En stund på jorden – Andra säger lyckan finns i ett ögonblick.
-God morgon på er.
Kaffet smakar ljuvligt denna morgon.
Graderna har ändrats lite, morgon stunden är svalare nu, så skönt att sitta här och fundera lite och skriva. Sovit väldigt gott denna natten. Hör tupparna som ropar till varandra, dags att vakna - solen kommer upp nu. Hör även havets vågor slå mot strandkanten.
Fåglarna och mopeder puttra runt och människor som tar sig en kopp kaffe och pratar.
Det är helt vindstilla ute. Härligt! - då blir det en skön strand och badar-dag.
Underbara Clouso...
När vi flyttade hit till Makrigialos så lärde jag känna en hund som hette Clouso. En jättevacker labrador som bodde rätt över gatan i affären där de säljer grönsaker (Mauro heter kvinnan som äger butiken). Han var så vacker, Clouso - och mitt hjärta smälte.
Lugn stor svart gosse.
Klappade honom varje dag och pussade honom på hans hjässa.
Familjen älskade sin Clouso så mycket, familjens guldklimp. När inte Clouso var utanför affären frågade jag alltid vart han var, dom svarade att sonen och Clouso var och badade. Han var aldrig kopplad, alltid fri. Och kunna välja vart han ville ligga runt om affären. Hans favoritställe var på trappan i skuggan, så kunde han se vad alla gjorde i byn.
"... hon sa att han finns inte mera!"
När jag kom hem från Sverige så var det något som fattades utanför vår grönsaksbutik?
Det tog mig några dagar innan jag vågade fråga vart hunden var?
Då rullade tårarna ner för clousos ägare, hon sa att han finns inte mera!
Oh den vackra hunden är död! -Oh neeej! Mauro berättade då för mig att han har varit sjuk hela sitt liv från och till, men nu gick det inte längre så vi fick ta bort honom. Jag kramade om Mauro och beklagade sorgen. Jag vet ju själv hur det känns att förlora någon av sina husdjur dom är ju familj. Så nu är det väldigt tomt utanför deras affär, och Clouso är saknad av alla.
Jag tänker fortfarande på min vackra katt Lucky som vi hade i Ferma.
Varje gång vi ska in till Ierapetra så tittar jag i fall att Lucky sitter någonstans i närheten av huset vi bodde i... Ingen Lucky. Han är borta för alltid.
...Men, jag har fått en ny vän - Hunden Brutos. Han kommer hit varje dag och ska säga hej till våra töser så får han lite kel och mat.
En rolig blandras som är så härlig. Hade vi kunnat så hade vi tagit honom, för vi fick ju det av ägaren. Men med två tikar som löper 2 gånger per år blir det för mycket.
Vi pratade om det, men måste tänka mera på det för det är ett stort ansvar att ha en hund till. Jag åker till Göteborg för att arbeta och Robban ska ta allt och kanske jobba i stan. Så då är det klart lättare att bara ha våra små att ta hand om.
"..nu har jag huvudvärk, för att jag vaknade upp och trodde jag var mitt uppe i ett krig."
Så, tillbaka till grannen..
Vaknade i morse av att det smällde som pistolskott! - Men va fan! Grannen dammar av sin duk med all kraft hon har, precis utanför sovrumsfönstret som står öppet nattetid. Så ni förstår ju själva vilket ljud det blir.
Dricker mitt kaffe och nu har jag huvudvärk, för att jag vaknade upp och trodde jag var mitt uppe i ett krig. -Fy för människor som inte visar andra någon respekt och tar hänsyn.
Igår hade dom på Tv:ns ljud säkert på Volym 30. Och dessutom står tv apparaten högt upp och i deras öppna fönster.
Så rätt ut i luften med bas och denna volym - Och rätt in i vårt fönster.
Så Robban och jag hör inte vår tv.
Jag gillar inte att bråka och tjafsa så det är väl dags att leta nytt boende? För sån här skit vill vi inte ha. Och eftersom vår värd redan vet om problemet och inget görs, så får vi lösa det själva, kanske flytta? I vår familj är vi inga bråkstakar.
Även om jag skulle vilja så är jag inte här för att hålla på att tillrättavisa vuxna människor.
Så vem vet snart kanske vi flyttar och det ska bli spännande?
Jag älskar Kreta så här ska vi stanna. På hela denna sidan av Kreta är det så vackert, så för oss spelar det ingen roll vart vi bor, bara det är nära till havet.
Ierapetra är en underbar liten stad, så kanske vi tar oss närmre dit. Vi känner lite folk i Ierapetra också. Och det blir närmare till allt - ex veterinären, sjukhus - ja allt.
Många affärer att fönstershoppa i och caféer -Mysigt.
Det är dåligt med arbete här i Mackan, så kanske mera tur till arbete i stan?
Papous i Pappaginnades födelsedag..
Katerinas pappa fyllde år så vi bestämde att åka upp och gratulera honom med tårta. Katerina hämtade oss och iväg till den vackra byn. Där stod Marina, Katrinas mamma och pappa John med söta hunden Fragito och väntade.
Vi drack kaffe och åt tårta, Hurrade in Papous födelsedag.
Efter en stund var det dags att ta en lång promenad, gå igenom hela byn som är så gullig. Vägarna är slingriga, upp och ner på små stigar och trappor som en labyrint men du kommer alltid ut på vägen hur du än går. Pratade med folk vi mötte och alla vill bjuda på kaffe men vi hade ätit tårta med kaffe så vi tackade nej, -en annan gång?
Många här tar hand om sina hus och har renoverat. Så dom är så lyxigt vackra.
Byn har mixat mycket, från gammalt och nytt. Och mitt i byn står den fina Ortodoxa kyrkan, omringad av plymerna från Kretensk Dadelpalm, olivträd och granatäpplen. -Underbart!
Det är lite ma