Så hur var det nu att flytta, och att bo i en ny by? I början så var det lite tråkigt att inte se alla som jag gjorde i Makrigialos varje dag. Men nu har jag hittat min nya vardag i Kalo Nero. På morgonen så väcker hundarna mig vid 5 tiden. Och vi tar en kort promenad. Jag kan inte funka utan kaffe först. Låter kaffet puttra klart. Under tiden sitter hundarna och stirrar på mig. Men först - försöker jag vakna. Sen sitter jag och myser på uteplatsen i lugn och ro med mitt kaff

Så, hur går det nu då hemma i Lilla huset på Prärien? Kärleken frodas och många pussar blir det. Mia och jag har våra ”myskvällar” där vi fixar gott käk och väljer ut vars en film. Sen blir det helmys i soffa med AC:n igång och film-maraton mellan alla inferno rapporter på TV. Ibland sitter vi ute hela kvällen och bara lyssnar in allt runt omkring. Tittar på varandra och ler.. Vi vet att vi har det bra, även om det är som det är. Och då menar vi även med situationen i omvärld

Mia är äntligen hemma och nu blir det dags för ett ”byte”. Efter 11 månader ifrån, är det så dags för oss att vara utan varandra igen..

Jag glömde berätta att när vi väl hade landat på Heraklion så började alla klappa händerna i planet. Precis som på goda 80 talet. Jag kände bara att alla var så lyckliga över att äntligen kunna flyga på semester. Alla hade lika känslor och få glömma bort att Covid-19 finns för en stund. En härlig känsla. Man kan inte ta livet för givet och vi måste lära oss att leva med olika virus och vara rädda om varandra. Det skulle bli skönt att komma hem. Skönt att slippa ha Covid-19 ru

Vet inte hur jag ska börja berätta om min tid i mitt älskade Göteborg? Det var så underbart att få krama om min mamma, en sådan känsla som inte kan beskrivas. Nästan som jag var liten igen...ni vet kanske hur jag menar? - Trygghet och kärlek. Vi hade det så mysigt vi två. Trots att det har hänt så mycket sorgligt. Mesta delen av tiden har jag jobbat och inte haft tid med mamma. Även en hel del besök som aldrig blivit av. Vi får ta alla besök och träffar en annan dag jag är i

-Vad ser jag? Är det möjligt? Byn lyser med sin närvaro i nattens ljus. Påsken står inför dörren och alla hoppas få umgås med släkt och familj. Efter vad som känns som tusentals kvällar och nätter när man sakta glider genom den lilla före detta fiskebyn. Alla dessa tomma och kolsvarta fönster och byggnader. Jag ser människor i fönsterna skrubba och skruva. Utanför står bilar och motorcyklar i drivor känns det som. Det är full aktivitet i dom annars kolsvarta fönsterna. Nu tyc

Då var det så dags! - Flytten! Från trerummaren mitt inne i ”stan”. Ut på vischan, helt utanför allt vad bekvämligheter heter. Ingen supermarket, ingen Takis utanför, inga sena kvälls-attacker till snabbmat runt hörnet. Inte ens utkörning görs ut hit – Hur f** ska detta gå!? Visst är det utanför byn, men inte ”öde”. Även om jag så gärna skriver så. Det är alltefter en by med hus och grannar. Kanske inte lika inpå som inne i city eller i huset. Så att, Nej! – Här blir det inga

-Hallå!? Var är ni? Har ni slutat skriva? Frågorna har varit många, och ofta. Mestadels om bloggen kommer tillbaka. Nu är det ju bara någon månad sedan den släcktes ner och sista inlägget var av en lite mer personlig karaktär. Men behövlig. Det har varit skönt att släppa frågor kring familj och person. Men även kring Covid-19 och diverse rapporteringar i sociala medier. Det har varit skönt med ett brejk ifrån allt som hellre har covid-ämne i fokus än folket som lever i dess s