• Mia

Från Storstaden Göteborg till livet på Landet.

Jag glömde berätta att när vi väl hade landat på Heraklion så började alla klappa händerna i planet. Precis som på goda 80 talet. Jag kände bara att alla var så lyckliga över att äntligen kunna flyga på semester. Alla hade lika känslor och få glömma bort att Covid-19 finns för en stund. En härlig känsla. Man kan inte ta livet för givet och vi måste lära oss att leva med olika virus och vara rädda om varandra. Det skulle bli skönt att komma hem. Skönt att slippa ha Covid-19 runt mig varje dag.


Efter kramkalaset så var det direkt in i Smurfbilen med Robban. Värmen började kännas och resan börjar nu hemåt till Kalo Nero. Så spännande! -Vad väntar mig nu? Kommer jag trivas? Frågor ploppade fram under tiden jag tar in allt det vackra, utanför de nervevade bilrutorna.

Jag blundar, känner hur den varma vinden tar tag i mig.

Känner havsbrisen med sin salta doft..

Bilen gungar i takt med vägens alla gropar och bulor, Doften blandas med jord och alla stickande söta dofter från blommorna längs vägkanten.

Robbans röst finns där sidan om. Men jag känner bara ett lugn som väller över mig: -Jag är HEMMA!


Nu är jag hemma i min lilla by, Kalo Nero. Som betyder Bra vatten. När vi svängde in så insåg jag – Ahaa! är det här?! Vi har åkt förbi ofta när vi skulle till Maria Lagun, som vi älskar att bada i. Där ligger det lilla huset så gulligt inramat av bergen och olivlundarna. Robban och jag hade bestämt innan att han går in och öppnar, jag väntar på Vilma på utsidan. Hon tittade på mig och jag började gråta av glädje och Vilma bara skrek rätt ut, ylande av glädje hon också. Hon har ju inte sett mig på 11 månader!


Det var så konstigt att inte Nellie var med när jag kom hem. Det känns tomt och vi saknar henne oerhört mycket. Tänker på henne varje dag och ser henne framför mig hur hon har gått här och hittat sina ställen där hon sitter och njuter av värmen för Nellie älskade att sitta i solen, vår lilla mexikanska tös. (Nellie, 2008-2021) <3 Huset är exakt som jag ville ha:

– En stor veranda och en stor trädgård med många överraskningar.

Då menar jag förstås insekter.

Det finns så många äckliga tusenfotingar (Centipede och Millipede).

Värst är centipederna, dessa krabaterna bits och det känns som ett getingstick och kan orsaka allergisk shock. En dag ordnade jag på uteplatsen bland alla krukor, och när jag flyttade en stor lerkruka var det något som slingrade sig iväg. Först trodde jag att det var en liten ödla på ca 10cm men icke! Den stora "saxen" längst bak avslöjade den. Sett den fler gånger och man får vara på sin vakt. Men visst är dom intressanta att titta på.

Vi har även massa flygande kryp, skalbaggar och getingar. En dag så kallade jag på Robban. Något som såg ut som en svart geting flög längs väggen där ute, och helt plötsligt attackerade den en spindel på stenväggen. Jag såg inte spindeln, men denna "getingen" gjorde det och högg till. Med gadden och sina käftar dödade den spindeln på nån sekund och Flög iväg med den! -Usch! Robban sa att det var en "Cicada killer". Som brukar ta cikador.

Men vi har också olika vackra ödlor. Som jag bara Älskar!

Och ormar, t ex Kattsnoken. En smal och lång orm som väser som en katt. Och grodor som sjunger i nattens timmar. Cikadorna hör man nu.

Som jag längtat efter dom och allt dom står för – Värmen och Kretas själ.

Fåglar i tusentals! Så vackert och ljuvligt att höra dom sjunga.

Den vackra sången från Koltrasten och Bofinken utanför hela dagarna. Dom stora vackra korparna flyger runt i bergen och sjunger sin ljuva dödssång.

Vi har även Stenmården här. Och Grävling. Vi har grannens söta höns intill, som kluckar sött precis utanför oss.

Fårens klockor och lammens mjuka röster ekar i bergen. Samtidigt som jag lyssnar på Mix Megapol. Låten som spelas är ”Sommaren är kort” med Thomas Ledin. En härlig mix. Känns så ”hemma”, men ändå så långt borta. Konstigt hur snabbt man vänjer sig vid nya platser..


Vårt söta hus

Är så gulligt och härligt. På tomten finns det olivträd, granatäpple, citronträd, fikonträd och kaktus med frukter på. Vi har faktiskt två olika oliver – Koroneiki och Kalamata (Viktigt! Säger Robban, hahaha).


Robban har fixat ordning tomten och inne i huset – Så fint!

Och vi har en stor grill som vi kommer använda mycket till hösten, gott.

Det finns så mycket vi kan göra här så det blir som vi vill ha det.

Nu planerar vi varje dag om hur vi ska göra där ute.

Planteringar och Robban vill ha sina palmer där. Vi har redan palmer, men Robban som älskar palmer vill ha fler. Han ska sätta skott han ska ta ute, i vilt tillstånd. Då får man ta.


Inga fuktiga sängkläder som det var i lägenheten i Mackan.

Nä, det är ljust och härligt samt lagom stort. Och vi har allt vi behöver och lite till.

Det lagom stora köket är ljust! Har fönster åt alla håll jag kan öppna, och Robbans vän Jonas Holk har skickat fönsterspärrar så vi kan haspa fast fönsterna (Tack snällaste Jonas!).

Vinden är ganska tuff just nu och vi vill inte skada dom. Ska bli skönt att ha öppet hela huset och kunna ha tvärdrag.


Köket känns även det redan hemma. Och så ”precis” som jag vill ha det till. Vi har redan satt en egen prägel och det känns som jag bott här mycket längre - Bra start.

Oftast äter vi ute, men ibland sitter vi inne och äter. Det är så mysigt att sitta tillsammans och äta när man har den underbara utsikten utanför.

När vi lagar mat känns det som om man är ute på vischan, mitt ute på landet. Vi har underbar utsikt från alla håll. Och i köket kan vi öppna upp så att man lagar mat i det fria, känns det som.


Det är varmt här nu, ca 40 grader och ingen vind.

På kvällen så är det 30-33 grader varmt inomhus eftersom solen värmt upp huset under hela dagen. Superbra på vintern när graderna går ner.

På sommarkvällarna sitter man ute då det är för varmt inne.

Vi bara älskar huset.



Katerina och Stelios kom såklart och hälsade på. Så underbart att få se dom igen. Jag älskar dom - dom är vår familj. Vi fixade massor av små mezedakia och vi åt plockmat mixat med sötsaker.

Vi pratade till sent på kvällen. Katerina och jag hade hur mycket som helst att prata om.

Och Robban och Stelios pratade om planer och projekt, såklart.


Manolis kom också en kväll och fikade. Var jättekul.

Manolis är en väldigt nära vän till oss och har alltid ställt upp. När det handlar om myndigheter och dokument, är Manolis bäst! han känner alla och vi slipper kö och väntetider. Hahaha. Många roliga minnen har vi med honom.



Maten.. Mmm... -Maten! Som jag har längtat ätit och frossat (Och säkert gått upp massor i vikt.)

Det är en fröjd för själen alla grönsaksrätter och olivoljan gör sitt bästa här. Magen mår så bra av alla örter och oljan i maten. Och all sallad man äter. Här har vi grönsaker i mängder, och vi är aldrig utan.



Ny vän från Tyskland. Hemma så träffar jag på en av våra två grannar – Marietta. Vi fattar tycke direkt! Och Robban berättar det tråkigaste. Hon har precis sålt sitt hus! Bara sååå tråkigt. När man väl hittar varandra... Typiskt!

Vi var ute och åt på restaurang och fikade hos hennes vän Hanna, som bor i Mavros Kolimbos. Vi hade så trevligt. Jag och Marietta har så kul tillsammans och vi konstaterar att det är synd att hon sålt sitt hus nu när vi funnit varandra.


Marietta har en hund som hon räddat, som kommer härifrån Kalo Nero. Han heter Lucky. Svart som en korp och underbar. Vilma älskar honom. Dom lekte varje dag i 14 dagar innan hon tog sitt pick och pack med sin husbil, och for iväg på en lång resa tillbaka till Tyskland.

Jag lovade att se till hennes trädgård till september för ingen är där tills dess.

Sen kommer de nya ägarna. Vi hoppas dessa nya grannar är vettiga.

Marietta lämnade ett brev till mig och en peng. Så gulligt av henne. Vi har fortfarande kontakt och pratar med varandra.



Nu har det blåst mycket och solen gassar på som vanligt. Det är torrt och jorden luktar så gott. Vindpustar upp till 55 kilometer, så håll i hatten! Jag är fortfarande kär i Kreta. Och den underbara natur och hennes vackra hav som smeker oss alla in i själen.


Tröttheten som jag hade med mig har börjat försvinna.

Och energin har kommit tillbaka med all sol och sköna bad.

Jag kommer alltid att älska Makrigialos. Mest för där började alla drömmar bli till verklighet.


Nu börjar vi på ny kula.

Och vi ska njuta av Kalo Nero. Bergen, solen och havet som vi har runt omkring oss.

All skön plats för blommor, grillning, ... bara jag och Robban. Vad kan bli bättre? - Inget!


Jag har varit lite seg och inte så bra på att skriva i bloggen, men det blir bättre med tiden.

Känner mer energi.

Vill tacka er alla för att ni läser vår blogg. Var rädda om er och jag skickar så varma kramar till er! <3 Och var rädda om er och anhöriga.

Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida & Youtube kanal! Tusen Kramar, /Mia #kretabloggen #enkelbiljettkreta #mavroskolimbos #vingresor #obc_kreta #sunprime #sunwing #alliotikotaverna #miaochrobbansplace #kreta_bloggen #enkel_biljett #lasithi_crete #kalo_nero #kalonerolassithi #heraklion #travel_crete #kalo_nero_lassithi #yiotisrental

1065 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla