Folklig hälsomat & Intryck från en Kulinarisk resa - Del 2

Från en nations storhet och EU marknadens oönskade baby – ”Det gröna guldet”. Många gånger har man ofta stött på artiklar och spaltmeter om olivoljan och dess påverkan på vår hälsa. Inte minst i tider som nu, när fitnesshysterin är som värst.

Olivoljan smörjer såväl som botar. En slags naturmedicin, vilken dess helande effekt nästintill gått i glömska. Visst är oljan fet, men inte så pass att det är en farlig kombination i skafferiet där hemma, inte alls. Bland alla mättade och fleromättade fetter, vet man att oljan är det fettet som visat ge bäst resultat bland personer med t ex kärl- och krans sjukdomar.

Men även bland personer med IBS och akuta magproblem.

Aciditeten i olivolja bör (och ska) hålla så pass lagom halt att, Förutom Omega-3 syror, är Olivoljan den enda produkten som kan hålla transfetter i schack. Lägg därtill nyttiga ämnen som är bra för matsmältningen. Den finaste olivoljan är dessutom mycket bra för er som gärna håller koll på antioxidanter, och dess funktioner. Olivoljan är och förblir ett av de mest använda och såväl mytomspunna, skönhets receptet som finns i historieberättelser.

Från ljuskälla, till salvor och läkemedel – Olivoljan är vår rikliga planets Gröna Guld.

Som en inbiten olivolja användare, kan jag inget annat än att dra en djup suck när jag tänker på hur vi ständigt låter reklam och genial marknadsföring ta över.

För att även göra en tunnel mellan våra ben i ren och skär kvalitets-fint.

Målgesten som ska spira när man går ut från butiken, Efter ett bra inköp av prima olivolja. Visar sig allt mera sällan. Att butikskedjor hellre tänker på profit än kvalitet, är vi väl medvetna om idag. Men det finns ljus i andra änden av butikshyllorna. Det handlar om att handla smart. Om att vara insatt i de tre ”P:na” som jag gärna försöker påpeka för dom som frågar. Nämligen: Procenthalt, Produktinnehåll och Produktursprung.

Nu är ju inte jag professionell till den grad att jag kan smaka och känna någon skillnad på alla distrikt och oljor, men så pass väl bevandrad är jag, att jag kan skilja på kvalitet och bluff & rent skräp.

Och, - håll nu i hatten,

Det sistnämnda finns det allt för mycket av i butikshyllorna. Tro mig. Är det handlarna fel då? Eller, vem ska man peka på med pekpinnen i dessa fallen? Det är nog så att man från handlarnas sida inte bara ser till profiten utan helt enkelt har för lite kunskap om olivoljan.

Det är aldrig långt ifrån att hitta sina drömmars hus eller lägenhet när man är på Kreta. Naturligtvis är jag inget proffs på ekonomi eller på all politisk miljö vilken är viktig för handel.

Men, jag är väl orienterad i hur det är att bo och leva i ett klimat som ständigt präglas av Europa som helhet. Med turism och allt detta för med sig som t ex All inclusive, Miljö, Natur, Handel och marknad. Men inte minst, vet vi hur resan mot en dröm kan se ut och hur man bör tackla den verklighet som du och alla här nere lever i olivolje landet - "Cowboyland".

"...Merkels väldigt strikta och återhållande karateslag om Kretas olivodlare och olivolja via Greklands handlingsförlamade politiker."

Italien, Spanien, och EU byråkrati.. Ett outtalat scenario på olivolje marknaden är att - All olivolja i Europa är utspädd. Alla jag pratat med under åren säger att oljan man säljer köps upp av fabriker som i sin tur säljer vidare till mellanhänder i bulk. En av alla hundratals fabriker här i byn köper ca 1300 ton olja per gång från odlarna. Det blir många ton oliver ska jag säga. Dessa 1300 ton är inget i sitt sammanhang, och oljans resa har knappt börjat än. Resan till nästa plats där man tappar om dom kan vara ett tio-tals olika hanterare och distributörer. Dessa skeppar över oljan i stora behållare, typ vatten cisterner. Kända stopp är Sardinien och hamnarna i Portugal och Spanien.

Spaniens envälde

Fram till 2013-2014 satt dåvarande Spanien och IOC på ordförandeposten i EU. För att bytas ut mot IOOC i 2015 (Omorganisation). Spanien har valt att låta sig själv sitta som orubblig ordförande samt även lånat ut stolen till Italien. Oavsett post ligger organisationen fast i Madrid, Spanien sedan 1966.

Hand i hand med diktaturer och krigsbrotts-bejakande länder Med EU´s sanktioner mot Grekland står man nu utanför IOOC och har således ingen direkt insyn i vart sin olivolja hamnar heller. Då EU lyder under IOOC och med IOOC som styrande med järnnäve och under total insynsbarrikad, kan vi inte se vart IOOC´s 98% av världens olivolja kommer från mer än från de 18 länder som ingår i konstellationen (19 med Grekland inräknat under ”EU”).

Länder som idag ingår i IOOC är både länder som inte erkänner Genèves konstitution om mänskliga rättigheter, t ex Turkiet och Libyen. Inköpspriset av olja har minskat från ca €3 per liter till ca €1.5, och nu ligger det på ca €1 per liter i samma ögonblick. Trots detta har inga varningssignaler nått ut till Bryssel i frågan.

För att citera Wikipedia: ”Spain is the largest producer of olive oil, followed by Italy and Greece. However, per capita national consumption is highest in Greece, followed by Spain, Italy, and Morocco. ”.

Länk: https://en.wikipedia.org/wiki/Olive_oil

Detta måste innebära - att man i Grekland producerar mer olivolja än Spanien. Trots detta tillverkar Spanien mer olja än Grekland? Låt mig förklara. Grekland importerar ingen olivolja från t ex Italien eller Spanien, men exporterar över 70% till dessa. Hur man nu ska använda olivoljan i Grekland utan att själv producera den är frågan? IOOC länderna har ingen kapacitet att bistå med oljan som krävs för att nå upp till den nu anmärkningsvärda kvoten på 2,2 miljoner ton totalt. Av dessa skulle bara själva Spanien stå för 1,3 miljoner ton? Och Grekland står på andraplatsen med ynka 195.000 ton!?! Vilket trams! Och det vet IOC som idag har kopplat ett halsgrepp på sig iom EU. Samt Merkels väldigt strikta och återhållande karateslag om Kretas olivodlare och olivolja via Greklands handlingsförlamade politiker.

Bara Kreta med sina 1,7 hektar / person, producerar över 300.000 ton per år, och då är inte den egna konsumtionen inräknad. Med övriga Grekland bör man ligga på strax över 1.500.000 ton.

Kontentan kan inte vara annat än det man har pratat tyst om här sedan många år tillbaka, Nämligen att all olivolja på butikshyllan i Europa är utspädd i någon form.

Annat måste anses vara omöjligt.

På Kreta är olivoljan fortfarande en handels komodo man ogärna spär ut. Inte ens för att få volym, utan för att bibehålla kvaliteten. Sedan Minotarernas tid har Kretas olivlundar producerat olivolja kungar har dödat för. Med sin olja som brunnit hos Egypternas heliga präster till oljelampor på Caesars bord. Olivolja som än idag står för folkets hälsa och Kretas kulinariska utbud, vilken än idag anses vara Världens hälsosammaste. Utan sin äkta olja och sina äkta bönder som varsamt ser till att varje dag ge oss den absolut finaste oliven som ska ge oss den absolut finaste oljan. Utan denna process kan man inte kalla något för ”Äkta” eller gradera någon motsvarande som inte har dessa anor i sig. Kretas olivolja är bäst i världen och serveras alltid outspädd här, vare sig på tavernorna eller i butikerna.

Kretas olivolja som varumärke? Frågan jag många gånger ställt mig själv, och till andra här nere - Frågan om att skydda själva ursprunget för olivoljan, typ EU´s direktiv inom IOC med PDO (Protected Designation of Origin). Ungefär som Champagne och Feta har gjort. Men även själva processen, som t ex Cognac, där man är ytterst petnoga om att processen ska vara enligt gamla mått och standard, annars är det ingen ”äkta” cognac. Skulle man införa detta på Kretas olivolja skulle man enkelt kunna säga att mer än 80% av den olivolja du köper i affären skulle få ändra sin etikett. Det idag vanligt förekommande ”Jungfru olja”, eller Extra Vergine, som det så populärt står på etiketten från många tillverkare ger jag inte mycket för. Ingenstans står det annat än om produkten är ekologiskt odlad eller själva innehållsförteckningen. Men vi som älskar olivolja vet att ursprunget är lika viktigt som druvan för alla som älskar vin. Mycket spelar in i smak, karaktär och balans, men även årgången. Jo, ni hörde rätt. - Årgång på olivolja är viktigt att veta.

Inte minst, ska all olivolja vara färsk. Och ska konsumeras inom tidsspannet 24 månader.

Efter det är kvaliteten absolut inte bra Detta gäller olja som håller mellan 0.2 – 0.4 i aciditet. Övrig olja bör förtäras inom 12 månader från förpackningsdag. För oljor som pressats mer än en gång och/eller varmpressats extra, bör inte få säljas som ”ren” olivolja. Processen för att utvinna den rena oljan är både omständig och dyr. Inte minst för alla bönder som har olivträd. Olivolja som har högre aciditet än 1,2 bör säljas som salladsolja. Och absolut inte som ”jungfru”. Trots detta ser vi i butikshyllorna, oljor som kallas både extra jungfru och anda imponerande klassificeringar. Trots detta bör en olja inte vara pressad mer än två gånger. Och aldrig varmpressats.

Oavsett oliver och dess namn, t ex Kalamata eller andra regions baserade sorter, ska oliverna ha odlats på ett särskilt sätt. Traditionellt ska oliverna vara plockade en viss tid innan pressning och ibland ska även storleken vara speciell. Som sagt, finns det många saker att ta hänsyn till. Var och en lokalt kontrollerad och enligt lokal sed. Men, det gäller för oliver från Kreta, och dess olivolja.

En del av olivträdens idyll-bild, är att dessa är själv besörjande av både bevattning och skötsel. Så är inte alls fallet. Det är en mödosam hantering av träden och avkastningen speglar hur pass man har skött sina olivträd.

Nyss gjorde man en undersökning i Sverige om våra mest vanliga Smörsorter. Vilka i sin tur visade sig innehålla väldigt lite fett och desto mer vätska. Många undrade varför det bränns i pannor, trots mycket fett i. Storkök och restauranger har länge påpekat att nått inte stått riktigt till ett tag utan gehör.

Det Gröna Guldet – Olivolja från Sitia, Lasithi Sitia regionen

Oliverna är Koroneiki (Koroni Kritikia)och anses vara traktens absolut bästa oliv att göra olja på. Koroneiki oliven är liten, Nästan 0.5mm till 1.0cm stor när den är som mest smakfylld. Man vet att oliven har odlats fram här på Kreta i minst 5000år, men ny forskning visar på att det kan röra sig om mycket längre. Kanske upp mot 25-30.000år. Grenen är inte bruten och har inte ympats mer än att få fram större oliver. Dock har detta visat sig vara förödande då skadedjuren ger sig på dom mer aggressivt.

Om man ser till kvoten man får fram i regionen sägs det vara ca 1% av världsproduktionen. Men jag inte bara är övertygad om, utan näst intill helt säkert vet, att detta är trams-siffror. Jag skulle utan att skämmas våga sticka ut hakan och nämna 25%, Och då räknar jag endast med det som går på export. Om man besöker området frekvent och känner folket här, vet man att var och en själv använder ca 250-500 liter olivolja per familj och säsong. Slår man ihop dessa siffror, som jag inte har anledning att betvivla då jag själv ser detta per daglig basis. Kan det officiella inte stämma. Områdets olivträd och dess vida sträckta horisont utgör själva delen på Kreta som står för Oliver.

Ingen annanstans i världen står perfekta rader med olivträd i givakt, för att exakt ge plats åt sin nästa granne. I perfekt symmetri och i absolut harmoni med miljoner Cikador som tar sin flykt upp i träden. Dessa små fantastiska insekter som i sin 17åriga livscykel endast kryper upp i olivträden och spelar upp och skapar den levande naturens högsta mätbara ljud som kan höras i upp till en 3 mils radie. För att försvinna efter att ha parat sig, lagt ägg i barken nån vecka senare. Nymferna kryper sen ner efter nån vecka och gräver ner sig i jorden bland olivträden, för att inte synas till på 17 år igen. Livet i denna tuffa och barska miljö styrs av olivträdens rytm och här står hundraåriga träd sidan om träd som ger oliver, trots sin tusenåriga ålder. Olivlunden tar, och den ger...

Papagiannades:

Områdesmöte med fabrik- och koncernansvariga för Sitia i Pikia. I början av Januari blev jag tillfrågad om jag ville följa med till ett möte i Papagiannades. Och då mitt intresse för regionen alltid har varit en fråga för min vurm, tackade jag såklart ja till detta. När vi körde mot Papagiannades fick jag klargjort vilka frågor samt vilka problem olivodlare här möter och måste bemästra. Det är inte bara klimatet här, utan även byråkratin som speglar ett tufft och krävande medlemskap i EU. Ett medlemskap som skapat stora, oroväckande ökande avstånd mellan olivodlare och fabrikerna.

Rent och fint. Snyggare olivlund än Kamenakis & Damoulaki kan kan inte få. (Papagiannades)

Ännu mer klar över detta skulle jag bli, när jag efter snart 10 års tid som flitig besökare i området ser hur det tärda klimatet samt det politiska språket kommit att förändra folket och olivoljan. Inte bara olivoljan står utanför EU´s monotona politik. Här tvingas man armbåga sig fram i samma folkhop som All inclusive och Charterturismen, samt den oreda detta ställer till i en relativt oreglerad affärshörna i Europa. Vem ska få ordet denna gången? Vem ska få prio-taggen detta året? Olivoljan är den svarta ankungen här på EU´s hektiska börsgolv. Bland pengastinna profitörer som arbetar åt likasinnade profitörer. Vems är egentligen denna marknad? Styr EU parlamentariker eller regeringsmän i Grekland?

Kommer Kretas olivolja bli en generationsfråga?

Ja, utan tvekan. Och det kommer inte ta så lång tid. Miljöfrågan har på det senaste blivit en slags bisarr fråga om Bluff eller inte? Allt fler tycker sig tro att miljökrisen inte finns. Att det är en fabricerad sak som handlar om att nån elit ska ta världsherravälde och styra jorden, eller nått. Att klimatfrågan inte är viktig, och akut är det ingen snack om. Det märks här på Kreta, och förloppet går fort. Mycket fort! Att inte få regn en vinter är förödande för alla här. Inte bara ekonomiskt, utan även för naturen i sig själv. Olivträden gav oliver innan människan beträdde denna jord, och olivens syfte har inte bara varit att stå i träda och vänta in oss. Nej, naturen är brutal, och skonar ingen. Men den är rättvis. Tro inget annat. Kanske är det så, att om vi ska kunna få oliver måste även olivoljan få en s