst! där står det en skylt, att vi är snart framme.

Vem vill lämna detta frivilligt? Tyvärr så måste jag. Pengar växer inte på träd. Inte ens på Kreta...

”Jag ser Kreta försvinna och jag tänker; -Där nere är mina älsklingar, och mitt nya liv.”

På flygplatsen träffad jag fyra underbara människor från Göteborg.

Mamman och hennes dotter och hennes super gulliga två pojkar. De har en firma med skönhets produkter som inte är testat på djur. Vi pratade och hade kul och jag älskar öppna människor så härliga. Planet var försenat en hel timme, -Skit tråkigt! Först tänkte ska skita i och åka med, vi kanske kan klara oss ändå? jobb kan man alltid hitta. -Nä! Mia skärp dej!

När vi väl kom på planet och kaptenen sa att resan skulle ta 3 timmar och 40 minuter började jag känna sorgen komma krypande, samtidigt som jag spänner hela kroppen när planets motorer börjar brumma högt inför starten. Tårarna bara rinner ner från mina kinder. Och vi lyfter. Jag ser Kreta försvinna och jag tänker; -Där nere är mina älsklingar, och mitt nya liv.

Jag känner så mycket dessa minuter och det känns som livet rinner ur mig. Jag tittar på havet och längtar redan tillbaka till mitt varma, älskade Kreta.

Resan var kul. Lärde känna en annan familj med så goa barn. Och de satt hos mig under resan, så tiden gick så fort. Dom små liven berättade allt om deras liv och deras husdjur och jag berättade allt om vårt liv. Underbara familjen från Trollhättan. Tack för att jag fick låna era underbara barn, jag vet inte om ni läser bloggen? men om ni gör det så krama om dom från mig jätte mycket.

”Kramade henne som aldrig förr. Tårarna bara forsade ner på oss.”

Sverige närmar sig..

Tittade ut på gröna vackra Sverige ser alla gula rapsfält, sjöar och vackra Skåne, Robbans hemland (som han kallar det). Han är ju en Skåne påg.

Nu börjar barrträden dyka upp, okej nu är vi snart på Landvetter.

Nu är jag framme! planet landar och jag är i Sverige. Skum känsla, skumt.

Äntligen får vi gå av och ut för att hämta väskorna. Skyndade mig ut för att möta Caroline och hennes hund Xanthi.

Men Fy! vad kallt det var! Alla hår på min kropp stod rätt upp.

Tände en cigg och efter en stund ser jag henne komma rusande mellan allt folk, vi möttes och kramades länge. Så kul att se ett ansikte som längtat efter mig, härligt Caroline.

Vi bubblade på om allt i bilen, -Hahahaha. Samma Caroline, lika glad som alltid.

Såg allt som var nybyggt så lite nytt har hänt, och nu närmade vi oss morsan.

-Jojomensan! Där stod hon, det lilla livet. Och väntade på mig. Kände hur glad mamma var, jag också. Kramade henne som aldrig förr. Tårarna bara forsade ner på oss. Härligt.

Vi kramade om Caroline innan hon åkte, Tack hjärtat för att du hämtade mig.

Såg på alla gröna gräsmattor, fiskmåsarna så härligt.

Gården är den samma, lika mysig och trivsam. Fastighets skötaren gör ett super bra jobb här, rent och snyggt. På kvällen började det regna så jag satt på balkongen och luktade in Göteborg, det luktar så gott och friskt.

Mammas "nya" balkong. Skönt med allt grönt runt omkring. Och alla fiskmåsar och svalor i luften..

Nu har jag varit hemma i två veckor och börjar längta efter Kreta.

Saknar ljudet av havet och värmen och min lilla familj som väntar på mig. I skrivande stund skickade Robban en filmsnutt där man hör alla cikador som skriker. -Saknar och längtar efter mitt Kreta!

Saknar min egna lilla fikahörna. Här känner jag värmen och hör allt runtomkring..

Pollen

Det vimlar av pollen, näsan är täppt och det kliar i ögonen. Hade jag glömt hur det var.

På Kreta har jag inte dom problemen. Mamma sa, du är alldeles röd under ögonen, har du blivit förkyld? -Nä mamma lilla! Det är ju pollen. Så det blir till att cykla till apoteket.

Cykla..

Var i källaren och tittade igår och där stod hon min fina cykel. Hittade lite annat också som jag saknat. Idag blir det en cykel tur till Frölunda Torg, plus att jag ska träffa min chef så jag kan jobba nu under sommaren. Det blev ett trevligt möte.

Var nere på avdelningen och möttes med många kramar av dom alla.

Dagarna i Sverige..

Det har regnat i natt och allt är blött ute, inget man är van vid nu precis.

Disigt och moln, ingen sol. Saknar mitt varma Kreta. Morgon kaffet på morsans balkong smakade bra och det luktade gott ute.

Jodå det blev klänning och flipp-floppen till Frölunda torg, det var helt okej.

Och så mysigt att cykla, jag älskar min fina cykel.

Nu är det klart snart ska jag äntligen få jobba och träffa alla igen.

Caroline mötte upp och vi tog sällskap en bit. Jag frös för vinden är fortfarande kall i Göteborg, -Brrrr.

Två veckor har gått,och jag har varit ute och gått långa promenader med morsan hund.

Allt är så grönt ute då menar jag jätte grön färg, djup grön. Hur kunde jag ha glömt av det? Så vackert.

Vår vän Carina och jag vi åkte till 421:an som alla kallar det, Ett stort shoppingcenter.

När vi kom in kände jag, sa till Carina, -Wow! vad luftigt och stort det är!

Carina reagerade inte på vad jag sa men två andra kunder tittade på mig som jag inte va klok? Jag började skratta. Jag är van vid små supermarket med trånga gångar och allt är hop packat i trånga utrymmen där allt ska få plats.

Cyklat och handlat, älskar att cykla. Ica på smycketorget. Men ingen som jag kände jobbade, nya ansikten. Men affären lika fina som alltid. På vägen dit satte jag mig på en bänk och lyssnade på alla fåglar och njöt. Såg ekorrar. Och småfåglarna sjöng.

Jag bara satt där och tog in allt det härliga.

Väder..

Det har regnat och blåst så - Raggsockorna på! Och klä sig som det är höst på väg mot vintern. Fy vad hemskt detta är. Och på nyheterna säger de att vi får vänta med sommaren och vill man ha värme så blir det till att ut och resa, såklart att det ska vara kallt hade inte väntat mig annat.

Minns redan mina härliga morgnar med nytt kaffe i solen hemma på Kreta. Mmmm... sol.

Göteborgskan..

Pratade med Robban och han skrattade för nu kom tydligen min starka göteborgska fram. Hör i bland riktig svenska (göteborgska) för mig är det riktigt gött att den finns kvar och präglar mitt älskade Göteborg.

Smycketorget & ICA Supermarket Frölunda.

-Yes! kom upp dit på fredagen och nästan alla härliga ICA -folk jag känner jobbade.

Härligt att se alla dessa goa unga härliga ansikten igen. Vi pratade så mycket vi kunde om allt som mycket som de gick för de ska ju arbeta också, samtidigt. Den affären älskar jag, dom är alltid positiva och har bästa service. Man blir alltid behandlad som man är den bästa kunden i världen! Kram på er alla! Ni är bäst!

Jobba natt igen..

Cyklade den vanliga vägen till jobbet och klev in på jobbet.

Allt är sig likt för utom att de renoverat lite grann och det var ju ett upplyft.

Några nya ansikten som flyttat in, men mina goa tanter och farbröder var kvar.

Dag och kvälls personalen är kvar och de är ju så super gulliga. Vi kramades och pratade, härligt att se dom igen. Senare kom min Caroline och hälsade på och tog en kaffe och vi pratade lite sen skulle hon hem och sova, med sin busiga schäferhund Xanthi.

Träffade några av mina arbetskamrater på natten det var jätte mysigt!

Natten var full med överraskningar som det brukar vara men den gick fort så och vips så skulle jag hem igen. Det regnade klockan 07:00 så jag cyklade fort hem och gick ut med morsan vovve så hon skulle få slippa skitvädret denna morgon.

Andra natten träffade jag ingen av mina kollegor under nattens gång.

Jobbet i sig kan man med ögonbindel så det kändes inte som jag har varit borta alls och det var ju skönt. Jobbet flyter på och har träffat de flesta, kul.

Har arbetat som timvikarie innan semester veckorna bör