Ett Djupt Andetag – Tysta Ekon vid Bergskammen
Uppdaterat: 1 mars 2021
-Hallå!? Var är ni? Har ni slutat skriva? Frågorna har varit många, och ofta. Mestadels om bloggen kommer tillbaka. Nu är det ju bara någon månad sedan den släcktes ner och sista inlägget var av en lite mer personlig karaktär. Men behövlig.
Det har varit skönt att släppa frågor kring familj och person. Men även kring Covid-19 och diverse rapporteringar i sociala medier. Det har varit skönt med ett brejk ifrån allt som hellre har covid-ämne i fokus än folket som lever i dess skuggor.
Under tiden har det varit enormt svårt att skriva om en liten ort som har så stor anknytning till alla besökare - Vilka även är en del av historia och i mångt och mycket – även framtidshopp.
I byn går många på tå och bävar inför kommande off-säsong, vilken fortfarande i Oktober visade sig vara väldigt tunn i området.
Allt fler har tagit sig till storstäderna och söker jobb och lyckan där.
Tre unga grabbar i byn funderar på att göra militärtjänstgöring nu under kommande osäkra tider. Istället för att hanka sig fram på ströjobb som ändå inte kommer täcka upp vinterns behov.
Nu har vi själv inte helt löst situationen lokalt eller ekonomiskt heller för den delen, men.
Vi har sett till att vi överlever säsongen ut. En väldigt osäker och ostabil period för alla här omkring väntar.
90% av lokalborna har en liten, eller ingen ersättning alls i höst. Och vet inte hur man ska överleva under vintern.
Säsongen för alla inom turismen har inte haft nog med inarbetad tid och i vissa fäll även för låg inkomst för att kunna betala in avgifterna. Ungdomar har noll framtidstro, dom jag pratat med. -Covid-19 eller Arbetslöshet?
-Pest eller Kolera?
-Ska ni sluta blogga och skriva om Mackan?
Nej, såklart inte – Aldrig! Vår förankring i byn är mer än fysisk på en adress.
Här har vi familj och alla våra vänner. Att sluta ha Mackan i allt vi gör och tänker existerar inte.
Inte än iallafall. Visst, vår nya by – Kalo Nero, är ju inte så stor, men desto mer att hitta framöver.
Lyxen att vara nära vatten och berg. Och samtidigt nära all mystik och ny historia.
Bara klostret har ju gamla anor, vilka är bland dom äldsta i Europa. Området är strikt jordbruksland och boskap. Lamm och getter vandrar öppet i lanskapet.
Näsan över vattenytan.. Vaknar upp och sätter på kaffet. Knappar på radion för lokala nyheter och lite uppdatering om lockdown. Känns som efter en tung kväll på nattklubben. Huvudet är tungt, som att det väntar oväder i luften.
Utanför är det full fart på insekterna.
De milda december och januari månaderna har fått mygg och flugsäsongen här att vara än mer enerverande.
Likhögen med döda flugor på fönsterkarmen växer varje morgon och fyller dammsugaren.
Tusenfotingarna letar skydd från morgonstrimmorna av sol, som sakta kryper fram på altanen. Fjärilarna börjar dansa över blomrabatterna.
Flugornas surrande överröstas av fåglarnas kraxande.
Och klockspelen från lammen bakom huset spelar en lugnande melodi.
Detta töcken av minuter, timmar och intryck. Får mig att känna mig som ensam på jorden - Inga bilar hörs. Inga människor i sina trädgårdar.
Se lilla lammet som hälsade på och stannade över en kväll.