Romantiska Kreta

Om ni visste hur mycket djurliv det är här just nu? Har sett Stenmården, grodor, fladdermöss, geckos och en stor rödbrun bläckfisk nära stranden. Och en himla massa fiskar i olika storlekar, samt delfiner. Svalorna flyger lågt när de jagar myggor. Och vi får inte glömma kackerlackan Stavros som har börjat dyka upp igen, lite då och då.

Sommaren är här nu med ca 40 grader varmt, med vindar från Sahara öknen. Har ställt ut en massa plastburkar med vatten överallt här, till de vilda och hemlösa djuren.

Så att dom har och dricka och svalka sig. Det finns det ingenstans till dom annars. Bara uppe i bergen i vattendragen. Och så lägger jag ut mat till de som inte har någon som älskar dom, så att ingen ska behöva gå med tom mage. Skulle aldrig kunna gå förbi ett djur utan att hjälpa med det jag kan. Fåglarna badar också i dessa plastburkarna. Gulligt!

Kreta är mera romantik än hålligång.

Sinnesstämningen kommer av sig självt. Särskilt i en smaragdgrön lagun vilken är omgiven av berg som ser likadana ut i dag som för tusentals år sedan.

Badat har jag gjort i det kristallklara havet som skiftar i turkosa färger. En fröjd för själen.

-Kreta Makrigialos blommar och det är så vackert.

-Havet är underbart och det är så varmt.

Att leva och bo i denna lilla fiskeby är ett äventyr även om det är litet så finns det hur mycket som helst att njuta av så livet är ljuvligt varje dag. Här på Kreta finns det något för alla.

Ön är full av härliga sandstränder, vacker natur, vandring i världsklass, unika ruiner och ett perfekt klimat.

Den stora ön Kreta är 26 mil lång och 6 mil bred. Och till ytan nästan tre gånger större än Gotland. Det här är så långt söderut du kan komma i Europa. Speciellt om du åker ut till ön Gavdos. Läs gärna mer om Gavdos här.

Äntligen kan vi träffas på kaffe och prata om ditt och datt.

Tjejernas fikastunder varje söndag är äntligen tillbaka.

Vi hade alltid så mycket att prata om eftersom vi har haft lockdown (utegångsförbud) sedan mars månad.

Bakelserna från Takis Voula med gott kaffe och hembakat lägger sig gott på min redan lilla bullmage, som jag har fått nu under denna långa tiden.

Fikat i hamnen och träffats på Alliotiko Taverna. Käkat deras goda mat, njutit till musiken och sällskapet. Robban hjälper dom med bilder och engelsk text till deras facebook -sida.

"Kreta för mig är där man känner Guds närvaro tydligare än någon annanstans, oavsett uppfattning om vad "Gud" är."

Frihet.

Jag har aldrig suttit i fängelse, jag hade nog aldrig klarat av det. För under vår lockdown, kändes det för mig som att sitta inspärrad. Men nu så! Nu är det mycket bättre. Har inte alls känt för att blogga. Hade ju inte haft något att berätta. Mer än jag satt och stoppa i mig massa onyttiga saker som gjorde min mage rund.

Nu känns det bra att gå till mina vänner och fika och prata, mysigt.

Känner förstås alla i byn. Jag pratar med alla som vill skvallra en stund om vad som händer i Mackan. Om Kreta och hur "vi" ska gå hela ur detta som sker runt omkring oss? Nu, såhär innan det är dags att åka hem. Spenderar jag mycket tid utomhus. Trots det är nästan +36 i skuggan, går jag på mina promenader i Mackan. Där jag luktar in alla dofter som byn avger - Blommor, matos, tvättmedel, sololjor, kryddor, bakverk m.m. Allt här påminner mig om hur byn doftar, och det kommer jag sakna. När jag går hem från stranden brukar jag stanna upp och leta efter blomskott att ta med mig hem och sätta i kruka. Nu har jag massa blommor utanför, eller "Projekt", som Robban säger när han skrattar.

Många här har börjat prata om "oss" och om "vi" i mycket längre utsträckning numera.

Och det känns skönt. Att gemensamheten har växt sig starkare och att inte bara se till turismen. Att våga tro på att allt sker av en mening, hur konstigt det än är för oss att förstå.

Kreta för mig är där man känner Guds närvaro tydligare än någon annanstans, oavsett uppfattning om vad "Gud" är. Där sinne och själ blir ett. Där allt fortfarande är möjligt.

Här på Gudarnas egna ö - Kreta. Har storheter som "gudarnas gud", Zeus och Kung Minos med sin moder - Europa, sina rötter. Bland allt detta urgamla blir allt så enkelt att förstå. Här, där stora filosofer i timmar suttit och löst livets alla gåtor. Här, är det är så enkelt att vara sig själv, där sinnet får sin naturliga rytm och gång, där saker och ting bara ÄR.

-Fy vad jag kommer sakna min ö och mitt land.

Skön vy från Kastro Taverna, upp mot (nyrenoverade) Artemis Hotell och O.B.C.

Resan till Sverige..

Många biljetter och många avbokningar - och mycket pengar som cirkulerar runt i luften.

Väntar på våra pengar och hoppas dessa kommer snart. Nu är det snart 8 månader sedan vi arbetade sist, och Robban skulle börjat sitt extrajobb i April. Det börjar bli riktigt tufft nu. Som sagt, är vi ju inte rika. Men vi löser saker som alltid, Robban och jag.

Vi skulle aldrig ge upp vårt liv tillsammans i vårt underbara Kreta Makrigialos. Som tur är, har vi riktiga vänner som finns för oss och vi är så tacksamma. Vi kommer aldrig glömma bort er. Vi finns här för er den dagen då ni behöver hjälp.

Kommer bli tufft att inte ha platser med denna utsikt varje kväll och gå till...

Jodå till Sverige kommer jag såklart.

Min lilla mamma behöver mig. Och jobba ska jag också göra. Så snart kommer jag att se mina arbetskamrater och vänner i den mån jag kan, med tanke på Covid-19.

Haft svårt att sova också. Det känns så konstigt att lämna Robban och hundarna igen. Tankarna kring att lämna alla tre ensamma igen. Att inte få se och känna på dom när man vill.

Sorgen och ångesten börjar komma fram nu. Och jag känner mig ledsen, för denna gången blir resan längre än förra året... Mycket längre. Samtidigt känner jag att det ska bli roligt att jobba och träffa mamma.

Om jag hade fått välja, hade jag stannat här, för detta är ju mitt hemland nu.

Resandet slutar när jag blir pensionär. Men, jag är ju fortfarande för ung.

Och 57 år är ju ingen ålder - Inte än -Hahaha.

Jag längtar efter..

• Lukta på nyklippt gräs

• Regn med skogens barrdoft

• Cigaretter - Vita Prince 100

• Morsans nystrukna sängkläder

• Min cykel

• Svenskt smågodis

• Svenskt pålägg

• Korvbröd

• Morsans kanelbullar

• Och Sushi..

Nu bär det iväg till Sverige

Efter många turer av avbokningar så äntligen blir det av.

Men vågar inte säga när ännu. När jag är på plats kommer jag att göra en live sändning.

Så håll tummarna för mig att det inte ändras igen.

Vi har en värmebölja som drar över ön och temperaturerna är uppe vid +35-38 grader. Och ska bli mot +42-45 i veckan som kommer.

Jag hoppas verkligen Robban sköter sig i solen och att vovvarna slipper den heta asfalten och trottoarerna. Blir tufft för dom på sitt sätt. Själv kommer jag sakna värmen och allt skönt solen här skänker mig. Kommer sakna allt, och lite till.. Och inte minst. det Jag och Robban har och kämpar för.

-Jättestort Tack! för att ni läser våran blogg.

Skickar er många soliga, varma kramar med +38 grader, från "Mackan" / Makrigialos.

Vi hörs puss / Mia

#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #Kreta2020 #TasteAbitOfCrete #Alliotikotaverna

Netflix, CMORE & Corona-Magar(?)

Jodå vänner! - Vi lever fortfarande! Här sitter vi nu, klockan fem på morgonen på uteplatsen över en kaffe och pratar om livet tillsammans. För första gången på många veckor känner vi oss ”fria”. Och kan andas ut ett tag.

Lite av just det vi saknade så mycket hemifrån - Tid att prata med varandra. Och, ännu en anledning av många som har varit till grund till varför vi är här idag. Vi ligger vakna här hela nätterna. Själv har jag sovit på soffan och försöker somna till film på TV. Tankarna bara yr omkring i skallen, och jag känner en oro över att Mia ska behöva åka till Sverige mitt under rådande Covid-19 pandemi. Mia har också svårt att sova. Även hon ligger vaken långt in på morgonkvisten. Ibland sitter vi ute och håller varandra sällskap med en kaffe. Inte sällan klockan 5 eller 6 på morgonen, utan att ha sovit en blund. Vad pratar vi om då? Vi kan bara konstatera att - livet ibland tar konstiga omvägar. Oron över att behöva ha Mia i Sverige.

Vi hade sällan tid att sitta och prata in på nätterna, eller morgonkvisten för den delen.

Vi har jobbat om varandra konstant och de få stunder vi fått ha tillsammans har varit 2-3 veckor om sommaren.

Helgdagar, Högtidsdagar – även kalas och födelsedagsfester, Jul & Nyår … You name it!

Alltid jobbade vi. Barnen tröttnade. Vänner tröttnade.

Och inte minst. Våra mentala hälsa vacklade utan att vi lyssnade.

Mias nattjobb heltid, och mitt jobb där jag var bortrest 2-3 dagar i veckan. Att få ihop det och kunna umgås har alltid varit en utopi, men en del av vår dröm – Att få spendera mer tid med varandra. Här skulle vi kunna det.

Även om vi jobbar, kan vi jobba mindre och speciellt säsongsvis där vi får mer tid över för varandra. Bara kämpa ett par år till, fram till pension. Sen skulle vi ha det bra.

Vem kunde ens räkna med en pandemi? Visst. Det finns varningar. Och forskare har länge varnat om att något sådant ska komma att bryta ut. Inte sist så sent som i en rapport från 2018. Vi är dåliga att lyssna, vi människor.

Känslan att efter nästan 2 månader kunna gå ut och äta tillsammans... Alliotiko Taverna, Makri Gialos

Oro och svårt att greppa situationen – När Covid-19 drabbar en familjemedlem.

Sedan nån vecka tillbaka har min ena bror i Sverige varit lite disträ och inte riktigt på topp. Jag har märkt att något inte varit som det ska och vi har pratat om vardag och om jobbsituationer i Sverige. Speciellt då han har tröttnat på att agera polis på jobb för att hålla smittan borta.

I sitt jobb inom vården, utsätter han sig - som så många andra - varje dag för risken att själv smittas. Och har mest försökt att göra sitt jobb under tiden han hållet distans till människor, dvs. att agera professionellt i sitt yrke men även privat, som medmänniska. Alla har vi någon nära oss som kanske inte klarar av att bli smittad?

Han lämnar provtagningar och en efter en väntar man på besked. Folk som känner sig hängiga och kanske lite sjuka, väljer ändå trots att gå till jobb. Vilket min bror anser är vårdslöst, om inte totalt ansvarslöst som personal inom vårdyrket, med ständig kontakt med människor.

Efter att själv känt sig hängig, valde han att stanna hemma. Och mycket riktigt kom utslaget på provtagningen i förra veckan igen – Positivt för Covid-19.

Just nu oroar jag mig för honom och försöker få grepp om situationen. Han mår inte sämre, men inte bättre heller. Jag oroar mig även om att behöva ha Mia i ett land där det härjar människor som ignorerar farorna och riskera att låta henne bli sjuk? Fjärilarna i magen kanske inte bara beror på stress ändå?

Förhoppningsvis ett avslut på en era – Med nya hopp och förväntningar om en ny

Livet går vidare här i lilla byn. Man pratar inte lika mycket om Corona längre. Visst slinker ett och annat nyhetsstoff in i samtalen. Man har liksom accepterat att situationen är som den är. Det är dags att gå vidare, att anpassa och se till att vara bättre förberedd om nästa våg kommer. De flesta i byn tror att det kommer en ny våg, dock inte lika aggressiv kanske? Men att det kommer nya fall med öppningen av Grekland – Det är man övertygade om. Går det att leva med det? Absolut!

Jo, det är Pest eller Kolera -läge? Oavsett vad man väljer, är det framtiden som står på spel.

Pest eller Kolera? - Vad är värst? Corona karantän eller bli stungen av giftmaneter i vattnet?

Visst är det så att smittan vill ingen ha, men om alla ser till att följa de restriktioner som staplats upp, bör vi alla kunna njuta av byn i sommar också. Det lilla av säsongen som finns kvar.Man pratar om olika saker när det handlar om Corona. En del pratar i syftet som företagare, andra som arbetare. Gemensamt är rädslan för att ens äldre ska smittas. Många här åker fortfarande hem till sina föräldrar och gamla med mat och förnödenheter.

Kvällarna är tomma på uteplatserna. Och morgnarna på caféerna i byn gapar tomma på backgammon spelande pensionärer i kavajer, vilka emellanåt fingrar på sina radband.

Här är akilleshälen hos många i byn. Jag hör samma rädsla när jag besöker vänner i andra byar och även i större städer som t ex Sitia och Ierapetra. Släktingar vågar inte ha hit andra släktingar från Heraklion på kalas för dom gamla, och sitter hellre i FaceTime eller i Messenger videosamtal. Stup i kvarten hör man plingande telefoner som ringer med sina ”bubblande” signaler.

”-Om någon för 5 år sedan sagt att Kreta inte får några turister, hade man kallat dig för idiot..”

Kraftmätningar eller förstahjälpen åtgärder?

Jag stannar vid hos Kostas uppe i byn. Han liksom många andra i byn måste se över utgifter och tvingas därför förbereda sig inför en säsong som man just nu inte vet blir av eller ej. Men, man tror och hoppas fortfarande. I realisternas ögon är det över för denna gången.

Han har byggt om och finlirar på måleriet i den numera mindre butiken som säljer allt möjligt fint. Från hudvård till oljor och kläder, till presentartiklar och vackra minnessaker från Grekland. Han skruvar på sig lite när jag frågar om vad han tror väntar. Och ser in i sina just nu tomma butikshyllor;

”-Rob! Det spelar ingen roll, säsong eller inte. I byn måste vi fortsätta.Utan våra jobb dör vi eller går hungriga. Oavsett vilket kan vi inte ge upp. Så är det bara.”

Jag håller i stegen medans Kostas kliver upp och sträcker sig för att måla butikspanelerna i en härligt ljusblå färg. Jag funderar på om det finns en utväg? Något annat som vi kan ta till som ger en bra säsong. Här finns ju ingen direkt industri att välja på. Eller, att bygga på? Faktum är, att på Kreta finns inte så värst mycket inom industri att välja mellan. Det mesta outsourcas och det är väl i så fall Papoutsanis fabriker med sina underleverantörer på ön som kan kallas för ”Industri”.

Även om Grekland är ett I-land såklart, finns det mesta på export och licenstillverkning. Turismnäringen är stor och exporten. Men själva industri biten är till fördel för större städer och områden i landet. Kreta och turism går hand i hand. Om man inte har odlingar.

Nu med fallande priser på grönsaker, finns det all risk att många får sälja sina växthus då inget stöd eller nya lån medges för lantbruk eller affärsidkare.

Vi sätter oss på den låga muren, mitt emot butiken och tittar tyst på hans nyss målade alster.

Han ser trött ut, Kostas. Men ändå piggare än jag sett honom på många år. Sist jag såg en Kostas som kunde skratta som nu, var nog 10-12 år sedan, minst. Och jag undrar om inte många här i byn mår förfärligt men på något sätt börjar ”vakna”?

”-Rob! Jag hoppas man vaknar nu efter detta. Både från myndigheter och folket i byn.

Inget är gratis och man har glömt att vi är beroende av att turister ska komma. Även nu när våra myndigheter trots allt kräver avgifter och skatt när vi går på knä. Och på så sätt ”tvingar” oss att öppna utan att det finns folk här.”

Jag tar ett djupt andetag och ska försöka komma på något att parera med. När Kostas plötsligt fortsätter:

”-Om någon för 5 år sedan sagt att Kreta inte får några turister, hade man kallat dig för idiot.

Ingen kallar varandra idiot längre när man pratar om turismen..”.

Kostas reser sig och går över den smala vägen. Klättrar upp för stegen igen och målar lite mer.

Hör hur han mumlar om hur mycket han hatar ”pill” och smått detaljerat målande.

Jag ser på honom och känner att; nånstans har hela byn - utan att prata med varandra - en ogenomtränglig instinkt om att alltid vara där för turisterna när dom kommer. Oavsett om man överlever säsongen eller inte..

Grekland har öppnat – Mackan håller andan. Vad säger man? -I svåra tider vem vänder man sig till? Här är det många som har väntat på att få besöka sin kyrka igen. Byn har två kyrkor. En stor och en mindre. Båda är välbesökta och turas om att ha högtidsmässor. Det mest markanta är att många här många väljer att ta en sväng om in i kyrkan, tända ett ljus och försöka se hopp. Och via en liten bön och önskan, kanske även bli hörd?

Man pratar inte om turisternas frånvaro. Men frågan ligger i luften.

Många är överens om att även detta kommer dra förbi och även om det kommer lämna tuffa spår efter sig, är det en nyttig läxa alla måste ta till sig.

Andra försöker se nya vinklar på situationen. En del har lagt alla äggen i samma korg och hoppades få en bra utdelning denna säsongen. Här börjar säsongen inte någon vecka innan turisterna kommer. Nej, här förbereder man långt innan, redan i Februari.

Så, att ca två månader senare inse att allt jobb är förgäves. Alla investeringar är bortkastade och alla räkningar börjar samlas på hög – Igen! Det kan få vem som helst att tappa livslusten.

Men inte en Grek. Och absolut Aldrig en Kretensare!

En kafedaki på morgonen. Vem kommer förbi idag kan tänkas?...

... Såklart! Ständiga följeslagaren - Brutos :D <3

Över gatan stapplar en man upp högar med tomma plastbackar på flaket och ser på mig mellan sina hårt sammanpressade ögonlock. Vilka försöker hålla den starka solen i schack. Morgon-skäggstubben på hakan syns i det starka ljuset. Han har inte hunnit raka sig i morse. Jag ser hur han ler en gnutta tillbaka. Och vi båda förstår varandra utan att ord utväxlas: Tomaterna, gurkorna och oliverna väntar inte – Livet är som det alltid varit här långt innan pengar och banker satte sina spår. Och nån j-la pandemi kom... "Gillette - Forget!"

Vänner som kämpar..

Är det bara Kreta som har det tufft? Absolut inte!

Min vän med sin familj i Sverige har det minst lika tufft. Man har ett litet företag man måste pendla till över en bro varje dag. Över till ett annat land, för att kunna ta sig till sin arbetsplats.

Under rådande pandemi är det inte utan problem och olika hinder. Samt ställer det tuffa krav på familjens dagsrutiner. Som hos alla andra i vardagen - Dagis, skola osv.

Det avstånd som dessutom råder mellan två länders pandemi-politik gör det hela inte lättare heller. Och ska det kunna fortsätta, måste man komma fram till en hållbar och fungerande lösning.

Jag passar på att hälsa till er och tänker på er. Jag vet att ni gör detsamma. Det gäller alla ni som måste fortsätta alla era dagliga rutiner, oavsett pandemi eller ej.

Kommer tavernorna kunna locka till sig de få som vågar sig hit? Eller blir det Antichristo över?

Upprensning i Mackan

Det har städats, målats, renoverats, putsats i byn sedan vi fick börja gå ut igen.

Och ljudet från byggarbetsplatser ekar mellan husen på morgonen. Mackan lever och frodas!

Det nya bygget vid stranden i Mackan går som på räls. Man har snart fått gjuta upp alla betongfundament och husen börjar få form. Balkonger och alla tomma fyrkantiga fönsterhål får bygget att se ut som döskallar på rad som ser ut över stranden, ut mot Libyska havet och Afrika.

Nere i hamnen pågår samma putsning och finlir som alltid innan turisterna ska komma.

Det är fortfarande ganska tomt, men caféerna har sina stammisar som måste ha sitt morgonkaffe och höra allt det senaste, innan man beger sig vidare till jobb och odlingar.

Souvenirbutikerna har börjat finjustera i butiksfönsterna med olika nyheter.

Dom som lyckats få hem sin nya frakt med kollektionen står och väntar på att butiken ska fyllas med köpglada turister.

Juveleraren Christakis med familj, öppnade i Fredags. Och som alla andra hoppas man på att flyg snart ska börja gå så turisterna kommer.

Men, samtalsämnet är fortfarande – Om dom kommer?

Byns mäklarfirmor börjar fylla sina fönster med nya projekt och diverse boenden till salu.

Själv undrar jag vem som ska ha råd och köpa idag? Den som har gott om euro i byrålådan kanske?

Vart man än kommer frågar alla samma frågor: ”-Har Mia åkt?” och ”-Hur ser det ut i Sverige?” ang. pandemin och faktum att Sverige gått en helt annan väg i sin hantering.

Internet Von Helfvete #3

Tro det eller ej – Vi har internet!

Efter att ha kämpat sedan Maj 2019 har vi nu fått indraget ny lina så att vi kan surfa fritt och ringa. Fröjden av att kunna koppla upp sig båda två samtidigt är otrolig efter att ha fått dela på telesurf. Bara för att det gick, somnade jag med Netflix stream på hela natten, och Mia med CMORE – Bara för att vi kan!

I samma veva ökar Tele2 sin surfmängd från 3GB till 5Gb för oss med abonnemang utomlands. Sverige kunderna får nu fortsatt fri surf (4G och 5G) som man gick ut med i början av året.

Vad gör man med kablar som sticker ut? - Såklart Inget! #DetBlirBraSomDetÄr... :D

I Pannor & Grytor hos Mia & Robbans Place..

Vad har blivit lagat i köket sedan sist då? Inget speciellt utmärkande, faktiskt.

Den senaste tiden har vi ätit för att vi varit rastlösa och alla i byn skrattar och tar sig för magen när man ses. Tack vare utegångsförbudet: ”-Kolla! På min ”Corona-Mage”.... Skämt åsido.

Men visst är det så att man i ren tristess äter mer än nödvändigt? Turen vi har, är att vi haft en outtömlig ström av grönsaker som vi gör det mesta av.

Visst ja! Är det någon som har recept på inläggningar? Så tar jag gärna emot dessa. Gärna lite ”annorlunda”, om man nu kan säga så. Inlagd smörgåsgurka är ingen konst, utan jag letar lite annat, lite av era hemmakok kanske? Så man får en smak av ”hemma” i Sverige och lite nytt, spännande och gärna med varor som går att få tag på här. Vilket är det mesta. Men bara en tanke.

Avloppsproblem - Att leva i ständig "Kokta ägg" -atmosfär.. När man spolar och vatten börjar välla upp i vasken är måttet rågat. Med en regnperiod som varat längre än väntat. Är det inte konstigt att vattennivån i brunnar och avlopp blivit helt fel. Efter många om och men. Och nån vecka i härlig ruttna ägg -doft, fick vi tömt den septiska tanken - Huuuuu!

Vi ser framåt nu.

Varje dag räknas och nu ser vi till att få göra denna tiden vi har ännu bättre. Tack till alla er! Som har ett sånt tålamod och väntar på oss och våra inlägg.

Det har varit (och stundom är tufft) att hitta motivationen och sätta sig och skriva lite.

Visst händer det mycket nu.

+32 grader - Mia med duntäcke och två hundar i sängen...

Speciellt nu när byn börjar vakna upp ett snäpp till. Lite som Mackan version 2,0? Men fortfarande är det en oro som ständigt är där. Oron över att Mia ska till Sverige. Oron för min bror. Oron för att min mamma i Sverige ska åka på smittan.

Minst lika mycket oro över jobb och vår framtid här i Mackan – Ska vi klara det? Kommer vi hitta en lösning som funkar? Och inte minst, -Slipper vi en fortsättning på detta elände?

Ha det gott och tack för att ni läser vår Blogg!

Var rädda om er och anhöriga. Och var försiktiga.

Goa, men (fortfarande) oroliga hälsningar!

/Robban

#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #Kreta2020 #TasteAbitOfCrete #Alliotikotaverna

Grekland börjar öppna upp igen!

-Har vi åkt förbi Point of no return? Ska vår livsresa sluta såhär?

Snart två månader i karantän. Livet känns som en dimma. Man har tappat känslan för allt vad vardag heter. All energi går åt att lösa problem. Att hitta lösningar på saker som borde vara självklara – När ska denna j-la skiten ta slut? Hur mycket ska vi orka?

Då! Plötsligt! - Grekland öppnar. Nu ska vi väl ändå kunna hämta oss? Hitta vägar för att klara oss? Ska detta gå vägen? Har vi tur nu, efter all otur och ska vi få en chans att resa oss upp? Många frågor. Svar har vi slutat vänta på. Vi har slutat tro på vad regeringar säger.

Förhoppningsvis ett avslut på en era – Med nya hopp och förväntningar om en ny.

Vi har inte haft lust att skriva. Eller, vi har skrivit båda två, men inte med motivationen på topp.Vad ska vi skriva om? Tråkigheter, vecka efter vecka? Det får man så mycket av i media idag så vi behöver inte fylla på med mer.

Skrivkrampen har varit som värst dom daga vi inte ens orkat göra annat än att bara sitta och glo. Det blir ju inte mycket bättre av att det har varit strålande sol och badväder samtidigt som det varit karantän. Vi är medvetna om att vår attityd i inläggen blivit lite ”surare” och lite med ”arga” i sin ton kanske. Men vi lovar att det har absolut inget med er att göra. Det är bara situationen som gör att man blir trött, misstänksam och avig. Men så är det för alla.

Vem längtar inte till Kreta - Sitta vid en hamn och äta en underbar meny?

UD, Ambassad och Konsulat – Treenigheten i dagsläget.

I dessa tider är det UD och Nyhetssändningar som går varma här hemma.

Vi följer uppdateringar på diverse hemsidor och slukar all info som resebolag och flygbolag lägger upp. Och inte minst – Vad de två länderna rapporterar i direktsändningar.

Vad vi har lagt märke till nu under pandemi och kriser, är att man inte har full pejl på vad man inom Europa faktiskt delar. Man prata olika, och om olika saker.

Man använder ord som ”Corona” till i princip allt och även lite till. Man bråkar mest om varför vissa har mer än andra. Eller vem som har rätt taktik i sin bekämpning av Covid-19.

Rätt eller fel? Det får tiden utvisa sen.

Just nu handlar det om att få fram tillförlitliga tester som kan användas med snabba resultat.

Idag har intensivsjukvården tester som tar i tre ”kategorier”, och har ett provsvar efter ca två timmar. 100% är testerna inte, men ger en ganska klar indikation vart man står i förloppet, och det är minst lika viktigt. Men, vi behöver få fram ett tillförlitligt test vilket även kan ge svar relativt snabbt. Som kan användas hos distriktsmottagningar runt om. Och på äldreboenden.

Här, i Grekland, väljer man att vara rak mot folket. Man väljer sina ord, för att man vet att man kommer hållas ansvarig för dom ord som väller ut. Så, analyser och analyser, är lösningar för den Grekiska regeringen och riksdagen. Å andra sidan är det en garanti för oss som ska rätta oss efter informationen.

Den grekiska regeringen har varit bra på att ge info.

I början, den första veckan, var det lite si och så, men man raskade upp sig ett par snäpp. Speciellt när dom första fallen rapporterades in. Här på Kreta har vi varit skonade. Och alla är så stolta i byn. Inget är gratis, så det har kostat alla här - gammal som ung, rik som fattig, arbetare som företagare...

Vi vet alla att greker är oerhört sociala. Som folk och nation.

Att vara tillgänglig är viktigt. Och familjen kommer först. Karantänen har varit en mycket stor påfrestning på grekerna. Och speciellt för dom äldre. Man är beroende av sina anhöriga och den näst intill upprepade kontakten varje dag. Så, jag trodde inte att man skulle hålla efter de restriktioner vilka basunerats ut. Men, det har man gjort - Prickfritt och klanderfritt.. nästan.

Här på ön har man sluppit mycket av smittan. Inte minst för att man valt att inte bara isolera sig som människor, utan även hela öar som släckt ner. Allt för att inte släppa igenom något alls. Själv har jag följt sändningarna med kyrkan i Ierapetra, som sänt online hela påsken.

Lilla kyrkan (Kapellet) i Mackan har varit stängt sedan Mars. Många sitter utanför nu och väntar.

Så, hur har det funkat då? Om man nu ska följa den grekiska rekommendationerna men samtidigt försöka sig på att förstå den svenska? För tro mig. Det här med ”-Vi ser att man kanske måste...”.

Eller att ändra beslut nästa dag, för att några timmar senare höra via press och media att man ändrat igen. Visst är det tuffa beslut att ta. Men folk är vuxna nog att själv ta ansvar.

Kanske inte alla. Jag tänker då på dom som trots varningar, åker på skidsemester och umgås på klubbar och event med hundratals personer i trånga lokaler. Det är upplagt för spridningar.

...Och så blev det.

Ambassaden har i princip inte gjort ett jota - Alls! Hmmm... Kan det stämma?

Även om vi är med i UD's rekommenderade grupp(er) Och satt upp oss på t ex Svensklistan. Har vi inte hört något från någon av dom under pandemin. De enda som hört av sig är flygbolag och sekreteraren på Kansliet i Heraklion.

Här har man försökt så gott man kan, att förmedla ett flyg via Norge. Eller boka själv med andra flygbolag? Och tro oss! Vi har provat många olika försök.

Så fort man bokat så – Vips! Nästa dag dånar det ner ett meddelande om att även denna resan är inställd. Så har vi haft det i fem (5) fall då vi försökt boka. Via Bryssel, Frankfurt, Oslo och andra, vilka alla säger samma sak som flygbolag ”-Ja, ni får tillbaka era pengar för bokningen. Men det kan ta mellan 1 till 2 månader”. Dom senaste flyg/resebolagen svarar inte ens med en tidslängd, utan bara ”-Det kan dröja, Länge!”.

Nästan alla pengar vi äger och har, är nu uppbundna i bokningar som vi inte vet när dessa återbetalas - Så nu har vi inget annat val än att leva på Raskens -diet :)

"En pandemi, liksom? Nu kan det väl ändå inte bli värre?"

Avbokningar, löften och oseriösa besked – Flygbolag i kristid.

Jo, jag nämner det i ovan del och text – Hur flygbolag beter sig.

Somliga bryter medvetet mot lagen.

Man väljer att ge sk. ”Vouchers”, vilka är värdelösa om man inte ska resa detta året, och inte nästa heller. En Voucher täcks inte upp av återbetalningsklausuler då detta är ett val köparen själv valt som alternativ, dvs. - Säljaren har erbjudit er ett alternativ, vilket ni tackat ja till.

Och, något mer att tänka på.

Även om man säger att detta är säkert och lovar guld och gröna skogar. Ska man ha i åtanke att, vid en rekonstruktion, eller konkurs. Är det inga vouchers som gäller.

Många återbetalar inte vouchers vid konkurs. En voucher då är lika mycket värd som en 3 000 kr kupong på ICA efter att denne gått i konkurs.

Ni kan ju pröva ställa er utanför och hävda att ni ska in och hämta varor för 3 000 kronor.

Det är cash och direkt överföring tillbaka på konton och betalkort.

Betalar man med kort är det lättare, och snabbare (?) - Nejdå. Det tar lika lång tid.

Vi har fått tillbaka pengar för en av de resor vi avbokat. Det var Ving som betalade tillbaka. Och det tog ca 1 månad. All heder till Ving, som håller vad man lovat sina kunder. Ett stort plus till er på Ving, och på Ving supporterled.

Mest avskyvärda bolag att ha och göra med (för oss), har varit Lufthansa.

Drygare företag finns inte. Dock har vi haft bra erfarenheter innan med dom. Men det var många år sedan. Deras service nu är ju något att... låt oss säga – Önska!

Trots att jag försökt få svar på om pengarna kommer återbetalas, svarar deras support, vilken svarar med en privat .gmail -adress, att man inte kan lova utbetalningar i tid, men att man kan ge vouchers så länge.

Så fort jag svarat deras support, återkommer man med att man inte kan svara på frågan i mail. Man måste vända sig till deras hemsida och där skicka ett meddelande till deras avdelning för återbetalningar – Då vi gjort detta – hela tre(!) gånger – får vi som svar att man inte kan svara på frågan i … bla bla bla... Så går det runt igen.

Dessutom har man tagit bort den delen på sin hemsida som informerade om återbetalningar på resor vilka blivit inställda pga. Covid-19. Har tagit en skärmdump på det, samt frågat varför detta är borttaget från info -sidan på deras hemsida? Och mycket riktigt. Svaret kom:

"-Tyvärr kan vi inte svara på det i…..” Och så är det igång.

Pajasar! Borde inte få ha hand om försäljningar.

Att leva på knivseggen – Vinna eller försvinna?

Som ni vet, har vi inte lyckats komma iväg till Sverige för att jobba. Och såklart orsakar det både oro och stress. Vi har haft en budget att klara oss på, och med facit i hand – Vem hade kunnat ana en pandemi under Februari skulle slå till nästa månad? Snacka om otur. Och ofta när vi pratar om allt över en fika ute på terrassen, ser vi på varandra, tysta. Och tänker - ”Vad mer kan gå fel?”.

En pandemi, liksom? Nu kan det väl ändå inte bli värre?

Vi har försökt få tiden att gå här hemma. Mycket prat om framtid såklart. Men även om tankar och idéer om framtiden. Om hur vi ska gå vidare nu? Vad kan vi göra för att hämta in?

Tidvis är inte motivationen på topp för att skriva, även om man försöker få ner ett par rader om dagen. Men det blir inte så mycket att skriva om. Mest tråkigheter och tjat om smittan, det får man så mycket redan så det behövs inte med på bloggen heller.

Positivt finns, såklart! Massor! Vi har kämpat innan och det känns som att vi då kämpat mot mycket värre saker än detta. Att vi växt samman … mer?

Att vi inte bara vet utan även känner samma utan att prata om det.

Pengar har vi aldrig haft. Definitivt aldrig i överflöd. Och pengar har vi alltid sett som nödvändigt ont för att nå våra mål. Nu i kristider ser man hur beroende man är av pengar. Inte minst i Sverige.

Såklart även här, men här har vi fått ett otroligt stöd av familjen här! Man är så värdefulla för oss.

Utan deras stöd skulle vi haft mycket svårare att klara vardagen. Att hålla näsan över vattenytan går an, Men är nedbrytande i längden. Så, vi är så innerligt och hjärtligt tacksamma över att få ha alla dessa underbara människor i vår vardag. Så, är det sagt. Viktigt!

Tankar i Mackan – Nu kommer turisterna!

Den allmänna sinnesstämningen i byn, är att allt kommer bli bra. -Det blir som det blir.

En konstig närvaro av att turisterna kommer igen - Såklart dom gör! Varför skulle dom inte?

Kreta har ju ingen Covid-19. Inte ett enda..

Förhoppningen om att får ruljans på sin lilla supermarket eller souvenirshop är på topp.

Många väntar på att få sina sändningar med saker att sälja. Det har varit svårt att få sina saker sedan Januari/Februari i år. Speciellt om man importerar från länder utanför EU.

Första rundan på olivlundarna har varit nu i slutet på April. Vända jord och få bort ogräs och annat som drar näring från träden.

Livet på landet...

Dieseln var dyrare i år, så även uteblivna bidrag pga. Pandemin. Och många bönder kunde inte sälja sin skörd heller då affärer inte fick sälja inköpta grödor från dom lokala bönderna.

Flertalet bönder fick bränna sina skördar i början av smittans inferno. Och kämpar för att få någon ersättning för den förlusten. Man fruktar ett priskrig där odlaren själv blir förloraren.

En minimigräns för handeln med grönsaker och frukt är under debatt.

Växthusen har inte haft brist på arbetare denna säsongen iallafall. Med 90% av byn utan jobb sedan Mars, är det en självklarhet att man tar det som finns. Konkurrensen är stenhård.

https://radiolasithi.gr/m-kalyvas-anagki-gia-efarmogi-katotatis-timis-kai-dimioyrgia-paratiritirioy-timon-agrotikon-proionton-stin-ierapetra/

...och tomt i kassan.

De som väntat på att få börja jobba nu i början av April, men fått stanna hemma. Kommer få lön från staten för att täcka upp. Även de som endast arbetar säsongvis får sina pengar. Ungefär som vår a-kassa. Mellan 800€ och 550€, beroende på arbetstider och område man arbetar inom.

Man har delat upp arbetsgrupper i sektioner där kommunala instanser och industri får först.

Sist lär väl bli bönderna..

Småföretagen får bidrag för uteblivna intäkter och då primärt för att kunna betala hyror.Lån har varit frysta sedan i början av April, men nu börjar bankerna ta betalt igen. Och det är tufft för många branscher som lånat pengar inför denna säsongen. Nu när den uteblir.

I Fredags (15/5) hade man en telekonferens där man bl.a. tog upp Sitia flygplatsen och dess läge för kommande handelsled. Med sträckan Sitia-Pilalimata, som går utanför Makrigialos, vore det en ekonomisk försvarbar delsträcka då man kan koppla samman den lokala handeln med resten av Kreta. Denna går idag primärt mellan Chania-Heraklion, och Rethymno som knutpunkt.

Då bristen på större och modernare hamnar i Lassithi är en del av det som håller tillbaka en snabb återhämtning av områdets handel och export.

https://radiolasithi.gr/aerodromio-siteias-kai-voak-stin-tilediaskepsi-metaxy-toy-yfypoyrgoy-ypodomon-kai-ton-proedron-ton-omospondion-kritis/

Media

Jag läser i många grupper på sociala medier och i forum som hanterar Grekland som land och ”sin” turistfavorit. Här kan jag se att många stannar hemma i år, och avbryter sina inplanerade semestrar i Grekland. Ett val som är ytters individuellt och alla måste få ha sina orsaker.

Men, man ska ha i åtanke, att Grekland, och speciellt dom små och mindre öarna, har en tuff framtid framför sig. Jo, naturligtvis - det har även alla i Sverige, Norge. Och alla andra länder som turistar. Men, man även har egna liv och vardagar hemma i sina länder.

Klart och riktigt! Men, åter ett ”Men”.

Glöm inte för guds skull att många av oss som läser på nätet på skandinaviska sidor, och bor i Grekland, även har vänner och infödda som lyssnar. Man hör vad som sker..

Man vill inte tro det, men så är saken. Många av oss som bor här får många frågor om Svenskarna kommer i år? Vad vi tror om saken. Har Sverige Covid-19? Jaså? Oj, men då kanske er regering har sett till att åtgärda det så ni kan ha semester? - Nej! Regeringen vill inte prata om det. Man vill att covid-19 ska självdö ut bland befolkningen..

”-Va? Vadå? Men då kommer tusentals att dö”

”-Ja, så är det. Men det finns en plan och den avviker man inte ifrån. Turismen får bli sen”

”-Men, varför stannar man inte hemma? Som vi har gjort?”

”-Nej, Sveriges regering, och folket, tror inte att vårt sätt är bättre...men, vem vet?”

”-Okej...”

Sen glider man liksom in i en dimma och verkar inte kunna greppa situationen riktigt.

(-Vadå? Skulle inte turister komma hit? Näää....) När man förklarar att majoriteten av alla turister inte kommer i år, stirrar dom på en som om man inte borstat tänderna på 3 veckor. Även byn är delad i sina åsikter, och samma här. Ingen har mer rätt än den andra. Var och en tänker på sitt sätt och för sin fördel. Dom som lever på turister längtar efter turisterna och vill säsongen ska komma igång. Dom som inte jobbar med turism tycker inte turisterna ska komma och ta med sig covid-19. På frågan om dom inhemska turisterna tittar man lite tankfullt, sen viftar man bort det med ett;

”-Äsch! Ingen av dom har covid-19...”

Och så fortsätter man prata om annat.

Jag tror man inte riktigt vet själv vad man tycker är bäst. Man har alldeles för lite kunskaper om smittan. Alla länder har sin ström av information och inte alla lyssnar... uppmärksamt.

Internet Von Helfvete!

Nu har vi väntat på att få indraget telefon och internet sedan Augusti 2019.

Sist på tapeten i Februari, var ju att vi väntade på besked från Vodafone.

Och mycket rätt - Dom kontaktade oss med en länk vi ska uppdatera oss med. Via länken ser man processen av vårt ärende och kan följa förloppet. Så pass, så bra – Om det inte vore för...

Låt mig ge er en kort uppdatering:

När vi såg att vårt ärende stod stilla på ca 30% under förloppet, kontaktade vi leverantörens agentur i grannbyn. Där fick vi beskedet att; ”-Nää, det är ju så att det är något vajsing med telefonkabeln... eller nått”. Mannen på kontoret är lika teknisk som påven är på och gå ner i spagat..

-Nada! Vi kom inte längre.

Vad göra? Åter igen, fastighetsvärden i telefon!

Nåja, man skulle prata med Vodafones representant i grannbyn, så var det med den saken.

Tre veckor går, inget besked – Processen står fortfarande på 30% hos Vodafone – Vad händer!? Vi ringer igen, ca 2 månader har nu gått sedan vi kontaktat agenten i grannbyn sist;

”-Hallå! Vad händer? Det står still. Ge oss info tack!”.

”-Nja, Jo. Så här är det. Ni kan inte ha internet, -Sorry!”.

”-Va! Vänta nu här. Vad f-n säger du karl? Varför skulle vi inte kunna det?”.

”-För att kablarna i skåpet utanför inte ger signal stark nog.”

”-Okej, vad göra? Kan Vodafone komma hit då?”.

”-Ja. Dom (OTE) kommer om ca 2 veckor. Men det kan ta längre tid, jag vet inte hundra.”

”-Ok, kontakta mig så fort dom kommer...”

Vi visste att under denna karantän kanske det skulle ta hur länge som helst.

Men, hör och häpna!

Mycket rätt - ca 2 veckor senare kom ett besked på Messenger;

”-Vodafone kommer Torsdag, var hemma!”

Så, äntligen skulle vi få internet. Tjoohoo!!! Men, såklart ska Von Helfvete jävlas – Igen!

Torsdagen kom och 09.00 hörde jag någon rota runt i elskåpet utanför.

”-Kalimera! Hörde jag.”

Det var installatören från Vodafone. Han jobbade i ca 4-5 timmar med att försöka få det att fungera. Utan resultat. Han sa att OTE (televerket) måste komma hit och kolla, något står inte rätt till här. Han fick ingen signal.

Ok, samma runda igen. Vi kontaktar agenturen i grannbyn igen, förklarar och ber honom kontakta fastighetsvärden. Det lovar han.

Agenten återkommer ca en vecka efter och samtidigt knackar det på dörren – Det är två killar från OTE. Dom drar i elskåp, sliter i kablar och rotar runt med modem som nu kom i veckan. Det lyser i modemet men internet kommer inte igång, kanske det inte är inkopplat från Vodafone? Nåja, dom har gjort vad dom kan.

Resan fortsätter, kontakt med agent..

Vi bestämde en ny tid med samma kille från Vodafone.

Agenten och Vodafone installatören hade pratat med värden också. Nu skulle det väl ändå vara nog? Vi hoppades och var glada. Nu skulle vi snart kunna surfa och se på TV igen?

– Ha! Trodde vi ja.

Installatören kom och han letade runt i samma skåp igen. I alla uttag i lägenheten.

Provade och testade febrilt så han svettades floder. Han fick inte någon signal – Fortfarande!

Han pratade med OTE, som sa att man hade lina i skåpet utanför fastigheten. Så långt är deras ansvar klart enligt dom. Vodafone installatören försökte prata med värden om problemet – Kablarna i väggarna i lägenheten är urgamla och måste bytas ut! -Thats it! Innan dess finns inget att göra helt enkelt.

Så, var står vi nu då? Fortfarande utan internet, med löfte om att värden ska ringa elfirma på fredag (15/5) - veckan efter installatören var här. Och mer vet vi inte, och längre kommer vi inte. Vi håller er uppdaterade.. *** Uppdatering *** Nej, det kom ingen under helgen heller.. -Von i Helvete!

Färsk hemmatillverkad fetaost är aldrig fel.

Lite grekisk WiFi.... någon? :D

I Pannor & Grytor hos Mia & Robbans Place..

Som tur är har vi tillgång till världens bäste grönsaker här i Mackan. Vi har släkt och bekanta med odlingar, så vi är aldrig utan. Ofta får vi nya frukter, bär och grönsaker vi inte normalt köper. Vi får smaka på lika varianter på pajer, grytor och sötsaker när vi är och fikar hos vänner. Nu i kristider har det varit guld värt för oss. Och positivt har ju varit en kost som består mestadels av grönt.

Ockra och Pastitsio..

Färska och nyplockade kronärtskockor... Raki & Pizzatajm!

Xorta, Potatis och Lamm.

Aldrig tomt i grönsaks gömmorna...

Mia's Paprika soppa...

Efter timmars uppkok är det snart dags...

-Mmmmm, Nylagad paprikasoppa & Yoghurt, med stenugnsbakat bröd och xygalo.

En otrolig överraskning – Änglar, finns dom?

När vi handlade en dag hos vår vän sidan om sa vi att vi inte kunnat gå upp till posten eftersom vi inte har en brevlåda. Och karantänen har häcklat oss, utan masker.

Georgia sa att ”-Det är inga problem! Jag fixar!”. Så ringde hon upp till posten och sa att man kunde lämna post till henne, så kan vi gå in och hämta det. Dagen efter hade det kommit ett paket sa Georgia...

Mia fick en kartong på ca 10 kilo och bära hem, plus vatten och inköp! Hemma såg vi att det var från vår älskade vän i Sverige – Zoki. Vi öppnade paketen och herregud! - Pasta, konserver, soppor, godis, tandkräm, tandborstar, chips, kex, choklad, och Kaffe. Superkaffe! Zoki och frugan har eget café och barista känning för kaffe. Det han inte vet om kaffe är inte värt att veta. Ni är änglar! Ni är saknade. En dag hoppas vi åter få ge er tillbaka..

Vad vore världen utan er?

*Tack till Zoran ”Zoki” Stojceski - för att du är den du är.

Aldrig ger upp. DU är sällsynt min vän.. Du och frugan är saknade här hos oss! Vi väntar på er broder!

* Ett tack till Peter Havmark. King e du.

* Och ett specialtack till Stephan ”Professor” Seidl för hjälpen.

Vi lever på hoppet och tror på att det blir bra inom kort. Att vi snart kan få börja jobba igen.

Ha det gott och tack för att ni läser vår Blogg!

Var rädda om er och anhöriga. Och var försiktiga.

Goa, men oroliga hälsningar!

/Robban

#Kretabloggen #Enkelbiljettkreta #Kreta2020 #KretaÖppnarSnartUpp