Ett Steg Fram, Två Steg Tillbaka – Del 2.

Minns ett gammalt uttryck: ”-Det man inte har i huvudet får man ha i benen”.

Ett alldeles korrekt uttryck med vilken jag fick stiftat bekantskap med under veckans bravader. Varför är det så att hjärnan ibland har för bråttom?

Jag menar. Vore det inte enklare att minnas just det som är viktigt – För hjärnans del?

Hmm. Parallellt paraplax.. Eller nått? Nåja. Pandemi som fått oss att vara ifrån varandra i 11 månader. Väl hemma i 7 månader - Iväg igen och som grädde på moset – En närvaro av Världskrig! Jag menar. Vad är det mer som kan hända oss två nu?...


Detta är en fortsättning på förra inlägget – Del 1.

Ni hittar inlägget här om ni inte läst detta än?


Vaknade tidigt denna morgon. Dom två chimpansbarnen(hundarna) hade hoppat upp i sängen, och valt att se till att få mat nu klockan 06.15 på morgonen.

Så dom tänkte ut att det var läge för att slicka mig i öronen tills jag stiger upp.

Dom båda vet att det är det värsta jag vet.

Trots mina yrvakna försök till att freda mig, samt skrika ”-Hjääälp!” Fungerade inte heller.

Dom blev bara mer triggade då. Och valde nu även att dra iväg med täcket.


Kokade mitt kaffe och satte mig ute på verandan för att lapa i mig dom tidiga solglimtarna.

Lammens halsklockor klämtade dovt i bakgrunden. Och jag la upp båda benen på veranda muren. -Ska bli en härlig dag! Tänkte jag.


Våra två små ap-barn är så lyckliga nu när solen skiner..

Dom två chimpans-barnens favoritsyssla på morgonen - Leta kattspår!...

Projekt Upprensning pågår - Vattensystemet ska blåsas ur och fixas...

Idag ska jag ta itu med en massa saker.

Det ska köras in till Mackan och handlas.

Sen ska jag tömma trädgårds skräp och kasta allt jag rensat ut från kontoret. Blir en hel del när man går igenom och tömmer. Möblerade om och flyttade in kontorsgarderoben i sovrummet. Så nu har Mia ca 7 meter garderob att förvara kläder ”hon inte har” -Haha.


Ska in om på apoteket också och få mig lite olja till min Psoriasis.

Nu när det är fuktigt, kallt och sol med värme är frånvarande. Blommar det ut värre än ogräs.

Kliar inte, men är obehagligt och ser inte fräscht ut. Har det bara vintertid? Konstigt nog.


Nåja. Dags att komma igång! En dusch sen iväg.

Kallt var det också i vinden, så jag drog på mig vinterjacka och boots.

Upp på Ankan och vrider om nyckeln – Shit! Ingen soppa i tanken!

Nåja. Jag tar väl bilen idag då.

Fast jag avskyr att parkera i byn vid denna tiden.

Alla har så brått om till affären, och ska hem snabbt innan 13.00 då siestan går igång och parkerar som om Ray Charles kört bilen.

Sätter mig i bilen och vrider om nyckeln – Men vad i helvete nu dåååå!?

Tror ni inte att tanken blinkar på reserven? Jaha, bara att ta med bensindunken och fylla på.


Minns att jag knappt kört bilen på över en månad.

Sist var när jag handlat hem efter jag lämnade Mia på Heraklions flygplats.

-Herregud! Hur glömsk kan man bli? Är i princip bara ute och startar den en gång i veckan. Det blir att köra Ankan dom få korta sträckorna man kör nu. Mellan Kalo Nero och Mackan har jag ca 7 minuter på ankan. Och sen så kan man ju även ta i aspekt, att den 50-lappen jag lägger i tanken räcker i ca 2 veckor.


Kör med hjärtat i halsgropen hela vägen till Makry Gialos. Ska bilen stanna för mig här nånstans? Men tro det eller ej – Jag klarade mig.

Och som en person(edit: Idiot) som absolut måste tänja på gränser, måste jag naturligtvis försöka köra vidare in till Koutsouras – Bara för att!

Vi klarade den korta extrasträckan galant. In och handlar det jag ska ha.


Väl ute ur affären har jag totalt glömt bort dilemmat i bensintanken.

Kör stora vägen hemåt och sjunger med radion...


-Det man inte har i huvudet får man ha i benen”.

Ca halva sträckan senare träffar det mig som om skit träffat en fläkt:

-Shit! Tanka var det ja! Huvudet under armen.

Känslan beskrivs ungefär som att stå på en stege och tappa taget..

Smurfen hackar till för att efter 50 meter totalt dö för mig.

Upp med telefonen och ringa - Giannis är hemma! -Räddad!

Giannis är herden ni ofta ser i området ute på vägen med sina lamm.

Han kommer med sin pickup och har med sig en slatt med bensin som vi får hällt i bilen.

Jag håller i tratten och ser hans axlar rycka upp och ner medan vi häller i bensinen.

Och jag ser att han skrattar så att den bleka kritvita mustaschen fladdrar.

-Haha! Ja du Rob! ”Det man inte har i huvudet får man ha i benen”.

Jag mumlar fram ett skratt, men egentligen vill jag bara skrika rakt ut!


När jag kört den korta biten hem. Ställer jag bilen för att sätta mig på Ankan in och tanka.

Jag tar med mig bensindunken och kör den ack så långa sträckan nu när bensinmätaren är på noll – En gång till!

Framme vid macken rullar jag in på bensinångorna.

Får hällt i bensin i dunken för ca 7€ när jag ska ta upp plånboken – Nix! Den ligger i bilen där hemma. Vad är det med denna dagen? Okej, fick förklarat allt. Och även denna gången får man små-le lite när man tar emot samma visa och skratt igen. -Inga problem Rob. Betala nästa gång du tankar..


Hemma hällde jag inte på mer bensin i bilen. Orkar heller inte köra in nu igen för 7€.

Hämtade bara plånboken och gick in och hällde upp en raki istället.

-Nu fick det vara nog!


Uti vår hage

Letar skottkärra för att dra stenar.

Har varit nere hos Giorgos ”Five Euro” Michelakis, men han hade ingen nu.

"-Kanske lite senare mot sommaren", Säger han.

Kallar han för Five Euro därför att - oavsett vad man än ska handla i affären kostar det 5€.

Skrattar varje gång man är där. Och kommer hem när Mia frågar vad det kostade?

-Gissa? Så skrattar hon: -Five Euro?


Nåja. Har fått fram ett par rutor hushållspapper med torkade tomatkärnor på.

Dessa ska ner i jord så fort det blir lite mildare natt och morgontemperaturer.

Den senaste veckan har vi haft mellan 5-10 grader på nätterna i Kalo Nero.


Grönt är det ute i vart fall. Massor av fyrklöver och småblommor. Lovat er att ta bilder på blommorna just nu. Är ingen blomsterfantast, så ni får gärna kommentera vilka blommor som har fastnat på bild denna gången?

Kan det vara en Malva? Hittade dom precis intill bilen i morse.

I trädgården ser jag nya blommor nästan varje dag känns det som?

Dom få jag har lyckats kolla upp är t ex (klickbara länkar):


Hönshus på gång?

Rensat upp och fått fram en gjuten platta till Mias hönshus hon vill ha.

Mia önskar sig höns. 3-4 stycken vill hon ha. Så vi har färska ägg.

Men jag känner henne och hennes planer hon smider så fort det är djur med i bilden – Hon ska krama och pussa musten ur dom stackarna bara, -Hahaha..

Den förb*** Stenmuren som det byggs på i oändlighet, känns det som..

Inför kommande säsongs arbete..

Efter två veckor utan kontakt med chefen kände jag mig manad att köra in till kontoret i Ierapetra. Det har varit cirka en månad sedan jag sist var här. Och då endast i ett ärende som snabbt var avklarat. Nu ville jag veta hur och när allt ska sättas igång inför 2022 säsongen?


Det blev en hel del orosmoment och språkförbistringar under mötet.

Men inget som inte gick att reda ut. Så som det ser ut nu, lär säsongen för egen del bli framflyttad. Exakt när det nya kontoret i Makry Gialos blir av, vet jag inte just nu.

Men har fått ”garantier” att det kommer bli av.


Rasrisk..

Inför denna dag har det dessutom regnat ordentligt dom senaste 3 dagarna i rad, och det är fuktigt väglag. På väg in ser jag hur vägarna är fulla med stenar och stora bumlingar efter rasade klippkanter.

Precis i svackan innan jag kommer in i Achlia, är det avspärrat i båda körfilerna.

Och jag hamnar bakom ett kort tåg av lastbilar och bilar på vägen.

Långt där framme ser jag hur en Bobcat utrustad med en tryckborr delar stora stenblock som ligger utspridda på vägen.

Efter ca en halvtimme öppnar man ena körfältet för trafik och när jag kör förbi ser jag förödelsen. Det första som slår mig är, -Det här kommer ta en bra lång stund att röja upp!


Jag spenderar nästan hela förmiddagen och eftermiddagen i Ierapetra, upptagen i mitt möte. På vägen hem undrar jag om man löst situationen på vägen? Och svaret är -Nej!

Det fick bli ca 30 minuter till i kö innan man fick fortsatt.

Jag passade på att prata med en poliskonstapel som meddelade att det är stor rasrisk. Och att man just nu inte kan få tag på husägaren och ägaren till marken ovanför. Under tiden jag pratar med konstapeln, börjar man vinka fram oss igen.

När jag svänger in längs grusvägen hemma, ser jag hur regndroppar träffar vindrutan på bilen. Min tvätt hänger ute och den lär bli dyngsur? -Nåja! Idag har varit en lyckad och framgångsrik dag!

Yupp! Lite "Pilla i näsan" fanns det också tid för, -Hahaha...

-Man har bara tre val i livet: Ge upp, Ge efter, Ge allt du har ...”

..och Mia i Göteborg?

-Äntligen! Mia har fått klart med alltså hon kan börja jobba.

När man åker fram och tillbaka som Mia gör, händer det att även chefer slutar. Och så har det varit sedan sist Mia var hemma och arbetade. Tre chefer har slutat sedan sist. Och Mia's kontakt har varit en av dom som ska byta plats.

Normalt har man vetat att Mia kommer varje år, vid ungefär samma tid.

Allt frid och fröjd. Och även om det aldrig har varit tal om att börja jobba samma dag hon landat. Har det alltid inneburit lite strö-timmar då och då.

Mest för att kunna planera in henne under semestertid.

I år har det fått gå via bemanning. Vilket i sin tur inte är fel eller så, men helt klart omständigt. Speciellt när allt ska dokumenteras ånyo. Utan att ha papper, betyg eller annat med sig. Men, så fick det bli. Och efter över en månad har nu allt blivit klart.


Vi ser fram emot att få in lite kronor på kontot. Och det ska firas såklart! Mia ska frossa i sina älskade färska räkor. Och jag får köpa på mig lite mer verktyg -Haha..

Trots allt kommer 2022 bli ett superbra år! Det har vi båda bestämt helt enkelt.

Allt vi pratar om nu är hur skönt det ska bli. Allt vi ska ta tag i och få klart. Men även allt vi ska göra när vi ses. Vårt löfte till varandra innan Mia åkte var: -Oavsett vad, ska vi göra detta året till det bästa!


När nyheter talar om ”Hesa Fredrik” (larmsystem), känner vi att det får bero.

Trots oro och element av stress som nästlar sig in i tankarna.

Nu ska vi se till att köra på, som ångvältar. Och så hoppas vi kunna andas ut resten av 2022.

-Man har bara tre val i livet: Ge upp, Ge efter, Ge allt du har!

Vi båda hoppas att jobbmöjligheter kommer snabbt! Och att världens ledare snabbt kan återta användandet av sunt förnuft. Då har vi båda kanske arbete i år och kan se framåt redan nu? - Vi lever på hoppet!

Och Makry-Gialos fortsätter leverera...

Jodå! Lilla Mackan är och förblir en liten ”hemlighetsfull ö i det mystiska riket”.

Ibland när jag går här i byn så, tro det eller ej. Kan jag fortfarande hitta ställen, gränder och små platser jag aldrig förr upptäckt.

Nog för att jag vet om dess existens. Men jag har inte besökt dom än.

Dom allra flesta är naturliga inslag i Makry Gialos och har även sin egna historia.

Många av dom pratas det kanske inte så mycket om när man är här och besöker byn en kortare period?


Hamnen har en egen historia. Och även om hamnen inte är den äldsta delen av byn, så är det denna delen som har varit avgörande i rollen för byns uppbyggnad.

Har en kommande del som ska in i ”Om Byarna” uppe i menyn. Och i Makry Gialos text där.

Kan man annat än att älska alla gränderna i Hamnen?

Ner till höger hittar ni nattklubben "Naos". Öppen sommartid.

Om hörnen: Till vänster - Gelato Glassbar, och till höger - Melydron och Helios..

Jodå! I vattenutloppen från bergen kan man plocka Xhorta..

Kontraster: Nytt på Gammalt och Säsongsvis i bakgrunden...

Att sporadiskt ta en förmiddag till att vandra omkring är att rekommendera alla som besöker byn. Prova att ställa er på byns stora parkering, mitt i byn. Och ena dagen helt enkelt vandra åt ena hållet. För att nästa gång välja vandra åt andra.