Ett Steg Fram, Två Steg Tillbaka – Del 1.

Uppdaterat: 9 mars

-Vad är det som händer i omvärlden? Har man fullständigt tappat allt?

Krig och misär. Människor som redan har det tufft måste få det tuffare.

Ska vi ha det så i ett Europa som äntligen börjar se ljus i den annars så dystra horisonten?

Vi är många tusen, hundra tusental! Som väntat i flera år på att få tillfälle att kunna återgå till det nomadliv man älskar de få korta veckor om året man är ledig.

Europa behöver röra på sig! Europa måste få andas igen.


När restriktioner vilka satt flera av våra vänner och familj i klistret nu ska lättas upp.

Och en någorlunda vardag ska återgå till en ny, anpassad och väldigt osäker framtid.

Måste det till att vi alla i Europa även kan lita på varandra igen.


Då, mitt i allt lyckorus. Skruvar en förvirrad man med storhetsvansinne, tillsammans med sin regering tillbaka tiden till en kall och väldigt otrevlig tid i Europa vi inte vill minnas igen.

En man som inte kan respektera andra fria människors vilja. Har försatt oss i en helt annan form av karantän. En karantän som kommer drabba Kreta och definitivt lilla Makry Gialos – Igen!


Varför dela upp inlägget i två delar, Kanske ni undrar?

Det finns så mycket att ta upp i detta, så jag vill dela upp det.

Sen vill jag även ge Mia tid att komma till rätta nu när saker fått ”åka fram och tillbaka” innan allt hamnat på sin plats(?). Mer om detta såklart i inläggen.

- Nu kör vi, så Häng Med!..


Sköna dagar i Makry Gialos samt i lilla Kalo Nero Utlovades, Väntades och Uteblev!

Jodå, som utlovat kom sol och varmare grader. Men det stannade inte.

Regnperioden drar över Kalo Nero och Makry Gialos vilken dränker både blomkrukor och motivation. - Blää! Längtar efter att sitta ute med mitt morgonkaffe och ta del av galleriets uppvaknande utanför.


Positivt är att det då är mindre risk för att olivflugor sk. ”Dakos” (Δάκος) får fäste.

Deras larver börjar börjar gnaga i oliverna, för att under sommaren terrorisera alla olivträden. Flugan lägger sitt ägg i oliven som när den utvecklas till larv, äter sig ur oliven för att fortsätta sin cykel. Ett helsike som är svår att skydda sig mot som odlare.

Man kan göra egna fällor ganska enkelt, men dom tar inte alla varianterna av dakos.

Under 2013, 2014 och igen 2015 var det tuffa år för odlarna i området.

Stora skördar som inte kunde användas. Och olja som inte kunde levereras.

Med en väldigt varm och fuktig vinter, kunde olivflugan snabbt sprida sig och orsaka en nästan halvering för fabrikerna här. Oljan blev sämre dessutom.

Nu med hård vind och blåst. Samt med lägre temperaturer under längre perioder, är det en chans att flugan inte hinner sprida på sig. Även om vindar och annat sprider dom hit oavsett.




Uti vår hage

Med massor av jobb att stå i trädgården, är det inte alls kul längre.

Allt av-och-på med kläder känns så enerverande. Ena natten vaknar man svettig med duntäcket, för att nästa natt - vakna utan täcke och får massera igång blodcirkulationen i stelfrusna tår.

När man går upp på klinkergolvet utan tofflor på, känns det som slöa nålar första sekunden fotsulan träffar ytan. Ni som bor i norra delar av Skandinavien, samt inte har golvvärme vet..

Utanför är det en annan historia. Även om graderna inte är direkt lockande och uppmanar till solstolen, har det varit fina dagar. Ibland upp till 23 grader. Som på natten dalar neråt 5-6 grader.

Jaja, nu vet jag hur ni tänker;

- Äh! Det är väl inget? Snacka om kyla – Kom hit här ska du få känna på ”kyla!”



Man vänjer sig fort vid klimatet här.

Och om inget annat, kanske även för att man som karl är lite gnälligare då?

När jag tar mitt kaffe och ska vandra ut på verandan varje morgon. Ser jag hur hundarna ligger kvar under sina filtar i hundkorgarna.

Det kräver antingen löfte om ”Mat” eller femtioelva ”Kom nu då!” innan man ids chefa sig ur sin vinterdvala. När man inser att man är grundlurad, blänger man surt på mig.

Fyrklövern dominerar i trädgården utanför.

Det gula blomsterhavet i gräset lugnar då det påminner mig om rapsfälten hemma i Skåne.

Fältet ute har bytt skepnad ett par gånger sedan årsskiftet.

Och palmerna fick jag ansa två gånger då stormen knäckt ca 35% av palmernas blast och blad.

Jag passade på att ta 7 större stick som satts i krukor varav två direkt i jord.

Nu när jag räknat alla ser jag att jag har 11 stycken yucca i krukor över en meter höga.

När jag kollat i handeln här nere efter Yucca i samma storlek, ser jag priser på mellan 400 och 600 kronor styck. - Oj! Kanske ny extrainkomst? Yuccapalmer i krukor?



Inför kommande säsongs arbete..

Så är det så dags att krama ur sig nyheten som jag gått och dragit ut på.

Egentligen vet jag att det betyder otur att berätta något innan man själv har 100% garantier, men kör på. Måste få det ur mig bara. Trist i allt detta är att jag omedvetet kom till att trampa på tårna på en god vän i byn. Läs om detta nedanför i ”Dimi´s variant..”

...Vidare till nyheten då.

Jo, det visar sig att företaget jag jobbat på ska expandera i sommar. Och då har valet varit mellan att öppna ett kontor till i Ierapetra eller i Koutsounari?

Efter många om och men, blev det alltså till att öppna i Makry Gialos(!).

-Jaja, jag vet.

Det finns redan ett antal fordonsuthyrare i byn. Behövs verkligen en likadan verksamhet till?

Saken är den, att företaget har öppnat ytterligare en affär i Ierapetra. Hos vilken det kommer säljas produkter. Det kommer inte vara inom samma område, utan man ska hantera försäljning av fordon och tillbehör som t ex cyklar, mopeder, motorcyklar m.m.

Med ett eget kontor inne i Mackan, så innebär det att jag har ca 7 minuter till jobb hemifrån.

Vilket ska jämföras mot ca 45-50 minuters restid innan till kontoret i Ierapetra.

Så det ska bli skönt att få loss lite ”extra” tid till mig och Mia så vi hinner umgås under sommaren.

Jag hoppas att det blir aktuellt då säsongen startar lite tidigare, men främst på grund av att det är svårt att hitta lokaler. Som jag dessutom ska hinna iordningställa inom tid för säsongen.

Även vårt företag har kollat på ett par stycken lokaler i byn. Det har varit två platser vi hoppas på. Nu väntar vi på värdarna, om dom accepterar vårt bud?

Ett avgörande moment för min egen del framöver väntar.

Ska detta projekt gå igenom? Eller är det som förra året igen?

Då vi planerade detta under 2020, visste vi inte hur det skulle bli med restriktioner osv.

Och företaget valde att avvakta och se om läget blev bättre?

Med facit i hand nu, var det ett bra val.

Om allt klaffar inom några veckor. Har jag ett jobb hela säsongen.

Vilket för mig och Mia betyder två fasta inkomster samtidigt i hushållet under året.

Detta har vi inte haft sedan 2018. Vi är överlyckliga!

Men,

Då händer det igen...

Jag: -Äntligen har vi flyt i livet! Livet: -Ett ögonblick...”

Ukraina 1.

Jag läser även i olika grupper om att man avväger att inte åka till Grekland i år.

Ett val man såklart gör efter sina egna värderingar. Och vi ska inte gå in på det djupare i detta inlägget heller. Vår personliga syn på det som pågår i Ukraina kan ni läsa om längre ner i detta inlägg (Ukraina 2.).

Vad jag hoppas på att ni har i tankarna, vilket vi även pratade om under pandemins mörka filt över hela världen. -Är det så att det handlar om säkerheten?

Och om Sverige ställer det ultimatumet, så är det en klar fråga.

Men, är det en egen åsikt, tål den att jag ställer er en fråga: - Har ni då tänkt att inte resa någonstans alls i Sommar?

Det har varit tufft nu under dessa två år med pandemi.

Med alla olika tuffa omställningar för turistländerna som har varit, så ställer även dessa besluten oss som lever på turismnäringen på pottkanten. Låt mig förklara. Lokalt här i detta området kring Makry Gialos med nära omnejd. Är vi berikade med att ha mestadels turister från dom skandinaviska länderna.

Visst är det så att en hel del av dom övriga Européerna hittar hit och semestrar och har det gott här. Men majoriteten består av Skandinaver, även om även detta minskat dom senaste 4-5 åren.

Eftersom jag själv jobbat och jobbar på flera ställen mellan Ierapetra och Sitia, har jag en ganska bra inblick i vilka länder respektive turister kommer ifrån samt vilka platser man gärna spenderar sin semester på.

Ierapetra har en dominerande majoritet av Fransmän, Israeler, Italienare, Tjecker, Polacker, Österrikare, Tyskar, Nederländare osv. Men majoriteten är från Ryssland och Ukraina.

I dom näringsgrenarna inom turismhanteringen jag arbetar med, är det dessa två som klart står för en stor del av omsättningen.

Ierapetra kommer klara sig. Och kommer även blomstra upp denna säsongen.

Min oro, för egen del. Handlar om att jag inte ska arbeta här i år.

Min arbetsplats och mitt ansvar kommer vara att få verksamheten i Makry Gialos att blomstra.

Däri ligger min oro för dessa ställningstaganden där ute. Inte endast om det gagnar Ukraina eller freden. Jag är ledsen över den tankeställningen och ber då om ursäkt, men så är det just nu.

Kommer ni inte, har jag inget jobb här heller...

1 + 1 = 2

..och Mia i Göteborg?

Jodå. Hon kämpar och försöker få till det med timmar att jobba. Det är inte lätt när nya lagar och regler tillämpas.

Och facket går på andra linjer än man är van vid. Men skam den som ger sig.

Mia är tuffare än så.

Det har blivit några nätter hon lyckats få ihop. Och det är vår räddning. Som det är nu är det vår enda inkomst innan hon får ett vikariat under semestern – Hoppas vi på. Efter över en månad i Sverige. Har vår snäva budget räckt.

Tack vare riktiga vänner klarar vi det ser det ut som. Men, allt kan hända. Så vi håller tummar och allt annat man ska hålla för att få turen med sig.

När vi pratar på kvällarna så berättar Mia om hur att ser ut där hemma.

Om hur det ständigt förändras i Frölunda.

Alla nya ansikten på gården. Och gamla som har försvunnit.

Hur annorlunda allt doftar ute. Alla färger som stack i ögonen när hon kom hem.

Minns fösta morgonen hon ringde mig. Hon satt på balkongen och första orden var;

-Herregud så grönt allt är här!

Hon menar på att det är så grönt i Sverige med växter och natur.

Att man i Sverige har mycket grönområden och planteringar i bostadsområden.

När hon sitter där en kväll så sitter hon tyst ett tag och jag frågar vad hon tänker på. Jag trodde hon var ledsen över något? Men hon fnissade lite och sa bara att hon sitter och tittar på all belysning längs gång och cykelbanorna utanför.

-Allt är så rakt och perfekt! Gatubelysningen är i raka led - och lyser dessutom.

-Jo, exakt så är det ju, skrattar vi vidare..

Och konstaterar även att gårdsvärden håller gräsmattorna så trimmade och ansade. Att det ser ut som ett Sims-spel. Det är ordning och reda – pengar på Fredag.

I år undrar jag om dom ska ta tag i hamnen i Mackan, och se över allt som måste göras vid?

Jag väntar fortfarande på kommunens svar på våra frågor ang. om det ska tilldelas pengar till underhåll i år? Den som lever får väl se?...

Dagsutflykter - Medicin mot långtråkiga dagar (Papagiannades)



På gång i Byn

Det börjar som det alltid gör;

Blommor, krukor och stolar är det som först kommer ut ur butikerna.

Häromdagen satt man hos frisörsalongen ute på verandan med gäster och kaffe.

Lapande dom få solstrålarna som hittat hit igen.

Det börjar bli mer trafik i byn dagtid.

Man ser fraktbolagen och budbilarna allt oftare i byn nu inför öppnandet.


Dimi's variant..

*-Brrrrzt!

Telefonen brummar till och jag ser att telefonens lampa nu blinkar i ett vitt sken – WhatsApp!

-Fikasugen? Läser jag i meddelandet.

Visst. Det funkar känner jag. Har inget direkt bestämt idag så det kunde vara kul?

Bestämmer att träffas nere i hamnen strax efter 13.00 gmt tid ungefär (Greek Maybe Time).

En kalldusch senare och ett hackande på Ankan´s växellåda som börjar tala om att jag snart ska få meka igen eller slösa euro. Anländer jag och vi sätter vi oss och beställer in vars en kaffe. Jag bjuder, såklart! Behöver lite skvaller till bloggen (skämt åsido). Men får en dyster och ganska tragisk variant på 2022 av en som försöker få igång sin verksamhet nu till säsongstarten.

När vi sitter där mittemot varandra, tar jag en sipp från mitt kaffe som nu svalnat.

Jag kan se att han drar ut på något. Så jag kontrar med att fråga hur det går med butiken?

Han häller i sockret i sitt kaffe, rör om i koppen samtidigt som han stirrar på vattnet utanför.

-Jag vet inte om jag kommer öppna i år?

Vänta nu. Vad händer?

Men, du skulle ju byta lokal för att dra ner på omkostnaderna. Vi pratade ju om detta förra veckan, och då var allt okej. Visst att det fanns räkningar kvar och annat som måste lösas. Men att du inte ska öppna. Hur ska du fixa med det? Undrade jag.

Han berättar om att han haft span på tre olika lokaler i byn sedan november.

Och bestämt sig för en av dom. Centralt i Makry Gialos, lagom stor och inte för dyr.

Lite att fixa för hyresvärden, men inget som inte går att hinna med innan turisterna kommer.

Allt var frid och fröjd tills värden återkommer till honom förra veckan och meddelar att man ska omvandla lokalen till en del av övriga byggnadens Bed & Breakfast.


Nu är alla andra lokaler uthyrda och han har i princip ingen lokal ca 2 månader innan säsongen ska dra igång för 2022.

-Men, ni skrev väl kontrakt? Du har väl papper på lokalen?

Han menar på att värden först skulle se till att fixa allt man varit överens om innan han skulle få tillgång till lokalen. Och det skulle ta ca 3 månader att iordningställa. Frid och fröjd!

-Då väntar vi, menade Dimi på. Så slipper han att stå med en tom lokal och betala hyra.

Så blev det alltså inte.

Han vet inte hur säsongen ska gå att genomföra nu, utan lokal?

Han säger också att han förstår värden. Alla försöker få det att gå ihop.

Och kan värden dra in mer pengar på att hyra ut till turister? Så får det vara.

Men han känner sig blåst då värden inte meddelat i tid så han hinner ordna med ny lokal.

Jag vet hur bra Dimi tyckte säsongen 2022 skulle bli, med en ”nystart” igen. Att få börja om fräscht och med nya krafter. Även om en hel del skulder följer honom från gamla butiken. Men så är det för flertalet här. Ingen exkluderad helt enkelt.

Var själv och hjälpte honom tömma sin förra lokal. Och har även magasinerat en del här hemma. Saker han skulle hämta nu i veckorna innan så han hann få i ordning.

I veckan ska vi kolla efter ny lokal i byn. Jag hoppas vi löser det.

Fortsättning följer...

-Du får dina bröd som du vill min vän...”

Jag och Mia brukar handla mitt ”doppbröd” hos en bagare strax innan infarten till Ierapetra. Vi passar på att göra det innan vi kör hem efter att ha storhandlat.

Visst kan man baka och pyssla ihop eget bröd. Absolut! Men inte när man jobbar 12 timmar i 35 graders värme 7 dar i veckan? Nä, nån lyx får man planera in.

Dessutom kostar ett rejält bröd mellan 6 till 9 kronor, beroende på val av bröd. Och inte tusan tänker jag stå i karotter och sleva ihop deg med jäsning då.

Men, det är inne i Ierapetra. Och det är långt för att handla sitt bröd.

Så, det blir till att handla hos Piperakis i Koutsouras eller köpa halvfabrikat?

Bestämmer mig för att ta en kaffe innan jag ska in och handla två säckar med jord och lök.

Kafé Edelweiss ligger mitt emot Piperakis och har jätte gott kok-kaffe.