top of page
  • Skribentens bildRobban

Ett Steg Fram, Två Steg Tillbaka – Del 2.

Minns ett gammalt uttryck: ”-Det man inte har i huvudet får man ha i benen”.

Ett alldeles korrekt uttryck med vilken jag fick stiftat bekantskap med under veckans bravader. Varför är det så att hjärnan ibland har för bråttom?

Jag menar. Vore det inte enklare att minnas just det som är viktigt – För hjärnans del?

Hmm. Parallellt paraplax.. Eller nått? Nåja. Pandemi som fått oss att vara ifrån varandra i 11 månader. Väl hemma i 7 månader - Iväg igen och som grädde på moset – En närvaro av Världskrig! Jag menar. Vad är det mer som kan hända oss två nu?...


Detta är en fortsättning på förra inlägget – Del 1.

Ni hittar inlägget här om ni inte läst detta än?


Vaknade tidigt denna morgon. Dom två chimpansbarnen(hundarna) hade hoppat upp i sängen, och valt att se till att få mat nu klockan 06.15 på morgonen.

Så dom tänkte ut att det var läge för att slicka mig i öronen tills jag stiger upp.

Dom båda vet att det är det värsta jag vet.

Trots mina yrvakna försök till att freda mig, samt skrika ”-Hjääälp!” Fungerade inte heller.

Dom blev bara mer triggade då. Och valde nu även att dra iväg med täcket.


Kokade mitt kaffe och satte mig ute på verandan för att lapa i mig dom tidiga solglimtarna.

Lammens halsklockor klämtade dovt i bakgrunden. Och jag la upp båda benen på veranda muren. -Ska bli en härlig dag! Tänkte jag.


Våra två små ap-barn är så lyckliga nu när solen skiner..

Dom två chimpans-barnens favoritsyssla på morgonen - Leta kattspår!...