Ett Skepp kommer lastat – Flytten!
Då var det så dags! - Flytten!
Från trerummaren mitt inne i ”stan”. Ut på vischan, helt utanför allt vad bekvämligheter heter. Ingen supermarket, ingen Takis utanför, inga sena kvälls-attacker till snabbmat runt hörnet.
Inte ens utkörning görs ut hit – Hur f** ska detta gå!? Visst är det utanför byn, men inte ”öde”. Även om jag så gärna skriver så. Det är alltefter en by med hus och grannar. Kanske inte lika inpå som inne i city eller i huset.
Så att, Nej! – Här blir det inga överraskningar när man så vill och köplusten faller på.
Är det inte så ni vill ha det då? Kanske ni undrar? Måste man bo utanför stan för att kunna må bra av Kreta? Nej, såklart inte. Valet handlar mest om oss två. Om hur vi vill ha det.
Vi trivs i vår ensamhet även om vi bor mitt i storstan. Eller om vi bor i en trappuppgång med 15 andra familjer. För oss handlar det om våra vardags prioriteter – Att kunna öppna dörren och njuta av tystnaden och endast höra djur och miljö. Att kunna ta ett steg ut, så är man i ”Cowboyland”.
Nej! Jag har inte gömt Mia i källaren. Hon skriver så snart hon hittar stämning och tid.
Jag hoppas ni står ut med att det är mina inlägg så länge... She Will Be Back!
Så bar det då iväg - ”Flytten”
Detta skulle bli en ”Piece of Cake...”
Nedpackning av allt vi ägde skulle vara en pärs som hette duga. Inte för att det var mycket, utan för att det var tungt! Allt väger mycket mer när man är ensam. Under hela September gick dagarna åt att packa ner allt ifrån tandpetare till omaka plastlock till burkar som var borta.
Saker som helt plötsligt fick mig att sätta mig en timme eller två. Foton och andra minnessaker. Saker man absolut inte visste om eller tänker på annars. Men nu helt plötsligt dyker upp. Man blir påmind om vardagens egna dagbok som ständigt skrivs utan att jag själv deltar.
Många svordomar och svettpärlor spilldes under Septembers ibland upp till 40° värme, med noll vind. Men, nu skulle det ske. Och vi skulle få komma ifrån gatan, oljud och ett jäkla spring utanför. Nu skulle vi äntligen få vår egna miljö där vi kunde sitta med morgonkaffet utan att ha folk inpå. Energin sprudlade varje gång jag tänkte på hur överraskad Mia ska bli.
Flyttlådor överallt! Vissa fyllda till hälften, andra påbörjade ”projekt”. Visst är det så att man hittar otroligt många anledningar att spara saker när man flyttar?
Sentimentalt värde och livs-patina? Vad ska man spara – Vad ska man ta med?
Jag själv förvånades över hur mycket man samlar på sig under ett par år. Inte minst saker som inte alltid används som man en gång hade tänkt. Köksredskap och bädd & säng -textilier t ex.
Tror att jag hittade 20 örngott. Varav ett par av dom, fortfarande med prislapp kvar.
Hittade även 3 duschdraperier av vilka vi använt – Noll! Så det här med att överkonsumera gäller även som utflyttad svensk.
En annan sak som aldrig förvånar – Omaka par av strumpor som helt plötsligt finns i lådorna!
Och dessa skulle bli ännu mer omaka när jag skulle packa upp hemma i det nya.
Mia´s pyjamasar fanns i alla kartonger med kläder.
Tror inte jag sett en enda kvinna med fler ”sov"-kläder än hon äger.
Allt ifrån nattlinnen till mina oanvända kalsonger och boxershorts.
Det var viktigt att se till att få med alla leggings och tights. -Vad är skillnaden? Kom jag på mig att tänka flera gånger. Åtsittande tunna cykelbyxor i bomull som inte når ner till anklarna... typ.
”Gympabrallor som är ovän med skorna...”
Nåja, nu skulle vi ta med det vi behövde. Och jag hade bestämt mig för att sortera ordentligt.
Allt vi inte använt under 2-3 år skulle vi ge bort eller kasta. När kartongerna med dessa attiraljer blev lika många som kartongerna med saker vi skulle ha med. Fick jag tänka om;
4-5 olika grilltänger, 3 st citronpressar, flera uppsättningar likadana decilitermått, 3 spaghetti slevar, 8 set med takeaway sushi ätpinnar, 2 vitlökspressar, 2 nötknäckare, en osthyvel men 4 olika uppsättningar teskedar från olika serviser... En salig röra helt enkelt.
Men inte har man råd att kasta allt heller? Eller? Jag menar. Sånt är dyrt och ”kan behövas”. Speciellt när jag långt inne i köksskåpen hittar ytterligare 2 set med Cafe au Lait -skedar.
Samt 20 matskedar – Fortfarande ouppackade från askarna!
Nä! Nu skulle det bli andra bullar - denna flytten!
Jag visste ju redan vad vi skulle behöva och vad vi skulle kunna undvara.
Vad jag däremot inte visste var att folket innan oss lämnat kvar sina ägodelar i köksskåpen och i förvaringen.
Jag hittade detta när jag flyttar in våra kökslådor. -Hmmm..
Fyra kartonger med ytterligare kökssaker vi inte behöver – Superbra! Inte..
Nu stod jag inför nästa problem att lösa. Vart ska jag förvara allt?
Med list och mycket tålamod fick det bli att helt enkelt låta vissa saker stanna kvar i sina kartonger.
Det är bara jag och hundarna och som det ser ut nu så lär det inte bli gäster framöver på ett tag.
När man sen under lockdown tvingas går förbi och se dessa förbannade kartonger dag ut och dag in. Kan man inget annat än att bygga upp ett hat mot kartonger.
Jag smed ny planer – Det skulle bli till att stapla dom längs väggen i gästrummet. -Perfa!
Nu står dom där inne och jag har rummet som mitt arbetsrum.
Dessa förbannade kartonger står nu ännu närmare och olämpligare än innan. Och jag känner hur dessa flyttboxar skrattar mig i ryggen.
Livet med trädgård då?
Jodå, det är underbart. Men en riktigt omkast från att ha bott ett par år i lägenhet igen.
Det är underbart skönt att kunna sätta sig ute i bara kalsongerna på morgonen med sitt kaffe. Inte en själ i sikte, mer än förvillade sprätthöns som kluckar när dom letar mat.
Hundarna har ett helt annat liv här ute. Om man jämför mot att bo inne i byn.
Sen ska detta allt hållas i ordning också.
Jodå. Det har både blivit nya utmaningar och nya utgifter. Men vad gör man inte för att må?
Nya redskap ska till. Allt ifrån bensindriven trimmer till hacka och grep. Allt behövs, och kommer krävas.
Kan man inte ta det sen? Kan tänkas?
Jovisst. Men här växer buskar och gräs med 10-20 centimeter i veckan.
Ska jag låta allt bero kommer det se ut som en spöktomt inom loppet av 2-3 månader. Vilket det förvisso gör nu på vissa delar av tomten. Men snart kommer sol och mindre regn. Då är det dags igen för trädgårdsarbete.
Visst kan jag låta allt stå och låta solen ta hand om det. Men då kommer jag få en tomt som består av jord och sand, vilket kommer påverka annat jag väljer odla.
Det har varit en tomt innan med mycket fin struktur. Innan allt vildväxande fick ta över vill säga. Det har stått tomt i över tre år nu och det har satt sina spår.
Upp till en meters tuvor med vildgräs och tistlar med omkrets på 50 centimeter fanns här.
Först började jag hacka upp alla tuvor. Men dom har satt sig i stenen under jord och man hugger mestadels i sten bara. Nu trimmar jag ner allt och kommer ta det när torkan kommer.
Kommer gå här med jordfräs på dom värsta ställena.
Har byggt upp fyra odlingslådor typ storlek pallkragar. Här ska vi ha örter.
Dessa plättar ligger i söderläge bakom huset och får inte sol hela dagarna. Perfekt för ärtor och chili, men även för sallad och andra baljväxter. Ute i det uppluckrade kommer jag avsätta plats för en sisådär 200kvm med potatis.
En upphöjd terrass i jord med stenmur, kommer få husera morötter och rädisor.
Vattensystem har jag dragit och ska bara koppla upp mig mot vattenledningen.
Ca 800 meter plastslang till bevattning i tre olika dimensioner har dragits runt.
Lite ”skalk”-bitar man fått av vänner här, har lyckats bli en komplett vattenkälla för kommande odlingar. Fick rensa vattenlås som stått oöppnat i 4 år och var fastrostad.
Att inte ha grill i byn – Paria!
Så, visst kommer det att finnas grill och -sittplatser för mys på kvällarna.
Det är gott om plats här för att ha möbler ute. Men visst är det skönare att ha inbyggd soffplats med förvaring under? Ett projekt som kommer igång i slutet av sommaren. Denna sommaren kommer jag att jobba kvällar och dagtid. Och kommer nog inte orka stå och snickra på ledig tid. Den kommer gå åt att sticka iväg med Mia och bada och bara njuta.
Har ordnat till så vi har grillmöjlighet, men det ska bli en överraskning när hon kommer hem... (gissar på att det blev en spoiler på den nu, Hahaha).
Att vara ensam i VÅRT paradis. Pratade med Mia i telefon strax efter halv två på natten. Kunde inte somna sen.
Allt prat vi har om ”sen” och framöver har känts så långt borta innan.