Efter Jul & Nyår kommer...
I år blev det inget julfirande borta alls. Förkylning och elände landade i vårt lilla hem och vi båda fick låta skräpet helt enkelt passera systemet. Vi pyntade och myste med god mat till Kalle & Company, men mer än så blev det inte. Man är mindre sugen på partaj och jul när Depon till Febertermometern är det som serveras till köttbullarna och skinkan.
Jag kunde väl ana detta... - Häng på, så kör vi vidare!
Då var vi här igen, jag och Mia.
Sköna dagar kommer snart bytas ut mot tystnaden.
Det är bara någon vecka till innan Mia ska bege sig till Sverige igen för att jobba.
Känns som det var igår hon kom hem för att åka iväg igen. Och knappt har vi hunnit njuta av sommaren och definitivt inte av ledighet tillsammans. Trist och jag är väl medveten om denna förbaskade ensamhet som väntar..
I år har vi sagt att det blir en kortis, dvs. nån månad bara – sen hem igen för att möta upp solen och oss som väntar och längtar här hemma. I år har vi nämligen massor av planer som ska fixas och färdigställas. Vi två har även dragit igång ett gemensamt projekt som ska testas i sommar.
Om det vill sig detta året, kommer jag även att ha ett eget kontor i Mackan?
Inget helt hundra men sist på jobbmöte var det fortfarande på tapeten och nya butiken i Ierapetra är färdigställd och ska lanseras i April-Maj.
Covid-19, Investeringar och låg turism har fått skjuta på planer ytterligare ett år i taget och är nu inne på det fjärde året då kontoret i Mackan fått stryka på foten.
Här hemma hoppas vi fortfarande. Det skulle innebära en enormt positiv omställning för oss.
Hoppet finns där medan vi båda ser framåt och njuter av vad livet har att erbjuda så länge..
”-Man är aldrig för gammal för att sätta nya mål...”
Hört på Kaféet
Makis stängde tidigt i år och på Delogo har man dragit ner på personal inför höst och vintern. Så det fick bli att ta morgonkaffet med dom få gubbarna som väl tagit sig ner.
På morgonen sitter byns gamla och dividerar om politik och andra världsproblem samtidigt man tar ett parti backgammon.
Änklingarna brukar komma först.
Med sitt stirrande ut över vattnet i hamnen samtidigt man klirrar med sitt radband mellan fingrarna. Ofta i tankar, kanske om vad livets mening egentligen vill?
I år har det varit mycket tråkigt med ett par av krutgubbarnas bortgång och det märks på caféet. Inte minst har båda pappor till våra bästa vänner gått bort under 2022.
Och året innan gick ägaren till café Milonaki inne i Koutsouras bort i infarkt.
När jag firade påsk 2022 var båda mina krutgubbar med uppe i byn Aori.
Stefanos tillsammans med Pappous berättade om historier kring området uppe bland bergen. Om byarnas likheter och olikheter, men även om vad som låg bakom långa konflikter. Mest intressant var det att på avstånd se dessa två i sena 80-års ålder, ”tävla” som två ungtuppar om vem som visste mest och vem av dom som kunde mest.
Sist jag såg dessa två kämpar tillsammans var i somras när jag dyker in och beställer en kaffe med till jobbet. Dom satt där på samma ställe och spelade samma spel som alltid.
Numera utan sina handrullade cigaretter som såg ut som kritvita tandpetare mellan deras tjocka jordiga fingrar vilka såg ut som överfyllda skrynkliga Julkorvar.
2021 följde Stefanos med till Selakano till en gemensam vän där vi firade högtid tillsammans. Då passade jag på att fråga han om byn Agios Stefanos och bergsbyn Aori där han föddes i ett litet stenhus lagom tid före ockupationen. Om området och Mackans historia samt utveckling genom hans ögon och minne.
Sist jag träffade Stefanos var på morgonen på väg in till jobbet då jag mötte han ute på nya vägen där han går varje dag från sitt hus uppe på Mackans topp.
Hans tur går hela vägen längs nya vägen (Sitia-Ierapetra), förbi infarten till Lagada, förbi Diaskari, via Analipsi ner i Mackan igen och avslutningsvis in på kaféet för att möta upp gubbarna. En lång runda när man är i dom övre 80 åren fyllda.
Tyvärr gick Stefanos bort under 2022. Men minnet av honom är fortfarande alltid kvar.
Giorgos, eller Jojje som jag kallar honom, träffade jag sist några dagar in i december då jag stannade till utanför deras butik i byn. Han skulle kolla mätare och stänga av vattnet och passade på att ta en paus utanför när jag puttrade förbi.
Har inte sett honom så mycket i år då jag jobbat galet mycket. Men det har varit nån gång i veckan när jag puttrat förbi när dom sitter utanför butiken med alla turister som drar i dom efter priser.
Jag har känt honom i säkert femton år och vet att han haft upp och nergångar vilket är vanligt när man dras med långtidssjukdomar. Men alltid med glimten i ögat, och alltid med positivt och friskt skojande.
Nu, såg han sliten ut. Grå i hyn och inte minst verkade det som han inte sovit ordentligt.
Han viftade bort allt med standard svar på liv och hälsa med standard -Ola kala, och pratet fortsatte in på andra teman och områden.
Vi tog farväl och jag lovade att titta förbi med Mia när hon kom hem i sommar när han sken upp lite, han gillar nämligen Mia och älskar hennes alltid positiva skratt och leende.
Några dagar senare nåddes jag av budskapet via hans syster – Han hade hastigt gått bort.
Ännu en profil och en underbar själ i Mackan som lämnat oss alldeles för tidigt.
”Fyra byts ofrivilligt ut till Två”...
Snart Julafton, vi måste handla hem innan. Klart som korvspad, så den 22:a December bestämmer vi oss för att köra och storhandla – Så upp tidigt på morgonen för att njuta av solen som så sakta sprider ut sina solvingar över lilla Kalo Nero.
Vi ska in om Makrigialos för ett snabbt besök i järnhandeln då Smurfen(bilen) hackar och spottar sig fram dom sista 50 meterna mellan Apoteket till Cava, grönsaksaffären, där Smurfen dör utanför Cava och den vägrar att starta igen. Jag konstaterar att det är bränslepumpen som lagt av. Julhandla blir det inget med av nu kan jag konstatera.
Det blir till att byta ut fyra till två (hjul) framöver ett tag...
Nu börjar jakten på att ta oss hem till Kalo Nero från Mackan men vi sätter oss först och tar en fika på Takis Voula. Väl inne erbjuder sig Voula att köra oss hem efter vi fikat klart. Helt underbart! Under tiden vi stod vid bilen och försökt hitta felet, vad det många som erbjöd sig att hjälpa oss.
Det är så i mindre byar. Man känner varandra och hjälper alltid varandra här. Det har vi varit med om så många gånger innan, och inte minst kan ni läsa om bybornas goodwill här undertill sen i detta inlägget.
Det skulle dröja 12 dagar innan jag fick hem en ny bränslepump eftersom allt var stängt och mellandagar kom emellan. Under tiden var det Papi(ankan) som fick jobba hårt och istället för storhandla fick det bli dagliga inköp. Helt okej, och om inget annat väldigt bränslesnålt.
På sommaren tar jag gärna ”ankan” in till Mackan för diverse ärenden men även för att det är skönt att puttra på hojen när det är varmt. Men jag kör även ankan till jobb. Det är bara när jag ska passa på att storhandla jag tar bilen.
Min anka är så pass bensinsnål att det räcker med att tanka för €10 under veckan mellan Kalo Nero och Ierapetra till och från jobb. Ibland ligger det lite över en hundralapp om jag kör lite extra, men trots det är det en väldigt låg bränslekostnad för att under 7 dagar ta sig till arbetet.
När jag bodde i Skåne hade jag 8 mils pendling i bil till jobbet i Malmö. Och när jag bodde i Göteborg hade jag ca 3 mils pendling med bil till jobbet i Mölndal. Till jobb i Mölndal cyklade jag året om dom senare 3 åren innan jag slutade, vilket var en utmärkt träning dessutom.
Överraskande & Välsmakande "Barista-julklapp" från Z & M
Nu i mellandagarna innan det Ortodoxa Nyåret den 14:e Januari kör vi till affären när Mia passar på att gå in på posten och fråga om det är något paket till oss? Här känner vi varandra så pass bra att man ofta möts i byn och talar om att -Du har ett paket som kommit till er. Eller så hör man direkt när man kommer in: ”-Ditt paket ligger här”.
Jag har fått ryggskott och sitter kvar i bilen utanför när jag hör ett ramaskri inne på postkontoret. Det är Mia som hämtar ut ett paket från bästa ”Z och M” från Sverige. Sicken utmärkt julklapp! Och vad tror ni? - Vars två Delicato Chokladbollar och 70% Choklad på Porcelana kakaobönor(neo-criollo) från Mexico till vårt nymalda kaffe från Bolivia när vi kom hem satt som en fläskläpp.
Det är guld värt att känna riktiga Barista, speciellt när man delar kaffeintresse.
Z och M skickar alltid oss topp-kaffe från olika länder. Smaker från olika delar av världens kaffebönor och blandningar. Oavsett när man under året skickar oss kaffe, är det lika intressant att känna skillnader på alla dessa bönor och blandningar.
Bland Robbans Grytor & Kastruller
Det har väl inte blivit sådär värst mycket action i köket sedan Mia landat i byn igen.
Mia har stått för det mesta när det gäller matlagningen och det har varit glest mellan mina bravader. Men, nu vankas det snart nya tider för mig att laga mat och hitta inspiration igen när Mia åker nu i slutet av Januari.
Snart blir det den tiden igen. Massor av tid för reflektioner men ack så inspirerande för oss båda. Nya planer ska förverkligas, nya mål ska sättas och inte minst ska nya drömmar förverkligas. Och då måste man vara mätt och belåten samt ha gott i kistan.
Jag försöker alltid mix(tr)a med det Svenska och det Grekiska kökets favoriter.
Inte minst vill jag alltid ha kryddor som ingår i min Kretensiska kulinariska treenighet – Oregano(Rigani), Vild/Svartpeppar från Pefki och Timjan. Samtliga vilka jag själv plockar, torkar och eventuellt maler ner och förvarar i frys(?) om jag har mycket. Förra året blev det ca 2,5 kilo oregano jag malt ner.
Har skickat till vänner och bekanta i Sverige, Norge, Nederländerna, Skottland och USA så uppskattningsvis har jag en hel del kvar vilket jag använder Lidl's förslutbara fryspåsar och tömmer ur luften ur för att sen förvara svalt och mörkt, eventuellt i frysen.
Jag har även fryst kamomill som jag annars använder i min krämiga pastasallad med potatis, äpple och ost. Eller helt enkelt gör Te av med lite rosmarin i.
Jag pratar lite mer om detta i kommande inlägg i bloggen där jag tänkte bidra med några få recept i vilka jag använder mina kryddor och örter.
Trettondagsfirande(”Fota”) i Mackan
Åkt på ryggskott sedan ett par dagar tillbaka och kan knappt sitta så det fick bli ett kort besök.
Med lite möda och besvär lyckades jag ta mig in. Då jag konstaterat att Ankan inte är ett alternativ fick det bli Smurfen in till Mackan.
När jag väl var framme, samt efter en kvarts kamp för att ta mig upp ur sätet, så insåg jag snart att telefonen var kvar hemma på köksbordet med plånboken. Lånar därför bild som får avsluta denna jul och detta års minnen av 2022 års julfirande.
Hur man firar Theofania? är ofta mer i fokus och kanske mindre intressant än vad man egentligen gör denna dag? Speciellt om man inte är ortodox själv? Det finns spaltmeter att läsa om detta, alla med sina egna sammanställda varianter från Google.
Personligen som troende och fastande(nisteia) ortodox handlar denna dagen om ett avslut på fastan och inledningen på läran om treenigheten, vilken står i fokus dessa dagarna.
Det handlar alltså inte bara om Jesus dop utan om fastställande av en del av kyrkans kanoniska lagar.
Dagen i sig är en dag fylld med gemenskap och festlighet, men även en dag med prästerskapets lektioner kring läran om allegorier och speciellt budskap och mässande om varför vi firar treenigheten. Prästerna kastar inte ut ett kors direkt och låter det samlas in för välsignelse utan vidare. Före och efter sker en process som är viktig och är själva ritens essens. Och ibland ser man även att en duva släpps iväg. Denna symboliserar den heliga andens skepnad över Jesus vid dopet.
Som skådespel är det ett sätt att engagera troende och samtidigt utdela lärdomen om ritens allegoriska innehåll, inte endast om dopet eller ”Guds välsignelse av vatten”.
Det är bara en handfull allegori kyrkan vill att man som ortodox ska söka svar på.
Och detta är även varför man som ortodox går i kyrkan minst en dag i veckan, helst varje söndag, och lyssnar på trinitarisk teologi – Treenigheten.
De flesta familjer ägnar denna dagen till att umgås, speciellt om man bor på landsbygden och specifikt här och på öarna. Då är det även en tid för att vara lite ledig från vinterns arbete, vilket för en hel del kan innebära vara ifrån familjen längre tid då man arbetar långt hemifrån med oliver eller med odling när turistsäsongen är över.
Så, nog om detta, men väl värt att nämna.
Tillbakablickar i bild:
– Netflix, CMORE & Corona-Magar (om Corona-ärr i Mackan)
I dagens oroliga Europa är det inte långt ifrån att dra paralleller till pågående krig i Ukraina och Pandemins Europa-effekter. Under snart tio års pyrande aska - vilken nu har flammat upp, är det en verklighet som vi kommer få leva med under många år framöver, kanske i decennier?
Om inte mer än ett decennium kommer en ny ungdom att ta sin plats.
En ungdom som inte känns vid hur det varit att leva under pandemins åverkan och påverkan.
Om konflikter som under dess mörka skugga skulle åter ta fyr i den pyrande aska som fanns. Att flamma upp och som ett brev på posten, liera sig till sviterna efter pandemins kölvatten - Tuffare tider skulle vänta oss alla...
Vi behöver våra hjältar nu, mer än någonsin! Och då pratar jag inte om hjältar på krigsskådeplatser eller sittande bakom skrivbord framför oss i nyhetssändningar. Utan om byns hjältar och otroligt härliga själar och personligheter som förtjänar att luftas upp lite extra i dagar som domineras av trista nyheter och handlingsförlamad världspolitik.
Här under kan ni läsa om en del av våra hjältar som var där under tider som annars skulle orsaka stor skada för oss i vår lilla familj på Kreta..
Ni kan fortsätta läsa hela inlägget i sin helhet här.
Avslutningsvis
Nu väntar det svåra - Att ta farväl igen.
Om bara några dagar åker Mia för att vara borta ett antal månader igen och det kommer bli så tomt efter henne. Vi båda försöker hålla oss från att vara ledsna och ser istället framåt.
Vi börjar vänja oss men en rutin för detta kommer nog aldrig bli aktuellt, det är allt för tufft.
Jag kommer uppdatera er med nya inlägg och Mia ska försöka göra inlägg då hon kan och hinner. Vi båda ska nu försöka ha en sista tid för oss själv och på återseende snart igen! -God Fortsättning!
Vi hoppas ni hänger kvar och fortfarande har ett intresse för att läsa om vår vardag, fylld med alla livets ”ska och måste”. Men även om oss två helt vanliga individer och knegare som har en dröm vi gett oss tusan på. Där vi med transparens väljer att öppet skriva om våra känslor och kärlek för Varandra och Kreta i såväl som uppgångar och motgångar.
Så, tack för att ni är ni, och väljer att stanna kvar.
Ljud i tillvaron den sista tiden:
Charles Bradley: https://www.youtube.com/watch?v=IlNZlGWegcc
Robert Palmer: https://www.youtube.com/watch?v=UrGw_cOgwa8
Coldplay: https://www.youtube.com/watch?v=d020hcWA_Wg
Mixalis Alefantinos: https://www.youtube.com/watch?v=B7BbZSpnXIw
Giorgos Daskalakis: https://www.youtube.com/watch?v=rs4wpa6Zaj0
Kommande Inlägg:
(NYTT ÄMNE!) ”I Fokus" – Hur är det att arbeta i Grekland jämfört med Sverige?
”Uti Vår Hage” fortsätter såklart.
”Hört På Kaféet” fortsätter rapportera.
”Robbans Grytor & Kastruller” - Kretas Kryddor & Örtflora.
Tillbakablickar i Bild – Första mötet.
Lite uppdateringar från ”Mackan” med närområde.
… och massor av mer kul, trevligt och helt Underbara Makrigialos & Lasithi!
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs!
Klicka bara på ”SUBSCRIBE” eller på den lilla klock-ikonen på youtube, så får ni alla uppdateringar direkt i luren. OBS! Att prenumerera eller läsa bloggen är gratis och kostar absolut ingenting!
Vill ni hellre läsa bloggen när och var ni vill? Hämta hem vår egna Kretabloggen App i telefonen eller paddan. Ni hämtar den helt gratis här: http://wix.to/gsBqDIs?ref=cl Ni kan även hämta hem den i er telefon via bloggen uppe i menyn under ”Länkar”.
Ha det gott på er!
Och Tack för att väntat på vårt inlägg.
Samt att ni tar er tid och läser vår Blogg!
Var rädda om er och anhöriga. Det finns bara en av dig.
Och var försiktiga - Simma lugnt där ute i livets ocean!
Goa hälsningar! /Robban
***
Giorgos Gorgolakis Αιωνία του ή μνήμη.
Ο θεός να αναπαύσει την ψυχούλα του καλό παράδεισο να έχει.
Ζωή και δύναμη σε όλη την οικογένεια.
Καλό ταξίδι φίλε μου, Καλό παράδεισο...
***