Sedan vi började skriva i vår blogg har vi fått massor av frågor kring vår flytt. Men även kring vår personliga orsak till flytten. Och, som vi gärna vill påpeka, samt göra klart är att vi vill utelämna frågor kring våra barn. Varför? Undrar ni kanske? Är inte era barn en del av er flytt?Svaret är enkelt i det fallet – Nej! Det är dom inte(!?)

Av den enkla anledningen att våra barn är vuxna idag och att vi inte har någon anledning att använda dom eller familjen annars i våra inlägg – Bloggen handlar om oss två vuxna som tog beslutet att ändra i vår vardag, och helt enkelt sadla om.

Detta innebar, för allas del, även att vi sadlade om från helg-föräldraskapet.

Men frågorna handlar inte bara om det, utan av lite mer privat karaktär. Och här är vi två helt klara över att vi delar med oss sånt vi känner är viktigt för er att veta om flytten. Saker vi vill att ni ska ta del av. Och, såklart! - Saker vi alla som älskar Kreta har gemensamt.

Vårt nya lilla kråkslott - Ensamma, helt öde och totalt Bara vi två!

-Men, inte kan man väl avsäga sig föräldraskapet?

-Eller strunta i att man har barn, och bara flytta sådär? Kan man det? – Varför?

Ja, frågorna har varit några till antalet, vissa har även varit speciella i sin utformning (och betoning). Men vi har valt att alltid hålla oss till två ting, och endast dessa – Kreta och Oss två personer.


-Såklart har vi inte avsagt oss föräldraskapet!

Våra barn har ingen betydelse för bloggen – innehållsmässigt.

Eller för att den ska fungera för delen heller. Om våra barn nu skulle varit mer inkorporerade i bloggen, skulle detta vara deras val helt ensamt och inte vårt. Men nu är det inte så, och det har sina egna förklaringar vilka inte har med bloggen och göra.


Många av våra läsare har egna bloggar och skriver mycket om sig själv.

Kanske även i sociala medier? Där man även valt att skriva om familj, barn och vardag på sitt sätt. Detta är såklart både kul och intressant att läsa och att ta del av. Men är inget vi har som poäng i vår blogg. Det kanske låter avskalat och en aning blekt av två personer som ska prata om sig själv?

Men, så är det. Och så förblir det.

Det vi tar upp nu och i framtiden - och eventuellt, väljer att ta med när det gäller våra barn och/eller oss som föräldrar. Är något vi tar då. Det kommer såklart den dagen då det blir aktuellt kanske? Vem vet?


Fram tills dess får ni nöja er med oss två som försöker beskriva känslorna och upplevelserna i att byta ut en hel vardag mot en annan - ny, främmande och totalt osäker som ett vitt ark.

För även om man ser det som att man lämnar barn och familj, är det lika mycket så att man lämnar oss. Vi väljer inte att lämna någon, utan ser det som ett val att lämna en fysisk plats som aldrig spelat någon roll för oss som mamma eller pappa. Och absolut inte som helg-föräldrar på en plats som aldrig upplevdes som ”hemma” heller.



Hur ser er familj ut?

Så, vi avslutar detta innan det börjat, genom att säga:

-Ja, vi har tre vuxna barn tillsammans...

  • Robban har två barn sedan tidigare förhållande.

  • Robban har ett barnbarn som föddes 17 Maj 2019.

  • Mia har ett barn sedan tidigare förhållande.

  • Mia har sin Mamma kvar i Göteborg.

  • Mias enda bror gick bort i cancer 2016.

  • Robban har sin Mamma kvar i Malmö.

  • Robban har ytterligare tre bröder.

  • Vi har två hundar, Nellie 13 år och Vilma 5 år.

  • Robban har sin kackerlacka – Stavros, som han envisas med att visa för Mia.


-Hur klarade och klarar ni att lämna familj och vänner i Sverige?

Först, Vi ser det inte som att vi ”lämnar” någon alls. Och det finns en förklaring till det.

Visst kanske det upplevs så för att vi flyttar hundratals mil ifrån Sverige? Men, låt oss ta det från början.


Vårt steg till att fullt ut sätta oss på planet ner har tagit oss ca 10 års planering.

Av dessa har vi i 2,5 år först sett till att göra allt vi kan för att inte lämna någon eller några frågor kring vårt val. Det kan kännas svårt att relatera till kanske? Men så är det och något vi inte behöver se tillbaka på med ånger eller beslutsångest heller.


I Sverige bodde vi ca 37 mil till Robbans barn, och hans mamma samt tre bröder.


Mias barn bodde i Göteborg, men ville bo med sin Pappa sedan 2016. Vilket vi fick klart för oss var hans egen vilja då som 18-åring. Och har såklart respekterat sedan dess.


Robbans barn har bott med sin mamma i Skåne och var hos oss endast helger.

Mellan 2015 till 2017 arbetade Robban i två till tre dagar i Malmö, och försökte träffa sina barn då de hade tid och lust. Vilket blev sporadiskt, men så var det och så blev det.

Inget någon haft åsikter om innan eller efter.


Sista helgen dom var hos oss, var under 2015, dvs. 3 år innan vi flyttade från Sverige.

Vi försökte, men som det är i den åldern, blev det aldrig ”tillfälle” eller så fanns inte motivationen där helt enkelt? Men, vi försökte i nästan 2,5 år och få till att träffas.

När det senare ca 2 år efter blev klart att vi skulle flytta utomlands, försökte vi träffas innan, men då vi nu arbetade non-stop för att få ihop en budget för 24-36 månader. Nu fanns det definitivt inte någon tid, från vår sida.



Känns det ”avklarat”?

-Absolut inte.

Det blev sura miner och bortfall på ytterligare tid man aldrig får tillbaka, vilket jag gång på gång försökt förhindra. Vi tvingar oss aldrig på barnens vänskap.

Sociala medier gör det såklart mycket lättare, men är inte samma sak som att få hålla om och krama om sitt barn. Trots deras ålder och att dom nu är vuxna, är dom fortfarande våra små barn.


Så, detta - bland annat, är en del av bakgrunden till att vi väljer att inte skriva om barnen.

Men även för att vi känner att bloggen överhuvudtaget inte har barnen som ”ämne” eller mål, trots att dom är en del av våra liv och val vi tagit.

Därför väljer vi att helt utelämna detta. Och kommer inte ta upp det heller.

Bloggen handlar om - Kreta, Mackan med omnejd - och känslan av att ta mod till sig och våga bege sig ut i det okända.

För oss två och kanske likasinnade därute som funderar på att prova samma sak?

Denna bloggen är främst till för er...



Behöver ni inte jobba?

Jodå, absolut! När vi planerade vår flytt hit hade vi som mål att spara ihop under ca 2-2,5 år.

Vilket vi också lyckades göra. Med en budget är det enklare och ha en överskådlig överblick över ekonomin, som för vår del skulle räcka i minst 24 månader, alltså i två är.


Därtill skulle Mia åka hem tre månader varje sommar och arbete i Sverige, och Robban skulle ha kvar sitt urval av kunder vilka han hjälpte på distans. Annars skulle han försöka få ett jobb, deltid med ett par timmar i veckan. Detta skulle räcka och täcka upp för de få utgifter vi har.


Med facit i hand och med erfarenhet, är det bara att konstatera att det är svårt att få jobb här om man letar efter en anställning, dvs. ”vitt” - Utan papper och försäkringar, eller IKA heller för den delen. Visst går det att hitta dagsjobb som potatisplockare, olivplockare och andra diversejobb. Men man ska ha i åtanke att det är många som tar dessa jobben. Inte minst alla utländska gästarbetare här. Så, en ordentligt välfylld bankbok eller se till att ha ett jobb innan ni flyttar hit så blir det utmärkt. Grekiska arbetsförmedlingen förmedlar inga jobb utan ser till att hjälpa er med tillstånd och papper – Jobben får ni själv hitta.


Om man klarar sig med ”egna” pengar? Jovisst. Men ska man hämta ut pengar stup i kvarten åker man på att betala växelkurser och uttagsavgifter varje gång man tar ut euro. Bäst är att ha ett bankkonto i en grekisk bank såklart. Men, visst! Det är fullt möjligt.

Är det ekonomiskt? -Nej!


Parkeringsfickor och texter - Ett sätt att tjäna in slantar.

Får ni bidrag av Grekiska staten? Hur får ni ihop det?

Nej nej nej! Det var vår första gräns vi satte innan vi flyttade hit.

Dessutom täcks vi inte av några bidrag heller. Vi är medborgare, absolut! Men vi har inga barn eller sjukdom för att få ersättning. Vi arbetar inte året om, vilket innebär att vi inte kommer upp i summor som garanterar ”a-kassa” heller.

Säsongsarbetare har bidrag under tre månader då säsongen är slut, men det är inget som går att leva på. Summan man får avgörs av arbetstid, hur länge du arbetet och anställningsform.

Så, nej. Vi har inte lyft ett enda rött öre från grekiska staten och skattebetalarna.


Än så länge har vi klarat oss med Mias jobb i Sverige och Robbans extra inkomst från kunderna. Därtill lite ströjobb och diverse dagsjobb. Det går. Men är inget drömscenario heller. Med Corona -pandemin var det spiken i kistan för oss, och speciellt när man jobbar med turism.

Vi lyckades hålla näsan över vattenytan med hjälp av familj och fåtal riktiga vänner som ställer upp i vått och torrt. Lånar lite och försöker klara dagen som den kommer – Som alla andra här.


Nu när Mia kommit hem till jobb, är det en enorm underlättnad för oss, och vi kan se framåt igen. Nackdelen är att hon måste stanna mycket längre för att vi ska hämta oss.

Men, vi har varit med om värre och kämpar gärna tillsammans för vårt mål och vår dröm..



Hur lång tid tog det för er att flytta?

Från att vi var i slut-planeringen och verkligen kom till skott tog det ca 3,5 år.

Nu menar jag inte från beslutet togs, utan från att vi i princip bestämt ett datum.

Själva planeringen började vi med ca 10-12 år innan.

Vi började först med att inleda något jag kallar för ”A-kassa”-modellen. Dvs. att man lever efter det man får ut i sin a-kassa. För oss två innebar detta att vi höll våra totala utgifter under vår gemensamma a-kassa. På så sätt skulle vi alltid klara oss, även om det värsta inträffade – Vilket också sker 2015. Då förlorar jag mitt jobb och Mia arbetar deltid. Men, vi klarade oss och även ett sparande.


-Planerna satte vi om och tog nya 2-3 gånger. Så folk säkert trodde vi pratade strunt.

Första datumet vi sa var 2015. Vi började med att flytta från etage lägenheten hem till Mias mamma. Och till Mias flickrum. Här bodde vi i över 2 år. Och levde snålt och sparade.

Vår budget var ansträngd då endast Mia arbetade.

Jag hade jobb men låg i en arbetstvist och kunde inte arbeta inom yrket på över 1 år.

Då vi inte fick sålt stugan första året fick vi skjuta fram flytten ytterligare ett år.


När vi så nådde 2018, visade det sig att vi fick vår chans – Nu skulle vi göra det!

Vi sålde av allt och jag kan tala om att det tar tid bara det. Det är inte så enkelt som man tror. Annonser på diverse säljsajter, auktionsfirmor och marknader.

-En konstig känsla.

Att se sina personliga saker försvinna. Men ack så skönt det känns, när man inser att man samlar på sig massa saker som egentligen inte har någon betydelse längre.

Stugan blev såld och vi började se att vi faktiskt skulle kunna genomföra vår efterlängtade flytt.


Att avsluta allt innan man flyttar utomlands är byråkrati i sin sanna anda, och detta tar tid.

För oss skulle det visa sig vara enkelt men en djungel att gå igenom innan.

Mycket av allt handlar om att man inte längre har samma rättigheter, men du har kvar skyldigheter.

Låter lite barskt kanske? Men så är det. Och inget fel i det heller.

Det är en massa saker som måste klaffa innan och även efter utlandsflytten. Man måste tänka på att se till att göra all viktig dokumentering innan man åker.

Se till att man ansöker om rätt dokument och inte minst – Se till att man får med sig papper och dokument från bank, polis och skatteverk. Viktigt när du väl bor utomlands.


I vårt fall hade vi ingen annan att lagra våra ägodelar hos, så när vi sålt allt är det borta.

Vi har fått börja om från början här nere. Och som jag beskrev i något inlägg innan, så är man inte medveten om hur mycket man behöver, eller ens vad allt faktiskt kostar.

Speciellt när man flyttat.

I det nya landet är saker kanske likadant som hemma, oftast inte alls. Med en flytt kommer alltid oförutsedda utgifter, så man får vara varse om att saker kommer bli dyrare.

Att bygga ett nytt hem kostar, men även att bygga ett helt nytt liv.

Nej, att flytta allt man har, inklusive allt man - Är! Det är inget man gör över en natt.

Känner ni att ni lämnade något i Sverige?

-Familj. Och speciellt barnen, naturligtvis.

Man känner alltid att man lämnar något tror jag som emigrerad.

Vi kan känna att man lämnar själva den vardag där man har kontakt med alla vänner och får reda på vad som händer. Men även att man lämnar chansen till att ha koll på familj och nära.

Att ha äldre familjemedlemmar kvar som kanske inte alltid kommer klara sig ensamma kan vara tufft och stundvis riktigt oroligt. Men vi har vänner i Sverige som är där om det krisar tills vi kan ta oss dit.


Såklart känner man en oro över att lämna sjukhusen och vårdapparaten i Sverige. Är den lika bra som man trodde sig? Kanske. Här nere har man vård som är bra och funkar minst lika bra som i Sverige, men visst är den annorlunda och kräver annat av en.

Om ni tror Sverige är ett ”pappers land” har ni ingen aning om hur det är här.

Sen så lämnade vi denna ständigt tunga blöta filt som ligger över en.

-Vad menar vi då?


Kanske lite filosofiskt sett på detta.

Jo, detta samhällskrav om att man ska - Jobba redigt, tjäna redigt med pengar, vara redig och perfekt och aldrig gå utanför mallen, som mest är en redig trygghet.

Trygghetsknarkandet – Helt enkelt!



Är det fel?

-Nej, absolut inte.

Men vi två saknar det inte heller. Det gör att vi tappar intresset för vardagen, för varandra och inte minst – för att utvecklas. Jag säger inte att alla som bor i Sverige är trygghetsknarkare och inte kan vara fria, absolut inte!

Alla hittar vi våra egna sätt och se vardagen med en annorlunda lins. Och det är så det ska vara.


För oss handlar det inte om att vi inte älskar Sverige, absolut inte! Vi älskar vårt fosterland.

Nej, det handlade om att leva i en vardag, som kommit att bli ett system

Att alltid se sig som behövd. Allt ifrån skatter till individ.

Speciellt när regering och styre behöver något. Men man glömmer alltid att fråga först innan man kräver. Och att inte se till medborgarnas behov, t ex som med ledighet med barn. Och att kunna unna sig vardag med familj varje dag utan att vara urlakad.

Att kanske sänka arbetstider till 6 timmars arbetsdag, så folk kan vara med sina anhöriga varje dag.

Kanske att på något sätt, införa familjen i centrum, varje dag? För så växte jag upp.


-För oss handlade det aldrig om att fly från vardag och eller ansvar.

Utan om att helt enkelt byta ut det som vi själv ansåg oss kunna vara utan.

Vi ställer inga som helst krav på Sverige heller för den delen.

Visst kan man packa in allt i en bil och köra iväg långt upp i skogen och aldrig komma tillbaka? Om man nu vill vara så drastisk? Vi har aldrig valt att ta avstånd från samhället eller från folket heller.

Nej, det handlar om att vi helt enkelt är två rastlösa själar som ser utmaningar i oss själv.

Vi själv har gjort våra ”plikter” som medborgare under våra liv - Arbetat, betalt skatt, fött barn osv.

Själva kärnan för oss har alltid varit att komma till Grekland. Här har vi alltid haft vår ”lins”.



Hur menar ni med att ni ”Bränt era broar” i Sverige?

Som icke folkbokförda längre har vi heller inga förmåner om vi skulle återvända.

Att vara Svensk innebär mer än att vara född i landet. Avslutar man allt dokumenterat existerar man inte. Visst är det så att om vi tar oss till Sverige och är sjuka är vi såklart berättigade akut sjukvård. Men definitivt inget boende eller mat för dagen.

Det har vi avsagt oss rätten till. Och utan adress lär jobb bli svårt.-Vi säger inte att det är omöjligt, bara väldigt svårt om det måste till.

Ni tror kanske att ett Svenskt pass ger oss några privilegier eller förturer? Absolut inte!

Skillnaden är bara att vi kan legitimera oss i tullen. Passet ger ingen carte blanche och beviljar socialt stöd per automatik.

Så det blir till att bo hos vänner och försöka skaffa ett jobb eller leva på pensionen(?).

Innan dess får det bli att leva på allmosor och kanske sitta med mugg utanför ICA?


Vi får även frågan om vi kommer återvända sen(?) efter ett tag på Kreta?

Och svaret är naturligtvis samma som nu – Inte om det går att undvika. T ex pga. Sjukdom eller andra omständigheter som gör det omöjligt för oss att stanna. Pandemin är ju en sån sak vi oroar oss för. Och kan vara en av dessa anledningar?

Vi hoppas såklart inte att detta händer och försöker med små medel kringgå ett ev. Scenario där vi skulle tvingas återvända till Sverige.



Vart står ni politiskt? Röstar ni?

-Jodå, vi röstar allt. Och gör vår plikt.

Att rösta är ingen förmån, det är en plikt känner vi båda.

Just nu tilltalar inget parti oss i Sverige. Främst för att det råder en allmän situation där ingen verkar ha motivation eller politiskt mandat för att få till någon förändring. Oavsett vilket parti som är i majoritet är det lik förbannat fortfarande en politisk ovilja som råder.

Och kanske är det så att vi har fått ett allt för långt avstånd till landet, för att se hur situationen i Sverige kan lösas politiskt, utan massiva, och uttömmande reformer?

Gammalt möter nytt...

Vad är målet för er med att bo i Grekland?

Målet? Tja. Vi ser det inte som att det var ett ”mål”.

Utan mer som ett sätt att leva på. En helomvändning, liksom..

Visst är det så att Grekland har enormt mycket som lockar till att stanna. Och inte minst klimatet. För Robban är det en fördel här då klimatet är bättre för hans lungor.

För Mia är det ett sätt att ställa om en vardag som nattarbetare – Och från en miljö till en annan.


Tillsammans är det en levnadsstandard vi älskar, och även om det ställer helt andra och tuffa krav på oss här.


-Är det värt omställningar och alla olika prövningar vi stött på? – Vi mår alla bra av att testas och få kämpa hårt för kärleken, vardagen och framtiden! Vi har inte ”valt” att leva så, eller valt att ha det så heller. Livet gör ibland ofattbara omvändningar i vardagen, och ställer lite udda krav på oss ibland. Och kanske är det just en sån här bit som påverkade var och en av oss?

Så länge vi har burit denna önskan inom oss, var och en, har vi aldrig sett oss annat än som positiva, starka och definitivt viljestarka individer som utmanar och vågar ifrågasätta vardagen och inte minst – ställa fraser som Meningen med livet mot väggen.


För oss båda har och är det varit en otroligt positiv livsstil tillsammans.

Vi ser allt som nytt varje dag – Som några slags pionjärer. En härlig och tuff känsla faktiskt.

Att våga lita fullt ut på varandra och släppa tyglarna och våga ledas av en okontrollerad vardag som ställer helt andra krav än man kanske är van vid?


En bland alla våra nya stränder alldeles utanför...

Vi har tänkt oss 6 månader om året på Kreta, funkar det?

-Absolut! Visst kan ni det. Det är många som bor halvårsvis på ön.

I vår by är det en mixad kompott av nationaliteter som väljer sommarens varma säsong för att stanna. Andra väljer höst och vinter. Kanske för att då även njuta av Kretas svalare klimat? Och se våren sakta krypa fram i sin vackra skrud.

Kreta är underbart att bo på under sommaren men även under höst.

Speciellt i början av året när alla färger i naturen kommer fram. Under sommaren är allt i andra nyanser och värmen och torkan sätter sina spår.

Vart ni än väljer på Kreta, slås man ständigt av den kreativa ådran här. (och oviljan och lära sig Engelska).

Såklart klarar ni er 6 månader om året på Kreta. Flertalet av dom som stannar här ett halvår har jobb hemma som funkar med den livsstilen. Andra jobbar här nere halva året och åker hem igen till andra ”halvan” (t ex folk som jobbar inom turism och telemarketing). Det är många som gör så, absolut! Varför inte prova själv?



Vad väntar nu i horisonten? Nya projekt och utmaningar?

Jodå. Vi håller oss aktiva. I nuvarande stund vankas det flytt. Och denna gången blir det till ett hus.

Utanför Mackan förvisso, men på ett helt underbart läge. Och en helt ny möjlighet för oss.

Här kommer vi njuta av precis det vi önskade oss här – Friheten, ensamheten och massor av möjligheter till av vara självförsörjande.

Vi har möjlighet att odla då vi har stor tomt. Och vi har enormt stor plats utomhus där vi kan spendera tid utan att sitta i knät på grannar. Ska bli så skönt att äntligen vara ensamma och bo för oss själva.

Ett kök i kaos! Litet ska få bli stort och slut på trängas i skåp..
Gästrummet får bli lagerlokal - En tidig bild, nu kan man inte ens gå in i rummet...
Gammalt möter nytt #1 - Ny utsikt från nya verandan...
Mia är överlycklig över att åter igen få fönsterkarmar att ha sina blommor i, invändigt och utvändigt!

Ok, Utmaningarna då?

Jo, dom är där just nu. Vår ekonomi är i botten just nu och vi behöver lite tid för att hämta oss. Och just nu har vi inte bara den finansiella biten, utan även den emotionella.

Mia är i Sverige och arbetar vilket gör att vi är utan varandra i nästan ett år. Och bara det är en utmaning i sig själv. Men vi klarar det och har varit med om värre.

Att driva bloggen kanske inte är en jättesumma att stå med, men för oss i denna tiden är det en hel del. Så, det finns en risk att vi får välja att pausa lite? Men, vi kommer såklart tillbaka.

Bloggen kommer vi - kanske - att stänga ner under en period. Vi vet inte just nu.

Vi har kvar facebook där vi kommer uppdatera er samtliga om hur det går i vardagen.


Ha det gott och tack för att ni läser vår Blogg! Var rädda om er och anhöriga.

Och var försiktiga.

Goa hälsningar!


/Robban



#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #theswedeincrete #Kreta2020 @enkelbiljettkreta

Två veckor har gått, bara 47 kvar. Efter många turer, kom så Mia iväg till sitt jobb i Sverige. Om det inte varit tystare i Mackan så är det så nu iallafall. Nytt folk syns till i byn och allt fler språk hörs när par och familjer smyger sig förbi. Turisterna har landat på Kreta och börjar hitta hit och stränderna börjar fyllas på med än så länge bleka och soldyrkande ”räddare i nöden”. Allt fler i byn drar lite oftare på smilbanden nu.


Byn omges av en lite blek aura av hopp och framtidstro, om än väldigt skör och man är varse om att ett enda fall av Covid-19 skulle vara förödande. För människorna här och för byns framtid. Nu med internet igång här hemma, kan vi prata så länge vi vill. Och det är välkommet ska jag tala om. Eftersom jag inte använder min telefon mer än mellan mig och Mia, ändrade jag abonnemanget så att Mia har fri surf hon kan använda i Sverige.

Mia's mamma har nämligen inget internet, så det är jättebra för oss båda nu.

Vi har även grekiskt hemnummer numera så det är inte så dyrt för vänner heller här nere att ringa oss. Vilket varit lite på kant innan. Man har inte haft vidare lust att ringa då det är dyrt med samtalstaxan till svenska nummer härifrån. Intressant är ju att leta en telefon ute i butikerna. När man frågar efter en billig bordstelefon tittar man på mig med ena ögonbrynet sänkt. Och man riktigt hör hur dom tänker: ”-Har idioten ingen mobil?”.

Minns att jag hittade telefoner inne hos ”Kinesen” i Ierapetra sist jag var inne hos honom, när jag handlade fläkt och fiskelina.

"Där ute, där finns dom..."

Hur känns det efter att ha kommit hem då, tycker Mia?

Jodå, Mia har haft en hel del att berätta om flygningen hem till Sverige.

Massor av kontroller och det var även ett fall då personen inte kom igenom och skickades tillbaka. Så nog finns det tuffa steg man ska gå igenom för att komma till Sverige. Personalen på Heraklion och Aten's flygplats var professionella. Och med Olympic och Aegean var Mia jättenöjd.

Man gjorde allt för att resenärerna skulle vara nöjda trots en ganska tuff färd. Ombord på planen tog man hand om resenärerna. Ingen mat serverades men man fick smått tilltugg och vatten.

Mia upplevde det som att man var väldigt uppmärksamma, både i Grekland och i Danmark.

Däremot blev Mia avsnäst för att hon var Svensk i Danmark av tågkonduktören.

Att Svenskar gott kunde hålla sig hemma om man inte kunde respektera restriktionerna.

Mia bara svarade med ett ”-Jaja. Du är så duktig så... Slappna av nu..”.


Rent på gator och ljust(!) Jo, precis – Ljust överallt. Gatubelysning, upplysta vägar, rent och snyggt. Och att det är så grönt i Sverige! Mia åkte tåget från Köpenhamn till Göteborg, så resan var perfekt så sett. Efter att ha varit borta i ca ett år kunde hon nu få allt på ett bräde, från söder till mitten..

Fåglarna! - Helt olika ljud än vad man hör på Kreta. Även gråsparvarna låter annorlunda.

Duvorna låter olika. Skator och Staren hittar man inte i lilla Mackan, men fiskmåsar finns.

Och dofterna! Träden, gran, tall och björk... Mia känner skillnaden i pollen också (allergisk).

Efter 4 dagar insåg jag att tvätten måste in, minnena efter Mia var överallt. Och jag ville inte ändra...

Mat-os och kastrullsymfoni.

Nere i hamnen har det börjat liva upp lite. Men bara lite.

Man hör kastruller slamra i förbifarten och lite klirrande med glas. Men annars inte mycket mer.

Solstolarna står som på parad med mellanrum nu i pandemitider. Även om det inte är många som ligger här så är det förberett ifall någon vill lägga sig en stund under parasollen.

Uteserveringarna här har glest mellan bordsparen. 2-3 meter ser det ut som hos vissa.

Andra, kanske inte lika stort avstånd, men dom finns där. Man gör vad man kan och kämpar.


”-Dom kanske kommer? Vem vet?”

Så låter det mestadels. För nu är oron ”på riktigt”, och inte bara en tanke. En hemsk sak som kanske kan drabba byn. Nej, nu är det många som vaknat till liv. Jag märker det om inget annat hos dom som annars inte bor på ön. Som kommer hit till sina tavernor och andra affärer.

Här, möts man av en slags förvåning. Man himlar inte med ögonen, men man ser vecket i pannan när man försöker få ihop det.

”-Konstigt! Trodde inte att det skulle vara folktomt här...”


Turisterna skulle ju komma nu när man öppnat upp? Eller? Var det inte så sagt?

Nej. Turisterna vill vänta. Kanske ända till nästa år? Och då är det försent för många i byn.

Om inte man gör som flertalet jag pratat med – Man funderar på att sadla om.

Maria, som äger en av matserveringsställena här säger att hon och gubben funderar på att fokusera på att odla istället. Så man har och sälja. Men även ifall det kommer fler tuffa tider. Då har man mat.


Jag och Maria har ju själv tur med grönt och odlingar. Så, vem vet?

Vi pratar redan om att ta nästa steg. För detta både vill och kan vi inte vara med om en gång till.


Nyöppnat i år - Nostalgos Gallery, Handmade butik som drivs av unga paret Dimitris & Marlene..

Förhoppningsvis ett avslut på en era – Med nya hopp och förväntningar om en ny

Snacket i byn just nu är om den nya lagordningen som gäller här från Måndag den 20 Juli.

Då gäller obligatorisk mask på i butiker för alla, även kunder såväl som butiksarbetare.

Alla i byn välkomnar det såklart.

Och hoppas att det hjälper till och få bukt med coronaspridningen.


I dagsläget är det ett (1) rapporterat fall i Heraklion av covid-19. Inget att skrika om kanske, men i byn är man oroliga inför ”den stora turistvandringen” som väntar nu i slutet av Juli och med början av Augusti.

Folket här är jätteglada och spritter i sina förväntningar och förhoppningar. Alla hoppas på att ”rätt” turister kommer. Dvs. de som inte bara stannar på hotellområdet med sin AI.

Man önskar att alla turister vill ut och se, prata och känna in allt som lilla Mackan varit med om.


För egen del, skulle detta innebära att jag har jobb i Augusti, kanske September och med stort hopp, kanske även in i Oktober. Men här är det väldigt osäkert ska jag säga.

Än lever vi på förhoppningarna om att Mia får tillräckligt mycket jobb under 2020 så att det räcker.


Just nu drar jag in så pass att jag klarar mig med näsan över vattenytan, mer än så blir det inte. Jag avsade mig otroligt mycket jobb ”hemifrån” när vi flyttade, och ville helst se det som extra, när det behövdes.

Tanken var att vi inom sin tid skulle hitta ett deltidsjobb, på några timmar om dagen eller i veckan. Detta skulle räcka för oss och vår årliga budget. Men, pandemi-skiten gick ju inte att förutse att den skulle komma som en fläskläpp heller.


Vi får ta det som det blir och kommer. Vi har varit med om värre..



Hört på Kaféet-Kraftmätningar eller förstahjälpen åtgärder?

Ni som har någon form av intresse för området kring Medelhavet, kanske läser andra tidningar än Svenska morgon och -kvällstidningar? Om det undgått er så har Turkiet fått någon form av hjärnsläpp och fått för sig att göra om Hagia Sofia till Moské. Sedan länge har den varit ett museum och således varit öppen för alla religioner. Men även för alla som intresserat sig för dess historia och vill få mer information via guidade turer, ta bilder eller bara sätta sig ner och avnjuta arkitekturen och konstverken. Numera kommer detta vara svårt då det endast kommer vara möjligt att få fullt tillträde, i undersökningssyfte inom Islams lära och inom dess regelverk.


Omvärlden har sagt sitt och trots detta gavs det stående ovationer, när beslutet att göra kyrkan till en moské lästes upp i Turkiets riksdag. Dom enda som satt kvar i protest var det Pro Kurdiska partiet som valde att sitta ner (och buade).

Kurderna har en stor del av sin befolkning vilka är kristna, samt idag agerar som den skyddsled mellan Turkiet och Syrien som IS använder som transitland och smuggel-led. Primärt så skyddas dom östra städerna i Irak av kristna kurder, vilka terrorist stämplats av Turkiet.


En infekterad händelse som kan komma att få konsekvenser.

Här pratas det om det överallt, och alla sitter i sina butiker med ljudet på max på TV:n angående nyheterna om Turkiet och om Putin ska reagera? Kanske FN slår näven i bordet? Men det är det ingen som tror på längre. FN här nere är en fabel vilken man läser om i fiktioner och romaner.


Man vänder blicken från TV:n, rättar till sin kavaj och drar fingrarna igenom skägget.

Rör om i sitt kaffe samtidigt som blicken letar sig ut mot fönstret, mot havets horisont...

-ΜΟΛΩΝ ΛΑΒΕ!”...



Upprensning i Mackan #3

Bord och stolar har åkt ut nu på samtliga uteserveringar, och parasoll på stränderna har fått det en aning glesare. Mat-os från tavernorna sprider sig i byn och allt eftersom man kör längs huvudgatan kan man snappa upp vad som står på menyn ikväll.


Hamnleden som går ifrån den stora parkeringen i mitten av byn har fått ett ansiktslyft.

Den gamla förstörda och av hårda vågor utsatta kullersten belagda gatan har renoverats.

Cement och ingen sten förvisso, men nu bör den tåla ett ev. Nytt skyfall med monsunregn och en ny översvämning-fas (hoppas inte).


”Döskalle” -projektet nere vid Mira Mare och Petra Bay Taverna har börjar bli riktigt stiligt.

Nu kan man skönja hur det kommer se ut och processen börjar se ut som att det snart blir klart. En vild gissning är att det är klart nästa år?

Byggprojektet mot hamnstråket och stranden...
Parkeringsplatser på väg att gjutas?
Gången vid Mira Mare ner mot byvägen...
Fasaderna mot byvägen...

I Pannor & Grytor hos Mia & Robbans Place..

Mestadels grytor (som vanligt) men även en och annan pastarätt med sjötema.

Just nu är det gott om godsaker från havet och speciellt fisket har kommit i gång på allvar nu när Kreta öppnat upp igen. Att inte få fiska har varit jättetrist. Och för många, ett stort ekonomiskt karateslag. Men, nu är fiskbilen igång igen och han ler så fint med sina kritvita tänder där han sitter i sin röda pickup.

Gurka, aggouri, atzouria...?
Färska honungsmeloner

Grönsaker och frukt ska vi inte tala om. Har grönsaker i överflöd, så det blir sallad minst två gånger om dagen samt på kvällen framför TV:n är det supergott och skiva upp färska tomater och gurka med lite havssalt. Gott som tilltugg till en iskall pilsner och bra film.


Det har blivit en del besök hos syskonen Stelios och Georgia på Alliotiko.

Hjälper dom med sin engelskspråkiga facebook sida, så man envisas alltid med att ge mig mat. Inte för att jag stretar emot, hahaha. Men visst. Stelios och jag saknar dom tider vi satt i timmar och snackade över god mat och dricka. Nu är det svårare när han har tavernan. Men, han är i byn iallafall. Och inte två timmar ifrån oss uppe i bergen.


Vi ser framåt nu.

Saker kommer ta tid, men vi är på gång..

Det kommer ta några månader för oss att hämta oss. Värst är det med alla räkningar som ligger och pyr som en eld vilken aldrig försvinner. Men, trots allt elände, måste man ha kvar kämpaglöden och inse att inget i livet är gratis eller är underhållsfritt heller. Hur man än ser på det är vi inte ensamma, vare sig här eller i Sverige.

Vår resa tar aldrig slut även om vi är i vårt paradis. Det är tufft och stundvis omöjligt känns det som. Men, för oss är det värt allt! För, hur vi än ser på det. Nu eller senare, vet vi att om vi ger upp har vi förlorat - Så länge vi kämpar kan vi bara vinna!

En av många platser som ger mig en överskådlig vy över det vi kämpar för...

Vi har sett hjältar, vilka visat sig och sin medmänskliga sida, och dessa är vi enormt tacksamma över att känna. Och vi vill att ni ska veta att utan er hade vi kanske aldrig klarat av de första stegen hit idag efter pandemin. Så åter igen – Tack så enormt mycket för att ni vill, kan och definitivt offrar er att ta er tid att hjälpa oss. Vi är er evigt tacksamma. Alla ni som undrat över oss och visat ert stöd. Ert peptalk har varit oerhört uppmuntrande under dessa månaderna! -Tack på er alla!

En vy jag aldrig kan och kommer få nog av... Solnedgången över mitt älskade Mackan...

Ha det gott och tack för att ni läser vår Blogg!

Var rädda om er och anhöriga. Och var försiktiga.

Goa hälsningar!


/Robban


#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #Makrigialos #Kreta2020 #AlliotikoTaverna

  • Mia

Om ni visste hur mycket djurliv det är här just nu? Har sett Stenmården, grodor, fladdermöss, geckos och en stor rödbrun bläckfisk nära stranden. Och en himla massa fiskar i olika storlekar, samt delfiner. Svalorna flyger lågt när de jagar myggor. Och vi får inte glömma kackerlackan Stavros som har börjat dyka upp igen, lite då och då.

Sommaren är här nu med ca 40 grader varmt, med vindar från Sahara öknen. Har ställt ut en massa plastburkar med vatten överallt här, till de vilda och hemlösa djuren.

Så att dom har och dricka och svalka sig. Det finns det ingenstans till dom annars. Bara uppe i bergen i vattendragen. Och så lägger jag ut mat till de som inte har någon som älskar dom, så att ingen ska behöva gå med tom mage. Skulle aldrig kunna gå förbi ett djur utan att hjälpa med det jag kan. Fåglarna badar också i dessa plastburkarna. Gulligt!


Kreta är mera romantik än hålligång.

Sinnesstämningen kommer av sig självt. Särskilt i en smaragdgrön lagun vilken är omgiven av berg som ser likadana ut i dag som för tusentals år sedan.

Badat har jag gjort i det kristallklara havet som skiftar i turkosa färger. En fröjd för själen.


-Kreta Makrigialos blommar och det är så vackert.

-Havet är underbart och det är så varmt.


Att leva och bo i denna lilla fiskeby är ett äventyr även om det är litet så finns det hur mycket som helst att njuta av så livet är ljuvligt varje dag. Här på Kreta finns det något för alla.

Ön är full av härliga sandstränder, vacker natur, vandring i världsklass, unika ruiner och ett perfekt klimat.

Den stora ön Kreta är 26 mil lång och 6 mil bred. Och till ytan nästan tre gånger större än Gotland. Det här är så långt söderut du kan komma i Europa. Speciellt om du åker ut till ön Gavdos. Läs gärna mer om Gavdos här.



Äntligen kan vi träffas på kaffe och prata om ditt och datt.

Tjejernas fikastunder varje söndag är äntligen tillbaka.

Vi hade alltid så mycket att prata om eftersom vi har haft lockdown (utegångsförbud) sedan mars månad.

Bakelserna från Takis Voula med gott kaffe och hembakat lägger sig gott på min redan lilla bullmage, som jag har fått nu under denna långa tiden.

Fikat i hamnen och träffats på Alliotiko Taverna. Käkat deras goda mat, njutit till musiken och sällskapet. Robban hjälper dom med bilder och engelsk text till deras facebook -sida.



"Kreta för mig är där man känner Guds närvaro tydligare än någon annanstans, oavsett uppfattning om vad "Gud" är."

Frihet.

Jag har aldrig suttit i fängelse, jag hade nog aldrig klarat av det. För under vår lockdown, kändes det för mig som att sitta inspärrad. Men nu så! Nu är det mycket bättre. Har inte alls känt för att blogga. Hade ju inte haft något att berätta. Mer än jag satt och stoppa i mig massa onyttiga saker som gjorde min mage rund.


Nu känns det bra att gå till mina vänner och fika och prata, mysigt.

Känner förstås alla i byn. Jag pratar med alla som vill skvallra en stund om vad som händer i Mackan. Om Kreta och hur "vi" ska gå hela ur detta som sker runt omkring oss? Nu, såhär innan det är dags att åka hem. Spenderar jag mycket tid utomhus. Trots det är nästan +36 i skuggan, går jag på mina promenader i Mackan. Där jag luktar in alla dofter som byn avger - Blommor, matos, tvättmedel, sololjor, kryddor, bakverk m.m. Allt här påminner mig om hur byn doftar, och det kommer jag sakna. När jag går hem från stranden brukar jag stanna upp och leta efter blomskott att ta med mig hem och sätta i kruka. Nu har jag massa blommor utanför, eller "Projekt", som Robban säger när han skrattar.

Många här har börjat prata om "oss" och om "vi" i mycket längre utsträckning numera.

Och det känns skönt. Att gemensamheten har växt sig starkare och att inte bara se till turismen. Att våga tro på att allt sker av en mening, hur konstigt det än är för oss att förstå.

Kreta för mig är där man känner Guds närvaro tydligare än någon annanstans, oavsett uppfattning om vad "Gud" är. Där sinne och själ blir ett. Där allt fortfarande är möjligt.

Här på Gudarnas egna ö - Kreta. Har storheter som "gudarnas gud", Zeus och Kung Minos med sin moder - Europa, sina rötter. Bland allt detta urgamla blir allt så enkelt att förstå. Här, där stora filosofer i timmar suttit och löst livets alla gåtor. Här, är det är så enkelt att vara sig själv, där sinnet får sin naturliga rytm och gång, där saker och ting bara ÄR.

-Fy vad jag kommer sakna min ö och mitt land.

Skön vy från Kastro Taverna, upp mot (nyrenoverade) Artemis Hotell och O.B.C.

Resan till Sverige..

Många biljetter och många avbokningar - och mycket pengar som cirkulerar runt i luften.

Väntar på våra pengar och hoppas dessa kommer snart. Nu är det snart 8 månader sedan vi arbetade sist, och Robban skulle börjat sitt extrajobb i April. Det börjar bli riktigt tufft nu. Som sagt, är vi ju inte rika. Men vi löser saker som alltid, Robban och jag.

Vi skulle aldrig ge upp vårt liv tillsammans i vårt underbara Kreta Makrigialos. Som tur är, har vi riktiga vänner som finns för oss och vi är så tacksamma. Vi kommer aldrig glömma bort er. Vi finns här för er den dagen då ni behöver hjälp.

Kommer bli tufft att inte ha platser med denna utsikt varje kväll och gå till...

Jodå till Sverige kommer jag såklart.

Min lilla mamma behöver mig. Och jobba ska jag också göra. Så snart kommer jag att se mina arbetskamrater och vänner i den mån jag kan, med tanke på Covid-19.


Haft svårt att sova också. Det känns så konstigt att lämna Robban och hundarna igen. Tankarna kring att lämna alla tre ensamma igen. Att inte få se och känna på dom när man vill.

Sorgen och ångesten börjar komma fram nu. Och jag känner mig ledsen, för denna gången blir resan längre än förra året... Mycket längre. Samtidigt känner jag att det ska bli roligt att jobba och träffa mamma.

Om jag hade fått välja, hade jag stannat här, för detta är ju mitt hemland nu.

Resandet slutar när jag blir pensionär. Men, jag är ju fortfarande för ung.

Och 57 år är ju ingen ålder - Inte än -Hahaha.


Jag längtar efter..

  • Lukta på nyklippt gräs

  • Regn med skogens barrdoft

  • Cigaretter - Vita Prince 100

  • Morsans nystrukna sängkläder

  • Min cykel

  • Svenskt smågodis

  • Svenskt pålägg

  • Korvbröd

  • Morsans kanelbullar

  • Och Sushi..


Nu bär det iväg till Sverige

Efter många turer av avbokningar så äntligen blir det av.

Men vågar inte säga när ännu. När jag är på plats kommer jag att göra en live sändning.

Så håll tummarna för mig att det inte ändras igen.

Vi har en värmebölja som drar över ön och temperaturerna är uppe vid +35-38 grader. Och ska bli mot +42-45 i veckan som kommer.

Jag hoppas verkligen Robban sköter sig i solen och att vovvarna slipper den heta asfalten och trottoarerna. Blir tufft för dom på sitt sätt. Själv kommer jag sakna värmen och allt skönt solen här skänker mig. Kommer sakna allt, och lite till.. Och inte minst. det Jag och Robban har och kämpar för.

-Jättestort Tack! för att ni läser våran blogg.

Skickar er många soliga, varma kramar med +38 grader, från "Mackan" / Makrigialos.


Vi hörs puss / Mia



#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #Kreta2020 #TasteAbitOfCrete #Alliotikotaverna

Partners / Support

Missa inga inlägg!
Information
Bloggen
Kategorier

© 2018-2020 Let´s Go Crete. All rights reserved. Design by LogoMediaLäs vår sekretess/integritetspolicy och allmänna villkor.

enkelbiljettkreta.swish.small.png
  • White Facebook Icon