Februari: Peta in en Pinne i Brasan...
Uppdaterat: 28 feb.
Fick reda på enormt roliga nyheter härom dagen i Makry-Gialos. Men i Koutsouras går det segt då sura gubbar spökar till det. Mackan får nya byggprojekt och Robban ställer sig frågan kring ”Gremami” - Unikt, Genuint eller bara ett Påhitt? Inne på första månaden utan Mia, Hur ska detta gå? Vi petar in en pinne till, Häng med!...
Vardag på Sparlåga
Slänger in en pinne till i brasan som nu mest består av glödande kol - ”Peta in en pinne i brasan...” Låten kommer upp i tanken och jag nynnar lite leende till Mats Rådbergs variant på samma låt Hasse Andersson med Kvinnaböske Band gjorde succé med.
Vi har haft 3-4 dagar med sol och cirka 17-18 grader.
Nätterna är kalla med temperatur ner till 6-7 grader men blåsten är borta och även om regn och blåst väntas i dagarna, är det härligt att se naturen vakna till liv nu i värmen.
Varje dag spelar grodor i takt till fågelsång och kaffet ute på verandan kan inte bli härligare.
Inga avgaser och inget stadssurrande så långt näsa, öga och öra når.
”-Livet på Landet: Är man två kompisar i byn kör man rally, Är man fyra så bildar man dansband....”
Idag har jag bestämt mig för att jag ska ut och gå min lilla ”Mackan-runda” vilken går till som så att jag parkerar Ankan nere vid stora parkeringen sidan om hamnen och går sedan runt hela vägen om Kalamokania en bit in till Koutsouras och tillbaka.
Ingen motionsrunda kanske? men är skön och avkopplande samt händer det alltid något här.
När jag har noll inspiration eller noll motivation tar jag alltid en runda på måfå, det blir nästan alltid bäst då och allt känns som en överraskning.
Går genom hamnpassagen, svänger in om på Helios Café och tar en kaffe för att ta med mig. Det är tomt i hamnen och man hör mest ljudet av sågklingor och skramlande när man är i full gång med att restaurera innan alla turisterna kommer.
Man bränner allt bråte man kapat ner från alla träd och doften av olivträd ligger tät mellan gränderna som annars sprudlar av färger men som nu ser grå ut till färgen.
-Nej!(Suck) Inte fler...
När jag rundar höjden från hamnen in i Kalamoukania ser jag alla nybyggda fastigheter vilka verkar flagga sig som Hotell eller Bed & Breakfast. Och jag kan inte sluta undra om man verkligen stannat i Mackan mer än någon vecka och tagit in byn innan man bestämt sig för att ytterligare lägga till ett hotell till bland byns ca 95% av samma verksamhet?
Mackan behöver inte fler hotell eller andra liknande, utan behöver få fler turister som kan husera alla dom verksamheter vilka redan fyller byns byggnader och hamn-silhouette.
Nya byggen har poppat upp i byn och snart finns inte en enda liten obyggd fläck kvar.
Investeringar i byn är absolut bra, men kommunen själv måste börja sälja Mackan och se över dom alarmerande siffrorna som visar på en dalande ström av turister vilka även är konsumenter nog att försörja byns alla verksamheter utanför hotellkomplexen.
Att marknadsföra sig är något jag efterfrågat länge och även försökt påpeka till kommunen.
Men det är svårt att marknadsföra sig själv när man ena året tillhör Sitia kommun för att nästa år tillhöra Ierapetra kommun. Skattemässigt tar detta död på alla investeringsmöjligheter.
Speciellt bra på att marknadsföra sig mot turism är Chania, Rethymno och Heraklion -områdena, och Ierapetra ska nu också ge sig in i att marknadsföra sig som den turiststad man egentligen är, speciellt genom att rikta sig direkt till turisterna och inte bara till lokala affärsidkare.
Mer om detta framöver då vi går igenom och ser bredare på turismen i Ierapetra Stad kontra övriga områden som t ex byn Makry-Gialos – Är lilla Mackan så ”turistig” egentligen?
Sura brunnar & Sura gubbar
Arbetet med vatten och avloppskanalerna genom Koutsouras går sisådär.
Oron över tidsschemat är stort i byn och man undrar om man hinner innan turisterna kommer? Det är trångt och avstängt i sektioner, så man får köra försiktigt och krypa fram.
En pickup (Bilden) kör om mig i hög fart och jag kände vinddraget så pass att munkjackan fladdrade till lite. Han tvärbromsar strax innan grävmaskinen och undviker att braka in i den.
Föraren stiger ur sin pickup stirrar på mig och går mot mig som nu står still och tar foto.
-Var kör man runt om?
Fnyser han till mig irriterat när han sakta går mot mig.
Jag stoppar ner telefonen och sätter mig på Ankan och vrider sakta ut kicken och stampar igång henne. Han snabbar sig mot mig och jag lägger i en växel och gör en U-sväng när han nästan är 3 meter ifrån mig.
Hans blick är nästintill panikartad och jag bryr mig noll när jag sakta glider iväg. Han får väl reda ut den biten själv. Sånt j-la bilkörande kan han köra upp nånstans!
Idag fick det även bli en fika uppe vid gamla pumpverket på väg upp till Pefki.
Brukar köra upp här när jag vill njuta av tystnaden, och här uppe kör någon enstaka pickup förbi nån gång i timmen. Ett populärt utflyktsmål för fikasugna.
Här ligger även det gamla pumphuset som förr försåg Mackan med sitt vatten men idag endast förser växthusen med sina droppar.
Kvar står detta betongfundament med all världens rostiga rör och vattenledningar i olika bruna kulörer som ser ut som rostande blodtillförsel till en jätterobots fyrkantiga hjärta.
Strax sidan om ligger en grott formation man lokalt kallar ”Ostronet” för dennes utseende förr i tiden. Idag har det mesta rasat samman och endast några öppningar finns kvar.
Här i dalen fanns förr även bebyggelse, ett par stenhus som fram till 90-talet fortfarande inte hade vare sig elektricitet eller rinnande vatten.
På hemvägen fick det bli en runda in om Mackan och Analipsi och kolla till hus som ägs av skandinaver. Det blir ett par, kanske 3-5 stycken på vägen hem som jag ”ser över” och kollar rutor, dörrar och ser allmänt överskådligt kring husen för ev. inbrott eller andra tråkigheter.
I Lagada finns ett hus som ett Norskt par äger sedan några år tillbaka.
Ett vackert hus vilket jag brukar hjälpa till med att se över när jag ändå är i närheten.
Huset ligger ganska ensamt med massa träd och buskar runt om sig på baksidan vilket gör det svårt att gå runt fastigheten för att titta till det bara från utsidan, en ren okulär inspektion så att säga. Jag går aldrig omkring eller in till fastigheterna.
Paret hade inte lyckats åka hit ner till sitt hus innan pandemin ytterligare stoppade paret för att nå huset sedan sist man var här var sommaren 2018.
Huset hade stått tomt i nästan 3 år vid detta laget då jag körde förbi.
Det hade stormat rejält under hösten och en glasruta i fönstret på andra våningen på baksidan hade gått sönder, kanske en sten som slagit i? Och det hade stått öppet i säkert 1-2 år utan att det blivit fixat.
Kontentan? Allt regn med storm under något år hade totalförstört hela två våningar ner med översvämning som följd, och man fick renovera för dyra pengar. Så jag försöker när jag hinner (och kommer ihåg det) se över husen så inga trista överraskningar sker igen...
Uti vår Hage
Har satt om våra Marigold som jag sådde förra året.
Eller rättare sagt visade det sig vara Tagetes (sammetsblomma) som jag sått.
Ordet Tagetes kommer från romernas ”Tages”, vilket stod för skönhet, och jag tycker det är ett mer passande namn för vad jag trodde var Marigold.
Jag behöver kanske inte rapportera om att våra Yuccapalmer