top of page

Efter Jul & Nyår kommer...

I år blev det inget julfirande borta alls. Förkylning och elände landade i vårt lilla hem och vi båda fick låta skräpet helt enkelt passera systemet. Vi pyntade och myste med god mat till Kalle & Company, men mer än så blev det inte. Man är mindre sugen på partaj och jul när Depon till Febertermometern är det som serveras till köttbullarna och skinkan.

Jag kunde väl ana detta... - Häng på, så kör vi vidare!


Då var vi här igen, jag och Mia.

Sköna dagar kommer snart bytas ut mot tystnaden.

Det är bara någon vecka till innan Mia ska bege sig till Sverige igen för att jobba.

Känns som det var igår hon kom hem för att åka iväg igen. Och knappt har vi hunnit njuta av sommaren och definitivt inte av ledighet tillsammans. Trist och jag är väl medveten om denna förbaskade ensamhet som väntar..


I år har vi sagt att det blir en kortis, dvs. nån månad bara – sen hem igen för att möta upp solen och oss som väntar och längtar här hemma. I år har vi nämligen massor av planer som ska fixas och färdigställas. Vi två har även dragit igång ett gemensamt projekt som ska testas i sommar.

Om det vill sig detta året, kommer jag även att ha ett eget kontor i Mackan?

Inget helt hundra men sist på jobbmöte var det fortfarande på tapeten och nya butiken i Ierapetra är färdigställd och ska lanseras i April-Maj.

Covid-19, Investeringar och låg turism har fått skjuta på planer ytterligare ett år i taget och är nu inne på det fjärde året då kontoret i Mackan fått stryka på foten.

Här hemma hoppas vi fortfarande. Det skulle innebära en enormt positiv omställning för oss.

Hoppet finns där medan vi båda ser framåt och njuter av vad livet har att erbjuda så länge..

-Man är aldrig för gammal för att sätta nya mål...”

Hört på Kaféet

Makis stängde tidigt i år och på Delogo har man dragit ner på personal inför höst och vintern. Så det fick bli att ta morgonkaffet med dom få gubbarna som väl tagit sig ner.

På morgonen sitter byns gamla och dividerar om politik och andra världsproblem samtidigt man tar ett parti backgammon.


Änklingarna brukar komma först.

Med sitt stirrande ut över vattnet i hamnen samtidigt man klirrar med sitt radband mellan fingrarna. Ofta i tankar, kanske om vad livets mening egentligen vill?

I år har det varit mycket tråkigt med ett par av krutgubbarnas bortgång och det märks på caféet. Inte minst har båda pappor till våra bästa vänner gått bort under 2022.

Och året innan gick ägaren till café Milonaki inne i Koutsouras bort i infarkt.

När jag firade påsk 2022 var båda mina krutgubbar med uppe i byn Aori.

Stefanos tillsammans med Pappous berättade om historier kring området uppe bland bergen. Om byarnas likheter och olikheter, men även om vad som låg bakom långa konflikter. Mest intressant var det att på avstånd se dessa två i sena 80-års ålder, ”tävla” som två ungtuppar om vem som visste mest och vem av dom som kunde mest.

Sist jag såg dessa två kämpar tillsammans var i somras när jag dyker in och beställer en kaffe med till jobbet. Dom satt där på samma ställe och spelade samma spel som alltid.

Numera utan sina handrullade cigaretter som såg ut som kritvita tandpetare mellan deras tjocka jordiga fingrar vilka såg ut som överfyllda skrynkliga Julkorvar.

2021 följde Stefanos med till Selakano till en gemensam vän där vi firade högtid tillsammans. Då passade jag på att fråga han om byn Agios Stefanos och bergsbyn Aori där han föddes i ett litet stenhus lagom tid före ockupationen. Om området och Mackans historia samt utveckling genom hans ögon och minne.

Sist jag träffade Stefanos var på morgonen på väg in till jobbet då jag mötte han ute på nya vägen där han går varje dag från sitt hus uppe på Mackans topp.

Hans tur går hela vägen längs nya vägen (Sitia-Ierapetra), förbi infarten till Lagada, förbi Diaskari, via Analipsi ner i Mackan igen och avslutningsvis in på kaféet för att möta upp gubbarna. En lång runda när man är i dom övre 80 åren fyllda.

Tyvärr gick Stefanos bort under 2022. Men minnet av honom är fortfarande alltid kvar.

Giorgos, eller Jojje som jag kallar honom, träffade jag sist några dagar in i december då jag stannade till utanför deras butik i byn. Han skulle kolla mätare och stänga av vattnet och passade på att ta en paus utanför när jag puttrade förbi.

Har inte sett honom så mycket i år då jag jobbat galet mycket. Men det har varit nån gång i veckan när jag puttrat förbi när dom sitter utanför butiken med alla turister som drar i dom efter priser.

Jag har känt honom i säkert femton år och vet att han haft upp och nergångar vilket är vanligt när man dras med långtidssjukdomar. Men alltid med glimten i ögat, och alltid med positivt och friskt skojande.

Nu, såg han sliten ut. Grå i hyn och inte minst verkade det som han inte sovit ordentligt.

Han viftade bort allt med standard svar på liv och hälsa med standard -Ola kala, och pratet fortsatte in på andra teman och områden.

Vi tog farväl och jag lovade att titta förbi med Mia när hon kom hem i sommar när han sken upp lite, han gillar nämligen Mia och älskar hennes alltid positiva skratt och leende.

Några dagar senare nåddes jag av budskapet via hans syster – Han hade hastigt gått bort.

Ännu en profil och en underbar själ i Mackan som lämnat oss alldeles för tidigt.

När man är uppe i bergen kan man lika väl stanna och hälsa på Skafi, Oreino.



Fyra byts ofrivilligt ut till Två”...

Snart Julafton, vi måste handla hem innan. Klart som korvspad, så den 22:a December bestämmer vi oss för att köra och storhandla – Så upp tidigt på morgonen för att njuta av solen som så sakta sprider ut sina solvingar över lilla Kalo Nero.

Vi ska in om Makrigialos för ett snabbt besök i järnhandeln då Smurfen(bilen) hackar och spottar sig fram dom sista 50 meterna mellan Apoteket till Cava, grönsaksaffären, där Smurfen dör utanför Cava och den vägrar att starta igen. Jag konstaterar att det är bränslepumpen som lagt av. Julhandla blir det inget med av nu kan jag konstatera.

Det blir till att byta ut fyra till två (hjul) framöver ett tag...

Nu börjar jakten på att ta oss hem till Kalo Nero från Mackan men vi sätter oss först och tar en fika på Takis Voula. Väl inne erbjuder sig Voula att köra oss hem efter vi fikat klart. Helt underbart! Under tiden vi stod vid bilen och försökt hitta felet, vad det många som erbjöd sig att hjälpa oss.

Det är så i mindre byar. Man känner varandra och hjälper alltid varandra här. Det har vi varit med om så många gånger innan, och inte minst kan ni läsa om bybornas goodwill här undertill sen i detta inlägget.

Det skulle dröja 12 dagar innan jag fick hem en ny bränslepump eftersom allt var stängt och mellandagar kom emellan. Under tiden var det Papi(ankan) som fick jobba hårt och istället för storhandla fick det bli dagliga inköp. Helt okej, och om inget annat väldigt bränslesnålt.


På sommaren tar jag gärna ”ankan” in till Mackan för diverse ärenden men även för att det är skönt att puttra på hojen när det är varmt. Men jag kör även ankan till jobb. Det är bara när jag ska passa på att storhandla jag tar bilen.

Min anka är så pass bensinsnål att det räcker med att tanka för €10 under veckan mellan Kalo Nero och Ierapetra till och från jobb. Ibland ligger det lite över en hundralapp om jag kör lite extra, men trots det är det en väldigt låg bränslekostnad för att under 7 dagar ta sig till arbetet.


När jag bodde i Skåne hade jag 8 mils pendling i bil till jobbet i Malmö. Och när jag bodde i Göteborg hade jag ca 3 mils pendling med bil till jobbet i Mölndal. Till jobb i Mölndal cyklade jag året om dom senare 3 åren innan jag slutade, vilket var en utmärkt träning dessutom.


Överraskande & Välsmakande "Barista-julklapp" från Z & M

Nu i mellandagarna innan det Ortodoxa Nyåret den 14:e Januari kör vi till affären när Mia passar på att gå in på posten och fråga om det är något paket till oss? Här känner vi varandra så pass bra att man ofta möts i byn och talar om att -Du har ett paket som kommit till er. Eller så hör man direkt när man kommer in: ”-Ditt paket ligger här”.

Det är guld värt att känna riktiga Barista, speciellt när man delar kaffeintresse...

Jag har fått ryggskott och sitter kvar i bilen utanför när jag hör ett ramaskri inne på postkontoret. Det är Mia som hämtar ut ett paket från bästa ”Z och M” från Sverige. Sicken utmärkt julklapp! Och vad tror ni? - Vars två Delicato Chokladbollar och 70% Choklad på Porcelana kakaobönor(neo-criollo) från Mexico till vårt nymalda kaffe från Bolivia när vi kom hem satt som en fläskläpp.

Det är guld värt att känna riktiga Barista, speciellt när man delar kaffeintresse.

Z och M skickar alltid oss topp-kaffe från olika länder. Smaker från olika delar av världens kaffebönor och blandningar. Oavsett när man under året skickar oss kaffe, är det lika intressant att känna skillnader på alla dessa bönor och blandningar.

...I lådan fanns massor av gott medskickat. Kryddor, godis, kaffe m.m.

Bland Robbans Grytor & Kastruller

Det har väl inte blivit sådär värst mycket action i köket sedan Mia landat i byn igen.

Mia har stått för det mesta när det gäller matlagningen och det har varit glest mellan mina bravader. Men, nu vankas det snart nya tider för mig att laga mat och hitta inspiration igen när Mia åker nu i slutet av Januari.

Snart blir det den tiden igen. Massor av tid för reflektioner men ack så inspirerande för oss båda. Nya planer ska förverkligas, nya mål ska sättas och inte minst ska nya drömmar förverkligas. Och då måste man vara mätt och belåten samt ha gott i kistan.

Jag försöker alltid mix(tr)a med det Svenska och det Grekiska kökets favoriter.

Inte minst vill jag alltid ha kryddor som ingår i min Kretensiska kulinariska treenighet – Oregano(Rigani), Vild/Svartpeppar från Pefki och Timjan. Samtliga vilka jag själv plockar, torkar och eventuellt maler ner och förvarar i frys(?) om jag har mycket. Förra året blev det ca 2,5 kilo oregano jag malt ner.

Har skickat till vänner och bekanta i Sverige, Norge, Nederländerna, Skottland och USA så uppskattningsvis har jag en hel del kvar vilket jag använder Lidl's förslutbara fryspåsar och tömmer ur luften ur för att sen förvara svalt och mörkt, eventuellt i frysen.

Jag har även fryst kamomill som jag annars använder i min krämiga pastasallad med potatis, äpple och ost. Eller helt enkelt gör Te av med lite rosmarin i.

Jag pratar lite mer om detta i kommande inlägg i bloggen där jag tänkte bidra med några få recept i vilka jag använder mina kryddor och örter.


Trettondagsfirande(”Fota”) i Mackan

Åkt på ryggskott sedan ett par dagar tillbaka och kan knappt sitta så det fick bli ett kort besök.

Med lite möda och besvär lyckades jag ta mig in. Då jag konstaterat att Ankan inte är ett alternativ fick det bli Smurfen in till Mackan.

När jag väl var framme, samt efter en kvarts kamp för att ta mig upp ur sätet, så insåg jag snart att telefonen var kvar hemma på köksbordet med plånboken. Lånar därför bild som får avsluta denna jul och detta års minnen av 2022 års julfirande.