Partners / Support

Information
Bloggen
Tjänster & Service
Missa inga inlägg!
enkelbiljettkreta.swish.small.png
  • White Facebook Icon
  • Mia

Uppdaterad: mar 31

Hej kära Kreta älskare!

Då har en vecka i isolering gått och vi kan konstatera att här i lilla Mackan har det varit en och annan diskussion om Covid-19 viruset.

Det har varit slut på munskydd sedan första dagarna i karantän, och även om vi fått tag på en laddning med gummihandskar är det mest munskydd som är aktuellt för oss att få tag på.

Det delas ut sura blickar och arga kommentarer till de som är ute och rör på sig utan mask och handskar. Själv har vi sett och hört många kommentarer till de som verkar strunta i smittspridning.

Det har även startats en vandringssägen som lär bestå ett tag innan den kan plockas itu, nämligen att det skulle vara besökare i byn (turister) som kommit hit till byn och rör sig fritt utan att ta hänsyn till rådande ordning. Själv har vi inte sett några nya ansikten när vi väl har varit ute.


Än har ingen hamstrat dasspapper här, och skönt är ju det.

Vissa artiklar har det varit svårt att få tag på, men det verkar ha uppdaterats i hyllorna nu.

Många har oroat sig för att inga vattenleveranser ska ta sig hit. Och många andra oroar sig för att maten ska ta slut i butikerna. Men efter 8 dagar känner vi inte att det är akut än.

Vi pratar med butiksinnehavare, och alla säger samma sak att det kommer när det kommer. Inget att stressa upp sig för. Mest oroliga börjar alla rökare bli. Oro över att cigaretter ska ta slut.

Hamstring verkar inte vara något som folket i byn sysslar vidare aktivt med.

Man handlar som vanligt och verkar mest vara irriterad över att kafenion har stängt.

Men, i sann Cretan spirit, vad göra? Jo, man sätter ut bord och stolar utanför supermarket istället. Även om det är tomt så måste det finnas. Fikakulturen är stenhård och inget j-la virus ska komma här och ändra på det... Skämt åsido.

Dofter från vedeldningen är allt mer påtaglig nu. Man hör motorsågar i ett under dagarna och man staplar inför kalla nätter. Kanske gasleveranser tar slut? Då får man elda i spis.

Ingen pratar om det, men vi tror att många är oroliga även om man inget visar.


Myndigheterna har gått ut med att man kanske ska korta ner karantänen? Vem vet? Man har även meddelat att datumfristen fram till 30 April kan komma flyttas fram till 10 Maj.

Och då främst lätta på utegångsförbudet, sen lätta av ett efter ett och slutligen häva flygrestriktioner. Vi hoppas då Mia måste ta sig hem snart... mycket snart!

Kommer hon inte iväg är det tack och hej..


Generellt har alla i byn tagit åt sig och ser till att vara gemensamt måna om att ta säkerheten på allvar. Dock springer grannen ut och in stup i kvarten, hänger tvätt, plockar in tvätt, tvättar 4-5 tvättar till, häller ut 11 hinkar vatten och moppar.

Springer och handlar 4-5 gånger, istället för att handla allt klart en gång.

Alla i familjen (4 vuxna) springer ut och in, hänger med vänner, kör iväg med kompisar, kacklar i affärer, och verkar mest tro att det är ett skämt! Själv är vi väldigt noggranna med att städa, rengöra, torka av allt och när vi varit ute, se till att ha nytt och göra rent igen..


Sidan om oss har inget ändrats.

Inte en enda sak i säkerhetstänk alls! Moppar inne, slänger ut vattnet 2-3 ggr om dagen utomhus där alla i huset går. Ställer ut tvättställ och blockerar trappor för att solen ligger på där. Ignorerar att se till att ha med sig tillstånd ut. Har sett när dom handlat, går in, hämtar hundar, går ut, in med hundar, ut med vänner, in igen, ut med sopor, in och handlar osv.

Hela dagarna, inte en enda chans att fylla i papper eller skicka sms. -Fubbickar!


Deras värd ringde i Fredags förra veckan och påminde dom om att dom måste vara ute den siste Mars. Men, tro inte att mycket har flyttats ut ur lägenheten, trots att deras nya lägenhet är klar, och dom ska vara ute i morgon (31/3).

Nä. Prio ligger i att gå upp 04.45, öppna upp allt – ytterdörr, alla fönster helt - och dra igång tvättmaskinen, moppa, dra möbler över köksgolven och slamra med disk som ska in i köksskåp klockan 05:00 på morgonen. För att fortsätta utanför strax innan 06:00...

Ska bli skönt och kunna ha öppet när man vaknar, och sätta sig med en kaffe utan att bli nersprungen, nerstänkt eller smittad?


25 Mars – Nationaldag i Grekland.

Inget speciellt hände. Borgmästaren beordrade bil att köra fram och tillbaka i byn med högtalare på taket och spelade nationalsång. Ingen parad, inga glada skolbarn i sina fina utstyrslar med flaggor i händer. Inga glada människor ute som pratade veckans politik och åsikter. Tittade på vaktbyte vid den okände soldatens grav framför parlamenet i Aten på TV.

Väldigt få som drog på smilbanden...

Stämningen var inte på topp.


Vodafone – Helvetets egna Postorderföretag?

Väntat på anslutning i över en månad sedan vi sist fick information.

Robban tyckte det tog för lång tid och kontaktar ansvarig i Koutsouras.

För att höra att:

-Nej, det går inte! Dåliga telekablar in till lägenheten.

-Va!? Vad snackar du om? Frågade Robban.

-4 andra lägenheter plus butiken har internet, och ni är leverantör. Sluta tramsa nu.

Men icke! Så var det. Och så är det. Minst 25 dagar till och sen 7 dagar för att se efter om det går. Och OM det går, ytterligare 25 dagar till..

Robban kokade och jag var vansinnig! Otroligt värdelös support och ingen kundkänsla över huvud taget. Inte ett enda uns! Sista kommentaren han lade av måste gå till arkivet:

-Ni kan alltid skriva kontrakt med Cosmote. Dom är snabbare!

.... Idiot!


Nåja, allt är inte mumma i byn. Men vi älskar det här. Virus eller ej!

Vi är oroliga för alla i Sverige. Och för alla här i byn. För oss alla på ön såklart.

Vi oroar oss över att klara oss ifrån sjukdom, smitta och att kunna överleva denna säsongen?

Varje dag är mer stressfylld än förra. Det börjar tära på alla, även om det inte gått mer än knappt en månad sedan Grekland tog krafttag för att komma till bukt med smittan.

I byn är man irriterade över att man inte vet hur det ska gå med denna turistsäsongen.

Om den kommer igång. Regeringen säger att man är väl medveten om situationen och försöker ha igång allt kanske redan i Maj månad. Kanske i Juni? Men för många är det mitt i semester och kanske är det så att många reser annanstans? Det är all risk att det är så?


Oron om sin verksamhet och hur det ska gå, visar sig i allt mer arga inlägg på facebook.

I Sverige ser man mest inlägg på facebook från folk som står mellan två läger.

Ena sidan, som anser att man ska stänga ner - Andra sidan, att man ska fortsätta vara aktsam men inte stänga ner mer. Oavsett vilket så är det viktigt att tänka på de grupper ute i samhället som är i riskgrupper. Äldre människor, människor med låg och nedsatt immunförsvar, cancer patienter på behandling, människor med Chrons och tarm sjukdomar, diabetiker mfl.

Dessa glöms bort och blir en del av statistiken trots att man borde prata mer om dessa grupper och om vad man måste göra för att skydda dessa lite extra.

Här i byn handlar man åt alla sina gamla. Ingen släpper ut sina föräldrar och mor/farföräldrar.

Man är extremt noggranna med att se till att hålla avstånd mellan varandra, och man väntar om någon står i kassan för att inte stå allt för nära.


Kvinnan som fick åka in till sjukhuset, med misstänkt Covid-19 skulle visa sig vara falskt alarm – Som tur är. För henne och byn. Hon har varit sjuk från och till och det är hennes sjukdom som orsakat allt. Så går pratet i byn iallafall.


Idag måste vi kolla om man fått in munskydd på apoteket.

Dessutom vill vi ha dessa när det snart är dags att skrubba väggarna här hemma.

Grannen på andra sidan huset har växthus intill, och har växter in mot husväggen så den är fuktig under en tid. Gör att väggarna som vetter mot hans sida blir missfärgade.


Ser att man fortfarande gör allt man kan för att mata alla djur som är ute.

Gör oss glada att man även kan tänka på dom. Tackar er jättemycket, om ni nu läser i bloggen?

Annars är det som det brukar. Robban tycker han har Corona hela tiden. Men det är hans kassa lungor som inte tål fukt, som spökar för honom. Men man oroar sig ju, såklart.

Saknar att träffa vänner och bekanta. Blir långtråkigt att se och höra det vackra havet utanför och inte kunna bada. Hoppas hinna doppa oss innan det är dags att försöka ta sig till Sverige, men prio ligger på jobbresan.


Vi lever på hoppet och tror på att det blir bra inom kort. Alla har vi en tuff tid framför oss nu. Att besegra detta virus och kunna leva som vanligt. Oavsett var i världen vi bor. Och oavsett rikedom eller färg på vår hud.

Ha det gott och tack för att ni läser vår Blogg!


Kramar, Mia & Robban


#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #Makrigialos #Crete2020 #Kreta2020

Kära vänner, Mackan fantaster och kära Kreta älskare!

Då har det tisslats och tasslats om ämnet även på denna adressen. Och vi ser på olika sociala medier och i grupper som hanterar Grekland om denna plåga som inte kommer skona någon i världen, känns det som nu.

Det är oroliga tider nu, för oss alla. Viruset gör ingen skillnad på rik eller fattig, sjuk eller frisk. Det börjar trilla in telefonsamtal om folk man känner som blivit smittade. Inte allvarligt, men likväl har man smittats i Sverige. Många i Skåne hör jag. Vi sitter klistrade vid svenska nyheter för att hålla oss uppdaterade.

Och har kontakt med familjemedlemmar i Sverige, för aktuella nyheter. Vi såg på live-EU mötet igår ang. bidrag och stöd till hårt drabbade länder och grupper.

Och vi får se om man lyckas med krispaket som ska täcka upp förlusterna många gör dom kommande veckorna. Nu sist hörde vi att man ser ökade siffror i länder som själv anser sig ha haft bukt med spridningen. Högeraktiva och dess sympatisörer sprider dynga i social media och försöker piska upp stämningen med att viruset väller in över landgränser. Både i Sverige och i Grekland. Många är oroliga, och låter det gå ut över folk sinsemellan, istället för att sätta press på myndigheterna och staten.


I Grekland så har man idag (Lördag 14/3) beslutat att hålla skolor och köpcentra stängda.

Även större varuhus och i princip alla allmänna platser inomhus kommer hålla stängt i minst 14 dagar. Men caféer, och tavernor ska få hålla öppet än så länge. Tavernor får ha takeaway. Endast lokala stationer har gått ut med sparsam info och kommunen här har varit avvaktande. Och inget hos myndigheterna än till allmänheten. Det är endast på nyheterna vi än hört hur det ligger till. Så vi kan inte helt hundra säga att detta stämmer.


Här i Makrigialos har man öppet minimarkets och lite mindre supermarkets. Tavernorna är få som har öppet, men dom som öppnat är sparsamma med tiderna. Idag kommer man endast erbjuda takeaway, och det i ca 14 dagar. Sen vet man inte vad myndigheten säger.

Dom vi pratat med känner en väldig oro och med förra årets minskade turism, är detta en spik i kistan för många – Vinna eller försvinna! Inte bara restaurangägare, utan alla som livnär sig på turism.


De som tekniskt ligger lite före, har kanske en internetbaserad butik där man kan beställa hos? Och här kan man fortsätta jobba ifrån. Men generellt är det en djup oro i byn.

I Fredags var det näst intill helt tomt i byn redan vid 19.00, vilket annars är en dag många har fullt upp. Hela byn ljuder annars upp av rop, bil-tut, mopedljud och alla röster som pratar med varandra. Men inte i Fredags... tomt, så när en öde-stad det kunde bli.


Marknaden hade öppet i fredags och tur är ju att de som har odling kan ha en inkomst.

För grönsaker och frukt äter man varje dag, i nästan alla måltider. De butikerna som har kläder & souvenirer har det tufft. Deras leverantörer från t ex Italien har stängt och man har inte fått säsongens varor än. Så man kan inte hålla öppet. Än bunkrar ingen, men vem vet i nästa vecka? Hyllorna är inte helt tomma än, men vissa artiklar är det ont om. Priserna kommer gå upp, säkert, och då får dom allra äldsta i samhället det tufft. Som om dom inte har nog?

Idag, Lördag har det varit lite bättre, men många går med blicken i marken och tänker säkert på detta, för att le igen när dom tittar upp och ser någon bekant? Men visst är det så, att det är lite tystare i byn nu.

Arbetarna som kör med hjullastaren och schaktar bort jordmassor för att snart börja bygga, ser sig lite försiktigt om ibland, och undrar säkert om hur det blir? Kommer man hinna? -Kommer det arbetare till jobbet i nästa månad?


"...Det är insikten om att gå i personlig konkurs.."

Vatten på flaska finns det gott om i butik än så länge.

Och själv hämtar vi vatten uppe i bergen en gång i veckan från en källa, så det kommer gå fint. Vi överlever en eventuell vattenkris i butikerna. Vi har börjat småbunkra upp med konserver och gas till gasspisen för att kunna laga mat, om det behövs.

El klarar vi oss utan, ”in worst case scenario”,det vill säga. Och värme lär vi knappast behöva oroa oss över. Nätterna börjar bli varmare och fukten bitvis mildare.

Aircondition använder vi inte, så det gör inget. Men visst! Vi ser gärna att man inte helt stänger ner alla instanser och börjar ransonera elen. Det har hänt här, så det är inget som inte kan hända.

De som odlar klarar sig, även om man inte får in pengar på sin gröda kanske? Men, vad är viktigast kan tänkas? Gå hungrig eller vänta in ett virus? Vi har tur som har allt i familjen - olja, grönsaker, ved och annat som behövs. Så oroliga för att inte klara oss utan mat, är vi inte. Utan det är insikten om att gå i personlig konkurs.. Att inte kunna betala då vi inte kan jobba i år? Att vara utan pengar redan nu...


...Nä! Detta är inget vi kan sitta och vänta på. Vi måste lösa vår situation. Mia har inplanerad resa hem för och arbeta den 23 April. Och idag vet vi inte hur det går? Idag 14/3 pratade vi med Ving, som Mia ska flyga med, och där sa man att vi kan boka om resan om man gör detta 30 dagar innan avfärd. Vi kommer boka om så ofta vi kan och behöver. Detta är såklart inte bra, ur smittspridning syn här nere såklart. Men för vår del är detta vinna eller försvinna, och vi måste. Det är den inkomsten vi har, och dessutom den absolut största, vilken vi lever på även under vintersäsongen. Robban ska jobba med turism i år, men det är i nuläget inte alls så att detta blir av då det inte finns resenärer nog från Skandinavien, vilka han ska ha hand om. Tur är att vissa länder än inte stängt för utresa, men det är väl bara en tidsfråga? Vi vet fler som väljer att boka om sin resa, och hoppas på att Grekland inte stänger helt, då spelar bokningar och flygningar från Sverige ingen roll. Ingen kommer hit. Att tänka "kollektivt" som det så fint pratas om på alla facebook grupper om Grekland, och inte ”åka ner och sprida smitta”är ju en tanke som låter väldigt klok. Dock kan det komma att spela mindre roll när andra kommer åka ändå. Jag säger inte att det är rätt, eller gör det mer rätt att resa trots virus i omlopp i Europa. Men för oss som lever på turismen samt är beroende av att kunna ta sig mellan två länder för att överleva – Ja, då är vårt val ganska enkla, även om vi kanske borde avstå från att resa ut ur Grekland. Mia kommer kanske stanna borta i ett år och då är denna virus epidemi förhoppningsvis över och avslutad, och är då inte belagd med lika mycket oro. Som att inte komma iväg alls.

Vem vet om det kommer igång igen i Maj, eller Juni? Kanske i Juli? Det pratas mycket här, och många hoppas på att Grekland tar krafttag och väljer att stänga så att man får bukt med smittspridningen. Kanske då kan man öppna för turism igen. Men många drar ett extra bloss på cigaretten och ser ut genom fönstret på caféet med en tom blick. Och inser nog, att man endast försöker intyga sig själv om att allt kommer ordna sig snart?



Så hur gör vi då? Och vad ska vi göra? Vi har bestämt oss för att Mia ska ta sig till Sverige.

Vi hoppas detta går vägen, och det är vår enda utväg.

Robbans nya, kommande jobb är så osäkert i dagsläget, att vi inte kan räkna med den inkomsten alls - Vi måste helt enkelt överleva. Jag hade önskat att vi slapp.

Och att ingen av oss två behövde oroa oss för vår inkomst och pengar. Men dessa är inget vi har i överflöd och långt mindre kan låna. Vår budget har nått sin gräns och vi måste tänka på oss själva. Även om vi tänker på er alla, vart ni än bor i Europa!

Det låter egoistiskt kanske? Jovisst! Men så är det. Vi har inget val. Vi har ingen som kan hjälpa oss här, ingen som kan hjälpa oss i Sverige, det visste vi när vi kom hit. Vem hade räknat med ett virus som ödelägger en kontinent på mindre än två veckor? Säg det.


Grekland går nog inte under även om många kommer få stryka på foten affärsmässigt.

Och som alltid hittar man tillbaka och lyckas kämpa sig till bättre tider. Det viktiga nu är att få bukt med smittspridningen så fort som möjligt.

Förhoppningsvis är turismen igång igen om någon månad? Så dom platser där ute som lyckats hålla sig över ytan, får något att leva på.

Det kommer vara tufft för många hela året fram om det inte löser sig snart ute i Europa. Att man tillsammans hjälper varandra över gränser, och hittar ett sätt att ringa in smittan.

Att isolera dom som sprider det. I längden hoppas vi att vi alla i Europa slipper smittas.

Och att vi kan fortsätta om inget annat – nästa år.

Då hoppas vi att ni kommer till Mackan? Nu hoppas vi att vi är kvar och kan hälsa er välkomna hit.

Bloggen skriver vi i som vanligt. Och ett nytt inlägg kommer snart - det kanske är lite omtumlande och emotionellt inlägg denna gången.


Mia kommer snart med sitt nya inlägg. Om oro, rädsla och tankar på att mista allt. - Är det slut nu? Är drömmen över kanske? Vad väntar oss..


Robban fick skrivarglöden och insåg att han blivit väldigt personlig i sitt inlägg.

Men han säger att det är tid för det i bloggen. Många undrar, många har frågat... Stavros har inte synts till sedan sist, och kanske det är så att han helt enkelt packar, han också? Till vår förtvivlan har grannens utflyttningsdatum skjutits fram ytterligare några dagar, och nytt datum är Fredag den 20:e alternativt, Lördagen den 21:a - Vi hoppas!

Mia hoppas dom tar Stavros med sig...

Ha det gott på er alla! Så hoppas vi att allt detta reder sig så folk kan börja resa igen. Många kramar, Robban & Mia med Vovvarna. #enkelbiljettkreta #makrigialos #kretabloggen #lasithicrete #damncorona

Så varför började vi blogga? Innan vi flyttade hit så satt vi i timmar och letade bloggar och filmer på Youtube om Kreta. Och speciellt om denna sidan av Kreta - Lasithi. Vi hittade några som skrev och läste dom flitigt. Men de skrev inte hur det var att bo här permanent. Och inte heller med någon känsla om hur det skulle vara. Hur det är att sakna Sverige (eller inte). Dom få bloggare vi hittade här, sögs snabbt upp av resebranschen och slutade skriva med den magi vi förtrollades utav. Eller så skrev man främst om sina egna intressen och oftast med en affärsverksamhet i bakgrunden. Visst finns det skandinaver som bor här, länge och om än sällan permanent, så finns dom. Men få nämner den vardag en kretensare lever i här - Utan filter, utan jantelag. Att våga vara fattig, utåt sett. Att våga prata öppet om det man inte har. Men kunna prata om att vara oerhört fri - I sinnet och i hjärtat. Hur är det att som Svensk, komma hit och leva... som en Grek? Går det? Vad krävs? Hur gör jag? Om alla svårigheter man måste möta som vanlig arbetare, utan massa euro på kontot som backup och trygghet. Inget mer än det du har i resväskorna och din budget på kontot. Att kapa alla band med myndigheterna hemma, på gott.. och ont. Då slog det oss! Att det måste finnas fler än oss som undrar och hur kul det att läsa om någon annans liv och erfarenheter. Jag kan säga att det är jätte roligt att dela med sig om vårt liv här. Har fått så mycket respons av många och jag blir så glad att ni skriver till mig. Tyvärr har vi inte kunnat vara så aktiva eftersom vi inte har haft internet. Har fortfarande inte fått något internet! Vi kokar inom oss av ilska, men vet hur det är här.. Ypomoni! Maria...


Så hur var det att flytta till ett nytt land?

I början så var det helt ofattbart som jag inte kunde ta in allt.

Vi dansade på molnen av lycka. Stod ofta på balkongen och tittade rätt ut och jodå det är ju så sant, vi bor på Kreta nu. Precis som vi önskat oss.

Som en saga som jag älskar att läsa gång på gång...

Och det är fortfarande samma saga som fyller mig med glädje och jag njuter för fullt.


"Att något fattas, men man vet själv inte vad.."

Visst. Jag ska vara helt ärlig och säga att det funnits dom perioder då man inte orkat längre. Utan bara vill ge upp. Men vi är två och vi känner varandra innantill. Vi är varandras styrka. Det har inte handlat om att inte ge upp, utan mycket starkare än så. Man vill liksom inte ge upp. Inte nu, inte för detta. Nä, det måste krävas mer. Nästa gång, nästa motgång får vi se, men inte nu. Och så bygger man på hela tiden. Man lägger styrkan och skinnet på näsan i lager.. Vi är fortfarande i startfasen i vår flytt. Oj oj, om ni bara visste. Vi har våra planer här i paradiset. För att vi är här betyder inte att vi slutat drömma.

Och vad är drömmar om man inte förverkligar dom, kan tänkas? Så, vi letar vinklar och nya sätt att bygga på drömmen. Den blir nog aldrig klar. Inte helt.

Många vandringar blev det hemma i Fiskebäck. Många tankar, mycket att prata om...

Robban säger att många som ser hans verk känner att dom inte ser ut som om dom är färdiga. Att något fattas, men man vet själv inte vad. Ungefär så man kan känna här, ibland. Och Robban säger att han inte vill att något ska vara färdigt heller.

Att allt är ett evigt pågående projekt. Han slutade för många år sedan att signera sina verk. Inte på framsidan. Han signerar dom bara på baksidan, och det har sin anledning - Han vill att man själv väljer det håll tavlorna ska hängas upp. Inget fast upp och inget fast ner.

Nä, det är betraktaren som ser motivet man vill se, och ska därefter endast få hjälp i sitt arbete med att tyda. Nåja, det låter logiskt när Robban berättar... haha. Kanske är det så med vår blogg? Den blir aldrig "klar". Man hittar nya vinklar och nya sätt?

Är det smart att lämna ut sig som man gör i en personlig blogg? Nja. Nej. Kanske inte? Men vi tänker inte så, jag och Robban. Vi är båda "färdiga" med vad andra tycker om oss. Vi visste att minst lika många man trampar på fötterna genom att flytta, lika många nya kommer in i vårt liv. Man ger och man tar. Men det är viktigt att först vara klar över vad det innebär. Kanske inte ha möjlighet på många år att komma hem? Att inte kunna vara med vid tråkigheter, där man mer än gärna vill vara då? Många tankar har gått åt familjen, de som bor i Sverige. Men vi ser det inte som att vi "lämnat". Det är lika långt båda vägar - Hit som dit.

Pengar har vi inte mer än vad andra i familjen har. Tvärtom idag har vi mindre pengar än förr. Vi har fått, och får, frågor kring oss och familjen ganska ofta. Om varför vi lämnade och hur vi klarar av att inte vara nära osv. Men, det är inte så när man väl flyttat. Man ser inte kilometer och mil lika långt längre. Inte från detta hållet. Man ser mer på avkall i vardagen, om saker man inte behövde, och ingen behöver. Inte egentligen. Men det är vi, inte andra..


Allt är ju annorlunda här än i Göteborg, både på gott och ont.

I mitt hjärta finns alltid Göteborg såklart det är ju där jag är född och har mina rötter, som den göteborgare jag är. Sköna sommaren och allt det gröna i skogarna, de vackra sjöarna och alla våra vilda djur. Saknar Göteborg stundvis. Men inser fort att jag faktiskt bor i min dröm, så snabbt känner jag mig lycklig och tala om att leva i ögonblicket. I Göteborg gick vi långa promenader nästan varje dag. Här luftade vi våra idéer, och våra tankar. Inget var tabu. Vi var överens om att "tömma" oss på lilla minsta tvivel. Om det fanns.


Livet är så mysigt och trevligt med alla som vi känner i mitt lilla Makrigialos.

Där solen skiner och med sitt vackra hav och berg. Med den känsla som jag får här, friheten och lugnet. Stränderna ligger runt om hela byn och det genuina och mysiga folket som deras småstadscharm med en svårslagen gästfrihet och magisk natur.

Vandra i natursköna landskap och stanna till i en närliggande bergsby, njut av mat med egentillverkad olivolja och lokalproducerat vin - känn dig som hemma.

Det är viktigt för oss att få ha den tid till att njuta av livet. Viktigt för mig är att bo intill havet jag älskar att höra vågorna och känna lukten av saltet, det ger mig lugn.

Min lilla by är inte så stor. Och det räcker hur bra som helst för mig och Robban. Vi behöver inte så mycket i livet. Det vi behöver fixar vi i den takt vi kan. Önskar att jag skulle kunna vara hemma här en hel sommar och njuta av värmen och få svettas, haha.


Här har nu börjat med digitala hyreskontrakt och andra e-blanketter här, som tur är. Så nu har vi sett till att vår revisor har alla våra dokument i digitala filer. Kommer ni ihåg kontoristerna hos polisen? Med alla stämplar och alla papper som vi fick ta hit och dit till alla olika kontor? Nu kanske det blir lite lättare i framtiden? Time will tell..

Man kan aldrig få nog av detta fantastiska vatten, skimrande som en magisk pärla i solen...

"Och jag tycker det är viktigt att alla som ser något som inte stämmer, ska anmäla till polisen direkt."

Min vän hunden Brutos och djurens rättigheter.

Hunden Brutos har dom kastrerat nu, det är ju jättebra.

De flesta gör faktiskt det då blir det inte ovälkomna valpar som ingen vill ha.

För det är ju rätt många hemlösa katter och hundar här på Kreta, fast det vet ju de flesta. Men jag måste säga att det är många här som bryr sig mycket om djuren i vår by.

Sen såklart finns det riktiga rötägg.

Nu har jag inte sett någon här som är dum mot djur. Men jag tror att alla vet vem jag är och det skulle inte bli så kul för dom i så fall? Sedan länge har jag kämpat för djurens rätt i samhället. Och jag tycker det är viktigt att alla som ser något som inte stämmer, ska anmäla till polisen direkt. Även Kreta har lagar som ska skydda djur.

Att mata katterna på semestern är det ju många som gör, och det är ju jättesnällt och bra. Men jag tycker också att man ska sätta press på resebolaget och kretensaren. Tala om vad man tycker i denna fråga om alla hemlösa djur.

För någonstans måste man ta ansvar även i detta paradis, eller hur?

Jag möter människor som har sin historia om sin hund vilken de tagit hand om. Och jag är så tacksam för alla dessa underbara människor som vågar säga till, och ta hand om någon liten hund eller katt som behöver hjälp. Dessa berättelser berör mitt hjärta.


Det finns speciellt en som jag vet tar hand om djur och han bor här i Ierapetra, Välkänd och omtalad - Takis Shelter (länk) Man kan adoptera ett djur.



Mars månad

Nu har jag fyllt år och var sjuk så typiskt, Robban köpte tårta till mig, mysigt.

Firade med film och hade en lugn kväll hemma.

Det börjar röra på sig nu i Makrigialos.

Mycket att göra inför sommaren, härligt! För snart kommer ju alla ni vikingar och sörplar sol och bad. Ni måste gå till min favorit restaurang Alliotiko där kan ni äta gott. Och ägarna är underbara, samt allihopa som jobbar där. Sen har ni ju mitt älskade Takis Voula, med de goda kaffet med dopp. Ja ja, jag vet jag tjatar om dom. Men dom har så mycket gott ju. Och Nej, jag får inget för att jag skriver om alla.

Supermysig miljö och alltid klassiska rätter såväl som traditionella...

Kvällarna är hur ljuvliga som helst.

Underbart att gå på kvällspromenaden ner till hamnen i Makrigialos och njuta av den ljumma kvällsbrisen. Är lite avundsjuk på er alla som är här då under maj till augusti, själv ska jag ju vara i Göteborg då. Men jag får september här att njuta av allt det underbara innan jag åker till Göteborg igen ( om det blir av ). I år har vi bott ett år i vår lilla lya som vi älskar.

Min dröm, vår dröm har gått i uppfyllelse, jag måste säga att vi har verkligen kämpat och kämpat och får fortsätta med att kämpa för att få vara här i vår dröm.

Det börjar närma att resa till Göteborg och jag är lite ledsen ibland. Samtidigt är det kul att få vara med på jobbet och se mamma. Och jag saknar mina arbetskamrater som är så goa, ska bli roligt att få se vad som hänt på jobbet och få skratta med dom. Men jag vet att jag ska sakna Robban och mina töser - Vilma och Nellie.

Kanske det blir att jag är längre i Göteborg och jobbar till nästa år? Inget är klart ännu om det blir så, men det vet jag säkert snart. Jag åker då hem en månad mellan innan jag far tillbaka till Göteborg, för att stanna längre. Om det blir så får jag vara med om vinter och vår i Göteborg, då måste jag köpa vinterskor och vinterjacka. Jacka har jag bara här på Kreta om jag kör Scooter. Eller, om det regnar och blåser. Annars har jag bara munkjacka på mig. Ja, vi får se hur det blir med vinter i Göteborg, berättar så fort jag har fått besked. Ska bli skönt och gå i mitt älskade Göteborg i sommar. Hoppas det blir en bra sommar så jag kan ta mammas vovve, lilla Ida på promenader tidigt på morgonen. Ska bli skönt faktiskt.

Tidig morgonrunda med mammas Ida i koppel och Nellie lös. Robban och Vilma bakom oss (2018, Göteborg)

Hellas vs. Corona & Turismen I Veckan kom även info från Grekiska hälsoministeriet - ΕΛΛΗΝΙΚΗ ΔΗΜΟΚΡΑΤΙΑ ΥΠΟΥΡΓΕΙΟ ΥΓΕΙΑΣ via (ΑΑΔΕ). Vilka detaljerat i sitt meddelande går igenom all info man behöver om SARS-CoV-2, samt om man drabbas av COVID-19, eller misstänker någon som kan ha drabbats.

Ni som bor här permanent, eller vistas här och har drabbats eller misstänker att ni eller någon drabbats. Ska vända er till ESA (ΕΟΔΥ) med nummer: +30 210 52 12 054.

Åk inte in till läkarmottagning, utan ring.

Besök länken för att läsa mer. Info på Grekiska (PDF). https://eody.gov.gr/wp-content/uploads/2020/02/2019-ncov-orismos-kroysmatos-2.pdf



Sista raderna

Robban ska jobba i sommar så han kommer också att ha fullt upp.

Internet är på gång in, som tur är. Man sa 20 dagar, det har nu gått 3 månader... men...

Vilma och Nellie mår bara bra. Nellie fyllde 12 år 7/3. Och då var det fest för henne. Vilken lycka att få ha henne i vårt liv, våran lilla älskling. Hon har hängt med oss hela tiden och varit med om så mycket.


Jag fasar för snart är det dags att plocka fram resväskan igen.

Alla pratar om Coronaviruset och alla är lite rädda, jag förstår det. Undrar hur det ska gå? Robban säger att det kommer virus och sjukdomar man varnar oss för varje semester. Sist var det ju rädslan för myggor och zika -virus som spreds. Så alla Grekland forum hade fullt upp med ämnet. Men, idag minns ingen detta längre, eller knappt någon i alla fall.

Jag hoppas han har rätt. Men grekiska rapporter har redan släppts om att man varnar resenärer att boka resor till områden kring Medelhavet vilket är ödesdigert för ekonomin.

Vi i lilla byn Mackan förbereder oss på, att det blir en tuff sommar för alla.. Robban sa att Stavros (Kackerlackan) var framme och hjulade av lycka då det inte är så översvämmat längre. Samt att grannen inte häller ut 5 liter Klorin på uteplatsen.


Fåglarna kvittrar utanför just nu. Solen skiner på oss och det är underbart.

Skickar många soliga kramar till er från varma Kreta. Nu ska vi äta rester - Moussaka, briam, fava och xorta...


Vi hörs snart

Puss / Mia

#kretabloggen #enkelbiljettkreta #novirusingreece #goteborg2020 #makrigialos2020