April: Påskfirande i Makrigialos
Uppdaterat: 22 apr.
Då var det dags att rapportera från lilla Makry Gialos och årets Påskafton.
Trots att det är en liten by är det alltid lika förvånande att se hur gator och kyrka fylls med människor. I år var det extra kul då jag träffat vänners familjemedlemmar jag inte sett på många år. Och extra förväntansfullt då jag i år ska få ta emot flamman som rest hela vägen från Aten till lilla kyrkan i byn. Det skulle visa sig svårare än jag trott att få hem den lilla flamman på ljuset.... Häng med!
Påsken kommer med talet 3...
För många är det själva fastandet i 40 dagar som gör påsken.
Själv gör jag fastan men numera håller jag mig till den sista veckan när det kommer till fastan. Som jag skrivit innan är det inte fastans längd som är avgörande, utan att man deltar i fastan. Att man även tar till sig fastans syfte och budskap.
Visst är det goda vegetariska rätter som finns att smaka, eller varför inte låta den hälsosamma kosten få spela fritt några veckor? Hur som haver är det min svaghet som matälskare som gör att jag många gånger brutit fastan, speciellt när man var yngre.
Året börjar med Fredagens nätta sammankomster och inbjudan.
Här blir det även vidareinformation inför Söndagens grillande med familjen, men däremellan kommer Lördagen – Den viktigaste och mest påpassade dagen i Påskens firande.
”-Påskens Lördag kallas även för Modekvällen...”
Lördagen visade sig i sin bästa skrud – Sol och skönt väder.
Idag hade jag fullt upp och skulle iväg och ordna med en hel massa saker inför kvällen.
Dessutom måste jag handla hem inför helgens kommande festligheter, så upp på Ankan och in till byn för proviant.
Väl inne i mackan fick det bli en sväng om in till Stavros och bensinstationen för att fylla på tanken. Macken var full med bilar som stod parkerade och stämningen var fylld av skratt och bra stämning.
En del skulle iväg till släktingar uppe i bergen och tankade inför resan dit.
Efter att jag slängt i en €5 i tanken satte jag av in mot byn för att även passa på att kolla så att huset till vänner i Sverige står kvar och inte haft besök, och allt var bra.
Vinkar och ropar till alla man möter och kör förbi under hela turen genom byn.
Lördagen kallas även för ”modekvällen” då man ser alla i sina finaste kläder när man vandrar genom byn i ljuståget. Man har sina ljus i händerna och sakta går man igenom en upplyst by som just ikväll ska vara skådeplats till Jesu återuppståndelse och mer därtill.
Ställer Ankan strax innan kyrkans infart till den stora parkeringen och ser hur ungdomarna står intill mig. Får syn på Matheos som har lite pillemarisk blick och jag förstår vart detta kommer bära hän – Fyrverkeri!
Glädjen hos byns ungdomar är att försöka överrösta prästen och få klockorna att spela till ljudet av fyrverkeriernas smattrande och smällande. Allt detta är sedan länge accepterat av samhället, prästen och omgivningen, det har blivit en del av traditionen.
Jag insåg att min plats nere vid kyrkan för att få bättre plats och såklart även komma närmare prästen, skulle bli problem – Ett högljutt problem! Jag stod nu mitt i centrum för judas-bålet och alla raketer landade nån meter sidan om mig. Men, platsen var utmärkt och med en 180 graders vy fick jag med näst intill alla ansikten i byn.
Se videon här på Prästens inledande av Påsken i år.
Här ser ni Judasbål och infernot med Fyrverkerierna.
-Shit! Den släcktes....
Dagen efter ringde Dimi och undrade om jag fått med mig min ”Φως”?(Ljus)
Nja, under gårdagen kunde jag inte ta med den hem då jag tagit Ankan in, men den hamnade i säkert förvar hemma hos Dimis mamma och pappa så jag kunde hämta den sen.
Så in till Makrigialos för att hämta min heliga eld som rest hela vägen från Aten hit till byn.
Den skulle skänka lugn och ro hemma i huset samt skulle jag få rensat ut det som inte hörde hemma i huset dessutom.
Dimi kommer ner med mina ljus samt flamman i ljushållaren inför hemresan på ca 10 minuter.
-Ska jag följa med och hålla ljuset i bilen? Frågar Dimi.
Okej, sagt gjort. Han packar in sig med mitt ljus i handen och ser ut som en förvuxen stalledräng.
Jag skrattar och tänker på komikern Angelo Tsarouchas som sitter i bilen med sitt ljus och blir stoppad av Amerikansk polis i Los Angeles.
Dimi skrattar friskt när han stiger ur bilen med ljuset i handen.
Vi har precis skämtat med varandra om hur det ser ut när han sitter där med ljuset.
När han slänger igen bildörren ser jag att han fryser till och ser ner mot sin hand; -Shit! Den släcktes!
Luftdraget från bildörren hade släckt ljuset och vi var bara 5 meter ifrån ytterdörren.
Bara till att sätta oss i bilen igen för den ca 10 minuter korta turen tillbaka in till Mackan.
När vi kommer fram hämtar vi eld från Dimis mammas ljus och denna gången talar jag om att jag kör hem själv. Jag hittar ett sätt att få hem min Φως.
I Bilen ställer jag ljushållaren med ljuset nere vid fotänden på passagerarsidan - Och det funkade! Väl hemma blev det både renande av huset och lugnt avslut på denna påsken.
Uti vår Hage
Tröttnat på grannens evinnerliga duttande på ställen som inte ens är inom hennes egen trädgårdsmur. Jag undrar om det är så, att man kanske har en ofrivillig trädgårds-ådra i sig som gör det omöjligt att njuta frukterna av allt påtande och åtskilliga timmars hackande, räfsande och plockande. Det liksom verkar vara klimax?
Inte själva blommorna och plantorna...
Nu fick det bli skiljenät på verandan! Sen blir det soffgrupp med liten överraskning samt belysning som piffar upp sena sommarkvällar.
Hört på Kaféet:
Det pågående nya Strandbygget går på som på räls. Armering och gjutformar har byggts upp inför kommande sektion och våning.
Om det blir liknande byggen som sidan om är frågan? Men jag gissar på att dessa kommer ha en annan look och säkert vara mer exklusiva än det bara går.
Vanlig design på byggen numera är noll förankring till omgivning och absolut ingen tanke på vart man har placerat byggnaden. Vita betong kuber har sin charm såklart men dessa byggen i betong, polerade aluminiumrör som går in och ut i fasaden, mega glaskonstruktioner och inte minst, importerade träslag, skänker noll ingivelse till byn alls. Bygget kunde lika gärna vara byggt i Los Angeles eller Miami nere vi en strandtomt.
Men, Who am i to tell.
Blir så in i helvetets glad när jag ser att man fortsätter måla sina hus i vitt och blått och liksom integrerar i miljön omkring sig. Tycker det bidrar till att skänka alla oss som åskådare en reminder om vart vi faktiskt befinner oss – Landsbygd.
Tisdagen efter helgstängt är jag inne i Ierapetra för att handla på mig proviant när jag bråkar om parkeringsplats med en megastor pickup om vem som ska köra in först.
Jag envisas med att ställa mig så pass att vare sig han eller jag kan dra på och köra in i parkeringsfickan. Så vem ger sig först, tänkte jag.
Den nästan kolsvarta rutan på förarsidan sänks ner och huvudet som sticker ut påminner mig om någon men kan inte placera personen, nåja.
Han kacklar på medans jag drar på gasen för att påminna honom om att vi står på en väg och han får sätta fart och bestämma sig när det plötsligt slår mig – Visst ja! Svart stort schabrak till pickup med en bild på en Dobermann på sidan:
-Det är ju för fan Takis från Takis Dogshelter.
Bestämmer mig för att låta han få parkeringen, kanske han ska köpa på sig hundmat? Har stött på honom innan t ex på Lidl där personal har lastat ut stora säckar med torrfoder.
Tillbakablickar i bild: – Min Vardag (Mia)
Mia sätter sina känslor och tankar på vår tid ifrån varandra i text.
Om hennes egna tid för sig själv som kanske inte alltid är just den egentid man trodde?
Men även om ”belöningen” att få spendera mer tid med varandra än vi varit vana vid innan.
Hur får man det att fungera när man spenderar månader ifrån varandra?
Att vara vara isär och få det att vara värt det, varenda gång?
Mia har hittat rätt i sin vardag när det kommer till att ha hittat sin belöning med att vara ifrån oss i perioder. Hon har även hittat sina kanaler för att kunna koppla ifrån det svåra i att vara isär.
Men främst har vi två lyckats knyta ihop vårt liv idag så pass att det både inspirerar och motiverar. Så, frågan kring hur man klarar av ett projekt som även innebär en tids särbo tas upp i inlägget..
Ni kan fortsätta läsa hela inlägget här.
Ljud i tillvaron den sista tiden:
Player: https://www.youtube.com/watch?v=ZJ-5ih08S1k
Melisses: https://www.youtube.com/watch?v=7MJ0MQpS30o
Manolis Karandinis: https://www.youtube.com/watch?v=5i6UZOcB-Xg
Escape into the Blue: https://www.youtube.com/watch?v=-NP5y-xdzIc
Avslutningsvis
Vi hoppas ni hänger kvar och fortfarande har ett intresse för att läsa om vår vardag, fylld med alla livets ”ska och måste”. Men även om oss två helt vanliga individer och knegare som har en dröm vi gett oss tusan på. Där vi med transparens väljer att öppet skriva om våra känslor och kärlek för Varandra och Kreta i såväl som uppgångar och motgångar.
Så, tack för att ni är ni, och väljer att stanna kvar.
Kommande Inlägg:
”Uti Vår Hage” fortsätter såklart.
”Hört På Kaféet” fortsätter med sina lokala rapporter och skvaller.
”Tillbakablickar i Bild” fortsätter leta fortsätter i inläggsarkivet.
”På Gång i Mackan” – Uppdatering kring pågående projekt i byn.
”70 dagar plus” – När 3 månader blir 2.
… och massor av kul och känslosamma tankar om och med Makrigialos!
Glöm inte och Gilla Enkelbiljett / Kretabloggen´s Facebooksida och prenumerera på vår Youtube kanal! - Ingen registrering krävs!
Klicka bara på ”SUBSCRIBE” eller på den lilla klock-ikonen på youtube, så får ni alla uppdateringar direkt i luren. OBS! Att prenumerera eller läsa bloggen är gratis och kostar absolut ingenting!
Vill ni hellre läsa bloggen när och var ni vill?
Hämta hem vår egna Kretabloggen App i telefonen eller paddan.
Ni hämtar den helt gratis här: http://wix.to/gsBqDIs?ref=cl Ni kan även hämta hem den via bloggen uppe i menyn under ”Länkar”.
Ha det gott på er!
Och Tack för att väntat på vårt inlägg.
Samt att ni tar er tid och läser vår Blogg!
Var rädda om er och anhöriga. Det finns bara en av dig.
Och var försiktiga - Simma lugnt där ute i livets ocean!
Goa hälsningar! /Robban