Fyra Veckor i Karantän

Då har snart fyra veckor i karantän och isolering gått. Och vad är nytt? Vad är gammalt?

Efter ett flertal försök och få tag på munskydd utan resultat, har vi nu gett upp hoppet om att få tag på dessa här i området. Vi har vänt oss till vänner i Sverige som hjälper oss.

Nu avvaktar vi och se om dessa kommer ner snart. Man kan tycka vad man vill om användandet av mask, men här i byn är du paria och du inte har detta på dig när du vistas ute. Även om det finns dom som struntar i det. Tanken är att inte smitta någon själv.

Man finkammar alla nyhetskanaler om nyheter angående möjligheter att få hem Mia till Sverige. Och det är akut läge för oss! Pengarna är strax slut och vi lever på det familjen odlar själv. Tomater, paprika, gurka, citron, xorta och annat som vi äter till billigt inhandlad mat.

Den allmänna slappheten och attityden – Sociala Medier...

Som alla andra, följer man ju nyheter och grupper på sociala medier som behandlar Grekland och Kreta som ämne. Även i grupper vilka har Europa i fokus, är det en spänd stämning ibland när de som fortfarande vill åka hit, och de som absolut inte ska åka hit. Anledningarna är olika men primärt är det två läger vilka anser att man inte vill hit och ”riskera och ta med sig smittan ner”. Den andra anser att Grekland behöver turisterna och därför känner att man åker sin bokade resa.

Själv har båda rätt, tycker jag. Men man ska ha i åtanke att Grekland satt in strikta åtgärder redan efter tre dagar sedan första rapporten om smitta. Vilket är det snabbaste i Europa.

Även hanteringen av de åtgärder man satt upp av myndigheterna i Grekland, har gjort att man är i världsledning i jakten på att stoppa smittan. Man sätter hårt mot de som inte lyder.

Utanför Mackan, strax innan man kommer ut ur Koutsouras, står man med en poliskontroll och stoppar alla som kommer. Det är endast trafik med dokumenterade anledningar som kommer in och ut ur byarna. Man riskerar €300 för föraren och €150 per passageraren i böter om man sitter mer än två personer i bilen, samt att bilens registreringsplåt monteras av och det ges körförbud på fordonet i 60 dagar fram. Skulle man åka dit under denna tiden konfiskeras bilen och körkort dras in i 90 dagar.

Det finns de som kör(t) omkring med sina arbetare på flak på sina pickups, vilka nu riskerar att förlora sin bil om man har passagerare med sig till odlingen.

En annan bot är på €1500 som tilldelas alla som är på en plats utan arbetsdokumentet i ordning som krävs för att vistas ute, t e x i jobbet.

För yrkestrafik gäller det max två personer i fordonet och med två meter mellan sig, så taxi får ha en passagerare i baksätet. Man drog in det i veckan när det gäller två personer i bilar, och detta gäller endast pickups i yrket. Personbilar får det endast vistas en person i.

Ni kanske har sett dokumentet som ska fyllas i för bruk utanför yrket? Dokumentet som ska fyllas i och medtagas varje gång man är ute. T ex handla eller gå till Apoteket.

Även hundrastning och ge mat till djur ute har en kategori att fylla i. Totalt finns det sex (6) olika alternativ förtryckta på dokumentet man kan fylla i. Att gå till stranden eller valla i bergen är alltså inte ett godtagit alternativ till att befinna sig ute under karantän.

En sak som irriterar mig nu i rådande Covid-19 pandemi. Är alla dom som verkar tro att detta är något kul? Att man kan göra narr av smittan. Att man kan skratta bort den med finurliga videoklipp eller olika memes som skämtar om människors elände.

Man glömmer bort att det finns de som är oroliga och har anhöriga som insjuknat. Kanske är väldigt illa därhän och svävar i direkt livsfara. Men på sociala medier verkar man tro att de som drabbas är ”dom” och berör inte en själv. Man sitter ju trygg i Sverige och där är det minsann lugnt.

Jag trodde att med bortgången av Adam Alsing, skulle man kanske vakna till och se att även de som inte är i 70+ åldern faktiskt kan drabbas, och drabbas. Men icke! Man skämtar friskt om Covid-19 och tror att det är en lek. Men faktum är att polisen sedan ett tag tillbaka, har slutat spela gitarr på gator under karantänen... Det blev genast lite allvarligare än så över en natt.

Att lägga upp selfies och filmsnuttar där man sitter med ett glas vin eller öl i högsta hugg. Och skålar på en uteservering i folksamling, är osmakligt under rådande elände, där folk får stryka på foten trots att man kämpat med att stanna i karantän.

Till dom vill jag bara berätta att när någon i deras närhet, släkt, vän eller nära familjemedlem insjuknat och läggs in, får man inte längre träffas.

Sin kamp mot Covid-19 gör man helt ensam, utan någon nära.

Endast vårdpersonal finns sidan om, som gör allt för att förenkla i kampen, mot virus, mot klockan.

Det kan gå fort.

Måndag blir kanske mamma eller barnen inlagda.

Torsdag eller Fredag kan det vara över - Man har gått bort.

Man dog med endast vårdpersonalen i rummet.

I en fruktansvärd kamp, fruktansvärd ångest - I sin ensamhet.

Inga kramar och inga sista ögonblick tillsammans.

Man får aldrig chans att ta farväl.

Jag önskade man hade detta i sina tankar när man envisas med att sitta på uteserveringen eller kräver socialt umgänge. Själv kanske man inte drabbas. Men man kan bära på smittan som smittar någon i sin närhet.

Kanske på jobbet? På dagiset eller någon familjemedlem?

Har vänner som arbetar inom vård och även inom IVA. Där gör man ett fantastiskt arbete och kämpar verkligen med att hjälpa alla. Man gör vad man kan och man går upp i arbetstid, trots redan otroligt kämpiga 15 till 18 -timmars pass. Dessa kommer nu få arbeta längre och hårdare för att andra inte kan respektera distansering. Och själv försöka vara en del av att undvika så att smittan sprids till oskyldiga, som tyvärr dör av sviterna. Snälla tänk er för!

Visst är det så att vi ska ha alla dessa kämpar i minnet och försöka komma ihåg deras insatser - med sina egna liv som insats – Glöm inte det! Mest rättvist är att hylla dessa fantastiska människor efter denna pärs har lagt sig så att vi kan andas ut och återhämta oss och samhällena vi lever i.

Och även inför en dag som hyllar dessa unika människor som utan att tänka på sig själv, slänger sig in i situationer många andra vägrar.

Inför en dag i årets kalender, som hyllar all vård, sjukvård och blåljuspersonal t ex ambulanspersonal, polis och brandmän i världen.

Ge dom en höjning på sin lön som gör att vi behåller dessa hjältar vilka arbetar i skymundan.

En annan utsatt grupp är alla som arbetar inom tulltjänsten, som även dom kämpar på och utsätter sig för risker.

Påskens inledning i byn

Fick tag på två munskydd i Torsdags, så nu kunde vi ta oss ut och handla hem.

Efter över en vecka inomhus utan att gå ut, inte ens på uteplatsen. Kändes det underbart att få se solen igen och känna dess varma solstrålar smeka huden. Det var skönt med en tur på hojen också.

Långfredagen firade jag och Mia med att följa nyheterna om Danmark kommer öppna upp i Maj? Kanske, men bara kanske, det finns en öppning för Mia att ta sig till Köpenhamn och vidare till Sverige? Vi hoppas.

Påskafton firar vi ensamma hemma, som många andra, och Mia har börjat förbereda en supergod gryta vi ska njuta av ikväll. Om vädret vill sitter vi ute på vår uteplats och käkar.

Vi kommer se på en bra filmunder kvällen. Och senare sitta ute under nattens intåg för att se hur, och om. Byn låter sig fira något efter kyrkan släcker ner.

Tur är att kyrkan i Ierapetra sänder live varje dag under påsken, annars hade folk gått ur huset av irritation. Inte nog med att man sitter inlåsta. Utan det ”sista” många har, som inger hopp i svåra tider. Är religionen det näst viktigaste här. Själv följer jag sändningarna och har försökt hålla fasta under sista veckan. Det är tufft när man käkar en gång om dagen och måste hålla en kost också under karantän. Svårt att får tag på skaldjur just nu. Men, skam den som överger sig...

"På apoteket tog man 200 SEK för ett enda 1-gångs munskydd..."

Kvinnan som fick åka in till sjukhuset..

Kvinnan i byn med misstänkt Covid-19 skulle visa sig vara falskt alarm – Som tur är.

För henne och byn. Hon har varit sjuk från och till och det är hennes sjukdom som orsakat allt. Så går pratet i byn iallafall. Hon friskförklarades i förra veckan och fick åka hem. Så någon Covid-19 tror jag inte att hon hade drabbats av? Vilket hon själv hävdat. Nu är hon paria i byn och många kommer säkert hålla avstånd ifrån henne. Det blir så i småbyar.

I dags dato har ingen ny insjuknat i Covid-19 på över 14 dagar här på ön. Och regeringen har varit framgångsrik i sina restriktioner. Själv håller vi på karantänen och går endast ut i akuta situationer och då kanske max 100 meter ifrån hemmet och i ca 20 minuter. Mer behöver inte vi ta oss för att klara det viktigaste.

Jakten i Europa efter munskydd

Med många vänner som gärna försöker hjälpa oss har vi lyckats få hitskickat munskydd som kommer i nästa vecka. Man känner sig mer trygg, även om man från olika håll säger att det inte hjälper mot att smittas. Men, vem vill chansa? Hellre mask än utan, känns det som?

På apoteket tog man 200 SEK för ett enda 1-gångs munskydd. Och detta vägrar jag betala.

Stannade hemma i 5 dagar i ren trots och struntade hellre i att gå ut alls. Men nu har vi snart munskydd så vi även kan ge bort till dom som inte har råd.

Jag ber alla att vara varsamma och stanna hemma så mycket ni kan. Gå endast ut om det är absolut nödvändigt. Använd handskar och tvätta er ofta. Använd inte samma kläder hemma ni går ut med.

Välj kassa i affären med minst personer i kö. Och säg till folk om dom kommer för nära. Det är inte dom som avgör rätt avstånd – Det är du!

Gå inte in med skorna ni har ute och ta inte i räcken, handtag eller knappar utan handskarna på. Kan ni så sprita varor ni handlat i affären när ni kommer hem.

Försök använda betalkort med chip så ni slipper slå in kod. Har ni inget kort, så ha pengar i en påse som ni bara tar i med handskarna på...

Nåja, allt är inte mumma i byn. Men vi älskar det här. Virus eller ej!

Trots virus och karantän, känner vi att Mackan levererar trots att man står under stor press.

Vädret är på väg, vattnet ligger där ute så turkost och ljusblått, och bara väntar på att alla bleka kroppar ska ner och svalka sig. Vi lever just nu för att få hem Mia, men även om det känns hopplöst ser vi att solen fortfarande ler mot oss.

Och så länge vi har hälsan och sköter om oss, kommer så även denna pärs att gå över.

Bygget pågår för full under rådande karantän.