April: Musik, Färsk fisk & Rassel i lådan.
En hel del har hänt den senaste veckan i vår lila bubbla här hemma.
Mia ringer och berättar att hon har fått fast anställning i Sverige(!), vilket totalt räddar vår kommande ekonomi och ger oss det andrum vi behöver och kan se fram emot att ha en skön sommar tillsammans i år – Ska vi äntligen få vår efterlängtade sommar ihop?
Själv har jag inte fått svar än angående säsongsjobb för 2023 och taxametern tickar vidare i lilla Makrigialos och Kalo Nero, som även haft besök i veckan av politiker och musiker varav båda sprider ljus, löften och hopp inför kommande... Häng med!
*Rassel, rassel, rassel...
Just idag är det strålande sol och ca 23 grader, och jag bestämmer mig att jag ska köra in till Ierapetra för att handla hem innan veckans slut och påskens klimax då flertalet butiker håller stängt. Först vakna och rensa skallen och låta kaffet smörja systemet. Minns fortfarande att min pappous brukade tala om för mig att;
”-Det räcker inte med att stiga upp, man måste vakna också.”
Skrattar alltid så gott när jag själv använt dessa ord till barn och kollegor på skämt.
Låter hundarna springa hela morgonen innan dom får dagens första måltid i sina skålar.
Som vanligt väcker dom mig strax innan 06.30 – som längst, sen är det dags att gå upp.
Tror aldrig jag ställt väckarklocka under höst och vinter för att komma upp på morgonen.
Nåja, dags att bege sig in till Stora stan.
”-Meráki” – Att lägga manken, kärlek och själ i något...”
På väg in genom Mackan för att hämta ut pengar känner jag att Ankan drar lite, liksom hugger till mellan växlingarna och jag har tänkt byta kedja ett bra tag nu utan att ta tag i detta. Plötsligt slamrar det till! - *Rassel, rassel, rassel.
-Helsike också! Ska växellådan rasa nu? Tänker jag.
Ankan sakta in och jag känner att kedjan är av och plötsligt sätter sig mellan fälg och ram och jag når ett tvärstopp! Jag kommer inte en centimeter till.
Efter ett samtal kommer Petros med en ny kedja och med verktyg så jag får bytt kedja och vi pratar om att säsongen strax är igång igen när han berättar om sina planer och frågar om våra. Jag berättar om vår lycka då Mia fått fast anställning och min väntan och Petros nickar medföljande under tiden jag berättar.
När vi fått klart allt så frågar jag hur mycket han ska ha?
”-Inget!” Svarar han direkt utan att tveka.
Jag envisas med att betala i varje fall för kedjan, men han är bombsäker på att det är okej.
”-Du kommer snart och ska ha service och annat, det är okej.” Avslutar han med.
Jag vet att nästa gång det är service kommer han ha glömt detta.
Jag vet att han älskar sitt jobb och älskar att se nöjda kunder.
Samt vet han att vi alla återkommer till han. Detta är den ”Meraki” som stolt präglar landsbygden men även Kreta i helhet och är en del av Kretas genuinitet och ”äkthet”.
Uti vår Hage
Sitter och kollar på nyheter och intar en kopp te med öppen dörr när jag hör Georgia kalla mitt namn. Väl ute ser jag att hon står där med en död kyckling i handen och ser helt förstörd ut.
-Dom tog en av mig, igen!
Hennes ord darrar fram mellan andetagen och jag ser att hennes ögon är fuktiga av tårar.
När hon ser att jag har tid att lyssna, börjar hon babbla om det ena efter det andra och jag försöker förklara att det är många vilda katter i området, och att jag får meddelanden hela nätterna med filmsnuttar av katter som vandrar utanför huset.
Jag talar om att det är lönlöst att försöka hitta fel och försöka hindra vilda djur att göra det som ligger i deras natur. Men jag lovar att försöka hålla hundarna ute längre om kvällarna, i varje fall tills hon stänger in dom innan mörkret faller.
Hon undrar om det är grannens katter som varit i farten, och jag ser i hennes ögon att hon nu vill projicera ilska över katten för sina dödade höns.
-Nja, Mätta katter äter inte på hönsen, klämmer jag fram.
Men det är en mindre tröst, det vet jag. Hönsets huvud är borta och underdelen är uppätet in till inkråmet, så det är nog mer än en katt som varit framme.
Jag lovar försöka så gott jag kan och ser jag katter ska jag skrämma iväg dom men jag förklarar även att jag älskar katter, så något annat kommer inte hända. Hon nickar och önskar en skön kväll samtidigt hon gungar iväg, bärande på sin döda höna.
När jag ser min lilla grå Gandalf försvinna ner längs olivlunden tänker jag på hur tufft det är för dom gamla, när en höna kan vända upp och ner på allt...
Hört på Kaféet:
Då vankades det dagen då min favorit musiker kommer till lilla Koutsouras.
Både jag och Mia älskar Stavroulakis och hans tolkningar med sitt egna och unika sätt att poetisk förmedla traditionella sånger såväl som egna låtar som adresserar sig rätt in i hjärtat.
Mia var inte här och det är nog sällsynt att få han till denna sidan av ön igen den närmaste tiden, så jag är ledsen att Mia inte var här och att hon missade sin Idol.