Ett Skepp kommer lastat – Flytten!
Då var det så dags! - Flytten!
Från trerummaren mitt inne i ”stan”. Ut på vischan, helt utanför allt vad bekvämligheter heter. Ingen supermarket, ingen Takis utanför, inga sena kvälls-attacker till snabbmat runt hörnet.
Inte ens utkörning görs ut hit – Hur f** ska detta gå!? Visst är det utanför byn, men inte ”öde”. Även om jag så gärna skriver så. Det är alltefter en by med hus och grannar. Kanske inte lika inpå som inne i city eller i huset.
Så att, Nej! – Här blir det inga överraskningar när man så vill och köplusten faller på.
Är det inte så ni vill ha det då? Kanske ni undrar? Måste man bo utanför stan för att kunna må bra av Kreta? Nej, såklart inte. Valet handlar mest om oss två. Om hur vi vill ha det.
Vi trivs i vår ensamhet även om vi bor mitt i storstan. Eller om vi bor i en trappuppgång med 15 andra familjer. För oss handlar det om våra vardags prioriteter – Att kunna öppna dörren och njuta av tystnaden och endast höra djur och miljö. Att kunna ta ett steg ut, så är man i ”Cowboyland”.
Nej! Jag har inte gömt Mia i källaren. Hon skriver så snart hon hittar stämning och tid.
Jag hoppas ni står ut med att det är mina inlägg så länge... She Will Be Back!
Så bar det då iväg - ”Flytten”
Detta skulle bli en ”Piece of Cake...”
Nedpackning av allt vi ägde skulle vara en pärs som hette duga. Inte för att det var mycket, utan för att det var tungt! Allt väger mycket mer när man är ensam. Under hela September gick dagarna åt att packa ner allt ifrån tandpetare till omaka plastlock till burkar som var borta.
Saker som helt plötsligt fick mig att sätta mig en timme eller två. Foton och andra minnessaker. Saker man absolut inte visste om eller tänker på annars. Men nu helt plötsligt dyker upp. Man blir påmind om vardagens egna dagbok som ständigt skrivs utan att jag själv deltar.
Många svordomar och svettpärlor spilldes under Septembers ibland upp till 40° värme, med noll vind. Men, nu skulle det ske. Och vi skulle få komma ifrån gatan, oljud och ett jäkla spring utanför. Nu skulle vi äntligen få vår egna miljö där vi kunde sitta med morgonkaffet utan att ha folk inpå. Energin sprudlade varje gång jag tänkte på hur överraskad Mia ska bli.
Flyttlådor överallt! Vissa fyllda till hälften, andra påbörjade ”projekt”. Visst är det så att man hittar otroligt många anledningar att spara saker när man flyttar?
Sentimentalt värde och livs-patina? Vad ska man spara – Vad ska man ta med?
Jag själv förvånades över hur mycket man samlar på sig under ett par år. Inte minst saker som inte alltid används som man en gång hade tänkt. Köksredskap och bädd & säng -textilier t ex.
Tror att jag hittade 20 örngott. Varav ett par av dom, fortfarande med prislapp kvar.
Hittade även 3 duschdraperier av vilka vi använt – Noll! Så det här med att överkonsumera gäller även som utflyttad svensk.
En annan sak som aldrig förvånar – Omaka par av strumpor som helt plötsligt finns i lådorna!
Och dessa skulle bli ännu mer omaka när jag skulle packa upp hemma i det nya.
Mia´s pyjamasar fanns i alla kartonger med kläder.
Tror inte jag sett en enda kvinna med fler ”sov"-kläder än hon äger.
Allt ifrån nattlinnen till mina oanvända kalsonger och boxershorts.
Det var viktigt att se till att få med alla leggings och tights. -Vad är skillnaden? Kom jag på mig att tänka flera gånger. Åtsittande tunna cykelbyxor i bomull som inte når ner till anklarna... typ.
”Gympabrallor som är ovän med skorna...”
Nåja, nu skulle vi ta med det vi behövde. Och jag hade bestämt mig för att sortera ordentligt.
Allt vi inte använt under 2-3 år skulle vi ge bort eller kasta. När kartongerna med dessa attiraljer blev lika många som kartongerna med saker vi skulle ha med. Fick jag tänka om;
4-5 olika grilltänger, 3 st citronpressar, flera uppsättningar likadana decilitermått, 3 spaghetti slevar, 8 set med takeaway sushi ätpinnar, 2 vitlökspressar, 2 nötknäckare, en osthyvel men 4 olika uppsättningar teskedar från olika serviser... En salig röra helt enkelt.
Men inte har man råd att kasta allt heller? Eller? Jag menar. Sånt är dyrt och ”kan behövas”. Speciellt när jag långt inne i köksskåpen hittar ytterligare 2 set med Cafe au Lait -skedar.
Samt 20 matskedar – Fortfarande ouppackade från askarna!
Nä! Nu skulle det bli andra bullar - denna flytten!
Jag visste ju redan vad vi skulle behöva och vad vi skulle kunna undvara.
Vad jag däremot inte visste var att folket innan oss lämnat kvar sina ägodelar i köksskåpen och i förvaringen.
Jag hittade detta när jag flyttar in våra kökslådor. -Hmmm..
Fyra kartonger med ytterligare kökssaker vi inte behöver – Superbra! Inte..
Nu stod jag inför nästa problem att lösa. Vart ska jag förvara allt?
Med list och mycket tålamod fick det bli att helt enkelt låta vissa saker stanna kvar i sina kartonger.
Det är bara jag och hundarna och som det ser ut nu så lär det inte bli gäster framöver på ett tag.
När man sen under lockdown tvingas går förbi och se dessa förbannade kartonger dag ut och dag in. Kan man inget annat än att bygga upp ett hat mot kartonger.
Jag smed ny planer – Det skulle bli till att stapla dom längs väggen i gästrummet. -Perfa!
Nu står dom där inne och jag har rummet som mitt arbetsrum.
Dessa förbannade kartonger står nu ännu närmare och olämpligare än innan. Och jag känner hur dessa flyttboxar skrattar mig i ryggen.
Livet med trädgård då?
Jodå, det är underbart. Men en riktigt omkast från att ha bott ett par år i lägenhet igen.
Det är underbart skönt att kunna sätta sig ute i bara kalsongerna på morgonen med sitt kaffe. Inte en själ i sikte, mer än förvillade sprätthöns som kluckar när dom letar mat.
Hundarna har ett helt annat liv här ute. Om man jämför mot att bo inne i byn.
Sen ska detta allt hållas i ordning också.
Jodå. Det har både blivit nya utmaningar och nya utgifter. Men vad gör man inte för att må?
Nya redskap ska till. Allt ifrån bensindriven trimmer till hacka och grep. Allt behövs, och kommer krävas.
Kan man inte ta det sen? Kan tänkas?
Jovisst. Men här växer buskar och gräs med 10-20 centimeter i veckan.
Ska jag låta allt bero kommer det se ut som en spöktomt inom loppet av 2-3 månader. Vilket det förvisso gör nu på vissa delar av tomten. Men snart kommer sol och mindre regn. Då är det dags igen för trädgårdsarbete.
Visst kan jag låta allt stå och låta solen ta hand om det. Men då kommer jag få en tomt som består av jord och sand, vilket kommer påverka annat jag väljer odla.
Det har varit en tomt innan med mycket fin struktur. Innan allt vildväxande fick ta över vill säga. Det har stått tomt i över tre år nu och det har satt sina spår.
Upp till en meters tuvor med vildgräs och tistlar med omkrets på 50 centimeter fanns här.
Först började jag hacka upp alla tuvor. Men dom har satt sig i stenen under jord och man hugger mestadels i sten bara. Nu trimmar jag ner allt och kommer ta det när torkan kommer.
Kommer gå här med jordfräs på dom värsta ställena.
Har byggt upp fyra odlingslådor typ storlek pallkragar. Här ska vi ha örter.
Dessa plättar ligger i söderläge bakom huset och får inte sol hela dagarna. Perfekt för ärtor och chili, men även för sallad och andra baljväxter. Ute i det uppluckrade kommer jag avsätta plats för en sisådär 200kvm med potatis.
En upphöjd terrass i jord med stenmur, kommer få husera morötter och rädisor.
Vattensystem har jag dragit och ska bara koppla upp mig mot vattenledningen.
Ca 800 meter plastslang till bevattning i tre olika dimensioner har dragits runt.
Lite ”skalk”-bitar man fått av vänner här, har lyckats bli en komplett vattenkälla för kommande odlingar. Fick rensa vattenlås som stått oöppnat i 4 år och var fastrostad.
Att inte ha grill i byn – Paria!
Så, visst kommer det att finnas grill och -sittplatser för mys på kvällarna.
Det är gott om plats här för att ha möbler ute. Men visst är det skönare att ha inbyggd soffplats med förvaring under? Ett projekt som kommer igång i slutet av sommaren. Denna sommaren kommer jag att jobba kvällar och dagtid. Och kommer nog inte orka stå och snickra på ledig tid. Den kommer gå åt att sticka iväg med Mia och bada och bara njuta.
Har ordnat till så vi har grillmöjlighet, men det ska bli en överraskning när hon kommer hem... (gissar på att det blev en spoiler på den nu, Hahaha).
Att vara ensam i VÅRT paradis. Pratade med Mia i telefon strax efter halv två på natten. Kunde inte somna sen.
Allt prat vi har om ”sen” och framöver har känts så långt borta innan.
Men nu känns det som att det verkligen ska hända.
Tillbaka är tankar om att gränserna inte är öppna när Mia ska ner. Ligger och ser ljuset sakta krypa fram under persiennen i sovrummet.
Hundarna ligger fortfarande och sover.
Vilma sidan om mig och Nellie i sin korg nedanför. Nellie har inte mått bra den senaste tiden, och jag bävar inför vad som kan komma framöver.
(Tragik drabbade oss... Och vi skriver mer om detta senare...)
Jag reser mig upp i sängen.
Har inte fått en blund på hela natten. Slänger en blick mot klockan i det svaga ljuset i rummet.
Klockan visar på 05:40 och jag sätter mig upp med fötterna på det iskalla golvet.
Trär på mig morgontofflor och reser mig upp. Hundarna reagerar inte. Dom är helt slut.
Den ständiga enformigheten har även satt sina spår hos dom. Och det märks även i deras rutiner.
Går ut i köket och sätter på en kaffe. Vattnet i kranen känns iskallt när jag fyller på bryggaren.
Blicken fastnar på ljuset som sakta kryper upp över bergskammen i horisonten.
Inte ens fåglarna har vaknat än, tänker jag.
Lyssnar på bubblandet i bakgrunden medan jag kollar termometern. Den säger 17 grader inomhus.
Ingen ko på isen, men jag förstår varför hundarna inte dansar på golvet.
Öppnar upp dörren och släpper in morgonbrisen som snabbt springer förbi.
Dess sus i nätdörren känns som en vind från en öppnad frys. Men jag vänjer mig efter några sekunder. Det är fukten inifrån som ska vädras ut. Så får man en go temperatur inne sen.
När jag står där utanför med dörren öppen men nätdörren stängd. Kan jag inte förgås av att tänka på havet utanför. Lugnt och vackert som alltid.
Samma hav som väcker mig ibland när det visar sitt skägg på ytan. Talar om vilket håll vinden ska komma ifrån idag.
Havet och himlen visar vägen, idag också.
Inne i Mackan ser man inte det lika klart som här.
Där fick jag ofta gå ut på kvällarna och dra över skydd på fordon och annat utanför.
Här behöver jag inte det. Allt är solklart i sina tecken över väder och vind.
Känner hur man allt mer längtar efter något man annars sett som helt självklart – Att kunna röra sig fritt. Att kunna planera dagen allt eftersom. Det är omöjligt just nu.
Man måste planera allt ifrån handla mat till att slänga skräp. Och vi alla vet hur motivation fungerar när man måste ta sig igenom massa saker innan man kan ta på sig skorna och gå ut...
Så är det här nu. Motivationen är bortblåst och jag måste tvinga mig till vissa saker som t ex städa och fixa i trädgården.
Men,
Måste få klart till Mia kommer. Och det är faktiskt snarare än man tror.
Snart är det runt 60 dagar+ kvar, och jag får en känsla av att – Snart ska vi sitta här tillsammans. Att få vakna tillsammans med dig och slippa känna denna förbannade tystnad.
Körde yoga ute i förra veckan. När det var skönt väder på morgonen.
Blev täppt i näsan sen, Typiskt. Den där starka lampan uppe i himlen lurar mig ibland. Och jag vill så gärna tro att sommaren är här nu. Men det får vänta på sig nån vecka till känner jag. Det varvas med kraftig blåst till stormvindar, till att dagen efter ha strålande sol och värme. Regn kommer och hälsar på som det vill. Bra för trädgården men inte roligt för putsade fönster.
Tänk att man inte såg detta i sitt bagage när man flyttade hit. Att vara utan varandra nästan ett år. Utan att själv välja.
Att vi skulle vara utan varandra så länge.
Hela tanken var att vi skulle få mycket mer tid till varandra. Men, så kan det bli.
Det ena väger upp det andra och vi båda känner oss starkare än detta som sker. Och vi känner att detta bara stärker vår motivation att verkligen stanna här, tillsammans.
-Det vi har, har vi på Kreta...
”-Det hade varit skönt att vara framme nu, Visst är det så, visst är det så. Men det finns en charm i att vara på resande fot, Att plötsligt snubbla - ut i det Blå...”
(Tomas Ledin - ”Det blir inte alltid som man har tänkt sig")
Vandringar och Nya platser. Nu är det ju tillåtet att motionera så pass och till den grad att man under ca 2 timmar (3 i vissa kommuner) i sin kommun kan vara ute och motionera. Cykel ska vara okej, men inte köra bil till t ex motions led eller parker. Det är endast benen som gäller.
Kravet är att man har skickat SMS eller dokument ifyllt. Samt är masktvång fortfarande aktuellt.
Även regeln om att man får befinna sig max 2km ifrån hemmet är också något som gäller.
Så kan man hålla band på dessa få regler, kan man få frisk luft och även sin motion.
Själv har det blivit några turer mellan Kalo Nero och Lagada. En nätt tur på ca 3,5km enkel väg. Mest för att jag känner att muskler i ben blivit väldigt stela och värker ibland.
Sträckan är väl kanske inte helt inom regelverket på 2km. Å andra sidan är det längs väg och bergskam. Och inte en själ så långt ögat når. Mer än jag och herdens lamm och getter.
Det finns inte andra alternativ här ute så..
Även om masken tar emot i andning när man blir andfådd är det inget som stör.
Hellre det och gå i lugn takt än att stirra på väggarna hemma.
Minns andningen i Armén, när man sprang hinderbanor med skyddsmask på (gasmask).
Hört på Kaféet #2 Två hotell i byn (inga namn) har valt att än så länge inte hålla öppet i sommar.
Båda har anställda vilka nu snart står utan den statliga ersättningen på €400 i månaden. Ny ersättning blir inte aktuellt för kommande säsong, och jag gissar på att de få som får stanna kvar. Kommer ha en lön som är starkt reducerad.
”Leif”, kan vi kalla honom (även om hans riktiga namn delas med ca 45% av byns män).
Så ger vi han en chans att smita in bland byns anonyma berättare.
”Leif” berättar att han sedan årsskiftet inte har kunnat betala döttrarnas skola.
De båda tjejerna har haft olika ströjobb för att kunna hjälpa till. Och familjen i helhet går på knä, så där kan man inte få hjälp längre.
Lärarna har demonstrerat och har haft mindre tid för att kämpa för barnens rätt till utbildning. Visst är det så att situationen under en pandemi är väldigt påfrestande för stat och regering.
Men någonstans vill man ju se att unga får fortsätta deras utbildningar så att man inte hamnar ute i kylan efter allt lägger sig. När detta nu blir? Om det nu kommer bli som innan, dvs.?
Bantade utbud
Jag pratar med en av byns alla caféägare och han berättar att man nu har bantat ner utbudet i displayer och kylar drastiskt. Det finns helt enkelt ingen som har råd att lägga 25-35€ på en tårta i nuläget. Bakelserna blir allt mer ”torra kakor” I displayerna, med priser runt 10-12 kronor.
MC buden kör fortfarande med kaffe till de som fortfarande håller öppet. Men det är inte samma trafik på dom som för 2-3 månader sedan. Ska prata med en av grabbarna när jag lyckas haffa dom i farten. Han hälsar som alltid när vi kör förbi varandra. Med skillnad att nu ler han inte samtidigt.
Min goda vän från Sverige som har sitt café med sin fru i Köpenhamn.
Visar sig bli utkastade pga. 9 dagar sen inbetald hyra (som värden var medveten om, och godkände). Detta pga. att han inväntade statens ersättning.
12 års slit borta och med 4 dagars notis om flytt, är det en skam för ägarna till lokal och köpcentra.
Man vill åt hans lokal och dess attraktiva placering i köpcentret helt enkelt, och såg sin chans.
Själv känner jag en klump i magen när jag står här i all röra.
Jag undrar hur det ska gå för min lilla by Mackan? Visst kommer det reda ut sig?
-Såklart! Det gör det alltid. Men, till vilket pris?
Kommer ni att få se era kära tavernor, kaféer, barer och småbutiker igen när ni kommer?
Kommer man att kämpa i år igen? För att välkomna er? Till vilket pris?
Tro inget annat än att man febrilt väntar och längtar efter er. Det ska ni veta. Man håller huvudet över ytan och hoppas på att detta ska bli en bättre säsong... - Till vilket pris...?
Framtidstro – Flashback #2 I Mars kom beskedet jag har väntat på – Jag har jobb mellan Juni till September i år.
Förhoppningsvis blir det även extra då det ska satsas på turismen detta året.
För mig och Mia, innebär det en chans att pusta ur under kommande höst och vinter.
Alla går omkring och hoppas att dom kommer nu – Turisterna.
Man har så sakta börjat fixa och piffa upp i byn. Längs hamnstråket i Ierapetra har det raserats uteserveringar utan bygglov och tillstånd. Om dom kommer till Mackan vet jag inte. Men om det nu blir så, är jag säker på att man har allt under kontroll i byn?
I mitten av Mars gick chefen för Hotellanställdas förbund, Michalis Garefalakis, ut med att han har lite förhoppningar om att situationen förbättras efter den 14 Maj då man ”öppnar” upp för turism.
Hur det slutar kan man önska. Men det är upp till oss alla att se till att göra det bästa av situationen.
Källa:
E-butik Online - Uppdateringar
I pandemins fotspår ligger även planen med leveranser av material för att kunna öppna upp shoppen. Det är tänkt att dessa ska börja dyka upp i shoppen under starten av säsongen. Kanske i Juni, eller Juli? Plattform för shoppen är under uppbyggnad.
Tryckpriserna är klara och även frakten. Så nu väntar vi på shipping och tullpriser bara.
Återkommer så fort vi har mer att berätta <3
Ljud i tillvaron den sista tiden:
Tomas Ledin: https://www.youtube.com/watch?v=sdAjLXcjcr8
Andy McKee: https://www.youtube.com/watch?v=BfF4QLO-L_4
Mixalis Stavroulakis: https://www.youtube.com/watch?v=J4-5pl1qwfQ
Grupo Niche: https://www.youtube.com/watch?v=p5eoD-hl3zQ
Hooverphonic: https://www.youtube.com/watch?v=6EA-MIYY1bg
Jörgen Edman & Polarna: https://www.youtube.com/watch?v=dviLAQDqIm4
Dagens Stavros Hmm. Den lille räkodlaren har inte synts till sedan Februari. Och då i sin fulla födelsedräkt ute i blomkrukan. Nu har vi haft flugsäsong med otäcka mängder flugor och fluginvasioner. Själv har jag haft två olika flug-perioder med ca en veckas dödande och förpestande oss mellan.
Ibland har jag räknat upp emot 100-talet dödade flugor per dag – i Köket!
Köpte på oss en flugfälla vilket skulle visa sig vara en geting fälla.
Dock har inte en enda fluga synts till dagen efter fällan kom upp. Så, vem vet?
Vi får se om slaget är vunnet? Om Stavros känner sig manad och titta in och ta en sipp av det giftgröna vattnet med medel i. Är en annan fråga.
I år ska han få se på åka av om han nu är på det humöret.
Än så länge håller han sig utomhus...
Välkommen in till Vårt hem på facebook!
Via vår sida på facebook är alltid öppen. Här uppdaterar vi om sånt som sker varje dag.
Med alla vardagsbestyr och utmaningar som inte får plats i bloggen.
Ni hittar vår facebooksida här: Mia Och Robbans Place.
Ha det gott och tack för att väntat på oss. Och läser vår Blogg! Var rädda om er och anhöriga. Och var försiktiga.
Nu väntar vi på att fira 200 -års jubileum av Grekisk självständighet den 25 Mars.
Och det under pågående lockdown. Hoppas att man bjuder folket på ordentliga cyber-karameller, som plåster på såren. Goa hälsningar! Va rädda om er och ta hand om varandra, /Robban
#kretabloggen #enkelbiljettkreta #theswedeincrete #dalairobban #miaochrobbansplace #kreta_bloggen #enkel_biljett #miaochrobbansplace #igers_crete #igers_greece #kalonerolassithi