Ett litet inlägg emellan...
Jodå! Vi lever och frodas! Och vi ber om ursäkt för att vi tar sån tid på oss.
Under researchen inför inlägget som skulle vara på sin plats denna gången, har vi fått flytta fram det till nästa. Det har varit sjuhelsikes resor och turer kring detta, låt oss kalla det för ”Tema”. Ett tema som i all riktighet är högst aktuellt nu.
Och inte minst är det väldigt hög tid att dom stora drakarna bekänner färg...
När jag sitter där med det vita dokumentet på skärmen, kommer jag på mig själv tänka;
”-Hur fan kan man hata denna byn så pass mycket?”
Jag menar. När jag sitter där och ska börja knappa ner dom första raderna är det enda jag kan tänka på hur man är funtad som företag i turistbranschen, när man i princip skiter i den näven som föder dig?
Efter timmar i telefonkö så ska det visa sig att man faktiskt tycker jag är en jobbig jäkel.
Speciellt när jag frågar utifrån det faktum, att jag är på platsen detta utspelas.
All hänvisning till hemsidan tröttar ut en enormt och enerverar mer än det stillar irritationen.
Man måste tro att jag sitter i en grotta utan uppkoppling till internet och inte redan har lusläst deras info?
Men, det ska bli värre..
En hel del faktiskt.
Och jag vill minnas ett resebolag som sedan urminnes tider spridit glädje och sol till tusentals resenärer vilka har fått med sig minne för livet hem efter resans slut.
Minnen som förevigats med kameror och dussintalet filmer som bytts ut under semestern.
Om väntan innan man ska få tillbaka foto från framkallningen.
Till digitala kameror som fick maka på sig och sen göra plats för telefoner och dess kameror.
Bilder som säger mer än tiotusentals ord nånsin kan förmedla.
Foton man tagit på diverse tavernor med Stelios, Manolis, Mikis, Babis, Giannis och alla andra vänner man stött på.
Bilderna på alla hundratals Grekiska maträtter man provat under åren.
På solbrännan den kvällen nere på tavernan där man smälte in bland räkorna på tallriken,
Till alla dessa unika möten med natur och lokalfolket.
Vart hamnar dessa minnen nu?
Blir det en snabbvisit nere i hamnen en kväll under veckan för att ta en snabb TikTok på att man faktiskt varit här? Instagram bilder på fötterna i solstolen nere vid poolen i all ära.
Tycker jag ser fler bilder i sociala medier på drinkar i hotellbaren än på handvirkade dukar och leende medelålders par på tavernor som provar på lokala delikatesser.
Kanske det är så att man tröttnat på det där typiskt ”grekiska”, som annars lockade så?
Lite lokala aspekter...
-Kan det vara så, att det är jag som målar fan på väggen?
Tolkar jag det jag läser så illa? Att jag missförstår alla texterna på skärmen?
”All inclusive är perfekt för dig som bara vill äta gott under semestern /Ving”
Ska jag kasta tärningarna?...
Nåja! Har redan yttrat mig en gång mer än jag kanske borde?
Men det är bra nu. Det måste sluta nu, detta vansinne! Detta är inte bra.
Små byar lider redan som det är och har varit så ett bra tag nu.
Att strö mer salt i såren och trycka ner ett finger dessutom är att nedvärdera.
Ska vi se på All inclusive som att ta med barnen på Zoo?
Istället för att stilla nyfikenheten i realtid, att ta sig till platser där detta finns – På riktigt!
Ska fotopärmarna vara det sista man har som minne efter en snart 40-årig resa till en plats som skänkt er så mycket mer än bara minnen på en bit papper?
Hjälper det att äta ute en kväll av veckans 21 måltider?
Är ett handgjort flätat armband med en pärla i för 60 spänn så jävla mycket begärt?
Tavernan som kämpar med att hålla färsk fisk på menyn till sina gäster har inget annat val än att ta 100 spänn för sin fisk, medan hotellet tar mellan 400-650 spänn om dagen per person för en veckas AI, där barn under 12 år äter gratis, i och för sig.
Gör er matematik och gör om och gör rätt!
Är jag arg på alla som väljer All inclusive? Nej. Det är jag faktiskt inte.
Är jag förbannad på er? Nej, inte det heller.
Jag är besviken på dessa företag som utnyttjar småbyar och lämnar dom i sticket.
Ibland helt enkelt drar dom framför näsan och luras helt i det öppna utan motstånd.
Nu vankas det sista förberedelserna inför återöppnandet av min väns butik.
I veckan har jag hjälpt till att omorganisera och flytta en verksamhet från en plats i byn till en annan. Om läget är sämre eller bättre får tiden utvisa?
Dimi lever på hoppet – Detta året också. Som alla andra i byn...
Kommande Nästa Inlägg:
Elefanten i Rummet – Inlägg om AI (All inclusive).
Uti Vår Hage – I krukor & Jord.
I Robbans Grytor & Kastruller - Tillbaka?
Mia & Robban – Jobb & Harmoni? … och massor av mer kul, trevligt och helt Underbara Makrigialos & Lassithi!
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs!
Klicka bara på ”SUBSCRIBE” eller på den lilla klock-ikonen på youtube, så får ni alla uppdateringar direkt i luren. OBS! Att prenumerera eller läsa bloggen är gratis och kostar absolut ingenting!
Vill ni hellre läsa bloggen när och var ni vill? Hämta hem vår egna Kretabloggen App i telefonen eller paddan. Ni hämtar den helt gratis här: http://wix.to/gsBqDIs?ref=cl Ni kan även hämta hem den i er telefon via bloggen uppe i menyn under ”Länkar”.
Ha det gott på er!
Och Tack för att väntat på vårt inlägg.
Samt att ni tar er tid och läser vår Blogg!
Var rädda om er och anhöriga. Det finns bara en av dig.
Och var försiktiga - Simma lugnt där ute i livets ocean!
Goa hälsningar! /Robban