Ett Djupt Andetag – Tysta Ekon vid Bergskammen

Uppdaterad: mar 1

-Hallå!? Var är ni? Har ni slutat skriva? Frågorna har varit många, och ofta. Mestadels om bloggen kommer tillbaka. Nu är det ju bara någon månad sedan den släcktes ner och sista inlägget var av en lite mer personlig karaktär. Men behövlig.

Det har varit skönt att släppa frågor kring familj och person. Men även kring Covid-19 och diverse rapporteringar i sociala medier. Det har varit skönt med ett brejk ifrån allt som hellre har covid-ämne i fokus än folket som lever i dess skuggor.

Under tiden har det varit enormt svårt att skriva om en liten ort som har så stor anknytning till alla besökare - Vilka även är en del av historia och i mångt och mycket – även framtidshopp.

I byn går många på tå och bävar inför kommande off-säsong, vilken fortfarande i Oktober visade sig vara väldigt tunn i området.

Allt fler har tagit sig till storstäderna och söker jobb och lyckan där.

Tre unga grabbar i byn funderar på att göra militärtjänstgöring nu under kommande osäkra tider. Istället för att hanka sig fram på ströjobb som ändå inte kommer täcka upp vinterns behov.

Nu har vi själv inte helt löst situationen lokalt eller ekonomiskt heller för den delen, men.

Vi har sett till att vi överlever säsongen ut. En väldigt osäker och ostabil period för alla här omkring väntar.

90% av lokalborna har en liten, eller ingen ersättning alls i höst. Och vet inte hur man ska överleva under vintern.

Säsongen för alla inom turismen har inte haft nog med inarbetad tid och i vissa fäll även för låg inkomst för att kunna betala in avgifterna. Ungdomar har noll framtidstro, dom jag pratat med. -Covid-19 eller Arbetslöshet?

-Pest eller Kolera?

-Ska ni sluta blogga och skriva om Mackan?

Nej, såklart inte – Aldrig! Vår förankring i byn är mer än fysisk på en adress.

Här har vi familj och alla våra vänner. Att sluta ha Mackan i allt vi gör och tänker existerar inte.

Inte än iallafall. Visst, vår nya by – Kalo Nero, är ju inte så stor, men desto mer att hitta framöver.

Lyxen att vara nära vatten och berg. Och samtidigt nära all mystik och ny historia.

Bara klostret har ju gamla anor, vilka är bland dom äldsta i Europa. Området är strikt jordbruksland och boskap. Lamm och getter vandrar öppet i lanskapet.

Tajkon anländer! Nytt möter Gammalt - Mer om inflyttningen i nästa inlägg.

Näsan över vattenytan.. Vaknar upp och sätter på kaffet. Knappar på radion för lokala nyheter och lite uppdatering om lockdown. Känns som efter en tung kväll på nattklubben. Huvudet är tungt, som att det väntar oväder i luften.

Utanför är det full fart på insekterna.

De milda december och januari månaderna har fått mygg och flugsäsongen här att vara än mer enerverande.

Likhögen med döda flugor på fönsterkarmen växer varje morgon och fyller dammsugaren.

Tusenfotingarna letar skydd från morgonstrimmorna av sol, som sakta kryper fram på altanen. Fjärilarna börjar dansa över blomrabatterna.

Flugornas surrande överröstas av fåglarnas kraxande.

Och klockspelen från lammen bakom huset spelar en lugnande melodi.

Detta töcken av minuter, timmar och intryck. Får mig att känna mig som ensam på jorden - Inga bilar hörs. Inga människor i sina trädgårdar.

Se lilla lammet som hälsade på och stannade över en kväll.

https://youtu.be/XWCGfn4HGtc


Byn finns … där ute. Men det känns som en Spielberg film just nu.

När morgondimman kryper fram, ser det ut som en läskig skräckscen där ute.

Och jag sitter i min stol med morgonkaffet och undrar hur detta ska sluta?

När dimman lagt sig, börjar vita rökpelare smyga sig uppåt mot skyn i ojämna kolonner. Ser ut som hela byn längs bergskammen brinner.

Men det är när man eldar upp sly och annat som rensas från olivlunden.

Man trimmar och står i just nu. Tur är att vintern än så länge varit mild. Men oron ligger där.

Oron över ett insekts-rikt år som förstör oliverna.

-Jag slurpar i mig det sista i kaffemuggen.

Blundar, Dofterna av bränd sly från olivträden påminner mig om barndomen.

Jag minns t ex Bröllop i doften.

Om lyckan bland folket. Och knallarna från gubbarnas hagelbössor.

Mummel från folk som förbereder maten inför kvällens kommande gäster som anländer. Klirret i fickan från alla drachmes -mynt som jag ska slösa på väg ner till vägen.

Och det behövdes många ska jag tala om.

Inte allt sällan fick morsan sy fickan eftersom tyngden orsakade hål i fickorna från alla mynt.

Ner och handla isglass från glassvagnen.

Han river is från ett isblock och häller sås över isen i en strut.

-Mmm...

Minns smaken – Saft från rosblad, sötad med honung.

Jag öppnar ögonen och ler en smula – Små byar är fanimej det bästa som finns på jorden.

Här har ni en film från en morgon på uteplatsen... Med allt det för med sig..

https://youtu.be/fadDfReJsto




När väggarna kryper inpå en.

Ensamheten är en sak. Den kan jag klara av utan smärre problem. Det som är värst är att inte veta. Att inte kunna vara ”där” och vara med. Mia jobbar och jag är ständigt orolig över hennes hälsa - Ska hon åka på SARS-COV-2 eller klara sig?

Är orolig över hennes mamma som är i extrem riskgrupp. Jag försöker att inte lyssna allt för mycket på allt prat i media om uruselt vaccin.

Och om hur nya varianter av viruset får fäste och smittar allt fler.

Lilla vovven Ida gick bort innan Julen. Och ”Omo” som vi kallar mormor, är nu ensam.

Att i allt elände lämnas ensam av de man älskar som mest... Usch! Livet är definitivt inte rättvist ibland. Stackars Omo.

Det tär på Mia att behöva lämna henne ensam. Det vet jag. Men det kommer gå bra. Att inte kunna vara där för att när man behövs kunna ge någon form av trygghet är baksidan av detta som drabbar oss alla nu. Men det man tänker på minst – Ensamhet.

Vi pratar ofta i telefon, jag och Mia. Varje dag. Och ett ständigt sms:ande såklart. Att få pratat av sig, om allt - Corona, Jobb, Hemma, Pengar, Framtid och så vidare. Men det är när vi sitter och har pratat av oss. Som vi känner den där längtan över att det lilla avståndet mellan oss på ca 4 flygtimmar. I verkligheten är Astronomiskt långt bort..

Varje gång man lägger på, känns att det gjorde gott för själen. Men ont i sinnet. Två steg fram – Ett steg tillbaka.

Jag och mitt egna Kluster samhälle.. Vadå? Kluster samhälle, Tänker ni kanske? Jo. Många kanske tror att man som ensam i sitt paradis, bara har dagen till fritt förfogande.

Lite, sådär... ”Allt handlar om njuta...” Att allt handlar om en lång semester.

Att vara ledig och unna sig en god bok framför en brasa?

Vardagen mest är om att hinna med allt man vill göra. Så är det inte. Inte för mig.

90% av min tid går åt att oroa mig.

Själv är jag inte direkt en person som oroar mig jämnt och ständigt.

Men i denna utdragna och sega situation som råder. Har det blivit så. Man liksom.. Stänger in sig.

Och vardagen blir mest till rutiner - Tur i oturen, så att säga.

Försöker mig på att odla lite. Passar på nu under tristessen. Kanske bjuda Mia på hemodlad sallad?
Lite olivplockande blev det i Oktober/November.
Ans i trädgården - Här kaktuspäron som var mogna och klara för att plockas.
Kiwi ska fixas efter vinterdvalan. Passar på och ordna lite småfix.
In i December satt jag ute och åt min middag varje dag. Skönt väder och inga insekter i sikte...

Nu har jag möjlighet att hålla kontakt med vänner via internet, i realtid. Men det blir sporadiskt, då vi inte kan besöka varandra ändå. Och flertalet är nedstämda över sin situation i vardagen. Mest blir det att utväxla filmtips eller snacka om det senaste i byarna - Skvaller, helt enkelt.

Julafton, 24 December tog jag mitt sista dopp - 18+ grader i vattnet. Kändes desto mindre kul att gå upp efter doppet. Men det kändes väldigt förfriskande. Vinter badade i Malmö varje år innan jag flyttade upp till Göteborg. Och det kändes inte mindre kallt för det. Men ack så roligt vi två hade.

Nellie tänkte banne mig inte följa med ut i kylan.

Eftermiddagen spenderade jag med goda vänner (se längre ner..) Här har ni en liten filmsnutt på mig och Vilma på Votsalaki Beach på julafton, sista doppet.

https://youtu.be/ehyjsX7RIs8


...Då är det dags för lite Gnäll och Jävlaranamma då?

Redan efter en vecka här i Kalo Nero, hittade jag nya utmaningar i form av egocentriska grannar.

Förvisso på 50 meters avstånd. Men vilka med sina bortskämda vanor gör avstånden enormt påfrestande och närmre än det behöver vara. Nu känns det som att det enda vi gör är att klaga på grannar. Men vi har haft otur helt enkelt.

Tro inget annat än att jag försökt och kompromissat.

Men, ibland har det inte med en själv att göra. Och det enda alternativet är att fly eller bråka.

Nu orkar jag inte längre med jobbiga grannar. Och kommer därför – Bråka!

Problemet? - Bortskämda européer med sina hundar vilka inte hålls på tomten eller i koppel.

Där hunden får springa lös och utan uppsyn.

Göra sina behov på vår veranda. Och bråkar med våra hundar.

Denna grannhund får fritt fram att bete sig som värsta Dingos på savannen. Två grannar med hund har vi nu.

Inom 100 meter finns nu tre hushåll, alla med hund(ar). Vi, på ena kanten med två hundar som hålls inom uppsyn – på tomten. Paret från Tyskland på andra kanten med sin labrador/schäfer mix, vilken man har samma koll på som vi har. Och aldrig låter gå utanför tomten.

Dessutom har man låtit sätta upp portar på sin mur om tomten.

I mitten finns då denna fruktansvärt bortskämda och arroganta dam som vägrar ha koll på sin hund. Trots mur och portar som aldrig är stängda kring sin tomt. Springer den in och ut genom våra andras tomter och verandor.

Tyskarna håller stängt sina portar, då dom tröttnat på henne och hunden.

Hon har definitivt ingen pli på hunden, och den lyssnar inte på henne.

Faktum är, att den inte lyssnar på människor över huvud taget.

Tyskarna visar artigt med sin hund i koppel - Den korta väg man har utanför muren till parkeringen. Att man inte är intresserad av att låta hennes hund hoppa omkring som en boll.

Och stressat söka någon form av manisk kontakt.

För, våra hundar förstår sig inte på hennes hund.

Och känner sig mest obekväm med den omkring. Vår Vilma avskyr hunden.

Jag har försökt låta dom hälsa, men den vet inte hur hundar bör uppföra sig.

Dessutom gav den våra hundar loppor så jag fick ta dom till veterinären. Passade på att avmaska dom när vi var där. Var ett tag sedan sist.

Med en hund som gör sina behov överallt vet man aldrig vad den sprider. Har försökt ha en dialog med hundägaren.

Sa till henne efter en vecka att – Vi har två flickor, du har en pojke, det kan bli problem.

Vänligen håll koll på din hund då den är på vår veranda och endast mygg-dörren skiljer.

Våra hundar får tuppjuck av situationen.

Hon svarade med ett ”Okej”. Och jag förutsatte att hon förstod. Men ack så fel jag skulle ha. Efter tre veckor med en hund som ständigt skiter på vår tomt och veranda. Samt ska göra revir lite var stans. Filmade jag denne när den satt och sket utanför vårt köksfönster, ca 5 meter ifrån vårt fikabord på verandan.

Filmen bad jag sen om att få visa för hundägaren.

Efter hon tittat kom en ilsken reaktion och att jag minsann skulle ”hålla mig på min tomt och att jag inte ska blanda mig i andras hundägande” (svärord ej nämnda).

Totalt nonchalant, ignorant och en fullständigt odräglig kärring!

Och trots eländet är det inte hundens fel, utan ägaren som inte bör ha djur alls.

Mitt tålamod med grannar från helvetet är just nu noll och inget, så hon kan fara åt helvete! Tyvärr ska hon inte åka hem, utan ska stanna kvar för hon är rädd för att bli smittad. Den infon kom ifrån en som levererat saker hem till satkärringen från underjorden..


I December skaffade hon dessutom två katter som springer ute. Katter har vi inga problem med. Vare sig jag eller hundarna.

Dom är vana vid katt och gillar katter. Men katterna är på hönsen utanför. Och ofta blänger hönstanten (Georgia) på Vilma, som om det är Vilma som jagar upp dom. Men, nåja. Man kan inte få allt.

-Är det det typiskt Svenskt? Att man inte ska bråka i situationer som denna? Att knyta näven i fickan. Är det kanske så, att vi tycker att ryta till är ofint, och att det anses ”finare” att ha lång stubin? Situationen mellan greker hade inte gått förbi onoterat kan jag tillägga.. (Fråga till nästa inlägg kanske?)

Covid-19 i lilla Mackan! - Är det möjligt? Jo, det hände även här. I drömmen... I paradiset.

En god vän till oss fick besök av sin bror under juldagarna i Januari. Han kom ner från Aten och hade med sig viruset.

Båda föräldrarna drabbades och mamman fick akut åka in till sjukhuset.

Pappan klarar sig men är fortfarande smittad.

Mostern och dennes lilla son smittade också. Och är nu hemma i isolering.

Nu, i skrivande stund (Februari) har Mamman flyttats till sjukhusets utslussning. Pappan är fortfarande smittad, men visar allt fler antikroppar och får självisoleras ett tag till i hemmet. Moster med son är bättre och visar inte på några symptom. Sonen är bättre, men fortfarande förkyld och har tappat smaksinnet. Han är tillbaka i Aten.

Corona Lockdown - Igen (Mer corona-tjat ...)

Nu kan man ju tycka, tänka och länka bäst man vill vad gäller corona i Grekland.

Flera hanterar olika egna (och ofta andras) versioner och har fakta-lego med staplar, länkar och sina egna tankar om si och så. Corona har blivit en komodo, något att använda som hook för att locka läsare och ”like”-fiske. Kanske även för att kapa huvudet på andra, för att själv bli högre, i debatter? Tycker mig ha sett detta allt oftare i inlägg.

Det är inte helt sällan numera man stöter på den ena kunnigare än den andra i ämnet.

Det är bra med information, men det finns forum för dessa debatter.

Men vad man än dividerar om överallt. Så är det öden innan, under och efter pandemin som är det som påverkas mest och hårdast. Om man inte pratar om dom som ligger insjuknade.

Det gör man oftast inte. För man känner oftast personligen ingen som drabbats hårt. Det är allt för ofta diskussioner om vem som har rätt info kontra vem som inte har rätt. Även om vem som fräckast tillrättavisar den som kanske inte vet, men tror sig veta? Förfärligt atmosfär, ska jag tillägga... Undviker den numera.

Har gått ur dessa grupper på facebook som endast förmedlar den ena efter den andra kängan, besserwissers emellan. Har sett ren mobbing ske och tröttnat på denna oseriösa bilden av grekland och grekiska myndigheter. Och jag lägger fokus på sköna bilder och härliga berättelser. Detta behövs nu, mer än innan. Och syftet med dessa grupper, trodde jag. Var just detta? Vi kommer inte ifrån pandemin eller dess kölvatten. Hur mycket vi än munhuggs om vilket land som gör rätt eller fel. Eller vilket land som har sämst uppföljning.

Pandemin är global och drabbar oss oavsett vad Sverige eller Grekland gör som ska upplevas som unikt för landet. De restriktioner som ska följas gäller alla i respektive länder dessa råder. Det bör inte finnas massa förnekelser om vilka länder som har sämre ”regler” än andra. Eller vilket land som är ”sämst” på covid-19. -Herregud! Vi pratar om liv här. Inte statistik! -tänker jag ofta.

Ja, det är tyvärr väldigt uppenbart att många (inte alla) utanför större städer har svårt att anpassa sig till direktiven. Att det finns en slags tendens till att tycka att dessa är onödiga. ”-Vi har ingen smitta här ju..” Hör jag allt oftare.

Speciellt från dom som inte använder mask. Att användandet av mask mest är ett sätt från myndigheter att örfila befolkningen. Som ett straff. För vad och varför svarar man inte om. Om man inte räknar in foliehattarna som ser en Världsordning som ska ta över och injicerar oss med mikrochipp och ska kontrollera våra hjärnor... Folk irriterar sig ofta mer över dessa karantänbeslut, än man är för att faktiskt åka på smittan.

Det har blivit bättre denna lockdown. Det ska medges. Förra gången, mellan Mars och Juni var värdelös. Då såg jag väldigt få med mask på i butiker, om alls. Ägare och anställda möjligtvis.


(-Fan! Nu hamnar man ändå tuggandes om eländet! Nåja..)

Själv har vi levt med hjärtat i halsgropen under de månader min bror var insjuknad i SARS-COV-2. Här fick jag en direkt inblick i hur det är att vara sjuk i corona. Men även hur det påverkar allt kring den smittade och alla nära. Allt ifrån familj och arbete.

Om hur otroligt lycklig man blivit, när min bror tillfrisknar igen.

Och kan ta steget till att påbörja sin återhämtning. Både hemma och utanför väggarna.

Båda saker kommer kräva mycket. Från honom själv, men även från alla omkring.

Han har fortfarande inte fått tillbaka sitt lukt och -doftsinne helt.

Läkarna säger att det förmodligen kan dröja. Hur länge vet man inte. Om än alls. Nu efteråt är det saker man missat från sjukhusets sida.

Och det visar sig att han fortfarande är sjuk. Inte i Covid, som tur är. Men måste opereras.

Hans otur under 2020 har varit oslagbar måste jag säga. Stackars brorsan..


Trots total lockdown måste lamm och får gå på färskt bete. Herdens lamm står lugnt i gatan... det är tomt.

Greklands alla nya lockdowns-Lockdown Nr. 3

Natten mellan den 6-7 November som ständigt flyttats fram (28 Februari).

Och även utgång med restriktioner så att det är förbjudet att vara ute mellan 21.00 och 05.00. Med dryga böter som påbackning om man ertappas. Varför man nu vill leka med livet som insats? Men, är det nu alla som sköter detta kan tyckas?

Nej, Definitivt inte! Ser att folk fortfarande kör bil med arbetare både i och på flaket utan mask. Min vän som har en liten mini-market får ständigt påminna lokalbefolkningen om att det är mask på som gäller i affären. Själv kan jag intyga om att ca var 3-4:e inte använder mask alls. Ser folk gå ute med sina hundar på promenader, utan att använda mask.

Man har även haft hantverkare hos grannen som bytt fönster, terrassdörrar och diverse under 3 veckor, utan att någon av dom (ägaren och 5 hantverkare) använde mask under hela tiden.

Man ringer inte polisen - är ju en inställning hos folket här. Och den gäller.

Så, själv undviker jag alla människor just nu och det kan gå 10 dagar innan jag ens lämnat huset, mer än utanför på tomten med vovvarna då.

En bra och fungerande instans att hålla sig uppdaterad med (Som informativt går att integrera med som Svensk i Grekland eller utanför). Det går bra att ringa och få snabba besked om vad som gäller. Personerna pratar engelska och har inga svårigheter att göra sig förstådda. Ett bra alternativ till diverse ”nyhets”-instanser eller sociala medier (Bara en anekdot). Använd sidans länkar och klick-menyer för karta, för mer exakt information i ditt område i Grekland. Länk:

https://covid19.gov.gr/covid-map/?fbclid=IwAR0DJjXqoTiFK9ioOg26Dlm-kZMSaotdhdVlz8WYbIG6ZtRDSjE5euxZPZ4

I Januari och Februari, kom ytterligare nya restriktioner.

Och denna gången förlängs samt tuffar man till restriktionerna. På vissa öar gäller fullständig utegångsförbud. Mellan 18.00-05.00 råder det utegångsförbud samt ändras man öppettider för butiker. Man går även tillbaka till max 1 pers per 25kvm för butiker med förbeställd tidsbokning.

Även dessa har flyttats fram två gånger, och sägs nu gälla fram till 28 Februari. Lassithi regionen pinnades som ”Röd”, dvs. strikta regler gäller.

Man söker fortfarande människor som vill bistå med hjälparbete under pandemin.

Och ni som är bosatta på några av de platser där man söker t ex flerspråkiga, kan anmäla er.

Om ni själv inte tillhör riskgruppen såklart. Läs mer om hjälparbete här:

https://www.moh.gov.gr/articles/ministry/grafeio-typoy/press-releases/6937-gine-ethelonths-gia-thn-antimetwpish-ths-nosoy-covid-19?admin_access=Z2JpcDZLQ29QNVNmUVpmRkh3WXQrUjFVaUFST2o4bU5pTFlhUC9jdTFyZ2dsZ3NtTThYS0FEWHJHOEdBSFF0Y0t6aG5WMnhuWWxGTlEzcERkV1JLZGsxdU0zSkdVVDA5 Ni anmäler er här:

https://ethelontes.gov.gr/index.php/forma-ethelonton-gia-tin-antimetopisi/

I Skuggan av Lockdown: En instans som drabbats hårt – Olivodlarna. Alla älskar den. Alla vill ha den. Många lever av den.

Vi pratar såklart om det gröna guldet – Oliv olja.

Vad är inte Kreta, och hela Grekland för den delen, om inte ljudet av diesel generatorer och rotor-maskinerna som metalliskt och ihåligt ekar mellan träden? Med sitt ihåliga plingande när oliverna så sakta knockas av från sina kvistar, för att hamna på dom utsträckta näten under träden.

Nä, det är väl få som undgått detta under November månad? Och vad skulle man göra utan sina oliver, kan tänkas? Precis! För dom få som själv har oliver eller har nära som lever av dessa gröna guldklimpar. Ni vet vad det handlar om – Möjligheten att klara livhanken under vinterhalvåret. -Ska det vara så då? Ska man behöva vända på varje krona och med nöd och näppe, klara sig i sitt paradis? Nja. Det kan tänkas vara så. Det är inget som är något hinder för oss. Men visst är det så att man värderar Sveriges trygga tillvaro och det liv man levt innan.

Vi har förvisso inte haft det så mycket fetare i plånboken eller på matbordet för den delen heller, i Sverige. Men visst hade vi möjligheter att leva i en standard som betydde att vi levde med och för pengar vi alltid måste jobba in. Ett liv på leasing.. liksom.

Här är det inte så. Här jobbar man och sliter för det du har framför dig.

-Är det bättre?

Jag vet faktiskt inte.

Jo kanske? Fast, det är annorlunda här – För visst är det så att man drömmer om ett liv i oberoende. Att slippa oroa sig för skördar och barnens utbildningar och utgifterna detta medför. Många unga läser men får inte jobb.

Dom allra flesta hamnar tillbaka i orterna inom turismen, eller så måste man flytta till Heraklion för att få ett jobb. Man vill ha ett jobb som sträcker sig året om, och inte är beroende av turismen.

Få hamnar här, och allt fler killar väljer att göra sin värnplikt allt tidigare nu.


Detta året som gått har jag vittnat om 3 familjer som fått sina unga grabbar att välja bort och fortsätta läsa. För att åka och mönstra på militären. De som har långtidsstudier vet fortfarande inte hur man ska klara av utgifterna.

Är det bättre? Jag vet faktiskt inte - Time will Tell?

Nä! Usch! - Jag måste hitta tillbaka i rytmen igen. Livsrytmen.

Det är lätt att samla på sig allt det negativa. Speciellt nu under denna ständigt grå och tjocka filt som ligger över oss alla i form av pandemi. Den drar ner en och kväver en om man inte är försiktig nog. Den får en att tappa fokus, och att kunna våga se framåt. Trots allt.

Livsglädjen är att få räknat dagarna till Mia landar på samma mark jag går på. Att kunna se henne, känna henne och ta in hennes doft. Man glömmer så ofta enkla saker som våra dofter. Unika och väldigt speciella.

Jag minns förra gången jag fick se henne efter vi varit ifrån varandra. När hon stegade ut ur taxin såg hon så oberörd ut. Nästan som om vi sågs i går. Men när vi kom närmare, kände jag på hela henne hur en längtan kan vara tyst. Hur en saknad är som att alstra egen energi efter att man fryser i tunna kläder.

En surrande känsla for igenom oss samtidigt, ungefär som statisk laddning. Den fanns där. Den gjorde sig påmind – Kärlek. I samma sekund jag fick känna henne i mina armar, i samma sekund kändes all tid vi varit utan varandra. En underlig känsla som nästa bedövar en. Som att ha varit ute en natt på klubb med hög musik. Allt känns liksom, i kroppen.

Hjärtat slår fortare.

Nästan som första gången man var nykära och kunde hålla om varandra. Allt känns på riktigt nu. Allt händer faktiskt – NU är det på riktigt!

När man går den korta biten hem känns det som att marken är ojämn under fötterna. Jag inser att, såhär är det att vara nykär igen...

Dessa minnen gör allt uthärdligt. Icke spännande vardagar fyller i tomrummet på kalendern.

Nästan som att se på väggfärg som torkar. Tristessen måste bytas ut.

Att man har trädgård går väl an. Men rastlösheten tar lätt överhand.

I timmar har jag suttit och tänkt på annat. När tv-bilden helt plötsligt blir svart och stängs av. Hur ofta har jag inte kommit på mig själv när jag sitter och stirrar ut genom fönstret och pratar saknad med hundarna? Ofta, ska jag tala om för er.

Hackar i rabatter och planterar samma växter jag drar upp nån annanstans. Svär åt att tiden går så sakta. Ifrågasätter mig själv, varför jag gör detta nu när det är så länge till Mia kommer?

I samma veva kan jag komma på vad jag fyllt i kalendern. Denna kalender. Tur man har den. Från morgonkaffet går jag igenom den. Ser över vad som ska göras och vad som återstår. Planerar efter kalenderns ifyllda schema. Lika snabbt går det och flytta runt allt som ska göras – Som inte blivit gjort idag heller. För, så är det. Motivationen är inte heller på topp. Att uppdatera sociala medier ligger långt, långt nere på listan. Och känns mest som ointressant inslag i vardagen:

- Vad kan möjligtvis hända idag som är mer spännande än gårdagens totala stiltje?


Trots ca 18-19 grader fick vi temperaturer ner mot 2-3 grader på nätterna. "Zopa" fick jobba...

Det börjar bli kallt på kvällarna i November/December. Och jag laddar upp med gasol för att dra igång gasolvärmaren.

Den öppna spisen vill jag vänta med. Och speciellt nu när det regnat ett par dar. Presenningen hade blåst av virket, så allt är fuktigt nu. Ska elda med det framöver. Men, det få bli gas ett tag nu.

Har elektriskt element på full värme när lilla Nellie ska äta.

Hon fryser och står med svansen mellan benen när hon ska äta. Kallt på klinkergolvet.

Vilma tål kylan mycket bättre och bryr sig inte värst mycket om det.

Bäst är det dom dagarna när solen är framme och värmer upp ute på verandan, då ska dom äta där ute och njuter i värmen.

Sista tre veckorna i Februari har varit kalla.

Vi har haft växelvis med hagel och regn. Ibland snöblandat regn som efter nån timme övergår i solsken. Lömskt med risk för förkylning. Kvällar och nätter har varit nere vid 3+ grader. Och vi fick ”frost” på biltaket en morgon när kondensen kylts ner. Dock skadades inte växterna och gror så det knakar.



Hagel och Snöblandat

Jodå! Det kom allt hit också. Men inte i drivor direkt. Men jag hann få ett litet minne, haha. Se en liten filmsnutt på hagel ”Ovädret” som drabbade lilla Kalo Nero. Folk gick omkring i långa dunkappor med pälsmössor. Ute hade vi 12+ grader. Man sneglade lite på mig när jag satt på muren med mitt kaffe. Endast iklädd shorts och munkjacka. - Den där ”Souidia”. Han är konstig, se..

Ni kan se filmsnutten på ”Ovädret” här.

https://youtu.be/wW9V4Nxbp6A

Nya mål & Nya utmaningar i horisonten – Matmartyren!

En superbra matblogg som tar upp mat och livskvalitet.

Kretabloggen ska försöka se hur vi kan knyta ihop något roligt framöver.


I framtiden ligger reportage om mat och om hur livet påverkar oss, i alla riktningar. Om hälsa och mat i vardagen. Att få tiden att räcka till men ändå kunna njuta fullt ut. Vi hoppas kunna komma igång med Alex på Matmartyren. Och få kokat ihop något mellan oss. Ni kan läsa lite i Matmartyren här i hans blogg. https://matmartyren.se/

Micro tester med micro budget – Öltester Det fick bli en liten helg med Öltest.

Nu i lockdown har man all tid i världen att göra små hemmatester. Och först ut blir ett litet smaktest på dom mest vanliga i området. Samtliga går att få tag på on/off -säsong, så att säga. Kolla gärna med bolaget om man har dessa i sitt sortiment. Detta har jag inte spekulerat vidare på.

Dessa är dom få jag kunde hitta i butikerna. Speciellt nu under den rådande torka på varor och leveranser till butikerna med lite udda sortiment på hyllorna.

(PS. Ja, det finns många fler märken och varianter, men dessa är utbudet jag fick tag på)

Nästa test kommer vara av Grekiska läskedrycker och icke alkoholhaltiga Törstsläckare.



Hört på Kaféet #1 I Fredags när jag hämtade tuber på macken, satt Kostas där med ”Jojje” och Vagelis. Man drack lite pilsner och pratade om corona tider. Om man ska få ersättningar denna gången? Många väntar fortfarande på besked om hur det går med pengar man varit lovade sedan förra nedstängningen.

Alla man stöter på, oavsett på macken eller på kaféet, ”visar” likadant när man frågar hur det är. Man smusslar med tumme och pekfinger för att visa på ”pengar”. I detta fallet – Uteblivandet av dessa. Samtidigt som andra svarar med ”Gamiseta” och det traditionella ”karateslaget” med båda armarna mot underlivet i ”V”-formation... En klassiker.



Julafton helt ensam Spenderade några timmar med Stelios, Katerina och Nikos på julafton. Tur var det. Hade jätteskoj och hade så underbart kul och få träffa människor. Bara höra människor prata kändes främmande. Nu under lockdown träffas man inte så ofta och när man väl ses är det korta pratstunder bara.

Det grillades och serverades härlig mat - Dunder gott var det! Sällskapet var helt underbara! Träffade nya människor och fick nya vänner med gemensamma intressen. En väldigt lyckad julafton, trots ensamheten utan min Mia.

Stelios, Eller som vi kallar honom - "Sällan Stellan" Misslyckas sällan med grillen.
Vet en som skulle varit här nu.... Mmm... Mia!
Lite snacks innan maten kom fram... Bästa jag vet!
Egna ostar serverades. Till fräscht grillat är det oslagbar combo
Härlig dag. Massor med mat och Massor av vänner och nya bekantskaper..

Såklart dansas det när det är festligheter. Så även på Julafton. Se dans och glada människor under Lockdown i Mackan 2020 här: https://youtu.be/R0ZV5rfWJtA


Invigning av 2021 med en Nyårskaramell! Min lillebror och hans kärlek har nämligen blivit föräldrar!

Lilla Amanda kom till världen på Nyår. Själv vaknade jag i det nya året som stolt farbror.

Blir 5:e gången nu - Jippi!

Trots snöfritt måste man få julpyssla och pynta...
... Men inte länge - Öppna spisen rensas och ska fogas om. Rastlöshet Deluxe...

Kretabloggen – Nu med egen App Jodå ser ni! Här hängs det med. Vi har tryckt in Kretabloggen även i en app.

Så nu kan ni läsa alla inlägg även om det hänt något med bloggen online.

Ni kan även integrera mellan varandra, ni läsare. Appen är helt gratis och använda. Ni kan hämta ner vår App helt gratis här. Det finns nu även ett Medlems Forum på bloggen. Ni når den även i appen såklart. Här kan ni dela med er om det ni läser, om det ni tycker osv. Det går hur bra som helst att själv starta trådar och ämnen på forumet. Forumet hittar ni här (Medlemmar endast).

E-butik Online 2021

Under sommaren kommer vi även dra igång vår E-butik online. Här kan ni köpa t-shirts och annat med våra egna passande Kreta & Grekland -motiv.

Ni kan läsa lite mer om shoppen här.

Passa på och klä er med unika motiv. Samtidigt sponsrar ni bloggen – Win Win situation!

Tips på lokala författare & lästips under lockdown.

Thrillers och Sci-fi mystik av en mycket god vän till oss - D.C.Sofroniadis.

Lokal författare från Aten, men sedan många år med bas i Makrigialos.

Med en inlevelse i det futuristiska landet mellan verklighet och illusion, är denne en uppskattad bokprånglare från en ny generation actionförfattare på den grekiska scenen.

Böckerna finns som engelskspråkiga. Tillsammans driver han hantverksbutiken Nostalgos Gallery i Mackan.


Ni hittar butiken på Etsy här: https://www.etsy.com/shop/NostalgosGallery

(Ange kod Kretabloggen för 15% rabatt vid köp)


Stöd er lokala affär – Onlinehandel under lockdown. En tanke att man ska återhämta sig här i Grekland, har varit som förslag att stötta de som nu siktar på e-handel. Man kan få upp till €5000 i bidrag för att omvandla sin rörelse till att även sälja online.

Ett smart och bra drag.

Sedan Juni 2019 har e-handeln i Grekland ökat till 51% mot förra året då den låg på ca 21%. Med en stigande kurva var siffrorna uppe vid ca 61% under de två första veckorna i December enligt SELPE. Jag hoppas detta förslag införlivas av flertalet, så vi har kvar alla de små specialbutikerna som annars får stryka på foten. Källa: https://www.selpe.gr/images/deltio-typou-ereyna-katanalwtwn-covid19.pdf


Ljud i tillvaron den sista tiden:

Phil Collins: https://www.youtube.com/watch?v=IeDMnyQzS88

Sting: https://www.youtube.com/watch?v=dOjFcx3GJHg

Journey:https://www.youtube.com/watch?v=VcjzHMhBtf0

Simply Red:https://www.youtube.com/watch?v=yG07WSu7Q9w

Van Morrison: https://www.youtube.com/watch?v=_6r2P4W9Yog

Led Zeppelin: https://www.youtube.com/watch?v=y8OtzJtp-EM

Dagens Stavros I dagen till ära har Stavros synts till i Aloe Vera krukan på uteplatsen.

Stilla låg han där på rygg. Den lilla vidriga simulanten... Och lapade sol..

Såg en kaffesked i plast nedstucken i jorden - Den lille jäkeln har säkert beställt sin Frappe nere i byn?


Och välkommen in till Vårt hem på nätet!

Via vår sida: Mia Och Robbans Place <--- Länk: https://www.facebook.com/baathkarlsson/ Vi kommer uppdatera den med alla vardagsbestyr och utmaningar som inte får plats i bloggen.

Ha det gott och tack för att väntat på oss och läser vår Blogg! Var rädda om er och anhöriga. Och var försiktiga. Goa hälsningar! /Robban #kretabloggen #enkelbiljettkreta #theswedeincrete #dalairobban #miaochrobbansplace #kreta_bloggen #enkel_biljett #igers_crete #igers_greece #kalonerolassithi

Senaste inlägg

Visa alla

# Support Your Local Shop:

Information
Bloggen
Kategorier

© 2018-2021 Let´s Go Crete. All rights reserved. Design by LogoMediaLäs vår sekretess/integritetspolicy och allmänna villkor.

enkelbiljettkreta.swish.small.png
  • White Facebook Icon