Att känna saknad och hitta nya krafter.
Dags att lämna mitt gamla för att återse mitt nya.. Jaha, då satt jag här. Klockan slog precis 02:00, Sitter nu sista natten ute på mammas balkong och dricker mitt kaffe. Det är fortfarande mörkt ute och svalt kunde inte sova. Mamma sov och jag tänkte på hur svårt det var, att jag skulle lämna henne nu. Resan hem börjar idag. Mamma följde med ut och kramade mig - Detta skulle bli svårt. Jag kände i hela min kropp hur den snart kommer upplösas i totalt kaos. Nu måste det lilla livet släppa mig. Och hon ler, men jag ser i hennes ögon att hon är ledsen. Det gör ont i mig. Har haft så underbart med mamma dessa månader. Dagar jag inte haft på länge, dagar jag kommer sakna. Vi har verkligen skrattat, myst och bara varit hon och jag. Hon har verkligen stöttat mig och Robban i detta. Det är verkligen svårt att släppa henne nu.
Vi har pratat om allt nu när jag varit hemma med henne. Och hon vill absolut inte att jag ska känna så, Mamma säger att - Jag vill att du ska vara lycklig tillsammans med din älskling och göra det som ni gör, alltså kämpa på och vara i vårt paradis - vårt älskade Kreta där vi trivs och älskar att vara. Mamma säger: -Du blev ju till i Spanien juli 1962 och du har alltid älskat värmen och alltid tyckt att det är kallt i Sverige, så du är en solflicka. Jag känner mig helt slut av alla känslor som jag har haft nu under dessa 98 dagar i Sverige. Mycket har hänt - både positiva och negativa saker. Men mest av allt - har jag fått kärlek på alla sätt. Att hela tiden känna längtan efter min Robban och känna sig ledsen av att lämna morsan, ja det rör om i själen.
-När ska de ha familjetid? Kan man ha en familj?
Jobba, jobb och jobba..
Mina arbetskollegor är jättegoa! Och det är såååå mysigt att se igen.
Det gäller er alla, både natt och dagpersonalen. Inget har förändrats, då menar jag att det sitter ju i ryggmärgen så jobbet gick galant som vanligt.
Jobbat mycket, som jag sagt innan är super nöjd med alla tider jag fick, toppen.
Trodde jag skulle ha tid till annat än jobb, men så blev det inte. Får försöka träffa vännerna nästa gång om jag kommer över sommaren.
Jag tycker att det är bra att våra undersköterskor gör lite uppror och kämpar. För det är sant allt man säger. Vi utnyttjas för att vi älskar att arbeta med människor. Det är dåliga löner och dåliga arbetstider. Jag hoppas denna regering som sitter nu i riksdagen är skitkassa, rent ut sagt. Och har förstört så mycket genom allt det sparas in på. Skäms på er!
Usch, man blir ju så förbannad bara av att höra hur vården är idag ser ut, och vems fel är det? Är det undersköterskan eller sjuksköterskan? Svar - NEJ och åter nej! Lite personal och underbemannat.
Om ni inte arbetar inom vården så kanske ni har svårt att förstå. Men om ni hade sett ett schema hur arbetstiderna hoppar i olika tider. Och hur mycket de är på sin arbetsplats och alla dessa möten på ledig tid osv. Hade ni undrat; -När ska de ha familjetid? Kan man ha en familj?
Det är bara jobb och möten och kurser. Och skit-scheman. Och det gäller alla som jobbar i vården, även cheferna. Det kan ju inte vara lätt för dom heller, för de som är deras chefer talar om hur det ska vara. Vem orkar fajtas när inget händer? Det då folk inte orkar längre, vad är det för mening med allt? Vad är det som gör att vi ska spara hela tiden? Vem har pengarna? Varför har vi det så i Sverige? Kineserna var på studiebesök i vårt land för att vi hade den bästa äldrevården så vad har hänt sedan efter dom var på besök? Bara en tankeställare. Så jag hoppas verkligen att det blir ändring. För alla ska väl ha rätt till bra sjukvård? Och alla som arbetar ska väl ha rätt till en bra arbetsmiljö?
Och mitt i allt detta får jag en överraskning av en liten underbar arbetskamrat som vet att jag älskar Libanesisk mat, Mm! Fick en mat box med så god vegan mat. Tack mitt hjärta för att du tog dig tid att göra detta för mig och säga hejdå. Det värmde mitt hjärta så mycket, det är kärlek eller hur? Visst har jag underbara arbetskollegor! Så mysigt och jag är så glad att jag har dessa kvinnor och män runt mig.
Okej tillbaka till Landvetter..
Caroline kom och hämtade mig 04:30. -Hejdå och tack min älskade vän. Vi träffades inte så mycket dessa månader jag var hemma. Vi jobbade olika tider och sen hade hon semester ju. Så kanske nästa år ses vi mera, eller hur Caroline? Dom kallar oss för helan och halvan, hihihi, men så är det. Ska sakna henne enormt och bushunden Xanthi.
Resan gick bra.
Äntligen upp i luften mot Robban och våra vovvar!
Tittade på film på paddan och spelade hjärter så tiden gick fort. När det var ca 30 min kvar så sa flygkaptenen nu är det snart dax att landa och det är fint väder och varmt och alla såg glada ut och förväntansfulla, äntligen har vi kommit fram. Blev hämtad av en en stor Taxi för 8 personer som Robban beställt för mig att hämta mig på flygplatsen. Chauffören köpte en Kaffe Frappé latte - Kall och välkomnande i min kropp. Lyxigt att sitta i den hela vägen hem till vår dörr. Nu är jag på väg hem till min älskade Robban och Makrigialos. Äntligen såg jag det turkosa havet utanför fönstret, och solen som bländade mig. Ser turister överallt, härligt bruna och glada i värmen.
...98 dagar ifrån min lilla familj?
Ringde mamma och Robban på vägen.
Båda två var glada att resan gick bra och att jag äntligen var hemma på Kreta.
Såg min älskling vänta på mig utanför Takis Voula – Brun av solen och så vacker.
Min egna älskling som jag längtat efter så mycket. Vilket välkomnande! Alla som vi mött har berättat för mig hur Robban räknade dagarna för dom tills jag skulle komma hem igen. - Det är kärlek.
Ja ni förstår själva 98 dagar ifrån min lilla familj?
Vi stack iväg efter en stund ner till ett nytt badställe och låg i havet 2 timmar och bara pratade om allt för det var ju länge sedan vi såg varandra. Så mysigt.
Jag tänker alltid på när vi var här på semester, nu bor vi här. Sen när vi kom hem så ringde det på dörrklockan; -Ding-dong! Där stod min bästa vän Katerina. Och välkomnade mig.
Katrina och jag var i hamnen härom kvällen.
Tog en Frappe och pratade om allt som hänt under tiden jag varit borta i Sverige. Sen tog vi en långpromenad. Dessa dagar har varit så varma. Upp till ca +40 grader, så då är lilla Makrigialos som en bastu på kvällen och alla svettas, -Hahaha, Då menar jag att det rinner konstant från hela kroppen. En kul grej är att om du bara åker ut ur Makrigialos så blåser det lite och fläktar gott, men inte här. Här i mackan är det alltid varmt och man kan alltid bada. Ingen röd flagg här inte.
Härom dagen vid 15 -tiden var det så stilla ute. Inte en människa ute.
Som en söndagsmorgon när jag ska cykla hem från mitt nattskift. Inte en kotte ute vissa tider för det är upp till +43-46 grader varmt. Har svettats jätte mycket dessa dagar, inte van vid värmen. Men det går framåt sakta och jag börjar vänja mig igen. Robban vill ut och göra massa saker, för han har ju saknat mig och varit ensam. Han känner inte av värmen alls. Men snart så. Då blir det som vanligt för mig också. Älskar ju solen!
Älskade Augusti...
Varit ute och badat varje dag sedan jag kom hem så jäkla gott att ligga i havet och se alla dessa stora mäktiga berg runt omkring, dessa kontraster av färger från havet och lukten av värme men samtidigt en söt lukt från bergen. Äta vattenmelon så det rinner längs med armarna i värmen sen bara hoppa i vattnet och bli sval med min kärlek, det är livet...
-Jag är hemma igen..
Hänt i Sverige.. Mamma sa att det är minst +30 grader i Göteborg. -Men mamma, sa jag, det är för en kort tid. Nu börjar ju hösten hos er så det är bara att hoppas att ni får en solig höst. Ja det gillar hon för det är ju inte så varmt. Hon saknar mig och säger tiden går snabbt snart är du tillbaka och jobbar nästa år i maj.
Vår vän som fick en stroke har sakta börjat bli bättre, men vem vet vad det betyder och vad det innebär för henne om hur och när hon kan komma hem? Vi tänker på henne konstant. Hoppas hon får en bra vård och att hon snart är på fötterna. Jag vet vad det innebär med att få stroke. Har flera nära mig som fått detta, och det är fruktansvärt. Inget blir ju som innan...
Robban har klarat sig bra utan mig, men ändå inte(?)
Det är lång tid att vara utan sin partner och gå och vänta på någon gör att dagarna går långsamt. Han säger -tur att jag hade våra hundar. Och sina rutiner, så dagen går.
Och vi har räknat dagarna... och nu är dagarna sluträknade – Såå härligt!
Alla skvallrar för mig och berättar att Robban räknat alla dagarna för dom innan jag kommer hem. Alla dagarna, varje dag. Dom berättar att han varit så nere och nu när jag är hemma skrattar dom när dom ser honom -Ahhh! Nu är du lycklig igen va?
Jag förstår att tiden kan gå sakta här när man saknar. Även om stranden ligger 20 meter utanför oss och solen skämmer bort oss varje dag, är det inte samma sak att ensam spendera vår gemensamma dröm här nere utan varandra. Många tror inte på oss när vi berättar att det längsta vi varit utan varandra i sträck är 3 dygn! Till tvära kast och att ha varit utan varandra lite över 3 månader denna gången – Rekord! -Hahaha..
Alla vi känner är aldrig hemma sommarperioden för de jobbar. Och många jobbar 6 dagar i veckan i andra byar nu när det är ju turistsäsong. Då träffas man inte lika mycket, så ni kan ju förstå att Robban längtade att ha någon att prata med. Och hundarna kan man ju bara inte sticka ifrån även om Robbans vänner är här på Kreta, på andra sidan ön. Man kan heller inte ta med dom i denna värme. Så nu är han glad att jag finns här igen, och jag är glad att jag är hemma hos min älskade familj, så skönt att vara hemma.
Hemma i Göteborg tänkte jag mycket på Robban och hundarna Ville inte lämna dom men nu vet jag att det går bra och känner ingen oro för det, Robban är superman.
Skönt att återse allt det nya..
Så, nu är jag hemma i mitt älskade Kreta! Och just i dag har jag varit hemma i en vecka.
Vi har hyrt bil och åkt runt och badat på alla ställen ni kan tänka er. Handlat hem mycket vatten, för det har vi ju inte i kranen att dricka som ni. Även om Robban dricker vattnet han hämtar i byarnas vattentapp.
Vattnet i Koutsouras, Papagiannades, Koutsounari, Oreino och Ferma är kallt och gott källvatten från bergen. Tyvärr dricker inte jag det. Blir lite halvdålig i magen av det.
Vi har myst och pratat och ätit gott.
Så mysigt att höra kretenska igen, värmen och havet och vara här. Underbart att vara tillbaka i vårt lilla paradis igen.
Verkligen vardagslyx att bara göra sig en kopp kaffe, hälla upp i en termos och ta på sig flip-flop - Gå 20 meter runt hörnet där en underbar sandstrand med turkost vatten ligger och väntar.
Sköna dagar & Bitska getingar..
Besökte Stelios uppe i Agia Paraskevi (Ἁγία Παρασκευή) där han arbetat i fyra månader.
Ätit god mat på tavernan och vi var en del av familjen samlade, Jag, Robban, Katerina, Stelio, Marina och Sotiris. Nikos arbetade och kunde inte följa med.
På vägen upp ser man hela landskapet av Ierapetras silhouette - Växthusen!
Den konstgjorda sjön med vatten från bergen, står för bevattningen av alla växthusen.
När vi åt mat så svärmade det getingar överallt.
Brände kaffesump och det hjälpte ett tag. Rätt så det var skulle jag kolla mitt hår jag satt upp och då flög en geting in och stack mig i nacken – Aaaj!! Gjorde jätteont och man baddade med vinäger. Marina hade kortison tabletter och då stillade det lite. Men fy vad det gjorde ont! Och stramade åt i svullnaden. Än idag, tre dagar senare, är det ömt och spänt. Har lagt på kortisonsalva med plåster, så det är på bättringsvägen. -Huu! Va rädd man blir. Ettriga, arga getingar på en taverna är inte bra alls..
Robban åkte med en gammal vän, Giannis, upp till byn Selakano (Σελάκανο) där det var live musik och byfest. Robban skvallrar mer i sitt inlägg om detta. Och har intressanta saker att berätta. Mycket händer i småbyarna uppe i bergen kan ni tro.
Lilla kyrkan, Agia Paraskevi.. Intill tavernan ligger världens minsta och mysigaste kyrka, typ ett kapell.
Utanför, vid ett vackert vattenfall, står ett altare i berget.
Här lägger man en slant och tänder sitt ljus. Lägger en bön för nära och kära kanske?
Inne i kyrkan kan man lägga en slant och hänga upp en ikon på sin åkomma i hopp om att bli bönhörd. Här hänger bilder på öga, ögon, fot, ben och andra delar man vill ha hjälp med. När man står i kyrkan hör man vattenfallet som ligger strax intill.
Ett lugn finns här även om det är en taverna.
Kyrkan äger marken och byggnaderna, men tavernan hyr av kyrkan. När vi satt där och åt kom prästen med sin familj - 7 barn och fru - Fem pojkar och två flickor. Jag hjälpte till så man kunde ta ett toalettbesök i all stress, och fick betjäna bordet med prästen, Han såg lite förundrat på mig när jag pratade lite svenska, engelska och grekiska ord. Men log hjärtligt åt mig.
Hemfärden gick lite senare än planerat då Robban och Giannis stannade lite längre uppe i Selakano. Väl hemma var vi trötta och somnade framför en film. Dagen efter var en ”lat-dag” bara. Och vi badade och åt gott framför en film. Nu börjar det bli svalare i temperaturerna och vindar lite. Skönt! Ska bli lite skönare temperatur kommande dagarna och det gillar jag, för då orkar man vara ute mer på dagarna. Många lever för kvällarna, men vi bor här och tar det som det kommer. Ibland har jag sagt att jag inte orkar vara ute i solen idag och Robban säger att då tar vi det imorgon, ingen stress. - Vi hinner! Vi ska ingen stans och solen finns där imorgon också.
Och han har ju rätt, eller hur? Så, idag blir en soffkväll med film och godis.
Tack till alla som läser vår blogg och följer oss på vår resa om att bo i ett annat land. Skickar varma soliga kramar från Kreta. Puss/ Mia
#kretabloggen #enkelbiljettkreta #makrigialos #agiaparaskevi #lasithi #makrygialos